Våga tänka globalt i valbåset

Med bara några dagar kvar till valdagen är det lätt att tröttna på högljudda budskap, ilskna debatter och storslagna löften. Inte minst nu, när läget är så osäkert och svenskarnas oro växer. Samtidigt måste man komma ihåg att valen vi gör är viktiga. Alla som har rösträtt väljer vem som ska styra framtiden och det betyder att besluten som fattas där i valbåset faktiskt spelar roll.

Nu, som aldrig förr, behövs politisk handling som är grundad i djup insikt om vår tids stora problem: världens energi-, hunger-, demokrati- och fattigdomskriser känner inga gränser.

”Den 11 september måste vi alla tänka på vårt globala ansvar”

När FN:s generalsekreterare António Guterres säger att inget land är immunt mot klimathotet, då vet vi att han har rätt: att halva mänskligheten hotas av torka, översvämningar, extrem värme och skogsbränder, med stora flyktingströmmar som följd, är inget någon kan glömma i valbåset.

Den 11 september måste vi alla tänka på vårt globala ansvar, ja, det är något vi ser närmast som en plikt: antingen bestämmer vi oss för en politik med ”gemensamma åtgärder” för en bättre och rättvisare värld eller så leder besluten till att vi riskerar att begå ett ”gemensamt självmord”, för att låna FN-chefens allvarsord.

Samtidigt är frågan hur svenska väljare ska orka bry sig om orättvisorna i världen när energikrisen gör att allt fler är rädda för att de ska frysa i vinter? När matpriserna stiger och allt fler upptäcker hur lite som är kvar i plånboken vid slutet av månaden?

Globala utmaningar kräver samarbete

Kriget, kriserna och konflikterna har i sommar klivit in i allas vardagsrum och parkerat sig vid köksborden. Men ändå måste man orka komma ihåg att vi är en del av världen, vi i Sverige kan inte vända våra medmänniskor ryggen.  Ta bara det faktum att den största delen av dagens klimatutsläpp, som vår konsumtion orsakar, sker utomlands och mycket av det vi köper är tillverkat av människor som arbetar och lever under usla villkor.

Enligt Parisavtalet ska de rika länderna, som Sverige, gå före och leverera stöd till fattiga länder. För att klara denna utmaning måste vi samarbeta.

Varje dag jobbar Union to Union och Palmecentret tillsammans med fackföreningar i låg- och medelinkomstländer, med medlemmar, vänner och kollegor, för att skapa gemensamma förutsättningar för en rimligare värld. Detta gör vi helt enkelt för att det inte går att vända utvecklingen om inte människor kan försörja sig, ha mat på bordet och låta barnen gå i skolan.

Bistånd är en investering i vår gemensamma framtid

När varje dag är en kamp på liv och död finns inget utrymme för något annat än akut överlevnad. Men med trygga arbetsvillkor och vettiga löner är det möjligt att få kraft att också engagera sig för allas klimatsmarta och hållbara framtid.

Kanske låter det naivt men det är det inte, vi på Union to Union och Palmecentret vet att facklig organisering fungerar. Det här utvecklingssamarbetet för demokrati och mänskliga rättigheter är en viktig del av vårt svenska bistånd och biståndets storlek och omfattning är beroende av politisk vilja. Där en del ser slöseri med skattemedel, ser vi en investering i framtiden för både rika och fattiga.

När vi står där i valbåset ska vi också skicka en tacksamhetens tanke till alla dem som gått före oss: som vågade, kämpade och gjorde stora uppoffringar för ett bättre liv, anständiga villkor och för att skapa hopp. Vi kunde då, vi kan också nu.

När vi stoppar valsedlarna i kuverten gör vi det utifrån vårt globala ansvar. Och vi önskar att du gör samma sak.

Maria Nyberg, generalsekreterare, Union to Union

Anna Sundström, generalsekreterare, Olof Palmes Internationella Center

Debattartikeln publicerades i Dagens Arena 8/9-2022.