Nyhetsbrev

Prenumerera gratis på våra nyhetsbrev och inbjudningar till seminarier.

Jag vill få nyhetsbrev
Jag vill få seminarieinbjudningar

ENG

• Vad vi gör
• Vad vi tycker
• Engagera dig
• Om Palmecentret
• Palme Resource Center

Stöd oss  

Stöd oss

Swisha ett valfritt belopp till

123 24 060 72

Fler sätt att stöjda oss »

Tack för ditt stöd!

Palmedagen är den svenska arbetarrörelsens årliga mötesplats för internationellt solidaritetsarbete. Regionalt och lokalt engagerade och aktivister med intresse för globala frågor möter varandra och centrala företrädare och experter för att diskutera idéer och utbyta erfarenheter. I år äger Palmedagen rum lördagen den 18 november i Stockholm. Varmt välkomna!

Anmälan är tyvärr redan stängd. Men det finns möjlighet att sätta upp sig på väntelistan för eventuella avhopp:

Skriv upp dig på väntelista

Till anmälda: Om ni skulle få förhinder, meddela detta till seminarier@palmecenter.se så snart som möjligt.

Sidan uppdateras

Så ser dagen ut

Dörrarna öppnas kl. 9:15 och programmet drar igång kl. 10:00. För- och eftermiddagen kommer bestå av valbara seminarier på aktuella frågor under temat Gemensam säkerhet.

Kl. 10-10:40. Plenum: Välkomnande och introduktion till dagen och temat Common Security – Common Future. 

Panelister: Stefan Löfven, Hans Dahlgren, Therese Guovelin, Anna Sundström (moderator). 

Kl. 11-11:50. Valbara seminarier förmiddagen:

Den nya världsordningen – Står vi inför ett nytt kallt krig?

Panelister: Morgan Johansson, Paula Carvalho Olovsson, Andrés Rivarola Puntigliano, Björn Lindh (moderator).

Den högerauktoritära utvecklingen – Ökande konflikter i spåren av demokratikrisen.

Panelister: Zehava Galon (med på länk), Helén Pettersson, Anders Lindberg (moderator).

Den artificiella intelligensens tidsålder – Hotet mot jämlikheten, demokratin och säkerheten. 

Panelister: Olle Häggström, Karim Jebari, Mikael Leyi, Malin Malm (moderator). 

11:50-12:50. Lunch!

12:50-13:30. Plenum: Gemensam uppstart – Insikter från förmiddagen.

Moderatorerna från förmiddagen samlas och lyfter några av de huvudpunkter som tagits upp under förmiddagen. 

13:50-14.40. Valbara seminarier eftermiddagen:

Sverige i Nato – Vad blir vår roll i ett nytt säkerhetspolitiskt landskap? 

Panelister: Morgan Johansson, Thorbjörn Jagland, Tytti Erästö, Anna Sundström (moderator).

Vem är trygg på en planet i fritt fall?

Panelister: Jytte Guteland, Johan Kuylenstierna, Marika Palmér Rivera, Cajsa Unnbom (moderator) + videos från partnerorganisationer i Filippinerna och Sydafrika. 

Regeringens internationella ”reformagenda” – Vad betyder den för Sveriges engagemang, säkerhet och röst i världen? 

Panelister: Olle Thorell, Erik Lysén, Anna Tibblin, Oscar Ernerot (moderator). 

15:10-15:35. Plenum: Hur kan man engagera sig för förändring, för en gemensam säkerhet, utveckling och framtid?

Panelister: Reinette Heunis, Yvonne Karlsson, Roshan Rydell (moderator).

15:35-16:20. Avslutning.

Morgan Johansson, Stefan Löfven, Lisa Nåbo och Anna Sundström (moderator) sammanfattar dagens diskussioner. Hur ser vägen framåt ut?

Med bestörtning och sorg följer vi utvecklingen i Israel och Palestina efter Hamas vedervärdiga attacker på civila i helgen. Den grymhet som förmedlats i bilderna och rapporterna från attackerna är nästan omöjlig att ta in. Hela familjer som mördats i sina hem och människor som massakrerats i hundratals på sina kibbutzer. Bara i attacken mot en musikfestival i södra Israel har över 260 kroppar återfunnits.  

Attacker mot civila är oacceptabelt

Dödandet av civila är aldrig acceptabelt, oavsett vem som gör det. De får aldrig vara ett legitimt mål. Hamas massmord kan och får inte urskuldas. Oavsett vad man i övrigt tycker i konflikten mellan israeler och palestinier. Att människor i både Sverige och utomlands har samlats för att fira denna massaker är upprörande och skamligt.

Hamas är en terrorgrupp av politiska och religiösa fanatiker som förtrycker palestinierna i de områden de har under sin kontroll. De representerar inte det palestinska folket och har inte heller dess bästa för ögonen. Deras mål är ett helt annat än att skapa förutsättningar för fred. Det är ytterst att utplåna Israel. I sin kamp bryr de sig inte heller om hur vanliga civila palestinier drabbas.  

Folkrätten måste respekteras

Israel har en legitim rätt och skyldighet att skydda sina medborgares säkerhet, men de måste följa folkrätten. Svaret måste vara proportionellt och undvika att civila dödas. De har också som ockupationsmakt ett juridiskt ansvar för den palestinska civilbefolkningens säkerhet i tider av krig. Nu intensifieras dock en blockad av Gaza som enligt FN strider mot internationell rätt. Att förvägra civila grundläggande förnödenheter är vedergällning, inte försvar.

Med det uttalade målet att maximera skadan i området genomförs massiva bombningar i tätbefolkade områden utan någonstans för människor att söka skydd eller fly. Vi har smärtsamt nog bara sett början på ännu ett blodbad där många tusentals civila kommer att få sätta livet till. Återigen behöver det upprepas. Dödandet av civila är aldrig acceptabelt, oavsett vem som gör det. 

Våldets logik har tagit två folk som gisslan

Hatet och våldspiralen spinner nu allt snabbare vidare när oskyldiga palestinier dödas i urskillningslösa motattacker. Våldet har ytterst sin grogrund i människors fruktan, en aggressiv ockupationspolitik och en förtvivlad hopplöshet. Bristen på dialog och fredliga lösningar har lämnat fältet öppet för extremister på båda sidor. Hamas och den israeliska högern har länge levt i symbios där båda sidor indirekt understött varandras agendor. Det har gjort att mer konstruktiva aktörer hamnat i skuggan – både i Palestina och Israel. Det vi just nu bevittnar är att extremisternas och våldets logik har tagit två folk som gisslan. Att våldet åter triumferar.

Återgång till dialog och fredsförhandlingar ett måste

En återgång till dialog och förhandlingar om fred måste komma till stånd. I slutänden finns bara ett långsiktigt svar på konflikten. Det är ett slut på ockupationen och en rättvis fred för alla parter i form av en tvåstatslösning baserad på 1967-årsgränser. Den har dessvärre många fiender – såväl i Netanyahus högerauktoritära regering som i Hamas. 

Lördagsmorgonens massaker och nya folkrättsvidriga bombningar av Gaza gör sorgligt nog en sådan lösning än mer avlägsen. Priset för detta betalas av vanliga människor, palestinier och israeler, som inte får chansen att leva i fred och säkerhet.

I solidaritet fortsätter vårt orubbliga stöd till de krafter i Israel och Palestina som verkar för fred, försoning och en demokratisk utveckling.

– Anna Sundström, generalsekreterare Olof Palmes Internationella Center. 

Sverige har erkänt Palestina som stat och arbetar aktivt med demokratiska krafter i både Palestina och Israel för att nå en fredlig tvåstatslösning. Det är i den andan alla svenska biståndsinsatser görs. Medan det humanitära stödet finns av nödvändighet för att sörja för människor som lever under ockupation, finns utvecklingsbiståndet för att de mänskliga rättigheterna ska respekteras och möjliggöra en rättvis fred. Biståndet är nödvändigt för att övervaka brott mot folkrätten, men också för att hålla den israeliska ockupationsmakten och palestinska makthavare ansvariga för sina handlingar. Vi manar Hamas och Israel till ett omedelbart eldupphör.

Vi delar den analys utrikesminister Tobias Billström uttryckte i SvD att ett tillbakadragande av svenskt bistånd i det här skedet skulle stärka terrororganisationen Hamas, inte tvärtom. Därför är det med förvåning och stor oro vi mottar beslutet att frysa biståndet till Palestina som regeringen och Sverigedemokraterna presenterade på tisdagskvällen. Våra folkvalda måste sluta likställa bistånd till ett land som bistånd till landets regering. Det leder till mytbildning och felbeslut.

Det bistånd Sverige bedriver med lokala partnerorganisationer motarbetar aktivt Hamas agenda, utmanar deras makt och legitimitet och verkar för demokrati och mänskliga rättigheter. Genom demokratiska processer för att nå ett fredligt slut på denna decennier långa konflikt skapar utvecklingsbiståndet alternativ till de våldsverkande aktörer som är ointresserade av en fredlig lösning.

De senaste dygnens händelser bör inte ses som kvitto på att omvärldens ansträngningar varit verkningslösa eller missriktade, utan otillräckliga. I denna svåra tid måste vi stå fast vid ambitionen om en fredlig tvåstatslösning och öka engagemanget för att förverkliga den genom utvecklings- och diplomatiska insatser på båda sidor av muren.

Nu är det viktigare än någonsin att ge syre till de rörelser som kämpar för fred och demokrati, för rättigheter och rättsstat, för jämställdhet och möjligheter. Vi är trygga med att våra partners i Palestina ovillkorligt delar den ambitionen. Vi står redo att fortsätta och fördjupa vårt arbete för fred och frihet i Palestina och Israel. Vi manar alla parter att omedelbart inleda dialog för en fredlig lösning och för att Israels ockupation av Palestina hävs.

Undertecknare:

Anna Tibblin, generalsekreterare We Effect
Martin Nihlgård, generalsekreterare IM
Erik Lysén, internationell chef ACT Svenska kyrkan
Anna Stenvinkel, generalsekreterare ForumCiv
Mattias Brunander, generalsekreterare Diakonia
Anna Sundström, generalsekreterare Olof Palmes Internationella Center
Maria Nyberg, generalsekreterare Union to union

Rysslands mycket destruktiva krig i Ukraina har nu pågått drygt ett och ett halvt år med stort dödande, åtskilliga skadade människor, ofattbar materiell förstörelse och omfattande flyktingströmmar. Ryssland som trodde sig kunna vinna kriget på kort tid har drabbats av bakslag och möter för närvarande en ukrainsk motoffensiv som röner vissa framgångar, och som stöds militärt och politiskt av många länder, däribland Sverige. Fortfarande syns ingen militär eller politisk lösning på den mycket svåra konflikten, inte heller tycks någon förhandlingslösning vara på gång.

Vad innebär kriget för närmast berörda länder, och för Europa, världen och FN? Vilken roll kan FN och Sverige spela? Hur drabbas civila, barn och kvinnor? Vad händer med folkrätten, för vilken Putin är efterlyst som krigsförbrytare av Internationella brottsdomstolen i Haag?

Uppdatering: Utvecklingen Israel-Palestina läggs till som ett ytterligare fokusområde

Seminariet breddas tematiskt med anledning av Hamas attack mot civila israeler, raketbeskjutningar och Israels bombningar av Gaza, samt den humanitära katastrofen på Gazaremsan. Vilken roll kan FN och Sverige spela? Dessa och andra frågor kommer att diskuteras och analyseras under FN-dagsseminariet.

Medverkande:

• Maria Appelblom, ordförande i Stockholms FN-förening – hälsningsord.
• Jan Eliasson, tidigare vice generalsekreterare i FN och tidigare utrikesminister.
• Annika Söder, tidigare kabinettssekreterare.
• Isak Svensson, professor i freds- och konfliktforskning, Uppsala universitet.
• Pål Wrange, professor i folkrätt, Stockholms universitet – med på länk.
• Annelie Börjesson, ordförande i Svenska FN-förbundet, samtalsledare.

Arrangeras av ABF Stockholm, Olof Palmes Internationella Center och Stockholms FN-förening.

Olof Palmes Internationella Centers partnerorganisation i Turkiet, Hrant Dink Foundation (HDF), arbetar för fredlig samexistens mellan Armenien och Turkiet. Men arbetet för en normalisering av relationerna har försvårats av eskaleringen av konflikten i Nagorno-Karabach, mellan Armenien och Azerbajdzjan.

Ryssland har historiskt stöttat Armenien, men sedan Ryssland invaderade Ukraina 2022 har detta stöd avtagit samtidigt som Azerbajdzjan har rustat upp militärt för att återta kontrollen över Nagorno-Karabach med stöd av Turkiet.

Blockad orsakar humanitär kris

Sedan december 2022 har befolkningen i regionen, omkring 120 000 armenier, varit under blockad och berövats rätten till mat, medicin och grundläggande hygienartiklar.

”Nästan all infrastruktur slutade att fungera på grund av elavbrott, brist på gas och bränsle under blockaden”, skriver HDF till Palmecentret.

De tillägger att många miste livet i en explosion i ett bränslelager som inträffade den 26 september och att de skadade liksom krigets offer är i akut behov av medicinsk hjälp.

Inte längre en autonom republik

Enligt ett dekret utfärdat av president Samvel Shahramanyan upphörde republiken Nagorno-Karabach att existera den 29 september 2023. Republiken kommer formellt att upplösas i slutet av året och alla statliga myndigheter är beordrade att upplösas senast den 1 januari 2024.

Trots uttalanden från Azerbajdzjan om att den armeniska befolkningen kommer att behandlas som jämställda medborgare i Azerbajdzjan, rapporterar HDF att över 70 000* människor hittills har flytt till Armenien av rädsla för etnisk rensning.

De menar vidare att den stora tillströmningen av människor är överväldigande för de sydliga städerna i Armenien och att bristen på bostäder är en fråga som landet kommer att behöva ta itu med närmast.

*siffran ökar, enligt FN:s flyktingorgan UNHCR hade Armenien mottagit fler än 88 700 flyktingar den 29 september. 

Lite uppmärksamhet för konflikten

Palmecentrets samarbetsprojekt med HDF påverkas av konflikten i den mån att utsikten för en normalisering av relationen mellan Turkiet och Armenien har försämrats betydligt. ”Civilsamhället i Turkiet har varit tyst i denna fråga, då det inte är något som står högt upp på deras agenda”, skriver HDF.

HDF arbetar också med att kartlägga och motarbeta hatpropaganda. De konstaterar att turkisk mainstream-media rapporterar om situationen i Nagorno-Karabach som en seger för Azerbajdzjan och att offentliga kommentarer på sociala medier är generellt negativa och aggressiva mot Armenien.

De menar att medvetenheten om och intresset för situationen verkar vara lågt globalt, trots den mycket verkliga humanitära krisen. ”Amerikansk och europeisk media inkluderar Nagorno-Karabach som en nyhet, men återigen skapar det inga rubriker.”

HDF uppmanar omvärlden att reagera. ”Det viktigaste som det internationella civilsamhället kan göra är att öka medvetenheten för vad som pågår, särskilt ur ett humanitärt perspektiv.”

I en krönika i Altinget går Claes Arvidsson hårt mot fredsrörelsen och Olof Palmes Internationella Center. Jag har svårt att förstå vad han egentligen vill åstadkomma med sin kritik. Vad får vi för värld om varje aktör som på något sätt agerar för fred och internationell samverkan stämplas som Putinkramare?

Vi kan inte ha en global ordning där den starkaste makten kan göra precis som den behagar. Världsordningen måste bygga på spelregler som gäller för alla stater. Att Ryssland genom sin invasion bryter mot FN-stadgan är det som gör det legitimt att stödja Ukraina, även militärt.

Vi är inte vapenexperter

Claes Arvidsson säger att det är bra att vi från Palmecentret har samlat in pengar och genomfört konkreta humanitära projekt i Ukraina, men insinuerar att vi borde köpt vapen för pengarna. Men det är väl knappast vapenhandel som Palmecentret har specialkunskaper om. Däremot är vi duktiga på att stödja folkrörelser som gör viktiga insatser i ett krigshärjat land.

Lite smickrande är det att Claes Arvidsson noga verkar ha följt det arbete som Palmecentret gjort för att åter lyfta fram begreppet gemensam säkerhet. Begreppet blev etablerat genom en internationell kommission, ledd av Olof Palme, som i början av 1980-talet lanserade tanken om att säkerhetspolitiken måste bygga på insikten att i ett kärnvapenkrig finns inga vinnare. Bara ömsesidig förintelse. Således har båda sidor ett gemensamt problem att hantera.

Då, i början av 1980-talet, ökade spänningarna mellan de båda militärallianserna. Ett fullskaligt krig skulle ha förvandlat Europa, Sovjetunionen och USA till radioaktiva grushögar. Men insikten växte om behovet av nedrustning och gemensam säkerhet. Reagan och Gorbatjov möttes för fredssamtal, som ledde till avspänning och en minskning av kärnvapenarsenalerna.

Bara ett misstag bort

Men nu ökar krigshotet, kärnvapenmakterna rustar upp och vi ser fler väpnade konflikter. Risken ökar för krig som skulle betyda slutet för den mänskliga civilisationen. Det ryska ledarskapet hotar öppet med att ta till kärnvapen.

En kärnvapenkonflikt kan utlösas oavsiktligt när automatiserade system varnar för vad de tror är ett angrepp. FN:s generalsekreterare har uttryckt det som att mänskligheten bara är ett misstag bort från nukleär förintelse.

Därför är behovet nu större än på länge av en aktiv fredsrörelse, internationellt samarbete och förståelse för behovet av gemensam säkerhet. Inte för att ursäkta Putins invasion, utan för att skapa hopp för mänskligheten; det finns alternativ till krig och inskränkt nationalism.

”Sverige har stolta traditioner när det gäller att agera för fred och nedrustning. Vi borde givetvis ställa oss bakom och ta ledningen i kampen för ett globalt förbud mot kärnvapen.”

Sammantaget 92 stater har tagit ställning och skrivit under FN:s konvention om ett förbud mot kärnvapen. Dessa länder går före och sänder en tydlig signal till kärnvapenstaterna att det nu är dags att helt skrota kärnvapnen. Den norska Nobelkommittén uppmärksammade kampen för att förbjuda kärnvapnen genom att tilldela 2017 års fredspris till organisationen International Campaign to Abolish Nuclear Weapons (ICAN).

Måste ta steget

Mänskligheten måste vara mogen att ta steget att avskaffa vapen som är ett hot mot vår existens. Som om det inte räckte med klimatkris och hotet mot den biologiska mångfalden. Det är inte naivt, utan tvärtom att ta ansvar för vår gemensamma överlevnad.

Sverige har stolta traditioner när det gäller att agera för fred och nedrustning. Det förpliktigar också som medlem i Nato. Vi borde givetvis ställa oss bakom och ta ledningen i kampen för ett globalt förbud mot kärnvapen.

Debattartikeln publicerades i Altinget den 16/8-2023.

21/8 kl. 12.00-13.30 Bryr sig ingen längre om Palestina?

Situationen för palestinierna blir allt värre, samtidigt som världens fokus ligger på det som händer i Ukraina. Varför bryr vi oss inte mer? Är idén om en tvåstatslösning nu helt körd?

Medverkande:

• Anna Sundström, generalsekreterare Olof Palmes Internationella Center
• Johanna Wallin, projektsamordnare på Palestinagrupperna i Sverige och författare som tidigare verkat vid Frihetsteatern i Jenin och som nyligen skrev en krönika som du kan läsa här.
• Johan Schaar, Associate Senior Fellow vid SIPRI och tidigare ledamot av Expertgruppen för Biståndsanalys (EBA).

Titta i efterhand på Facebook!

21/8 19.30-21.00. Fighting Putin from inside: Vesna youth activists tell their story

Despite being banned and having several members and activist jailed, the Russian youth organisation Vesna continues fighting for freedom and democracy.

How do they fight the Putin regime with non-violence, what has happened to the jailed activists and what can we in Sweden do to support those who continue the struggle for democracy inside Russia?

Participants:

• Michael Tukh, Vesna activist, living in exile in Sweden.
• Inga Näslund, Programme Manager at Olof Palme International Center, expert on Russia.
• Carl Gustav Pfeiffer, International secretary, Moderate Youth League.

Watch the seminar here!

Festivalen arrangeras av Global Bar Magazine i samarbete med Olof Palmes Internationella Center, Globala Fonden, Läkarmissionen, ActionAid och Studio SN7.

Fler evenemang är bland annat ”Hur ska EU möta Kina och Ryssland?”, där Evin Incir, socialdemokratisk EU-parlamentariker, deltar. Seminariet äger rum den 25/8 kl. 8.30-9.30.

Hela programmet hittar du här.

Världen befinner sig i kris. Behovet av ett bättre fungerande globalt samarbete är akut. Den nya internationella rapporten Spotlight on Global Multilateralism visar på vägar ut ur krisen.

Förberedelse inför FN-toppmöte

Rapporten är en del i arbetet med att förbereda FN-toppmötet Summit of the Future, som ska äga rum i september nästa år. FN:s generalsekreterare António Guterres har kallat till detta med syftet att åter få fart på samverkan mellan världens stater. Guterres har beskrivit mötet som avgörande för att utveckla det globala samarbetet kring de kritiska utmaningar som världen står inför. Bland civilsamhällets organisationer pågår nu aktiviteter för att påverka agendan inför Summit of the Future.

Avsnitt om gemensam säkerhet

Spotlight on Global Multilateralism har tagits fram av Global Policy Forum. Palmecentret har bidragit med en text om gemensam säkerhet. Den texten bygger på rapporten Common Security 2022.

Begreppet gemensam säkerhet etablerades 1982 av en internationell kommission ledd av Olof Palme. Grundtanken är att en nation inte kan uppnå säkerhet genom att hota omvärlden med fler och kraftigare kärnvapen. Ingen sida kan vinna ett fullständigt kärnvapenkrig, och problemet måste hanteras gemensamt. Samma tankesätt går att tillämpa även på andra globala utmaningar som till exempel klimatet och pandemier.

Common Security 2022 innehåller 25 stycken konkreta rekommendationer för hur vi skapar en säkrare och tryggare värld.

Fackligt perspektiv

Spotlight on Global Multilateralism innehåller även en text om det som kallas för A New Social Contract , som är den internationella fackföreningsrörelsens samlade förslag på hur världen kan skapa fler klimatvänliga jobb, uppfylla internationella åtaganden om arbetares rättigheter samt anständiga minimilöner och social trygghet för alla löntagare.

Andra inlägg i rapporten handlar om bland annat om behovet av stärkta mänskliga rättigheter för ungdomar och hur vi kan skapa en öppen, fri och säker digital framtid för alla människor på vår planet.

Vill du lära dig mer om Palestina och situationen på Västbanken?

Palmecentret har tagit fram ett digitalt studiematerial.

Läs mer!

Följ med i några nedslag i Ivannas vardag under året som har gått:

Tidigt i mars: Flyglarm och ångest

Vår första intervju i början på mars fick hastigt avbrytas. Flyglarmet ljöd och Ivanna var tvungen att snabbt bege sig till skyddsrummet. Natten innan hade flyglarmet ljudit gång på gång.

– Det är hemskt. Jag kan inte sova eller slappna av. Igår gick larmet när jag åt middag. Jag tar lugnande mediciner för att dämpa stressen, berättar Ivanna då.

Under omständigheterna lägger det fackliga ungdomsnätverket allt traditionellt arbete åt sidan för att organisera nödhjälp. Ivanna fokuserar på att leda och hålla kontakten med fackligt aktiva unga och mobilisera hjälp och stöd.

Läs hela intervjun.

Juni: Kriget blir vardag

När vi pratar med Ivanna har en hjälpsändning nyligen anlänt från Palmecentret och Kommunal. Den ska packas om och sändas ut till behövande runt om i Ukraina.

Vid det här laget har Ivanna återvänt till Kiev, efter att de ryska trupperna dragit sig tillbaka från huvudstadens omedelbara närhet. Hon har i viss mån lärt sig att leva med kriget. Ungdomsnätverket har växt och de har hittat rutiner för verksamheten. För facket handlar det inte längre bara om akuta åtgärder i en krigssituation.

– Även om det pågår krig i landet finns det människor som har problem på sina arbetsplatser och behöver stöd.

Samtidigt är de humanitära behoven fortfarande enorma. Bara i regionen Poltava finns det 130 000 flyktingar.

– Jag vet att vi kommer att vinna det här kriget. Men priset blir högt, med många döda och förstörd infrastruktur. Jag vill verkligen tacka alla i Sverige. Inte från något annat håll får vi lika mycket stöd, säger Ivanna vid intervjutillfället.

Läs hela intervjun.

Ivanna Khrapko och kollegor med försändelser av hjälpmaterial. Foto: Privat.

Augusti: Sex månader av krig

Inför sexmånadersdagen sedan krigets start – och Ukrainas självständighetsdag – är det oroligt. Det ryktas om en rysk terrorbombning, och mycket riktigt genomförs en rysk robotattack mot staden Tjaplyne. Flera raketer träffar en järnvägsstation i staden, minst 25 personer dödas och ett tiotal skadas.

Men när vi pratar med Ivanna inför självständighetsdagen har hon så mycket att göra att hon inte har tid att vara rädd.

– I juli hade vi en träff för det fackliga nätverket. Vi pratade inte bara fackliga frågor utan också om oss själva och hur vi känner oss. En psykolog deltog och stöttade oss i hur vi kan organisera våra liv.

I vissa delar rullar livet på någorlunda normalt och Ivanna pluggar engelska vid sidan av det fackliga arbetet.

Läs hela intervjun.

Deltagare på träff med det fackliga ungdomsnätverket. Foto: Privat

December: En jul i mörker

I december när vi pratar med Ivanna har hon just återvänt hem från staden Kherson, där hon ägnat några dagar åt att distribuera nödhjälp – under ständig beskjutning från ryskt artilleri.

Ivanna och hennes fackliga kollegor var där för att hjälpa medlemmar i facket med varma kläder, mat, madrasser, elgeneratorer och julklappar för barnen. Allt inhandlat med pengar från Palmecentrets insamling och från fackliga organisationer i världen som solidariskt ställer upp för Ukraina.

Vid det här laget är det tufft att hålla i gång det fackliga ungdomsnätverket. Krig, elavbrott och brist på varmvatten tar på krafterna.

– Vi har problem med att internet inte fungerar och mobilnätet delvis är förstört. Det är mycket svårare att hålla kontakten. Ärligt talat så är vi tröttkörda, men vi vet att vi förstås måste orka fortsätta, säger Ivanna vid intervjutillfället.

Läs hela intervjun.