Palestina-arkiv

I Burma har man hittills inte hittat ett enda fall av coronaviruset, även om de flesta är övertygade om att det finns sådana. Att inga fall har konstaterats i beror förmodligen helt och hållet på att få har testats. Burma är ett grannland till Kina, och många burmeser har tillfälliga arbeten i grannlandet.

Om viruset slår till på allvar får det stora konsekvenser. Till exempel finns bara ett fåtal respiratorer i hela landet.

Men även utan konstaterade sjukdomsfall får pandemin konsekvenser. En facklig organisation som Palmecentret är på väg att inleda samarbete med har drivit på för att regeringen ska undersöka ett antal företags agerande. Företagen sparkar arbetare, särskilt fackligt anslutna, och skyller på att corona gör det svårare att få tag på råvaror och få produktionen såld.

På gatorna i Rangoon rullar folklivet på ungefär som vanligt. Men Palmecentret och partnerorganisationerna har redan ställt in ett antal aktiviteter. På Palmecentrets lilla kontor har man just beslutet att ändra rutinerna.

-Vi har bestämt att bara jobba var annan dag på kontoret, och var annan dag hemma. Därmed minskar vi vårt åkande i kollektivtrafiken, säger Michael Hauer, som arbetar för Palmecentret i Burma.

Betlehem, i Palestina, har varit isolerat sedan den 6:e mars. Det sedan en grupp hotellanställda smittats av coronaviruset när de arbetade med en internationell konferens. Betlehem är även i vanliga fall omringar av den mur som Israel låtit bygga, nu är isolationen dubbel. Zarifeh Malki, som är Palmecentrets ansvariga på plats i Palestina berättar att frivilliga från flera av de organisationer som Palmecentret har kontakt med samlar in mat och andra förnödenheter till befolkningen i Betlehem.

En av Palmecentrets samarbetsorganisationer i Palestina informerar om vad man ska tänka på när det gäller coronaviruset.

Danilo Milic som är Palmecentrets lokalt anställde i Serbien skulle egentligen ha varit i Stockholm för ett möte kring verksamheten i Balkan och Albanien. Men det mötet liksom ett antal andra aktiviteter som Palmecentret skulle ha genomfört har ställts in. I Serbien har pandemin bara börjat visa sig på allvar. Men regeringen har vidtagit en rad tuffa åtgärder.

–Skolorna är stängda så barnen är hemma, men som tur är så är de så stora så de klarar sig själva. Min fru är läkare och får nu arbeta tolvtimmarspass tre gången i veckan, säger Danilo Milic.

Sydafrika har nyligen fått sitt första coronafall bekräftat. Därför har Palmecentret alldeles i dagarna kunnat genomföra ett par aktiviteter med internationellt deltagande. Men nu har president Cyril Ramaphosa gått ut och betonat att läget är allvarligt och gränserna stängs.

Calle Sundstedt är handläggare på Palmecentrets kontor i Stockholm och har precis återvänt från Sydafrika. Han skulle även ha besökt Zimbabwe, men fick avstå då han i så fall skulle ha behövt sitta tre veckor i karantän.

–Sydafrika har fördelen att ha en ung befolkning, som alltså inte ingår i riskgruppen. Men å andra sidan har man många smittade med hiv, säger Calle Sundstedt.

Zimbabwe befinner sig sedan tidigare i en djup kris. Coronaviruset kan komma att förvärra läget ytterligare. Och landet är inte rustat för att möta farsoten.

-Eftersom 90 procent av befolkningen arbetar i den informella sektorn så kan man inte be dem stanna hemma från jobbet, som många av oss i Sverige har möjlighet till. Om man säger till en person som säljer bananer vid vägkanten att sluta med det så kommer hen att dö av svält.

Anna Sundström, som är generalsekreterare för Palmecentret, betonade när hon under helgen talade vid SSU Stockholms läns årskonferens att lösningen på den kris vi befinner oss i inte är mer av nationalism och auktoritära ledare. Inte heller ökad militär upprustning.

–De utmaningar vi står inför – migration, klimatförändringar, pandemier – kan inte mötas med kulor. De kräver helt andra satsningar på fred och fattigdomsbekämpning. På grön teknik och stärkt välfärd. Och inte minst på globalt samarbete, sa Anna Sundström.

I juletid går mångas tankar till ett barn som för två tusen år sedan föddes i Betlehem. Men låt oss även ägna en tanke åt de barn som lever i dagens Betlehem, i Palestina. De lever i en stad som är inringad av den mur som Israel låtit bygga genom Palestina.

Från Olof Palmes Internationella Center har vi inför den här julen valt att lyfta fram två barn från Betlehem, som får symbolisera hur människor tvingas leva i en svår livssituation, som inte orsakats av vare sig torka eller jordbävning, utan av politiska beslut.

Ayham, 11 år, bor i ett trångt flyktingläger där människor levt i generationer, allt sedan Israel bildades. Han drömmer om att få spela fotboll på en riktigt gräsplan, och älskar den karateträning som Palmecentrets samarbetsorganisation arrangerar.

Haya, 7 år, bor granne med den israeliska muren, en mur som för henne alltid funnits där. Men sommarläger med zumba och målning har vidgat hennes vyer.

Palmecentret driver sammanlagt 16 projekt på Västbanken, Gaza och i Jerusalem. Nio organisationer från svensk arbetarrörelse deltar i projekten.

Lika väl som två barn från Palestina kunde vi lyft fram några av de miljoner kvinnliga hushållsarbetare som denna jul liksom alla andra jular arbetar långt hemifrån under slavliknande förhållanden. I stort behov av en stark fackförening. Vi kunde ha valt en politisk ledare från ett progressivt parti, som sitter fängslad efter att ha vågat höja sin röst mot förtrycket. Eller det kunde ha varit romer på Balkan, vars tillvaro präglas av misär och diskriminering.

Alla är exempel på individer och grupper som Palmecentret stöder i samverkan med hela den svenska arbetarrörelsen. Alla har de det gemensamt att det krävs organisering och politisk kamp för att förändra deras situation till det bättre.

Svensk arbetarrörelse har all anledning att ytterligare öka sin ambition att påverka världen utanför Sveriges gränser. Det räcker inte med att vinna slaget på hemmaplan. Det gäller inte minst nästa år då vi har ett val till Europaparlamentet då fascistiska och högerextrema krafter kan nå stora framgångar, om inte de progressiva motkrafterna mobiliserar till hundra procent.

Låt oss gemensamt se till att 2019 blir året då vi tar kliv bort från orättvisor, förtryck och klimatförnekelse. Från arbetarrörelsen är det viktigt att vara tydlig i sitt förhållande till omvärlden. De som förtrycker ska kallas förtryckare.

De högerextrema krafter som växer i Europa ska utmanas genom en tydlig alternativ berättelse, där jämlikhet och rättvisa står i centrum. Och hotet om ett kärnvapenkrig, som kan utrota hela mänskligheten, behöver bemötas med ett entydigt ställningstagande om att Sverige ska skriva under FN:s konvention om ett globalt förbud för kärnvapen.

– Jag och min lillebror blir inte så rädda när vi hör hur det smäller, men vi går alltid hem till mamma när det händer, berättar Haya, 7 år.

– Jag har sett hur den blomstrande huvudgatan som förbinder Betlehem med Jerusalem har stängts ner och hur en mur satts upp. Förut hade vi morgonsol, nu ser vi solen bara en kort stund på eftermiddagen, säger han.

Haya berättar att hon vill bli läkare när hon blir stor. För att kunna hjälpa människor, säger hon.

I somras deltog Haya på ett sommarläger som ordnades av Palmecentrets partner i Palestina. På lägret fick Haya prova på att simma, måla och dansa zumba.

– En bra sak med sommarlägret var att Haya fick träffa andra barn utanför skolan och den vanliga vänskapskretsen. Barn från andra platser, säger Jihad Bandak.

En aktivitet som uppmuntras hemma hos Haya är målning. Hayas mamma, Lisa Muallem, berättar att familjen anser att målning är ett sätt att ventilera stress och kunna uttrycka sig. Hon berättar att när Haya kommer hem från skolan med ett teckning så brukar de prata om den.

– Det är som att jag kan se hennes innersta känslor. Sen när det är sammandrabbningar utanför, och vi inte kan gå ut eller ha fönsterna öppna , så ger vi barnen penna och papper ibland så att de kan kommunicera sina känslor genom tecknandet.

Genom aktiviteterna försöker Lisa Muallem och Jihad Bandak göra livet så normalt som möjligt trots omständigheterna.

– Det viktiga är att försöka överföra sitt hopp till barnen, säger Lisa Muallem.

Ge en julgåva för att hjälpa barnen i Betlehem att våga hoppas på framtiden. Swisha till 123 240 6072, eller ge en gåva med bankkort här. Du kan också bli månadsgivare till Palmecentret.

Han och hans syskon är uppväxta i flyktingläger. De är den tredje generationen på flykt i sitt eget land.

Ayhams pappa Abu Hamzeh liknar livet under ockupation vid att vara fängslad, att aldrig få vila eller veta vad som händer härnäst. Han berättar om hur israeliska styrkor utför räder i flyktinglägret varje natt, och hur det påverkar en att aldrig riktigt få sova, aldrig känna sig trygg.

Men människor i Palestina mobiliserar mot orättvisor och ockupation. På Diyar arbetar man för att bygga upp samhället och för en hållbar ekonomisk utveckling med det palestinska kulturella arvet i åtanke. Palmecentrets partner bedriver ett antal projekt där mycket av verksamheten sker i flyktinglägren för att skapa meningsfull sysselsättning och att bryta isoleringen. Verksamheten har bland annat inriktning på kultur och idrott. Ett sådant program är karate.

– Jag gillar karateträningen, den gör att jag blir stark och kan få utlopp för stressen, säger Ayham. Karate har gjort mig motiverad och medveten.

– Karateträningens värderingar handlar om att stärka barnens självförtroende, så att de lättare kan hantera svårigheter och motgångar, och kunna bidra till samhället.

– Det viktigaste tycker jag är att barnen får släppa stress och oro. Att få mer utrymme, och att kunna utforska sig själva. Jag hoppas att karateträningen kan hjälpa dem att utvecklas. Jag hoppas att mina barn en dag ska kunna återvända till vår hemstad. Men det ser mörkt ut. I övrigt så önskar jag att mina barn inte ska behöva leva ett liv på flykt som jag och min far har gjort. Jag önskar att barnen får bättre utbildning, mer utrymme. Ett bättre liv än vad jag har haft, säger Abu Hamzeh.

Ayham visar upp ett hemmagjort fiskespö, en egen uppfinning. Och på frågan om vad han drömmer om svarar han:

– Jag vill bli en maskiningenjör och uppfinna saker som är till nytta för folket.

Ge en julgåva för att hjälpa barnen i Betlehem att våga hoppas på framtiden. Swisha till 123 240 6072, eller ge en gåva med bankkort här. Du kan också bli månadsgivare till Palmecentret.

Enligt julevangeliet föddes Jesus i Betlehem – som i dag hör till palestinska Västbanken. Lagom till jul drar vi i gång insamlingskampanjen Barnen i Betlehem – som skildrar livet för barn och unga i dagens Betlehem. Mer om insamlingen i nästa nyhetsbrev – håll utkik!

Palmecentret arbetar sedan många för ett fritt Palestina. Vi samarbetar med bland annat fackföreningar och ungdomsorganisationer. Våra partners bedriver en verksamhet som skapar förändring – och på sikt också bidrar till fred mellan Israel och Palestina. För konflikten måste lösas. Både det israeliska och det palestinska folket har rätt att leva i fred.

I veckan som gått har Palmecentret haft besök av Lamia från organisationen Old City Youth Association som med stöd av ABF Botkyrka Salem och Palmecentret bedriver ungdomsverksamhet i Östra Jerusalem. Tillsammans har vi rest runt i landet och berättat om livet i Palestina. Som Lamia själv uttrycker det:

– Att mina mänskliga rättigheter berövas mig, innebär inte att jag inte har rätt till dem.

I denna månads nyhetsbrev finns ett reportage från Filippinerna – där arbetarrörelsen kämpar vidare, trots mycket svåra förhållanden under Dutertes auktoritära styre.

Och till sist en riktigt glad nyhet: Sveriges riksdag har beslutat att ratificera ILOs konvention 189 om bättre arbetsvillkor för hushållsanställda. Det är något som bland annat vår medlemsorganisation LO slagits för. Konventionens syfte är att garantera till exempel rätt till reglerad arbetstid och ordentliga anställningsavtal. Ett mycket bra beslut av riksdagen. Det spelar stor roll vilka politiker vi väljer, även när det gäller globala frågor.

Den utrikespolitiska hållning som genom decennier gällt för Socialdemokraterna utgår från att respekten för mänskliga rättigheter, demokrati och den grundläggande folkrätten gäller för alla, utan undantag.

Det kanske tydligaste exemplet är den hållning som Olof Palme företrädde. Palme var hård i sin kritik av de kommunistiska diktaturerna i öst. Men till skillnad från de flesta andra västliga ledare höll han inte tyst om apartheidpolitiken i Sydafrika och vågade kritisera USA:s krigföring i Vietnam. Denna rakryggade hållning väckte beundran och respekt i omvärlden.

Svenska socialdemokrater har alltid tagit tydligt avstånd från antisemitism, både på Olof Palmes tid och i dag. När den israeliske ambassadören i en intervju i Kvällsposten säger att den socialdemokratiska utrikespolitiken, med början under Olof Palmes ledning, skapat grogrund för dagens antisemitism så visar han inte bara att han är okunnig om historien. Han kommer dessutom med ett helt osant påstående.

Olof Palme var ständigt tydlig med Israels rätt till en egen stat inom säkra och erkända gränser och det israeliska folkets rätt att leva i fred. Han hävdade alltid alla människors lika värde och fördömde alla former av antisemitism. Genom historien har Socialdemokraterna strävat efter att ha en god relation till Israel, men det innebär inte att man därmed avsagt sig möjligheten att framföra kritik.

Sverige tar, i bred politisk enighet, avstånd från den israeliska ockupationen av palestinskt territorium. Men socialdemokratiska regeringar har inte nöjt sig med att kritisera, utan har aktivt försökt bidra till att hitta lösningar på konflikten.

Israel är präglat av ett långt socialdemokratiskt regeringsinnehav. Vänskapen mellan Tage Erlander och David Ben-Gurion i början av 1960-talet, den socialistiska kibbutzrörelsen och Göran Perssons starka engagemang för staten Israel och för hågkomsten av Förintelsen visar exempel på den goda relationen mellan våra båda länder och folk.

Som vänner till Israel är vi därför djupt bekymrade över i vilken riktning det israeliska samhället utvecklas. Den högernationalistiska politiken försvagar landets demokratiska grundvalar, ökar polariseringen och försvårar freden.

Ambassadör Ilan Ben-Dov betonar att han inte ser Israelkritik som antisemitism. Ändå är det snarare regel än undantag att var och en som framför någon form av kritik mot Israel stämplas som antisemit. Det är djupt olyckligt att polariseringen av debattklimatet gått så långt att kritiska synpunkter på staten Israel, vare sig de kommer från den egna befolkningen eller från vänner i omvärlden, bemöts på just det sättet. Det för oss längre bort från en lösning på konflikten i Mellanöstern, samtidigt som samhällsklimatet förgiftas.

Text: Ingvar Carlsson, före detta statsminister, Lena Hjelm-Wallén, före detta utrikesminister, Jan Eliasson, före detta utrikesminister, Pierre Schori, före detta biträdande utrikesminister och ordförande Olof Palmes Minnesfond, Anna Sundström, generalsekreterare Olof Palmes Internationella Center

Texten har även publicerats i Expressen

Nyhetsbrev

Stöd oss