Olof Palme International Center

Den auktoritära utvecklingen i Turkiet oroar omvärlden, minoriteter och oliktänkande får det allt svårare att verka under AKP:s och Erdoğans styre. Palmecentret arbetar med progressiva politiska och sociala krafter för att främja landets demokratiska utveckling.

Bosnien och Hercegovina fortsätter vara ett splittrat land med en komplicerad författning och politiska oenigheter som försvårar en hållbar utveckling. Palmecentrets samarbetspartners vill bidra till förändringar, och stödjer därför kvinnor och ungdomar som vill påverka sin vardag, politik och arbetsliv.

Innan sista augusti ska det arrangeras presidentval i Belarus. Att Alexander Lukasjenko kommer att vara president även efter valet är det ingen som tvekar om. Val i Belarus är att betrakta som en teater, något som arrangeras för att det ska ge intryck av demokrati men som i praktiken regisseras så att regimen får som man vill. Parlamentsvalet i höstas underkändes av samarbetsorganisationen OSSE:s valobservatörer som menade att valet inte höll ”internationell standard för demokratiska val”.

Även om det kostar att utmana, att ett engagemang i den politiska oppositionen innebär risker finns det krafter som arbetar för en annan utveckling. I ett ölkafé i närheten av den stora matmarknaden i centrala Minsk har ett 70-tal personer samlats en söndagsförmiddag i februari. Det är kongress för BSDP, Belarus socialdemokratiska parti, och ombud från landets regionala partiorganisationer tar plats runt borden i puben, som i vanliga fall i första hand lockar Minsks gaysamhälle.

– Det känns lite som Bayern att ha politiska möten i en ölhall, säger ett av ombuden innan kongressen öppnar.

Det är inte heller helt olikt ett årsmöte i en medelstor arbetarekommun. Men så har också arbetarrörelsen i Sverige haft ett engagemang för Belarus och flera av de som är ombud på kongressen har någon gång varit i Sverige på studiebesök hos arbetarekommuner, SSU-distrikt och andra delar av rörelsen.

BSDP har traditioner från 1900-talets början och återuppstod 1991 när partiet åter blev tillåtet. Med nära relationer till svensk socialdemokrati har partiet utvecklats steg för steg och byggt en partiorganisation i traditionell svensk stil. Det svenska partiprogrammet har översatts till ryska och varit en inspiration till BSDP:s principprogram.

Även budskapen känns igen. ”Vi tänker på var och en och arbetar tillsammans” står det på banderollen som täcker podiet. Bakom detsamma sitter Mjateslav Grib. Han utstrålar värdighet och erfarenhet och är generalsekreterare för BSDP. Han är också – i kraft av landets senaste demokratiskt sinnade statschef – en symbol och en påminnelse om att Belarus var på väg någon annanstans än där man är nu. 1994 efterträdde han Stanislav Sjujskjevitj, som var den som tillsammans med Rysslands Boris Jeltsin och Ukrainas Leonid Kravtjuk gav Sovjetunionen dödsstöten 1991, som talman i Belarus parlament och därmed landets statschef. Samma år arrangerades landets första presidentval som förde den då 38-årige Alexander Lukasjenko till posten. Han kom till makten genom ett demokratiskt val och med löften om att göra upp med korruption och maktmissbruk. Istället blev det början till slutet för den kortvariga demokratin och en ökad koncentration av makt till presidenten och en utveckling i alltmer auktoritär riktning.

BSDP är ett av 15 registrerade partier och har rätt att existera och ha kongresser. Men med allra största säkerhet finns informatörer i salen som rapporterar till KGB, den belarusiska säkerhetstjänsten, och en beredskap finns för att regimen ska störa kongressen. Regimen gör det också svårt för oppositionspartier att samlas för protestaktioner och även om gripanden har minskat ett tag har de kompenserats av att avgifterna för att söka tillstånd har ökat kraftigt och de som arrangerar offentliga sammankomster döms inte sällan till höga böter.

Presidentvalet kommer att rikta strålkastaren mot det annars svagt uppmärksammade Belarus i internationell media. Det är en möjlighet för BSDP och andra oppositionspartier att få omvärlden att reagera mot bristen på demokratiska spelregler. Ingen på BSDP:s kongress hyser nog särskilt stort hopp att utrymmet för den politiska oppositionen ska bli märkbart bättre, istället är målet långsiktigt och arbetet inriktat på att bygga ett starkt parti baserat på socialdemokratiska idéer som kan göra bra valrörelser och har en beredskap för att ta på sig politiskt ansvar den dagen det blir möjligt.

Text: Markus Alexandersson (S) Blekinge och Palmecentrets ambassadör
Bild: Maria Söderberg

LO:s systerorganisation Hong Kong Confederation of Trade Unions generalsekreterare samt vice ordförande i Hongkongs socialdemokratiska parti, Lee Cheuk-yan, greps i morse av polis. Samtidigt grep man demokratiförespråkaren och mediemogulen Jimmy Lai och ett antal andra personer.

Cheuk-yan har sedan sin tid som student under protesterna på Tiananmentorget stridit för demokratiska och fackliga rättigheter, som politiker och fackföreningsledare.

Han var med och bildade den fria fackföreningsfederationen HKCTU 1990, tillsammans med sin fru Elizabeth Tang. Hon, som också är en välkänd demokratiaktivist, besökte i september förra året LO och Olof Palmes Internationella Center i Stockholm med anledning av de omfattande protester som startade i juni 2019 i Hongkong. Då hade ett stort antal demonstranter skadats av polisen och 1100 gripits. Tang kommenterade under sitt besök att:

”Frustrationen är stor och vi kräver en oberoende utredning av polisens agerande”.

I samband med demonstrationerna skickade LO ett brev till kinesiska ambassaden där Kina uppmanades att inte vidta våld mot demonstranter som utförde sina grundläggande mänskliga rättigheter till föreningsfrihet, församlingsfrihet och yttrandefrihet.

Istället så har nu sammanlagt 7 000 personer gripits sedan i juni förra året. Flera av dem riskerar upp till tio år i fängelse.

Corona-viruset har gjort att läget i Hongkong varit lite lugnare på sistone och att mediernas intresse varit ett annat men motståndet mot demokratin står stadigt, vilket morgonens arresteringar visar. Detta samma vecka som den svenska medborgaren Gui Minhai döms till fängelse i Kina.

Lee Cheuk-Yan har släppts mot borgen men väntar nu en rättegång 5 maj. HKCTU har publicerat ett uttalande där man kräver att församlingsfriheten ska respekteras och att Lee Cheuk-yan och de andra arresterade ska frias från alla brottsanklagelser.

Vi står fortsatt upp för våra vänner och för de fria progressiva rörelser som drabbas i Hongkong. För deras rätt att arbeta vidare och tillsammans med Hongkongs medborgare samlas och uttrycka sitt motstånd mot rådande odemokratiska ordning.

Vi uppmanar våra företrädare i Sverige och EU att göra detsamma och verka för ett formellt agerande och tydligt ställningstagande mot den odemokratiska utveckling vi nu ser ske i Hongkong.

Nyss var tiden när vi chockades över att ett parti med rasistiska och högerextremistiska rötter fått så många röster att det tagit plats i Sveriges riksdag. Nu balanserar de på gränsen till att bli Sveriges största parti.

Och tills nyligen trodde väl de flesta av oss att Europa med sin mörka historia var vaccinerat mot fascism, högerpopulism och svulstig nationalism. Och att demokratiseringen av världen bara var en tidsfråga. Nu växer antidemokratiska krafter och för fjortonde året i rad går den demokratiska utvecklingen i världen bakåt.

Den auktoritära och nationalistiska retoriken smittar. Uttalanden som vore omöjliga för bara några år sedan blir till folkmun. Vi får ett samhälle där ytterhögerns världsbild är allmänt accepterad. Ett anpassningens samhälle.

Allt fler börjar betrakta det som nyss var otänkbart som det nya normaltillståndet. Det borde vi inte göra. Nu mer en någonsin behövs en progressiv rörelse som inte viker ner sig, och som formulerar en tydlig alternativ berättelse till den som auktoritära ledare och extrema nationalister för fram.

Olof Palmes Internationella Center och andra svenska organisationer som globalt arbetar för att stödja demokratikämpar och progressiva rörelser ser hur deras rörelsefrihet minskar. I land efter land sker en utveckling som försvårar för de som står upp för mänskliga rättigheter och rättvisa. Nu mer än någonsin behöver de vårt stöd.

De auktoritära ledarna är inte bara ett demokratiskt problem. De hotar vår överlevnad. Den världsomfattande mobilisering som krävs för att minska den globala uppvärmningen blir en omöjlighet när ledare som Trump, Bolsonaro och diktatorer som inte påverkas av folkviljan saboterar det globala samarbetet.

Från Olof Palmes Internationella Center gör vi vad vi kan för att stödja motkrafter runt om i världen; människor och rörelser som står upp för demokrati och rättvisa. Nutida och framtida ”oauktoritära” ledare inom civila samhället, fackföreningsrörelsen och politiska partier. Kvinnor och män som vet att en annan värld är möjlig. Och helt nödvändig. För vår gemensamma framtid. Inom arbetarrörelsen är vi stolta över vårt historiska engagemang för den internationella solidariteten. Det ankommer på oss alla att se till att den också är en del av vår nutid och framtid. Jag räknar med dig!

Anna Sundström
Generalsekreterare, Olof Palmes Internationella Center

– De svenska Socialdemokraterna har varit världsmästare på internationell solidaritet och globalt ansvarstagande. Aktiviteterna kring Solidaritetstävlingen visar att den andan lever kvar. Grattis till Örebrodistriktet, säger Anna Sundström, generalsekreterare för Palmecentret.

Solidaritetstävlingen pågick från Socialdemokraternas partikongress i mars fram till året slut. Sammanlagt gav Solidaritetstävlingen över 270 nya månadsgivare till Palmecentret. Av dem värvade Örebrodistriktet 35 stycken.

– Det är förstås med stor glädje och stolthet som jag tar emot beskedet att vi vunnit Palmecentrets och Socialdemokraternas Solidaritetstävling. Det är ett resultat av hårt arbete av många medlemmar och ett resultat av det långa och starka internationella engagemang som Örebro läns partidistrikt har, säger Matilda Ernkrans, distriktsordförande.

Skaraborg var det partidistrikt som värvade näst flest månadsgivare i förhållande till sitt medlemsantal. En stor prestation med tanke på att distriktet tidigare inte haft så omfattande internationella verksamhet. Efter Skaraborg följde Göteborgsområdet, Blekinge och Gotland.

Palmecentret är precis som andra biståndsorganisationer beroende av insamling för att kunna genomföra vår verksamhet. Men på grund av vår koppling till den politiska rörelsen kan vi till skillnad från andra organisationer inte räkna med stöd från till exempel Postkodlotteriet eller Världens barn. Palmecentret är därmed helt beroende av stöd från personer och organisationer inom arbetarrörelsen.

Socialdemokraterna har ökat sina ambitioner när det gäller internationell verksamhet. Samtliga partidistrikt har nu en internationell ledare och arbetet med i projekten som ger stöd till systerpartier runt om i världen har utvecklats. Ambitionen både från Palmecentret och partiet är att nu ytterligare öka det lokala engagemanget för internationella verksamhet.

Ännu ett år läggs till handlingarna. Slutet av 2019 har på många sätt präglats av uppror, bland annat i Chile och Hongkong, men också i Irak och Libanon. Människor har gått ut på gatorna för att protestera mot orättvisor och politiker som inte lyssnar.

I Chile handlar protesterna dels om att få ett slut på nedskärningspolitiken, men också för att få en ny grundlag. Den nuvarande härstammar från Pinochetdiktaturen.

Människor är missnöjda. Och saknar tilltro till politiska institutioner. Vad gör vi i arbetarrörelsen för att möta dem?

På Palmecentret arbetar vi med att stötta organisering eftersom det är nyckeln till förändring. Genom att organisera oss kan vi förändra världen. Oavsett om det handlar om att organisera sig på arbetsplatsen för att få bättre villkor eller om att bygga upp ett parti som ska kunna vinna val och få regeringsmakten.

Ibland behövs det stora ord. Men minst lika viktigt är det med konkreta reformer för jämlikhet, jämställdhet, rättvisa och allas lika värde. Ernst Wigforss, som var socialdemokratisk finansminister, skrev i en valskrift 1948:

”Socialdemokratin har aldrig lagt fram ritningar till ett färdigt lyckorike. Den gör det lika lite nu. Men den vill samla största möjliga flertal bland folket för en ekonomisk politik som innebär att man prövar sig fram till bättre bärgning och större likställighet med ständig hänsyn till den frihet, som inte är fåtalets, inte bara borgerlig frihet, utan den lika frihet för alla, som har sin grund i tron på ett för alla gemensamt människovärde.”

Ernst Wigforss är inte arbetarrörelsens mest kända ledare och han finns sällan på bild på arbetarkommunernas expeditioner. Men han är en av förgrundsgestalterna i det socialdemokratiska välfärdsbygget. Under 2000-talet har det uppstått ett nytt intresse för Ernst Wigforss, med bland annat nyutgåvor av hans tal och texter.

Det finns mycket i världen som går åt fel håll. Antalet auktoritära ledare ökar, demokratiska fri- och rättigheter kränks, med militär kapprustning växer hotet om ett kärnvapenkrig. Sociala trygghetssystem nedmonteras, ojämlikheten växer och rasism och fördomar biter sig fast.

Men motståndet är starkt. Människorna som går ut på gatan i Santiago de Chile och Beirut gör det för att de har fått nog. De vill ha något bättre, inte bara för sig själva utan för kommande generationer och hela planeten. De drömmer om en annan värld.

Kan vi ge dessa människor hopp om en bättre framtid? Det är frågan som den globala arbetarrörelsen måste ställa sig. Svaret måste bli: Ja, det kan vi.

Men det är inte så enkelt att vi bara kan vänta på att de komma till oss. Vi måste komma till dem, samla största möjliga flertal och tillsammans skissa på ritningarna för den bättre värld vi vet är möjlig.

Ändå växer inskränkta nationalistiska krafter som vill sätta sin egen nations intressen framför planetens bästa. Den demokratiska utvecklingen i världen går bakåt. Förtrycket ökar, liksom orättvisorna. Till och med i Europa, trots vår mörka historia, växer de extrema partierna.

Men hoppet finns. Jag möter de människor som får stöd genom Palmecentret och våra medlemsorganisationer. De som förvandlar orden kamp och solidaritet till praktisk verklighet. En del av dem riskerar sina egna liv som motkrafter mot förtryck och orättvisor, för att göra tillvaron bättre för sina medmänniskor.

Världen behöver inte mer av välgörenhet. Inte mer av välmenande klappar på huvudet. Utan istället stöd till människor och rörelser som gör skillnad på riktigt.

Så ska du bara ge en organisation ett extra bidrag inför jul, låt den gåvan gå till Palmecentret.

Tack för ditt stöd, och hoppas att du får en riktigt God Jul och ett Gott Nytt År!

I land efter land protesterar människor mot sociala orättvisor, bristande demokrati och maktfullkomliga politiska ledare.

Samtidigt samlades det socialdemokratiska nätverket Progressive Alliance i Stockholm för att diskutera globala utmaningar, gemensamma svar och hur vi tillsammans formar en hållbar framtid.

Det var en imponerande samling människor från hela världen, som tillsammans visade på att det finns hopp och konkreta lösningar på de globala utmaningarna.

Men bristen på tillit och förtroende för politiska ledare och institutioner oroar och måste tas på allvar. Demonstranterna på gatorna i Santiago och La Paz och Beirut förenas i kraven på social rättvisa, men också i en misstro mot hela det politiska systemet.

För den globala arbetarrörelsen är det hög tid att ställa sig sida vid sida med demonstranterna.

”Tillsammans, om vi håller ihop, kan vi bygga en ljus framtid. Utvecklingen är inte ödesbestämd”, sa Olof Palme 1985, i samband med Tage Erlanders bortgång.

Vi måste våga ta ställning och visa stöd. Folkens uppror är en möjlighet till gemensam handling.

Progressive Alliance är ett världsomspännande nätverk för socialdemokratiska partier och progressiva rörelser. Till det årliga mötet i Stockholm den 15 november kom delegationer från omkring 70 länder. Två partiledare tillika regeringschefer, Stefan Löfven och Portugals premiärminister António Costa, inledde den öppna delen av mötet och pekade ut riktningen framåt.

Flera av de partier som deltog på Progressive Alliance har verksamhet tillsammans med Palmecentret, som har i uppdrag att hantera Socialdemokraternas stöd till systerpartier runt om i världen.

Tre frågor dominerade på olika sätt flertalet av de panelsamtal och seminarier som ägde rum under både Progressive Alliance och Palmedagarna:

Progressive Alliance följdes av Palmedagarna där Anders Ygeman, i egenskap av ordförande för Socialdemokraterna i Stockholm – Palmes hemstad – och Palmecentrets ordförande Marita Ulvskog hälsade välkomna.

Konkreta lösningar på globala utmaningar finns – om bara den politiska viljan finns. Till exempel berättade Stefan Lövfen i det inledande panelsamtalet på Palmedagarna om ett möte med de andra EU-ledarna där man diskuterade hur man skulle hantera strömmen av flyktingar till Europa. Den svenske statsministern påminde om att Sverige ger en procent av bruttonationalinkomsten i utvecklingsbistånd, och om övriga EU-länder skulle ge bistånd på samma nivå skulle de länder som människor nu flyr ifrån ha möjlighet att utvecklas så att färre skulle behöva fly.

I panelen kring global rättvisa berättade utrikesminister Ann Linde hur hon samma vecka som vi firade 30-årsminnet av Berlimurens fall fick in rapporter om social oro i Hongkong, Chile, Bolivia, Libanon, Irak och på Gazaremsan. Carlos Benitez från Paraguay talade om hur de auktoritära regimerna är på väg tillbaka i Latinamerika. Paneldeltagarna var eniga om att läget kräver mer av internationell samverkan, inte tvärtom.

I en panel kring rättvis klimatomställning kallade SSU:s ordförande Philip Botström klimatfrågan det största politiska sveket i vår historia. Han menade att inget politiskt parti lagt fram tillräckligt omfattande förslag i klimatfrågan. LO:s ordförande Karl-Petter Thorwaldsson lyfte fram svenska exempel på konkreta lösningar, som hur tung industri kan göras fossilfri.

På seminariet om Israel och Palestina sa Nidal Fuqaha från Palestinian Peace Coalition att nyckelordet är ”erkännande”. Han tackade den svenska regeringen för att man erkänt Palestina som stat, och förordade bojkott av Israel som påtryckningsmedel för att få slut på ockupationen. Tamar Zandberg från det israeliska vänsterpartiet Meretz tog avstånd från en generell bojkott, men var positiv till bojkott av varor som producerats på palestinskt territorium ockuperat av Israel.

– I Israel firar vi varje år självständighetsdagen. Hur kan vi förneka våra palestinska grannar att fira sin självständighet, sa Tamar Zandberg.

I Serbien har oppositionen beslutat att bojkotta de kommande valen, eftersom regimen använder sig av odemokratiska metoder. Det berättade Maja Ciganovic från Democratic Party från Serbien, på seminariet kring Östeuropa och Västra Balkan.

Under seminariet om kärnvapen och klimatet diskuterade Pierre Schori som är ordförande i Olof Palmes minnesfond och Veronica Sällemark från Föreningen för utvecklingsfrågor, FUF, hur dessa ödesfrågor hänger ihop.

– Kärnvapenstaterna utövar ett strukturellt våld mot världens folk, sa Pierre Schori.

Han underströk också hur viktigt det är att inte ta time out i den här frågan. Palmecentrets nya kampanjsajt stoppabomberna.nu fick också en smyglansering under seminariet.

Nazmi Gür, vice ordförande för det socialdemokratiska partiet HDP i Turkiet påminde under seminariet om Turkiet och Syrien om det ökande förtrycket mot oppositionella i Turkiet. Han uppgav att 60 000 medlemmar i HDP har gripits. Bara dagen innan seminariet hade fyra borgmästare från HDP gripits. Situationen i Turkiet och förföljelsen av medlemmar i HDP hade redan uppmärksamammats på Progressive Alliance möte, där priset Progressive Alliance Award 2019 delades ut till den fängslade HDP-ledaren Selahattin Demirtaş.

Jan Eliasson, tidigare utrikesminister och biträdande generalsekreterare för FN, deltog i ett samtal på temat globala trender och gemensamma svar. Han varnade för att både demokratin och de mänskliga rättigheterna är hotade globalt, och att vi måste mobilisera motkrafterna.

Fackföreningsrörelsen och miljörörelsen möttes i ett spännande samtal mellan Per-Olof Sjöö, ordförande i GS-facket och Pella Thiel från End Ecocide Sweden. End Ecocide vill att ekocid – förstörelse av livsmiljöer – ska bli det femte brottet som man kan ställas till svars för vid den Internationella Brottsmålsdomstolen i Haag. En annan fråga som diskuterades var om naturen självt kan få juridiska rättigheter, så att man därmed kan man stämma den som tex förgiftar en flod.

Per-Olof Sjöö vill också se starkare internationella regelverk, bland annat för att skydda skogar. Men förändringar måste ske på ett sätt så att till exempel skogsarbetare och glesbygdsbor inte upplever det som ett hot.

– Många av mina medlemmar upplever att klimat och miljö är något man pratar om i Stockholm. En rättvis klimatpolitik måste bygga på att människor som utsätts för förändring ska känna sig trygga i att de får stöd. Att skapa den sortens trygghetssystem har vi varit världsbäst på i Sverige, sa Per-Olof Sjöö.

I seminariet om Grön tillväxt berättade infrastrukturminister Thomas Eneroth, som ett exempel på hur lång väg vi har att gå, att han vid ett möte med FN:s organ för civilflyg var den ende minister som argumenterade för att flygbränsle ska kunna beskattas, vilket i dag inte är tillåtet. Men han kunde också berätta om en rad konkreta satsningar för att ställa om transportsektorn så att klimatmålen kan nås.

Helgens sista seminarium handlade om bristen på tillit och förtroende för politiska ledare och institutioner, och hur tilliten kan ökas.

Palmecentrets generalsekreterare, Anna Sundström, avslutade Palmedagarna med en uppmaning till alla att känna självförtroende och räta på ryggen.

– Det har varit en konferens som gett mycket hopp. Det finns en global progressiv rörelse som sitter inne med svaren på de utmaningar vi står inför, och vi har ledare som är beredda att axla ansvaret, sa Anna Sundström.

Nyhetsbrev

Stöd oss