Fred & Dialog-arkiv

– Att USA kliver åt sidan innebär en stor risk för stabiliteten i regionen och inne i Syrien, där hundratals kurder, kristna och ezidier har tvingats fly efter Turkiets invasion av Afrin-provinsen, säger Anna Sundström, generalsekreterare Olof Palmes Internationella Center

Framför allt kan det också innebära en öppning för IS att slå tillbaka. Att Turkiet nu får ansvar för de tillfångatagna IS-krigare skapar snarare en oro för hur Turkiet kommer att hantera dem, med tanke på det logistiska stöd som IS-krigare har påståtts få av Turkiet.

Det är ett agerande i strid med resolutioner i FN:s säkerhetsråd som behandlar suveränitet och Syriens territoriella integritet. Och ytterligare ett bevis för hur Syrien och närliggande länder används som spelplan för de regionala och internationella stormakternas egna intressen.

Det finns även en stor risk att konfliktnivån inne i Turkiet trappas upp. Den turkiska presidenten Recep Tayyip Erdogan är allt mer trängt av att hans parti AKP förlorar stöd, att utbrytare ur partiet tar konkreta steg för att bilda ett nytt parti, och av den mycket försvagade turkiska ekonomin. Det finns pågående diskussioner om att tidigarelägga parlaments- och presidentvalet i Turkiet samtidigt som det finns en stor risk att HDP förbjuds verka som ett politiskt parti.

– Att underblåsa de nationalistiska strömmarna för att vinna inrikespolitiska poäng är en strategi som president Erdogan, tillsammans med sina allierade ultranationalistiska MHP, flitigt har använt även tidigare, säger Anna Sundström.

Regeringen har meddelat att man avstår från att skriva under FN:s konvention om ett förbud mot kärnvapen och följer därmed den kritiserade Lundin-utredningens rekommendation.

– Jag är såklart besviken, men välkomnar samtidigt de insatser regeringen planerar. Ett svenskt kunskapscentrum kan öka förståelsen för det reella hotet från kärnvapen och tillsammans med ett svenskt stöd till ett nedrustningssekretariat inom FN ytterligare stärka Sveriges roll i nedrustningsarbetet. Vi delar målet om en värld fri från kärnvapen, säger Anna Sundström, generalsekreterare Olof Palmes Internationella Center.

Beslutet har fattats mot bakgrund av att det idag saknas nödvändigt stöd för att ratificera förbudskonventionen i riksdagen då den samlade borgerligheten är emot en ratificering. Trots att svenska folket med en överväldigande majoritet är för ett förbud och en svensk underskrift. Detta enligt en årlig opinionsundersökning som Palmecentret låtit Sifo göra och som visar att 85 procent av svenska folket är för att man undertecknar FN:s konvention om ett förbud mot kärnvapen. Alldeles oavsett vilket parti man röstar på.

– Jag hoppades naturligtvis på ett beslut om undertecknande, men de vägar framåt som Margot Wallström och regeringen presenterar är också viktiga för att Sverige ska kunna bibehålla sin position i nedrustningsfrågor internationellt. Dörren för att skriva under i ett senare skede står fortfarande öppen. Och det kommer vi fortsätta arbeta för, säger Anna Sundström.

Svensk socialdemokrati har en unik och uthållig historia i kampen för en kärnvapenfri värld. På 1960-talet ville Högerpartiet och ÖB ha en svensk atombomb. Men regeringen Erlander drog slutsatsen att atombombsinnehav skulle göra Sverige till ett mål och drastiskt minska vår säkerhet.

1961 lanserade Sverige Undénplanen om att bilda en atomfri klubb i FN för att få kärnvapenstaterna att sluta provtesta. 1968 fick S-kvinnorna partikongressen att besluta att Sverige aldrig skulle anskaffa kärnvapen.

På FN:s första miljökonferens 1972 i Stockholm kallade Olof Palme USA:s bombkrig i Vietnam för ett miljömord. 1982 lanserade Palmekommissionen doktrinen om Gemensam säkerhet: ”Den internationella säkerheten måste vila på samarbete för gemensam överlevnad i stället för hot om ömsesidig förintelse”.

Att atombombshotet oroar visar Sifo-undersökningar från 2017 och 2018: fler än 4 av 5 svenskar vill att Sverige skriver under kärnvapenförbudet. Så vill också de flesta vetenskapsmän, forskare och fredspristagare.

Kärnvapenstaterna har svikit sina löften att börja avskaffa sina domedagsvapen. Därför har fyra nya kärnvapenstater, alla i konflikt, tillkommit: Indien, Pakistan, Israel och Nordkorea. Nato har också amerikanska kärnvapen utplacerade i Belgien, Holland, Italien, Turkiet och Tyskland samt på örlogsfartyg. För dessa vapen finns, liksom för de ryska, en fullt utbyggd strategi för första användning i Europa.

Risken för en ny kapprustning med kärnvapen i Europa är mycket stor. Även finansvärlden inser faran. Den Fjärde AP-fonden har rensat bort alla bolag med koppling till kärnvapen, totalt 45 stycken, främst amerikanska, ur sin portfölj.

Att inte ta klar ställning kan tolkas som medgivande. Att vika sig för tomma hot är inte bara förnedrande, det äventyrar vår säkerhet och vårt oberoende. De borgerliga partierna och SD är negativa till kärnvapenförbudet, de räds osannolika sanktioner från Nato och USA. I stället vill de finna säkerhet under ett radioaktivt ”kärnvapenparaply”!

I Sälen i januari 2018 förklarade Margot Wallström att ”risken för att kärnvapen kommer att användas är i dag större än på mycket länge”. Hon tillade vad vi socialdemokrater alltid har sagt i denna ödesfråga: ”Passivitet är ingen option”.

Vid samma konferens underströk Stefan Löfven att ”hotet av ett kärnvapenkrig är det enskilt största hotet mot vår gemensamma överlevnad. Att bygga säkerhet på hot om ömsesidig förstörelse är ohållbart”. Med tydlig referens till Olof Palme tillade statsministern: ”Vi använder diplomati, internationellt samarbete och förtroendeskapande åtgärder i vårt arbete för fred och gemensam säkerhet”.

Både i årets EU-val och i nästa riksdagsval blir socialdemokratins vägval i denna livsviktiga fråga avgörande för många medborgares ställningstagande. Regeringen bör därför snarast tillkännage sin målsättning att Sveriges riksdag ratificerar FN-avtalet om ett förbud mot kärnvapen.

Riksdagsledamöterna har också ett enskilt ansvar. De borde följa kollegerna i finska utrikesutskottet, som i fjol enhälligt uttalade: ”Konventionen om kärnvapenförbud utgör i sig inte ett hot mot icke-spridningsfördraget eller det fullständiga provstoppsavtalet eller mot de internationella förpliktelser som följer med dem. Snarare stöder och kompletterar konventionen de andra avtalen och förpliktelserna.”

– Jag träffade Olof Palme när jag kom till Sverige 1978 för att protestera mot neutronbomben. Den hade tagits fram för att vara en ”användbar” kärnvapenbomb, den var liten och skulle döda människor men inte förstöra byggnader eller stridsvagnar. Det är precis vad Donald Trump och Vladimir Putin siktar på att kunna ta fram nu. Jag är verkligen orolig eftersom jag är säker på att om de skulle användas kan det leda till ett storkrig som utplånar det mesta av livet på jorden, säger Daniel Ellsberg.

Olof Palme var också motståndare till neutronbomben. De samlade protesterna ledde faktiskt till att president Jimmy Carter drog tillbaka planerna på att utveckla neutronbomben.

Efter att ha deltagit i kriget i Vietnam började Daniel Ellsberg jobba som militäranalytiker och med att planera för kärnvapenkrig. Det var under den tiden han ändrade åsikt om kriget vilket ledde till beslutet att tillsammans med en före detta kollega kopiera 7 000 sidor hemligstämplat material och så småningom läcka det till pressen. De så kallade ”Pentagonpapperna” visade hur det amerikanska folket hade vilseletts om möjligheterna att vinna kriget i Vietnam. Den nyvalde presidenten Richard Nixon fortsatte i samma spår.

– Jag visste att Nixon inte skulle avsluta kriget. Han hotade med att eskalera vilket han trodde skulle leda till att man vann kriget. Jag var säker på att det inte skulle lyckas och det enda sätt jag kunde komma på att skapa ett motstånd var att visa att fyra tidigare presidenter hade ljugit på samma sätt.

– Jag trodde att jag skulle tillbringa resten av livet i fängelse, säger Daniel Ellsberg.

Han ser det som ett lika naturligt beslut som att riskera livet när han var marinsoldat.

– Jag var en av tre miljoner personer som åkte till Vietnam. Det var helt naturligt att riskera liv och lem när du trodde på kriget. När jag insåg att kriget var fel, och att det skulle fortsätta, stod jag inför samma slags beslut.

USA och Ryssland sitter i dag på varsin domedagsmaskin i form av ett stort antal kärnvapen. Att båda länderna nu har dragit sig ur INF-avtalet från 1987 om nedrustning av medel- och kortdistansrobotar riskerar, enligt Daniel Ellsberg, att göra världen ännu farligare. Om till exempel Nato skulle placera ut nya kärnvapen i Europa som kan nå Moskva på några minuter ökar spänningen. Han påminner om att världen vid flera tillfällen har varit på randen av kärnvapenkrig på grund av falsklarm.

– Människor som, med rätta, är oroade över klimatförändringar borde vara lika oroliga över ett kärnvapenkrig. Det får samma effekt på mänskligheten. Men värre, när du ser på hur fort det går.

Sverige röstade för FN:s konvention om kärnvapenförbud 2017 men har ännu inte ratificerat (skrivit under) den. Det finns de som argumenterar mot ratificering eftersom det skulle kunna tolkas som att Sverige kritiserade Nato.

– Nato måste kritiseras, organisationen har det värsta strategiska konceptet i mänsklighetens historia. Ingen nation, ingen allians har haft möjligheten att utrota livet på jorden. Det är vad Nato och Ryssland kan göra. Det är oacceptabelt, säger Daniel Ellsberg.

– Sverige är fritt att kritisera och jag hoppas att man kommer göra det. Jag hoppas att vi får höra Margot Wallström säga, och jag skulle önska att få höra det från försvarsminister Peter Hultqvist och från statsministern, att varken USA eller Ryssland har rätt att ta världen som gisslan genom att bygga nya vapen i strid mot INF-avtalet. Om de inte säger det innebär det att de legitimerar det.

– Nato är inte en vanlig försvarsallians, det är en organisation för att vara först med att använda kärnvapen. Nato har förbundit sig att inte bara att slå tillbaka vid ett kärnvapenangrepp utan att vara först med kärnvapenanfall i händelse av anfall med konventionella vapen.

I dag den 30 januari tilldelas Daniel Ellsberg från USA Palmepriset, för ”sin djupa humanism och sitt storartade mod” (som det heter i prismotiveringen). Palmepriset delas ut av Olof Palmes minnesfond för internationell förståelse och gemensam säkerhet, en organisation som vi på Palmecentret ofta samarbetar med.

Priset delas ut samma dag som Olof Palme skulle ha fyllt 92 år. Grattis Daniel Ellsberg!

Daniel Ellsberg är mest känd för att ha avslöjat hemliga dokument om Vietnamkriget 1971. Det var länge kontroversiellt att kritisera USA:s krigföring. Olof Palmes kritik mot kriget ledde till exempel till att USA frös de diplomatiska förbindelserna med Sverige. Men Daniel Ellsbergs avslöjande bidrog till att vända opinionen mot kriget i USA.

Daniel Ellsberg är ett exempel på hur enskilda modiga människor kan göra skillnad. Det är extra viktigt att lyfta fram hans insats nu när vi ser på många håll i världen hur de som kritiserar makten hotas och utrymmet för fri debatt krymper.

Daniel Ellsberg har också varit en viktig röst för kärnvapennedrustning, till exempel med boken The Doomsday machine som kom ut 2017.

Nu i januari blev utredningen om kärnvapenförbud, som tillsatts av regeringen, färdig. Det är en utredning utan visioner, och utan förståelse för hur människor tidigare i historien lyckats skapa opinioner som fått utvecklingen att gå i en annan riktning.

Utredningen rekommenderar att Sverige inte undertecknar FN:s konvention om kärnvapenförbud. En beklaglig och felaktig slutsats som är bristfälligt underbyggd, det visar organisationen ICAN som tilldelades Nobels fredspris 2017. Läs rapporten här.

Enligt en opinionsundersökning som Sifo gjort på uppdrag av Palmecentret finns det en överväldigande majoritet (85 procent!) bland svenska folket för att underteckna konventionen. I en tid när världens ledare återigen skramlar med hot om kärnvapenkrig behöver Sverige gå före. Politikerna borde lyssna på väljarna och underteckna konventionen.

Enligt en undersökning som Palmecentret nyligen låtit Sifo göra anser 85 procent av svenskarna att Sverige ska skriva under konventionen om ett kärnvapenförbud. Konventionen röstades igenom i FN under sommaren 2017. Som en konsekvens av det fick ICAN, den globala kampanjen mot kärnvapen, Nobels fredspris förra året. Palmecentret är en av medlemmarna i ICAN.

Bland samtliga riksdagspartiers sympatisörer finns en klar majoritet för ett kärnvapenförbud. Det betyder att de borgerliga partierna inte alls går i takt med sina väljare. Partierna i Alliansen har redan sagt nej till ett svenskt undertecknande, utan att invänta den utredning som pågår kring vilka konsekvenser ett undertecknande kan få. Till exempel säger hela 93 procent av Centerpartiets sympatisörer att de vill att Sverige ska skriva under avtalet om ett kärnvapenförbud.

Opinionen för att Sverige ska ställa sig bakom kärnvapenförbudet är starkast bland kvinnorna. Bland kvinnor i åldrarna 15–29 år vill 94 procent se att Sverige skriver under. Regionalt har kärnvapenförbudet sina starkaste förespråkare i Malmöområdet, 93 procent, och Göteborgsområdet med 91 procent.

År 2019 måste bli året då Sverige tar nästa steg mot en värld fri från kärnvapen. Det är budskapet i en debattartikel i Svenska Dagbladet som Palmecentret skriver tillsammans med SSU, S-kvinnor, Socialdemokrater för tro och solidaritet, S-studenter, HBT-Socialdemokrater och Unga Örnar.

Den utredning som regeringen tillsatt för att utreda konsekvenserna av att Sverige undertecknar konventionen om förbud mot kärnvapen ska vara klar senast 21 januari. En skuggutredning gjord av Läkare mot Kärnvapen och Internationella Kvinnoförbundet för Fred och Frihet slår fast att det inte finns några hinder för Sverige att skriva under konventionen.

Palmecentret gjorde även 2017 en Sifo-undersökning om kärnvapenförbudet. Den undersökningen visade på samma starka folkopinion för att Sverige ska skriva på för ett förbud.

Vill du bidra till att Palmecentret kan fortsätta arbetet för att Sverige ska skriva på kärnvapenförbudet? Ge en gåva eller bli månadsgivare här

I juletid går mångas tankar till ett barn som för två tusen år sedan föddes i Betlehem. Men låt oss även ägna en tanke åt de barn som lever i dagens Betlehem, i Palestina. De lever i en stad som är inringad av den mur som Israel låtit bygga genom Palestina.

Från Olof Palmes Internationella Center har vi inför den här julen valt att lyfta fram två barn från Betlehem, som får symbolisera hur människor tvingas leva i en svår livssituation, som inte orsakats av vare sig torka eller jordbävning, utan av politiska beslut.

Ayham, 11 år, bor i ett trångt flyktingläger där människor levt i generationer, allt sedan Israel bildades. Han drömmer om att få spela fotboll på en riktigt gräsplan, och älskar den karateträning som Palmecentrets samarbetsorganisation arrangerar.

Haya, 7 år, bor granne med den israeliska muren, en mur som för henne alltid funnits där. Men sommarläger med zumba och målning har vidgat hennes vyer.

Palmecentret driver sammanlagt 16 projekt på Västbanken, Gaza och i Jerusalem. Nio organisationer från svensk arbetarrörelse deltar i projekten.

Lika väl som två barn från Palestina kunde vi lyft fram några av de miljoner kvinnliga hushållsarbetare som denna jul liksom alla andra jular arbetar långt hemifrån under slavliknande förhållanden. I stort behov av en stark fackförening. Vi kunde ha valt en politisk ledare från ett progressivt parti, som sitter fängslad efter att ha vågat höja sin röst mot förtrycket. Eller det kunde ha varit romer på Balkan, vars tillvaro präglas av misär och diskriminering.

Alla är exempel på individer och grupper som Palmecentret stöder i samverkan med hela den svenska arbetarrörelsen. Alla har de det gemensamt att det krävs organisering och politisk kamp för att förändra deras situation till det bättre.

Svensk arbetarrörelse har all anledning att ytterligare öka sin ambition att påverka världen utanför Sveriges gränser. Det räcker inte med att vinna slaget på hemmaplan. Det gäller inte minst nästa år då vi har ett val till Europaparlamentet då fascistiska och högerextrema krafter kan nå stora framgångar, om inte de progressiva motkrafterna mobiliserar till hundra procent.

Låt oss gemensamt se till att 2019 blir året då vi tar kliv bort från orättvisor, förtryck och klimatförnekelse. Från arbetarrörelsen är det viktigt att vara tydlig i sitt förhållande till omvärlden. De som förtrycker ska kallas förtryckare.

De högerextrema krafter som växer i Europa ska utmanas genom en tydlig alternativ berättelse, där jämlikhet och rättvisa står i centrum. Och hotet om ett kärnvapenkrig, som kan utrota hela mänskligheten, behöver bemötas med ett entydigt ställningstagande om att Sverige ska skriva under FN:s konvention om ett globalt förbud för kärnvapen.

– Jag och min lillebror blir inte så rädda när vi hör hur det smäller, men vi går alltid hem till mamma när det händer, berättar Haya, 7 år.

– Jag har sett hur den blomstrande huvudgatan som förbinder Betlehem med Jerusalem har stängts ner och hur en mur satts upp. Förut hade vi morgonsol, nu ser vi solen bara en kort stund på eftermiddagen, säger han.

Haya berättar att hon vill bli läkare när hon blir stor. För att kunna hjälpa människor, säger hon.

I somras deltog Haya på ett sommarläger som ordnades av Palmecentrets partner i Palestina. På lägret fick Haya prova på att simma, måla och dansa zumba.

– En bra sak med sommarlägret var att Haya fick träffa andra barn utanför skolan och den vanliga vänskapskretsen. Barn från andra platser, säger Jihad Bandak.

En aktivitet som uppmuntras hemma hos Haya är målning. Hayas mamma, Lisa Muallem, berättar att familjen anser att målning är ett sätt att ventilera stress och kunna uttrycka sig. Hon berättar att när Haya kommer hem från skolan med ett teckning så brukar de prata om den.

– Det är som att jag kan se hennes innersta känslor. Sen när det är sammandrabbningar utanför, och vi inte kan gå ut eller ha fönsterna öppna , så ger vi barnen penna och papper ibland så att de kan kommunicera sina känslor genom tecknandet.

Genom aktiviteterna försöker Lisa Muallem och Jihad Bandak göra livet så normalt som möjligt trots omständigheterna.

– Det viktiga är att försöka överföra sitt hopp till barnen, säger Lisa Muallem.

Ge en julgåva för att hjälpa barnen i Betlehem att våga hoppas på framtiden. Swisha till 123 240 6072, eller ge en gåva med bankkort här. Du kan också bli månadsgivare till Palmecentret.

Han och hans syskon är uppväxta i flyktingläger. De är den tredje generationen på flykt i sitt eget land.

Ayhams pappa Abu Hamzeh liknar livet under ockupation vid att vara fängslad, att aldrig få vila eller veta vad som händer härnäst. Han berättar om hur israeliska styrkor utför räder i flyktinglägret varje natt, och hur det påverkar en att aldrig riktigt få sova, aldrig känna sig trygg.

Men människor i Palestina mobiliserar mot orättvisor och ockupation. På Diyar arbetar man för att bygga upp samhället och för en hållbar ekonomisk utveckling med det palestinska kulturella arvet i åtanke. Palmecentrets partner bedriver ett antal projekt där mycket av verksamheten sker i flyktinglägren för att skapa meningsfull sysselsättning och att bryta isoleringen. Verksamheten har bland annat inriktning på kultur och idrott. Ett sådant program är karate.

– Jag gillar karateträningen, den gör att jag blir stark och kan få utlopp för stressen, säger Ayham. Karate har gjort mig motiverad och medveten.

– Karateträningens värderingar handlar om att stärka barnens självförtroende, så att de lättare kan hantera svårigheter och motgångar, och kunna bidra till samhället.

– Det viktigaste tycker jag är att barnen får släppa stress och oro. Att få mer utrymme, och att kunna utforska sig själva. Jag hoppas att karateträningen kan hjälpa dem att utvecklas. Jag hoppas att mina barn en dag ska kunna återvända till vår hemstad. Men det ser mörkt ut. I övrigt så önskar jag att mina barn inte ska behöva leva ett liv på flykt som jag och min far har gjort. Jag önskar att barnen får bättre utbildning, mer utrymme. Ett bättre liv än vad jag har haft, säger Abu Hamzeh.

Ayham visar upp ett hemmagjort fiskespö, en egen uppfinning. Och på frågan om vad han drömmer om svarar han:

– Jag vill bli en maskiningenjör och uppfinna saker som är till nytta för folket.

Ge en julgåva för att hjälpa barnen i Betlehem att våga hoppas på framtiden. Swisha till 123 240 6072, eller ge en gåva med bankkort här. Du kan också bli månadsgivare till Palmecentret.

Enligt julevangeliet föddes Jesus i Betlehem – som i dag hör till palestinska Västbanken. Lagom till jul drar vi i gång insamlingskampanjen Barnen i Betlehem – som skildrar livet för barn och unga i dagens Betlehem. Mer om insamlingen i nästa nyhetsbrev – håll utkik!

Palmecentret arbetar sedan många för ett fritt Palestina. Vi samarbetar med bland annat fackföreningar och ungdomsorganisationer. Våra partners bedriver en verksamhet som skapar förändring – och på sikt också bidrar till fred mellan Israel och Palestina. För konflikten måste lösas. Både det israeliska och det palestinska folket har rätt att leva i fred.

I veckan som gått har Palmecentret haft besök av Lamia från organisationen Old City Youth Association som med stöd av ABF Botkyrka Salem och Palmecentret bedriver ungdomsverksamhet i Östra Jerusalem. Tillsammans har vi rest runt i landet och berättat om livet i Palestina. Som Lamia själv uttrycker det:

– Att mina mänskliga rättigheter berövas mig, innebär inte att jag inte har rätt till dem.

I denna månads nyhetsbrev finns ett reportage från Filippinerna – där arbetarrörelsen kämpar vidare, trots mycket svåra förhållanden under Dutertes auktoritära styre.

Och till sist en riktigt glad nyhet: Sveriges riksdag har beslutat att ratificera ILOs konvention 189 om bättre arbetsvillkor för hushållsanställda. Det är något som bland annat vår medlemsorganisation LO slagits för. Konventionens syfte är att garantera till exempel rätt till reglerad arbetstid och ordentliga anställningsavtal. Ett mycket bra beslut av riksdagen. Det spelar stor roll vilka politiker vi väljer, även när det gäller globala frågor.

Nyhetsbrev

Stöd oss