Nyhetsbrev

Prenumerera gratis på våra nyhetsbrev och inbjudningar till seminarier.

Jag vill få nyhetsbrev
Jag vill få seminarieinbjudningar

ENG

• Vad vi gör
• Vad vi tycker
• Engagera dig
• Om Palmecentret
• Palme Resource Center

Stöd oss  

Stöd oss

Swisha ett valfritt belopp till

123 24 060 72

Fler sätt att stöjda oss »

Tack för ditt stöd!

I förra veckan avslutades 16 Days of Activism. Det är en internationell kampanj där organisationer och privatpersoner runtom i världen uppmärksammar kampen för att motverka könsbaserat våld. Kampanjen tar avstamp i den internationella dagen mot våld mot kvinnor den 25 november, och avslutas den 10 december på den internationella dagen för mänskliga rättigheter.

Likt tidigare år har kvinnorättsorganisationen Ikhwezi Women’s Support Centre engagerat sig i kampanjen, med ett gediget arbete digitalt så väl som i staden Cathcart med omnejd. I deras digitala kanaler har fokus legat på att inspirera till aktivistiska handlingar, medan arbetet i staden har handlat om att utbilda kvinnor inom entreprenörskap. Syftet har varit att uppmuntra kvinnor att starta eget, för att öka deras ekonomiska självständighet och minska risken för att de blir beroende av män för att klara sig.

Linda Brukwe, som leder Ikhwezi, berättar om kampanjen:

Vad är 16 Days of Activism och varför är det viktigt?

– 16 Days of Activism är en kampanj som skapades med syftet att motverka könsbaserat våld. Under kampanjens gång bedriver organisationer kontinuerliga evenemang. Kampanjen är betydelsefull då den belyser en oerhört viktig fråga, samtidigt som den ger organisationer likt vår, och andra aktörer, möjlighet att engagera oss djupare i frågan.

Vad har Ikhwezi jobbat med under kampanjen i år?

– Vi började med att hålla i ett evenemang den 25 november med fokus på entreprenörskap för kvinnor. Syftet var att stärka kvinnor ekonomiskt så att risken för att de blir beroende av män för att klara sig minskar. Sedan har vi fortsatt med dessa evenemang i olika städer ända fram till den sista dagen av kampanjen. I Cathcart avslutades 16 Days of Activism med ett stort evenemang som borgmästaren deltog i.

– Vi har också fört en kampanj i våra digitala kanaler, samt varit med i radio och pratat om ämnet. Utöver det har vi drivit ett samarbete med en organisation som arbetar med barns rättigheter. Det samarbetet resulterade i en guide för barns säkerhet.

Hur kan människor engagera sig i 16 Days of Activism?

– På en högre nivå så tror vi att samarbete är en god idé. Vi tror starkt på att vi kan uppnå mycket genom att som organisationer gå samman under denna kampanj och samarbeta för att belysa ämnet. Som privatperson kan man göra allt från att delta i evenemang likt de vi har hållit i till att prata om ämnet. Exempelvis genom att dela sina åsikter och prata om hur det är i staden eller byn man lever i. Ingen handling är för liten!

Linda Brukwe och Ikhwezis styrelseordförande Lucy Kapa samt styrelsesekreterare Ruth Mnyengeza talar på ett evenemang under ”16 days of activism”. Foto: Karolina Jurcevic

***

Ikhwezi är en av våra partnerorganisationer i Sydafrika och får stöd av S-kvinnor genom Palmecentret.

Läs mer om Ikhwezi

Gör mer demokrati – stötta vårt arbete!

Kvinnors rättigheter är mänskliga rättigheter. Fackliga rättigheter är mänskliga rättigheter. Skriv under och kräv att våra fackliga kamrater och andra orättvist fängslade i Iran omedelbart friges.

Namninsamlingen är stängd

Namninsamlingen är ett initiativ tillsammans med LO och kommer lämnas till politikerna i riksdagen. Uppdateringar kommer.

Läs LO, TCO och Saco:s brev till den iranska ambassadören i Sverige.

Nadia April arbetar på Womens Leadership Centre (WLC) i Namibia. De arbetar med att stärka kvinnor och unga kvinnor, särskild i marginaliserade grupper, att ta tillvara sina rättigheter och vara politiska aktörer i samhället.

I Namibia finns ursprungsbefolkningen sanfolket, som har lidit hårt under förtrycket från vita kolonisatörer. De senaste åren har de drivit en kampanj med protester och marscher mot oljeborrningen i Kavangoregionen, som den namibiska regeringen och ett kanadensiskt företag vill driva genom. Det skulle innebära en enorm miljökatastrof och förstöra grundvattnet.

Stödet stärker deras röst

– Tack vare Olof Palmes Internationella Center har vi fått internationellt stöd och uppmärksamhet. Och möjligheter att knyta kontakter med andra nätverk i Afrika och globalt, vilket gör oss starkare och underlättar vårt arbete, säger Nadia.

WLC och Nadia har bland annat kunnat delta i klimatprotester utanför Namibia, som i Sverige och på klimatkonferensen Stockholm +50 i juni 2022.

– Där satt jag i panelen om rättvis omställning och kunde verkligen föra ut våra lokala perspektiv. Vi ser ett direkt samband mellan att rädda miljön och leva mer jämlikt. Och hur klimatomställningen påverkar oss lokalt ute i landet i Namibia och problemet med att politiker på hög nivå inte lyssnar på våra förslag till lösningar och metoder, som vi vet har fungerat genom århundranden. De är inte möjliga nu genom de senaste decenniernas västerländska industrilösningar, som är direkt och påvisbart förödande för miljön.

Utmaning att få alla delaktiga

Nadia berättar att planerna för det fortsatta arbetet är att fortsätta bjuda på ett starkt motstånd.

– Vi håller på att omgruppera och överväga hur vi verkligen ska nå människors hjärtan och vilja att ändra sina beteenden, så att vi är fler som bidrar till omställningen, säger hon.

Den stora utmaningen är att nå den fattigaste urbefolkningen, som egentligen har minst medel för att ställa om. Men som också behövs för att göra det möjligt.

– Utmaningen är att få alla delaktiga och aktiva utan att förbli passiva och tycka att det är de vitas ansvar. Vi försöker göra det genom kultur, musikkonserter, serieteckningar. Vi håller också på att undersöka möjligheten att starta ett folkets parlament, berättar Nadia.

­ – Vi har lärt oss hur andra kommunicerar effektivt, för att göra ännu mer motstånd och sätta press. Det har betytt mycket för mig och utvecklat min förmåga att kunna bidra ännu mer som en motkraft. Jag vill därför säga stort tack för den möjligheten som Palmecentret ger mig.

Nadia April på klimatkonferensen Stockholm +50. 

Läs mer om WLC

GÖR MER DEMOKRATI – STÖD VÅRT ARBETE:

I över 40 år har den iranska regimen hållit sin befolkning gisslan och förvägrat dem grundläggande fri- och rättigheter. Vi stödjer de fredliga demonstrationerna i Iran och fördömer regimens brutala svar mot demonstranter och kritiker. Vi uppmanar utrikesdepartementet att kalla upp den iranska ambassadören i Sverige och EU att införa nya riktade sanktioner mot den iranska regimen.

Den islamiska regimen kränker kvinnor och tvingar dem bland annat att täcka håret när de vistas utanför hemmet. Den 22-åriga Jina (Mahsa) Amini greps den 16 september vid ett besök i Teheran. Gripandet skedde för att hennes huvudbonad (hijab) inte satt på rätt sätt enligt sedlighetspolisen, även kallad moralpolisen. Hon kom senare att mista livet efter att ha misshandlats av sedlighetspolisen.

Med början i Jinas hemstad Saqqez, i provinsen Kurdistan, har landsomfattande protester och strejker inletts över hela Iran. Ett dussintal demonstranter har dödats av iranska styrkor och hundratals människor har gripits, inklusive människorättsaktivister, journalister, kulturprofiler och idrottare som har uppmärksammat dödsmisshandeln av Jina Amini. Dessa bör omedelbart friges.

Vi uttrycker vårt stöd för folket i Iran och dess legitima krav att bestämma över sina liv, sin framtid och att få leva fritt från den iranska regimens tyranni.

Vidare fördömer vi iranska revolutionsgardets bombningar av de kurdisk-iranska oppositionella partiernas bas i kurdiska regionen i Irak.

Olof Palmes Internationella Center 
SSU
ABF-förbundet
ABF Södertälje/Nykvarn
Akademikerförbundet SSR
S-kvinnor Västerbotten 
Umeå Arbetarkommun
IF-Metall Västra Skaraborg
Marieborgs Folkhögskola 
The Association of Legal Aid against Sexual Violence in Turkey
IHD – Human Rights Association in Diyarbakir
Baytna Syria
Syrian Women’s Network
FESTU – The Federation of Somali Trade Unions
Democracy and Worker’s Rights Center, Palestine
Palestinian Youth Union
Palestinian Peace Coalition

Från konferensen i Istanbul

År 1997 hade Sydafrika just lämnat ett brutalt apartheidsystem. Men ett annat förtryck fanns kvar: det patriarkala.

– På den tiden visste kvinnor inget om sina rättigheter, säger Linda Brukwe som leder Ikhwezi Women’s Support Centre i landet.

Ikhwezi startade för 25 år sedan och är verksam i Cathcart på landsbygden i de östra delarna av Sydafrika. Syftet är att ge stöd till kvinnor och barn som utsatts för våld och övergrepp. Linda Brukwe misshandlades själv psykiskt och fysiskt av sin make under många år. När hon fick information från Ikhwezi engagerade hon sig för att lära andra kvinnor att de inte behöver utstå samma sak.

– Två av tre kvinnor i området är utsatta för någon form av våld… eller, jag tror att det egentligen är nästan alla. Vi måste stoppa det!

Enligt Linda Brukwe är patriarkala strukturer inom xhosakulturen en bidragande faktor, liksom arbetslöshet och fattigdom. Under pandemin har hon sett en dramatisk ökning i våldet mot kvinnor när människor varit hänvisade till hemmet, männen har förlorat jobb och alkoholmissbruket blivit än mer utbrett.

Samarbete med svenska S-kvinnor

Ikhwezi stöds genom Palmecentret av S-kvinnor (på förbundsnivå) sedan 2016. Förbundssekreterare Nina Unesi har själv besökt organisationen.

– Ikhwezi har etablerat sig så starkt att det har blivit självklart för omgivningen att fråga om deras kunskap i allt som rör våld mot kvinnor. De belyser frågorna, engagerar området och blir tillfrågade om kunskap. Ikhwezi är som en spindel som håller samman det sociala nätverket och samarbetar med kommunpolitiker, socialtjänst, sjukvården och polis.

Linda Brukwe säger att stödet från Palmecentret har gjort det möjligt för Ikhwezi att utbilda de här aktörerna i attityd och arbetssätt.

– Det är viktigt att jobba nära varandra så att våldsdrabbade kvinnor känner att de tas på allvar. Annars kommer de inte att anmäla.

På polisstationen i Cathcart har Ikhwezi inrättat ett särskilt rum så att våldsdrabbade kvinnor kan göra anmälan i avskildhet samt få stöd och information. Ikhwezi håller också kontakt med kvinnan, fungerar medlande och följer henne till tingsrätten. Dessutom driver de sedan länge ett härbärge för kvinnor och barn utsatta för våld och övergrepp.

”Vi lär oss av varandra”

Många angränsande kommuner har liknande problem och tillsammans med S-kvinnor har Ikhwezi byggt upp ett nätverk för samarbete mellan lokala organisationer. Ikhwezi som har lång erfarenhet passar bra som samordnare och ingår också i ett större nätverk som lobbar för nationell förändring.

– Det visar att samarbete är en framgångsmetod, säger Nina Unesi som hoppas att fler kvinnodistrikt utöver Stockholms län ska ge stöd till organisationer i det lokala nätverket.

– På så sätt skulle vi tillsammans kunna lyfta frågorna i ett stort område i Sydafrika och gemensamt åka dit för studiebesök och aktiviteter. Samtidigt som de sydafrikanska organisationerna också samverkar.

Enligt Linda Brukwe har plattformen gjort det möjligt att dela erfarenheter. Samarbetet med Sverige har stärkt Ikhwezi organisatoriskt och gett nya insikter.

– Många tror att det som händer här är unikt. Men genom det här partnerskapet lär vi oss av varandra.

Påverkansarbete som ger resultat

Förutom stöd till offer håller Ikhwezi i utbildningar och pratar i skolor. Genom ett särskilt program engageras män att arbeta mot könsbaserat våld och sexuella trakasserier. Påverkansarbete sker bland annat genom protestmarscher. År 2018 var Ikhwezi del av de nationella demonstrationerna #TotalShutdown. De har gjort skillnad.

– Rättsfallen ges prioritet och hårda straff utdöms. Fortfarande finns många utmaningar men vi kvinnor tas på allvar på ett annat sätt än tidigare, säger Linda och återger två domar.

I det första fallet fick en kvinna Ikhwezis stöd för att få skyddsåtgärder beviljade av tingsrätten. Hon mördades ändå av sin man men organisationens lobbyarbete och protestmarscher bidrog till att maken dömdes till ett hårt fängelsestraff – 34 år. I ett annat fall våldtogs ett barn av tillsyningsmannen på det jordbruk där familjen arbetade. Barnet och mamman kunde stanna sex månader på Ikhwezis härbärge medan mannen dömdes till 20 år.

Foto: Ikhwezi Women’s Support Centre

Stärkta kvinnor bygger nationen

När Linda Brukwe blickar framåt vill hon arbeta med unga och sprida servicen till fler. Kvinnor bör stärkas i att ta egna beslut och göra saker själva, inte bara stödja män.

– Vi behöver kvinnor som kan ta ledande politiska positioner. Vi lobbar för att det ska bli 50-50. Att stärka kvinnor är att bygga nationen.

Linda Brukwe var själv under sex år i början av 00-talet involverad i politik genom ANC. Men frustrationen att se de lokala – manliga – politikerna inte göra vad de var tillsatta för blev för stor.

– Min ambition var att stärka samhällsservice som infrastruktur, bostäder och el. Om jag inte kunde göra det eller öppet påtala interna problem, varför skulle jag stanna?

Sagt och gjort, Linda Brukwe gick tillbaka till Ikhwezi.

– Idag lever jag det liv jag vill. Jag tjänar inte så mycket men arbetet gör mig lycklig. Att förändra kvinnors liv är min passion.

Ikhwezi betyder lyskraft eller ljus på xhosa och är namnet på en av stjärnorna. Linda Brukwes vision är att se kvinnor fria från alla former av våld.

– De ska kunna gå vart de vill när de vill och göra vad de vill oavsett vilka kläder de bär.

– Om projektet blir av är det en total katastrof, säger Liz Frank.

– Det var självklart för oss att mobilisera oss mot det här. Om de hittar gas eller olja kommer Okavangodeltat att förgiftas och vattenbristen bli total. Fiske och turism kommer försvinna och djur utrotas. Marken kommer inte gå att odla.

Urfolkens ledare får kunskap om sina rättigheter

Tack vare samarbetet med Palmecentret kunde WLC arrangera en tvådagars workshop med kort varsel för san-folkets ledare, och motståndet tog fart.

De flesta deltagarna var kvinnliga ledare och syftet var att utbilda dem i urfolkens rättigheter enligt FN:s deklaration, hur de kan driva påverkansarbete mot exploatering av naturresurser samt sprida kunskap i området.

WLC förstod snart att det kanadensiska företaget inte genomgått de processer som krävs för att få tillstånd från den lokala befolkningen. Och enligt en artikel i National Geographic har flera lokala ledare blivit lovade arbeten i utbyte mot tystnad.

– Konsultationen har varit mycket bristfällig. När företaget har närmat sig människorna för att informera om projektet har de inte alls talat om de negativa aspekterna, berättar Liz.

– Vi litar inte alls på ReconAfrica. De har sagt så mycket som inte alls visat sig stämma, som att de har tillstånd fast de inte har det. I sin marknadsföring pratar de om att det finns mycket vatten i Okavangofloden, men torka är redan ett stort problem här.

Motståndet växte till en global kampanj

WLC:s mobilisering mot oljeborrningen område fick ett fantastiskt gensvar. 120 nationella och 70 internationella organisationer gjorde ett gemensamt upprop (ett så kallat moratorium) om att tillfälligt stoppa projektet. När det namibiska parlamentet inte brydde sig om det publicerades det i en av de största dagstidningarna.

Kampanjen uppmärksammades då av omvärlden. Skådespelaren Leonardo Dicaprios organisation Re:wild har tweetat sitt stöd och Prins Harry har tillsammans med en namibisk kändis i ett öppet brev bett Namibia och Botswanas regeringar stoppa projektet. Efter all uppmärksamhet blev den namibiska regeringen till slut tvungna att anordna offentliga utfrågningar. De skedde dock med så kort varsel och få hade möjlighet att närvara. Något som enligt Liz gjordes med flit. Hon menar att regeringen framför allt valt att hålla ögon och öron stängda.

– De vet givetvis om att det inte finns vatten och vilka klimatförändringar som projektet kan medföra. Men de står på företagets sida. När ReconAfrica besökte presidenten sa denne att civilsamhället pratar för mycket och jagar bort investerare. Efter det skapade vi hashtagen #therighttotalktoomuch, berättar Liz.

WLC:s arbete mot oljeborrningen i Kavango-regionen fortsätter. Nästa stora event är en nationell konferens, ett slags folkets parlament, för att öka pressen på företaget.

– Just nu undersöker vi hur företaget kan ställas inför rätta. Som organisation har vi lärt oss otroligt mycket. Det vi kunde sätta igång med hjälp av Palmecentret har växt till en världsomfattande kampanj!

Röster på miljökonferensen Stockholm+50

I juni 2022 var WLC i Stockholm och deltog på FN:s miljökonferens Stockholm+50. Nadia April från organisationen berättade om fallet ReconAfrica i hemlandet och lyfte bland annat de säkerhetshot som klimatkrisen innebär samt behovet av en demokratisk dialog för rättvis omställning.

Mer om Palmecentret på Stockholm+50

I Bogotá skulle kvinnor från hela regionen samlas men på grund av omikron fick de flesta delta digitalt. På plats var dock de två presidentkandidaterna från den Historiska Pakten (den progressiva valkoalitionen i Colombia) Gustavo Petro och Francia Marquez som presenterade olika förslag för jämställdhet i en kommande regering.

Det nya nätverket har som syfte att stärka kvinnors deltagande och inflytande i politiken i Latinamerika, och tillsammans arbeta fram en politik och strategi för att öka jämställdheten i regionen. I genomsnitt i Latinamerika är representationen av kvinnor endast 33 procent, i Colombia ligger den nivån på bara 20 procent. Kvinnors möjligheter för att bli valda och få inflytande är små, och i en studie från 2021 visas att skrämmande 68 procent av kvinnliga ledare i Colombia upplevt könsrelaterat våld.

– Idag är en väldigt viktig dag för oss progressiva kvinnor som vill förändra våra länder i Latinamerika, sa Maria Angelica Prada, vice-ordförande i partiet Polo Democrático, Colombia.

På lanseringens arbetsmöten låg fokus på de jämställdhetsutmaningar som finns inom respektive parti, och man påbörjade arbetet med att ta fram en arbetsplan för nätverkets arbete det kommande året. Bland annat användes S-kvinnors Makthandboken som finns översatt till spanska. I boken presenteras tips för att nå makt och kunna identifiera härskartekniker som ofta används för att minska kvinnors inflytande.

Brasiliens fd president Dilma Rousseff uttryckte att ”Att stärka kvinnors makt handlar om att bryta upp de patriarkala myterna om kvinnans roll i politiken. Vi måste få kontroll över vår utveckling och våra liv genom organisation och genom handling i samhället, i partierna och i regeringarna. Det måste ske systematiskt.”

För mer information och bilder se: #ElCambioEsConLasMujeres

Kriser förstärker orättvisor

Våra just nu tre största globala kriser – klimatförändringarna, demokratins kräftgång och coronapandemin – trycker tillbaka jämställdheten, kastar miljontals kvinnor ut i arbetslöshet, hunger och både ekonomisk och social utsatthet. Ändå får alltför ofta det aktiva jämställdhetsarbetet stå tillbaka i tider av kris.

I mars 2019, ett år innan världen kastades in en pandemi, rapporterade Världsbanken att världen tog snabba kliv mot jämställdhet tack vare ett decennium då lagar stiftats för att på papperet ge kvinnor och män samma juridiska rättigheter. Kvinnor kan visserligen fortfarande endast åtnjuta tre fjärdedelar av de rättigheter som män men om den progressiva takten fortsatte skulle världen nå jämställdhet i lagar och regleringar år 2073.

Sedan kom pandemin och med den ett bakslag för jämställdheten som av FN kallats för en skuggpandemi. Vanligen drabbar ekonomisk kris män hårdare än kvinnor men i coronapandemins spår är det precis tvärtom. Skolstängningar tvingar kvinnor tillbaka till hemmen för att ta hand om barnen, den ekonomiska krisen slår hårdare mot kvinnodominerade sektorer och dessutom ökar våldet i hemmen. Jämställheten har fått sig en rejäl törn och traditionella könsroller har både synliggjorts och förvärrats.

En tredjedel av alla flickor och kvinnor världen över har blivit slagna eller sexuellt utnyttjade någon gång i livet. En förvärrad ekonomisk situation är förödande för världens kvinnor.
Avsaknaden av sociala trygghetssystem gör att miljontals saknar rätten till grundläggande sjukvård, utbildning och pension. Detta drabbar kvinnor hårdast. En tredjedel av alla flickor och kvinnor världen över har blivit slagna eller sexuellt utnyttjade någon gång i livet. En förvärrad ekonomisk situation är förödande för världens kvinnor.

Kvinnor drabbas när demokratin försvagas

Hand i hand med en växande nationalism stärker repressiva ledare just nu sin makt i många av världens länder vilket resulterat i en demokratisk tillbakagång i ett stort antal länder världen över. Nationalismen har många fiender, men avståndstagandet från feminister och kvinnorättsförsvarare förenar. ​Kvinnans roll är först och främst att föda nationens barn och stötta nationens försvarare – mannen. ​Med en växande nationalism och allt fler auktoritära ledare minskar inte bara det demokratiska utrymmet. Kvinnors rättigheter trycks tillbaka, jämställdheten minskar och kvinnors delaktighet i samhället minskar.

Traditionella könsroller förvägrar kvinnor delaktighet samtidigt som inflytande i beslutsfattande organ är en av de mest avgörande faktorerna för att skapa jämställdhet. Då endast 25 procent av världens parlamentariker är kvinnor, det i huvudsak män som fattar besluten om hur coronapandemin ska hanteras. Enligt UNIFEM är detta förklaringen till att mindre än en femtedel av åtgärderna i stimulanspaketen är särskilt riktade mot kvinnor.

Att kvinnor är underrepresenterade i maktpositioner är inte bara ett demokratiskt problem, det leder till förlorade möjligheter och sämre utveckling för hela samhället. Dessutom minskar våra chanser att nå klimatmålen. Kvinnors livsstil generellt orsakar mindre klimatpåverkan och kvinnor drabbas i högre utsträckning än män av klimatförändringarnas effekter samtidigt som jämställdhet gynnar länders förmåga att tackla klimatomställningen. Ändå saknas ofta ett tydligt jämställdhetsperspektiv i klimatdebatten.

Dags för en ny säkerhetspolitik

Som en direkt konsekvens av klimatförändringarna växer spänningar, ökar antalet konflikter och människor på flykt men vårt svar kan inte vara murar mot omvärlden och mer resurser till militär och försvar. Det är både kortsiktigt och naivt. I stället måste vi nu fånga möjligheten att i grunden utmana den alltjämt rådande traditionella och stereotypt manliga synen på säkerhet. Vi behöver ett tankeskifte till en säkerhetspolitik som sätter människors säkerhet, trygghet och rättigheter i fokus.

När kris är det nya normala måste arbetet för jämställdhet ges förnyad prioritet. Genom att verka för en jämställd miljö- och klimatomställning sätter vi samtidigt freden och den gemensamma säkerheten i fokus. Alla vinner på jämställdhet!

Artikeln publicerades maj 2021 på Folkhemmet Opinion

När kris är det nya normala måste arbetet för jämställdhet inte bara försvaras, det måste prioriteras. Det auktoritära, det konservativa, det stängda och det passiva har aldrig gynnat kvinnors rättigheter. Snarare syftar dessa till att förneka och förringa de hinder och de glastak kvinnor möter. Både individuella vittnesmål och all form av forskning visar att vi inte på något håll i världen lyckats röja dessa hinder och det håller kvinnor tillbaka.

Att skriva policydokument med vackra visioner tycks inte vara problemet. Däremot stöter många på patrull när de gör en ansats att förändra eller förnya. Övertygelse om att verklig förändring endast kan ske om alla inkluderas driver oss framåt men arbetet går för långsamt fram.

Jämställdhet måste genomsyra allt. Att aktivt arbeta med att förändra attityder, krossa glastak och öka representationen målas ofta upp som en moralisk fråga. Jämställdhet får dock aldrig reduceras till en fråga om godhet och om att vara medveten. Jämställdhet handlar om makt; den ekonomiska, den sociala och den politiska. Målet måste vara likvärdiga förutsättningar att tillskansa sig dessa.

Och representation är viktigt. Att kvinnor tar plats i beslutsfattande organ, dialog- och förhandlingsbord och erkänns som kapabla politiska aktörer må låta som en grundläggande princip. Men i många delar av världen kämpar fortfarande kvinnor med de barriärer som genom sociala konventioner och förväntningar innebär. Och de möter motstånd i form av trakasserier och våld.

Ingen är fri förrän alla är fria – och på den internationella kvinnodagen måste vi orka se hela världens kvinnor.