Demokrati & Mänskliga Rättigheter-arkiv

I staden Diyarbakir samarbetar Palmecentret med Human Rights Association som arbetar i sydöstra och östra regionen med att kartlägga brott mot mänskliga rättigheter som begås i den kurdiska regionen av Turkiet. I en tid då journalister och människorättsorganisationer är hårt pressade av regimen är det viktigt att stödja de krafter som vågar berätta om brott mot mänskliga rättigheter.

Tillsammans med organisationen Women’s Free Legal Aid Association som leds av människorättsadvokaten Eren Keskin arbetar Palmecentret och Marieborgs Folkhögskola med ett projekt för att arbeta mot sexuellt våld och förbättra kvinnors och flickors situation i de syriska flyktinglägren i Turkiet. Med samtal, medicinskt och finansiellt stöd får kvinnor som utsatts för sexuellt våld hjälp att hantera sina trauman och genom juridiskt stöd kan förövarna ställas inför rätta. Behoven är enorma och din insats är viktig.

Socialdemokraterna och Palmecentret samarbetar med två systerpartier i Turkiet: Folkens demokratiska parti (HDP) och Republikanska folkpartiet (CHP) som båda sitter i det turkiska parlamentet. Syftet är dels ökad dialog mellan partierna i Turkiet och att stärka deras arbete för ett mer demokratiskt Turkiet.

För sex år sedan stängde Sida ner Palmecentrets program för stöd till det civila samhället i Turkiet. Motiveringen var att de turkiska organisationerna inte längre behövde det stöd och de insatser som svenska organisationer kunde bidra med. Det innebar att Palmecentret och ett stort antal andra svenska organisationer fick kraftigt minskade resurser för att genomföra projekt med folkrörelser och demokratiaktörer runtom i Turkiet.

Palmecentret kritiserade denna neddragning, och utvecklingen har visat att samhällskritiska organisationer i Turkiet fått ett alltmer krympande utrymme. Aktivister, journalister och folkvalda politiker fängslas och förföljs. Demokratin och rättsstaten är hotade i grunden, och behovet av stöd till de som gör motstånd är viktigare nu än på mycket länge.

Palmecentret planerar därför utöka verksamheten i Turkiet och inleder snart samarbete med ytterligare tre eller fyra organisationer. Det är fackföreningar och organisationer som arbetar för yttrandefrihet. Dessutom kommer Palmecentret att stödja krafter som vill få till fredsförhandlingar mellan turkiska staten och PKK, för en fredlig lösning av den mångåriga konflikten i landet.

Vi behöver ditt stöd för att öka insatserna i Turkiet: Swisha ett bidrag till: 1232406072

Anmälningstiden för Palmedagarna och Progressive Alliance har nu gått ut.

Den 16–17 november 2019 arrangeras Palmedagarna – två dagar fyllda av samtal om global utveckling, mänskliga rättigheter, fred och klimat. Medverkar gör bland andra Stefan Löfven, Ann Linde, Karl-Petter Thorwaldsson och en rad internationella gäster från bland annat Palestina och Turkiet.

Helgen inleds redan fredag 15 november med Progressive Alliance Convention. Ledare från socialdemokratiska partier och progressiva rörelser från hela världen samlas för att diskutera A Progressive Agenda for the Future of Work, Sustainability and Solidarity. Och du är välkommen att vara med. Statsminister Stefan Löfven och utrikesminister Ann Linde kommer tillsammans med flera av sina kollegor från Europa och övriga världen att tala om vår tids utmaningar, klimat, demokrati och jämställdhet.

Progressive Alliance Convention
Fredag den 15 november 2019 klockan 14.00–19.00 + mingel

Palmedagarna 2019
Lördag den 16 november 2019 klockan 10.00–17.00, och solidaritetsfest från 17.30
Söndag den 17 november 2019 klockan 09.00–12.00

När jag besökte Istanbul i maj vibrerade staden av hopp inför det kommande turkiska valet. Den socialdemokratiska oppositionen gick mot en historiskt viktig seger. När jag mötte Canan Kaftancioglu lyste hennes engagemang, tro på demokrati och kamp för rättvisa i ögonen. För det har hon dömts till 10 års fängelse. Omvärldens fördömanden kan inte vänta.

Canan Kaftancioglu tillhör CHP som är ett av Socialdemokraternas två turkiska systerpartier. Det andra är HDP, som vi tidigare uppmärksammat. HDP:s partiledare Selahattin Demirtaş sitter fängslad sen 2016. I början av september friades han från vissa anklagelser och många hoppades på ett frisläppande. Men andra anklagelser finns kvar och det har också tillkommit nya.

Kontakterna med våra turkiska kamrater är oerhört viktiga. När grundläggande demokratiska fri- och rättigheter hotas måste arbetarrörelsen höja rösten.

Jag är också väldigt glad och stolt över Palmecentrets arbete i Turkiet. Vi arbetar med en förening för romers rättigheter och en organisation som kartlägger brott mot mänskliga rättigheter i den kurdiska delen av Turkiet. Tillsammans med Marieborgs folkhögskola driver vi ett projekt för att arbeta mot sexuellt våld och förbättra kvinnors och flickors situation i de syriska flyktinglägren i Turkiet.

Om du blir månadsgivare till Palmecentret är du med och stöttar frihetskämpar i Turkiet och på många andra ställen.

I september månads nyhetsbrev kan du läsa om ett annat av våra spännande projekt: det globala hushållsarbetarfacket. Det finns också information om våra seminarier på Globala Torget på Bokmässan i Göteborg.

Och apropå Palmecentret: Grattis Ann Linde till utnämningen som utrikesminister! Ann Linde satt under tiden som Socialdemokraternas internationella sekreterare i Palmecentrets styrelse och känner verksamheten väl. Vi ser fram emot fortsatt samarbete i hennes nya roll.

Globala Torget är Bokmässans mötesplats för organisationer och rörelser som arbetar med internationella frågor. För andra året i rad har Palmecentret fått förtroendet att ansvara för Globala Torget. Kom och träffa oss i H-hallen på plan 2, Svenska mässan, Göteborg!

Det finns ett späckat program med olika föredrag och seminarier om globala frågor. Palmecentret anordnar fem seminarier på Globala Torget och tre seminarier utanför Bokmässan. Att flytta vissa seminarier bort från mässan ut i förorten är en nyhet som Palmecentret infört. Seminarierna genomförs på andra språk än svenska. På så sätt nås en grupp människor som annars inte skulle besöka Bokmässan. Alla seminarier som genomförs på Globala Torget kan ses via webben, Facebook eller YouTube.

Hösten är här och många är tillbaka på jobbet efter semestern. Sommarens nyhetsrapportering har fyllts av bilder från Hongkong, där det pågår omfattande demonstrationer. I första ledet står den fria fackföreningsrörelsen Hong Kong Confederation of Trade Unions (HKCTU).

Hongkong som sedan avkoloniseringen 1997 är en del av Kina fick behålla ett starkare skydd för demokratiska fri- och rättigheter jämfört med fastlandet. Friheter som nu hotas. Friheter som befolkningen på Hongkong har gått ut på gatorna för att försvara.

I sommar har det också varit 30 år sedan massakern på Himmelska fridens torg, då militären sattes in för att krossa protestdemonstrationer i Beijing.

Rätten att demonstrera, strejka och organisera sig fackligt är en central mänsklig rättighet. Fredliga protester får aldrig mötas med våld.

Trycket på myndigheterna att lyssna till demonstranternas krav måste öka. Människors vilja till frihet kan inte slås ner med våld.

Den svenska arbetarrörelsen måste tillsammans stå upp för Hongkongbornas demokratiska rättigheter.

Nyligen var jag i Zimbabwe. Jag träffade mängder av engagerade människor som inget annat vill än att bidra till en positiv utveckling.

Zimbabwierna är otåliga – och det med rätta. Ekonomin är i fritt fall. Matpriserna är så höga att vanliga människor inte kan köpa maten i butikerna, bensinen är en bristvara och köerna ringlar långa till de mackar som enligt ryktet har bränsle i pumpen. Skolavgifterna är så höga att många inte har råd att låta barnen gå i skolan. Frustrationen växer. Aktivister vittnar om fortsatt repression. Rykten surrar om en ny kupp. Oron växer för folkliga protester som återigen kommer att mötas av våld från regimen.

Men samtidigt spirar hoppet. Små förbättringar tas som intäkt för att något är på väg att förändras. En väg som fått ny asfalt, en överenskommelse om trepartsdialog, nyheten om ett internationellt företags etablering i landet.

Under besöket medverkade jag på lanseringen av två rapporter som den feministiska organisationen Whispers står bakom. Rapporterna undersöker situationen för kvinnor som är politiskt aktiva. Många utsätts för trakasserier och övergrepp från de egna leden.

Det är viktig, men skrämmande läsning, om en verklighet som tyvärr många också kan känna igen från Sverige. De patriarkala och förtryckande strukturerna finns överallt. Men det gör även motståndet.

Nu kommer värmen med stormsteg. Ha en riktigt skön sommar, oavsett om ni arbetar eller är lediga!

När det här skrivs är vi mitt uppe i en valrörelse, där en av de stora utmaningarna för alla oss som tror på EU-samarbetet och står upp för demokrati och alla människors lika värde är att få upp valdeltagandet. Några som definitivt inte kommer att ligga på sofflocket på söndag är de högerextrema. De har en plan för att ta över EU. Om demokrater och antirasister låter bli att rösta riskerar Sverige att representeras av högernationalisterna och deras europeiska vänner i Bryssel och Strasbourg.

Den här våren har det också varit val i flera av de länder som Palmecentret arbetar i. I presidentvalet i Nordmakedonien vann Stevo Pendarovski, fristående kandidat som stöddes av Socialdemokraternas systerparti SDSM. Det var glädjande att valdeltagandet blev tillräckligt högt för att valet skulle vara giltigt – vilket inte alls var en självklarhet. Det krävs nämligen att över 40 procent av väljarna som finns i röstlängderna går och röstar. Men vallängderna är inte alltid uppdaterade och många väljare bor utomlands utan möjlighet att rösta.

I Sydafrika vann ANC valet med 58 procent av rösterna. I svenska öron kan det låta som en helt fantastisk siffra, men det är ANC:s sämsta val sedan apartheid avskaffades och de första fria valen genomfördes 1994. Det är också första gången partiet hamnar under 60 procent. Valets stora vinnare är vänsterpopulistiska EFF, som tagit röster från väljare som är missnöjda med orättvisorna och klyftorna i Sydafrika, och fick 11 procent trots att partiet av många ses som mycket kontroversiellt med sin militanta retorik.

Under Rodrigo Dutertes auktoritära och högerpopulistiska regim har utrymmet för de demokratiska krafterna minskat i Filippinerna. Nu i maj var det mellanårsval där bland annat hälften av senatens platser har valts om. Dutertes framgångar i valet innebär att han stärker sin makt. För första gången sedan 1998 lyckades inte Socialdemokraternas systerparti Akbayan få någon plats i kongressen. Senaten har under den gångna mandatperioden varit en viktig motkraft bland annat tack vare Akbayans senator Risa Hontiveros. Palmecentret fortsätter att stötta de krafter som står upp för för fred, rättvisa och demokrati i Filippinerna. Och Risa Hontiveros viktiga arbete kan fortsätta då hennes plats inte var en av de som skulle väljas om den här gången.

I Istanbul ökar spänningen inför omvalet i juni. Efter lokalvalet i Istanbul den 31 mars vägrade Turkiets president Erdogan erkänna sig besegrad. Socialdemokratiska CHP som vann med knapp marginal laddar nu för fullt för att befästa segern. Ett resultat som skulle innebära ett hårt slag mot Erdogan och hans parti AKP som styrt Istanbul i 25 år. Det skulle också innebära en ljusning för den kraftigt undantryckta demokratin i landet.

Kampen för demokratin pågår ständigt. I år är det 100 år sedan riksdagen tog beslutet om allmän och lika rösträtt. Det var en stor seger för arbetarrörelsen och kvinnorörelsen. Demokratins genombrott var inget som kom automatiskt, det var ett resultat av långt och envist politiskt arbete.

Vi får aldrig ta våra demokratiska fri- och rättigheter för givna. De måste försvaras och återerövras varje dag. På söndag röstar jag för att hedra dem som kämpat för min rätt att rösta, för alla dem vars kamp fortfarande pågår och för ett demokratiskt, jämställt och jämlikt Europa.

Motståndare till president Rodrigo Dutertes regim i Filippinerna utsätts för hot om våld, och personer som opponerar sig har också mördats inom ramen för ”kriget mot droger”. Det utomrättsliga mördandet som sker systematiskt och som varit Dutertes främsta vallöfte. Journalister och politiker som inte allierar sig med presidenten skräms till tystnad om de granskar eller undersöker makten.

Den 13 maj är det val i Filippinerna. Och de många politiker som redan allierat sig med presidenten ser ut att bli ännu fler. Men de som vägrar ansluta sig till Duterte finns också, i senaten och högsta domstolen och bland gräsrotsaktivister och i fackföreningsrörelsen. Olof Palmes Internationella Center samarbetar sedan länge med filippinska motkrafter på alla dessa nivåer, men de vittnar om en allt svårare kamp.

I Filippinerna har man precis som i USA mellanårsval, där den demokratiskt valda församlingen – kongressen, med representanthus och senat – väljs mitt i presidentperioden. Hälften av senatens 24 stolar ska tillsättas och många av representanthusets stolar är valbara i mellanårsvalet. En annan likhet är att båda länderna sedan presidentvalen 2016 styrs av auktoritära populistiska ledare. President Donald Trump och president Duterte är hårdföra och impulsiva på samma skrämmande vis.

De senaste opinionsmätningarna förutspår att oppositionens samtliga åtta senatorskandidater riskerar att inte bli valda till en av de tolv platserna i senaten som ska tillsättas. För presidenten skulle övertaget i senaten betyda att vägen ligger öppen för att ytterligare kunna toppstyra Filippinerna och ändra i landets konstitution.

I senaten har nämligen vissa av Dutertes idéer och förslag kunnat stoppas hittills, genom en viss majoritet av oppositionella senatorer. En av dessa senatorer är Risa Hontiveros, som tillhör svenska Socialdemokraternas systerparti Akbayan, hon sitter lyckligtvis säkert på en av de tolv ickevalbara stolarna. I kongressens representanthus har det lilla socialdemokratiska partiet Akbayan som bäst chans till en stol – vilket är vad man i dagsläget innehar – och förlorar man den också försvinner många års viktig kamp.

Inom oppositionen är man nu också rädda för vad Duterte kan åstadkomma när det blir dags för honom att ersätta ytterligare domare i högsta domstolen. I slutet av året kan då så många som tolv av de totalt femton domarna i högsta domstolen vara utsedda av honom.

Att Duterte får ytterligare makt i Filippinerna, på grund av men kanske också trots sin hårdföra populism – där galenskapen i hans utomrättsliga mördande genom sitt ”krig mot droger” blivit vida känt – är djupt oroande. Han har förbjudit Internationella brottsmålsdomstolen (ICC) att verka i landet och han har slagit ner på alla försök som gjorts att undersöka de överträdelser av mänskliga rättigheter som begåtts under hans tid som president. Även de som undersökt tvivelaktiga kopplingar till honom och hans familj, som till exempel att hans son misstänks ha kopplingar till storskalig narkotikasmuggling, utsätts för munkavle genom olika uppseendeväckande rättspiruetter.

Olof Palmes Internationella Center har länge varit verksamma i Filippinerna. Tillsammans med våra medlemsorganisationer i Sverige som stöttar de projekt vi bedriver i Filippinerna, bland annat Kommunal, Livs och Seko, ser vi hur utrymmet för civilsamhällesorganisationer och gräsrotsarbete krymper i Dutertes våldsamma grepp om landet.

Vi måste stå upp för alla dessa personer som orkar fortsätta kämpa i Filippinerna, och vi får hoppas att oppositionen lyckas bättre än vad opinionsmätningarna förutspår i morgon.

Här finns bland annat texter om människor i Nordmakedonien, Zimbabwe, Filippinerna och Belarus som kämpar för en bättre värld. Ladda ner tidningen eller beställ den här.

Arbetarrörelsens internationella solidaritet är för många förknippat med namnet Olof Palme.

Men redan i arbetarrörelsens barndom fanns en insikt om det ömsesidiga beroendet mellan människor, inte bara i vårt närområde, utan över hela världen. Hjalmar Branting, Sveriges första socialdemokratiska statsminister, fick Nobels fredspris 1921, bland annat för sitt arbete inom Nationernas Förbund (föregångaren till FN).

Sedan fanns förstås alla gräsrötterna: människorna som studerade internationella frågor på sin fritid, som byggde fackliga samarbeten över gränserna, hjälpte politiska flyktingar och protesterade mot förföljelser av oppositionella i Tsar-Ryssland.

Samma typ av människor, arbetarrörelsens gräsrötter, bar under 1900-talet upp kampen mot apartheid i Sydafrika och för demokrati i Chile.

Många som i dag är aktiva i arbetarrörelsen har berättat att det var internationalismen som fick dem att engagera sig en gång i tiden. Det gäller inte bara för Socialdemokraterna, utan även för våra fackliga medlemsorganisationer, som bedriver en imponerande internationell verksamhet.

Många inom fackförbunden kan vittna om att det globala arbetet kan hjälpa till att värva medlemmar. För en hel del människor, inte minst unga, kan internationella frågor kännas minst lika relevanta som till exempel schyssta arbetsvillkor. Solidariteten är en kraft för att öka friheten i samhället, eftersom ingen är fri förrän alla är fria.

Världen brinner – polariseringen ökar och antidemokratiska krafter vinner terräng. På Olof Palmes Internationella Center brinner vi för världen. Vi stöttar de krafter som bjuder motstånd. Som trots repression fortsätter kampen för demokratiska fri- och rättigheter. Det är både ljus och mörker. I Serbien vädrar oppositionen morgonluft. Folket protesterar mot den högernationalistiska regeringen. I Turkiet förbereder man sig för helgens lokalval samtidigt som tusentals lokalpolitiker från det socialdemokratiska partiet HDP sitter fängslade.

Det finns många sätt att stötta Palmecentrets verksamhet. Bjud gärna in era vänner att gilla oss på Facebook eller prenumerera på vårt nyhetsbrev. En stor del av Palmecentrets projektverksamhet finansieras av Sida men kräver en egeninsats. Vi är därför beroende av de bidrag som kommer in, inte minst från våra månadsgivare.

Många av er som läser detta är säkert redan månadsgivare. Ett stort tack till er – ni är ryggraden i den svenska arbetarrörelsens solidaritetsarbete.

Nyhetsbrev

Stöd oss