Demokrati & Mänskliga Rättigheter-arkiv

Vi måste våga och orka lyfta farorna både på hemma- och bortaplan. Fler måste få upp ögonen för vad det innebär att allt fler mänskliga fri- och rättigheter ifrågasätts. Ingen anti-demokrati ska stå oemotsagd.

Sverige och den svenska regeringen ska ha ledartröjan på sig och våga synliggöra det obekväma, i sann Palmeanda, säger Anna Sundström, generalsekreterare på Palmecentret.

De auktoritära ledarna talar om nationens egenintresse och lobbar för utträde ur internationella sammanslutningar och avtal. De målar upp nationalistiska narrativ och försöker medvetet skapa ett ”vi” och ett ”dem” men svaret på de stora problemen kan aldrig ligga i nationalism och protektionism.

Det räcker med att se på USA där Trump gjort vad han kunnat för att riva ner demokratin och skapat svåra motsättningar i det amerikanska samhället. Men även i ett land så nära oss som Ungern ser vi konsekvenser av en auktoritär regim. Ungern klassas inte längre som en fullvärdig demokratisk stat. Framtidens globala utmaningar – klimatfrågan, migrationsfrågan men också demokratiutvecklingen – måste lösas genom internationella samarbeten. Det är enda vägen framåt, säger Anna Sundström.

Allt fler röster höjs nu från högerhåll för att vi i Sverige ska dra ner på biståndet till länder i behov av utvecklingsstöd. Regeringen måste säkerställa att biståndet fortsatt ligger kvar på 1 procent av bruttonationalinkomsten (BNI). En positiv demokratiutveckling gynnar Sverige.

Att inte vilja bidra till en positiv världsutveckling och måla upp en konfliktlinje mellan nationell välfärd och internationellt bistånd visar ännu en gång av högern är villiga att gå långt för att se efter de rikastes intressen. Och det kan komma att stå oss andra väldigt, väldigt dyrt.

Vi kan aldrig kan uppnå demokrati om halva befolkningen försummas. Att utsättas för hot, hat, kränkningar eller att inte ses på som en kapabel politisk aktör får direkta demokratiska konsekvenser. Ändå är det verkligheten för många kvinnor världen över. Vi på Olof Palmes Internationella Center arbetar med jämställdhet som mål i alla delar av vår verksamhet och verkar aktivt med att stärka kvinnor ekonomiskt, politiskt och socialt. Jämställdhet är ett av fem prioriterade politiska områden men det genomsyrar även de andra fyra:

Demokrati och mänskliga rättigheter

Delaktighet och inflytande för kvinnor i beslutsfattande organ är en av de mest avgörande faktorerna för att skapa jämställdhet. Kvinnor är underrepresenterade hela världen, både inom politik och civilsamhälle vilket leder till missade perspektiv och sämre resultat. Kvinnors rättigheter är mänskliga rättigheter. Palmecentret verkar i alla våra projekt för att skapa jämställda förutsättningar för alla medborgare att delta på lika villkor för att forma samhället de lever i, oavsett om man verkar inom politiken, civilsamhället eller facket. Bara genom ökad jämställd representation når vi slutmålet om ett samhälle där halva makten är kvinnornas och alla tillåts delta och verka i det demokratiska samtalet på lika villkor.

Jämlikhet och arbetares rättigheter

Majoriteten av världens fattiga är kvinnor. Kvinnor utför mindre del av det betalda arbetet än män., kvinnors arbete undervärderas systematiskt och de som har ett formellt arbete får i regel sämre betalt. Avsaknaden av sociala trygghetssystem gör att miljontals saknar rätten till grundläggande sjukvård, utbildning och pension, något som drabbar kvinnor hårdast. Vid kris gör ojämlikheten kvinnor mer sårbara. Världens resurser måste fördelas mer jämlikt, och för att skapa rättvisa krävs politiska reformer och starka fackföreningar som driver kvinnliga löntagares intressen. Att verka för arbetares rättigheter är att verka för kvinnors rättigheter. Att verka för jämlikhet är att verka för jämställdhet. Därför genomsyrar jämställdhetsarbetet alla Palmecentrets internationella projekt, oavsett aktör eller övergripande målsättning.

Rättvis klimatomställning

Klimatförändringarna drabbar idag kvinnor i utvecklingsländer hårdast. Detta trots att det påvisas gång på gång att de största klimatbovarna är bemedlade män. Arbete som i större utsträckning idag utförs av kvinnor, – som att odla mat, hämta vatten och ved, är redan idag svårt drabbade av klimatförändringarna. Klimatnotan landar på grupper och delar av världen som står för en betydligt mindre klimatpåverkan.
Att kvinnor är underrepresenterade i maktpositioner påverkar också våra chanser att nå klimatmålen. Länder med större jämställdhet är mer framgångsrika i att driva politik för en hållbar utveckling. Därför är jämställdhetsarbete en grund i alla Palmecentrets projekt för rättvis klimatomställning.

Fred och dialog

När kvinnor deltar i fredsförhandlingar blir freden mer hållbar. Flickor och kvinnor är särskilt utsatta i krig och konflikt och riskerar att utsättas både av väpnade grupper och innanför hemmets fyra väggar. I fredsförhandlingar är det viktigt att kvinnors erfarenheter lyfts, annars riskerar framtida fredsavtal och samhällen att missa konsekvenserna av sexuellt våld, våld i hemmet, tvångsäktenskap och andra kvinnliga erfarenheter. Jämställdhetsperspektivet genomsyrar därför vårt samarbete med civilsamhällesorganisationer och progressiva politiska rörelser i konfliktområden verkar för långsiktig fred.

Filmklippet min kollega skickar visar en mörk och tom gata i Burmas största stad Rangoon. Men ljudet är ögonbedövande. Från öppna fönster och dörrar visar människor sin avsky mot militärkuppen genom att slå på grytor och kastruller. Vi känner igen protestaktionen. Den har använts av allt från Stockholms krögare som är missnöjda med hur Coronarestriktionerna påverkar restaurangbranschen till demonstrationer mot president Salvador Allende i diktaturens Chile. I Burma har protestaktionen en mycket symbolisk betydelse då metoden sedan urminnestider använts för att skrämma bort onda andar.

Växande krav på en ny konstitution, inte minst efter NLD:s storseger i valet i november 2020, tros vara en av anledningarna till den statskupp som nu kastat Burma tillbaka till militärdiktatur. I ett slag har årtionden av kamp för demokrati och mänskliga rättigheter i landet raderats ut. Men människor låter sig inte nedslås. De bankar på kastruller nattetid. De samlas på gatorna och demonstrerar dagtid. I nattliga räder grips demonstranter. En ny cybersäkerhetslag förbereds som kommer göra det möjligt för militärjuntan att åtala alla som kritiserar kuppmakarna och visar stöd för Aung San Suu Kyi. Minst 23 000 fångar har släppts ur landets överfulla fängelser vilket tolkats som ett sätt att skapa plats för massgripanden.

Också på gatorna i Belarus har demonstranterna slagit på kastruller och grytor för att visa sitt missnöje med Alexander Lukasjenkos regim. Fler än 30 000 har gripits i de omfattande protester som pågått i landet sedan det förfuskade valet i augusti förra året. Även om kylan och pandemin gör att allt färre protesterar öppet i Belarus samlas människor fortfarande för att demonstrera.
Burma och Belarus två länder som just nu förenas i folkens kamp för frihet och demokrati. Två länder där repressiva regimer kontrollerar både ekonomin och politiken. Två länder där kraven på sanktioner växer men också på utländska företag att sätta handling bakom fina policyer om socialt ansvarstagande.

I Belarus planerar IKEA just nu att utöka verksamheten. Trots vetskapen om att företagets inköp av virke ger regimen stora intäkter. Sedan förra året kan du köpa belarusiskt mousserande vin på Systembolaget. Lanseringen ägde ironiskt nog rum i augusti, nästan samtidigt som det val som utlöst protesterna. H&M var ett av de första svenska företagen på plats efter att sanktionerna mot den tidigare militärregimen i Burma lyftes 2013 och som nu kommer tvingas samarbeta med militärjuntan. Redan förra året kritiserades Ericsson för sitt samarbete med ett telekombolag kopplat till Burmas militär.
Ska diktaturens onda andar kunna drivas bort krävs mer än kastrullprotester. Världssamfundet måste agera tillsammans till stöd för demonstranterna och företagen sluta fylla förtryckande regimers fickor med pengar.

Tiotusentals människor demonstrerar dagligen mot militärjuntan i Burma (även kallat Myanmar). Det råder inga tvivel om att befolkningen motsätter sig militärens brutala maktövertagande.
Nu måste omvärlden snabbt visa handlingskraft och vidta konkreta åtgärder som biter på militären. Riktade sanktioner mot militärens ekonomiska intressen skulle kunna vara avgörande.

De senaste veckorna har nyheter kablats ut från Burma som vi hoppades var förpassade till historien. Än en gång har militären gripit makten i landet och avsatt den folkvalda regeringen. Men som så många gånger tidigare har folket gått ut på gatorna med sin säkerhet som insats. De vägrar acceptera en återgång till diktatur.

Den 1 februari, samma dag som det nyvalda parlamentet i Burma skulle tillträda, genomförde militären sin statskupp. Ett års undantagstillstånd utlystes, de folkvalda politikerna avsattes och militären tog över styrningen av landet. Fler än 500 aktivister, journalister och politiker har hittills gripits, däribland landets civila ledare, fredspristagaren Aung San Suu Kyi. Istället styrs landet av överbefälhavare Min Aung Hlaing. Samme man som FN-utredare pekar ut som ansvarig för brott mot mänskligheten och fördrivningen av folkgruppen rohingya.

Redan samma dag som militären grep makten började människor öppet visa sitt motstånd. Protesterna växte snabbt och nu sker dagliga massdemonstrationer i hela landet. Enbart den största staden Rangoon har enligt flera olika lokala medier fler än 100 000 människor slutit upp i de största folkliga demonstrationerna sedan de stora demonstrationerna mot diktaturen 1988.

Det finns en stor kraft och beslutsamhet i de demonstrationer som nu sker. I tio år har befolkningen fått känna på hur det är att leva i ett mer öppet samhälle. Ekonomin har vuxit och levnadsstandarden har ökat. För dagens unga är kontakt med omvärlden en självklarhet. Aung San Suu Kyi, som länge satt i husarrest, ställde upp och vann två val med stor majoritet. Hennes styre har varit en stor besvikelse för många, inte minst landets minoriteter, men det innebär inte att de vill återgå till militärdiktaturen. Framför allt för landets unga är det en otänkbarhet.

Protesterna har varit fredliga och välorganiserade men har trots det i flera fall mötts av våld från polisen. Tårgas, vattenkanoner och gummikulor har använts mot demonstranter och det finns även rapporter om att poliser skjutit skarpt. De senaste dagarna har soldater och stridsfordon synts på gatorna i städer runt om i landet. Tillslagen mot demonstranterna blir alltmer hårdhänta. Skakande scener har fångats på film när polis skjutit mot folkmassor. Regimens svar kan bli än mer brutalt. Militären har tidigare slagit ner protester utan pardon med tusentals döda som följd.

Omvärlden måste agera snabbt för att sätta press på militären. Konkreta åtgärder måste till. Den burmesiska militären har omfattande ekonomiska intressen. Den kontrollerar flera stora företag, något som ger stora intäkter utanför försvarsbudgeten. Genom att rikta in sig på dessa kan omvärlden sätta press på juntan.

Sverige och EU bör omedelbart införa riktade sanktioner mot den burmesiska militären och företag som ägs och kontrolleras av militären, något som även rekommenderas av FN:s särskilda utredningskommission för Burma. USA har tagit på sig ledartröjan och redan aviserat sanktioner mot tio personer som bär ansvar för statskuppen och tre företag som ägs av militären. Men EU har ännu inte presenterat några konkreta åtgärder som svar på militärkuppen. Sveriges regering måste driva på så att EU omedelbart agerar mot militären.

Tiden att agera är nu. Burma får inte glida tillbaka in i militärens järngrepp. Omvärlden måste stödja de demokratiska krafter i landet som står upp mot militären.

Abul Kalam, ordförande för Swedish Rohingya Association
Anders L Pettersson, executive director vid Civil Rights Defenders
Anna Sundström, generalsekreterare vid Olof Palmes Internationella Center
Eva Ekelund, policychef vid Act Svenska kyrkan
Kristina Jelmin, verksamhetschef för Svenska Burmakommittén
Lina Arvidsson, talesperson för Globala Partnerskap, LSU – Sveriges Ungdomsorganisationer
Måns Molander, Nordenchef vid Human Rights Watch
Ulrika Strand, generalsekreterare vid Fonden för mänskliga rättigheter
Anna Widoff, ordförande för MeSheWe

Coronapandemin har fått ledare över hela världen att sätta in hårda restriktioner mot sina medborgare med syftet att minska smittspridningen – men vissa har tagit tillfället i akt och gått steget längre i att öka kontrollen över sina medborgare. Hur har de auktoritära ledarna inskränkt de demokratiska fri- och rättigheterna under pandemin? Palmecentret listar tre exempel.

1. Pressfriheten under attack

I Ungern har Viktor Orbán infört lagar som gör att journalister som anses sprida ”fejknyheter” kan få upp till fem års fängelse. I Japan, Thailand och Kambodja har undantagslagar införts som begränsar pressfriheten. I Rumänien har en ny lag stiftats som gör att myndigheter kan censurera webbsidor och i Serbien finns planer på att låta staten få monopol på att informera om covid-19. Allra mest långtgående är undantagslagen i Kambodja som gör det möjligt för regeringen att censurera medier, digitala plattformar och övervaka telefonsamtal.

2. Ökad digital övervakning

I flera länder används digital teknik för att övervaka människors rörelser som ett led i bekämpningen av smittan. En del av detta har vällovliga syften, i flera länder har människor frivilligt laddat ner appar för att få uppgifter om smittade personer i närheten. I andra fall är det uppenbart att den digitala kontrollen också haft andra syften. I Armenien har staten beslutat att myndigheterna ska få tillgång till uppgifter från medborgarnas mobiltelefoner. I Iran har inrikesministeriet fått tillgång till digitala uppgifter om hur människor rör sig och i Israel har premiärminister Benjamin Netanyahu öppnat för att myndigheterna i hemlighet ska få spåra uppgifter från medborgarnas mobiltelefoner. Från Ryssland kommer uppgifter om att myndigheterna bygger datasystem för att koppla samman information från appar som anger var människor befinner sig med uppgifter från kameraövervakning, bankkort etc. Kritiker kallar systemet för ”cyber-gulag”.

3. Tystar kritiker genom mötesförbud

För att hindra smittan har länder infört bestämmelser för att förhindra folksamlingar. Det har också påverkat möjligheten att hålla politiska möten. Det som dock inte är acceptabelt är när restriktionerna varit specifikt utformade för att hota, tysta och diskriminera den politiska oppositionen. I Bangladesh har restriktionerna använts för att gripa vårdpersonal, studenter och aktivister som kritiserat landets coronapolitik. I Bolivia har staten öppnat för att MR-aktivister ska kunna åtalas. I Uganda har polisen slagit till mot hbtq-personer som anklagats för att sprida viruset. Även i Filippinerna har hbtq-personer attackerats och trakasserats av polis. I andra länder har myndigheterna passat på att gripa personer när det mediala ljuset varit riktat mot smittspridningen. Ett exempel är Hongkong där polisen har gripit flera personer som tillhör den demokratiska oppositionen.

Den statskupp som nu genomförts i Burma (Myanmar) innebär att en folkvald regering, förvisso med bristande respekt för mänskliga rättigheter, ersätts med ett diktatoriskt militärstyre. Det är en utveckling i helt fel riktning i ett land i där demokrati, frihet och mänskliga rättigheter istället behöver stärkas.

Palmecentret och våra medlemsorganisationer har under decennier samarbetat med demokratiska folkliga rörelser i Burma. De organisationerna har visat vägen till ett demokratisk Burma där fackliga rättigheter, kvinnors rättigheter och minoriteter rättigheter respekteras.

Enligt den information som når oss från Burma har militären gripit ledare från civilsamhällets organisationer. En farlig och oacceptabel utveckling.

– Vi kräver ett att militären lämnar ifrån sig makten och att ett verkligt demokratiskt styre införs i Burma, säger Anna Sundström, generalsekreterare för Palmecentret.
Den nyvunna friheten är i fara. 30 års kamp och lidande för demokrati och mänskliga rättigheter i Burma är nu utraderat och 10 år av demokratisk utveckling omkullkastas.

1. Vänt internationella avtal och samarbeten ryggen
Klimatkris och coronakris. Två globala kriser som kräver internationella lösningar och samarbeten. Under sin tid i Vita Huset har Trump lämnat både det för klimatet avgörande Parisavtalet och världshälsoorganisationen WHO. I tider när en stormakt som USA allra mest behövs. Som tur är har Joe Biden redan nu förkunnat att han kommer ta tillbaka USA in i både Parisavtalet och WHO.

2. Skapat ökade spänningar mellan Israel och Palestina
Trumps pro-israeliska agenda har varit tydlig från start. Men han har också under sin tid vid makten gått från ord till handling. I maj 2018 beslutade Trump att USA:s ambassad skulle flyttas till Jerusalem, ett mycket kontroversiellt beslut som lett till omfattande protester och minst 60 palestiniers död. Till råga på detta har Trump också frusit USA:s stöd till UNWRA, FN:s hjälporgan till palestinska flyktingar.

3. Legitimerat andra auktoritära ledare
Gång på gång har Trump berömt, lovprisat och försvarat andra auktoritära ledare. Han har bland annat hyllat Xi Jinping och kallat honom en ”president for life”, gratulerat Putin till valvinsten och sagt sig vara en ”stor beundrare” till Turkiets Erdoğan. Det har bidragit till att ge både auktoritära regimer och ledare en ökad legitimitet. Utrymmet för den som vill föra fram kritik har minskat.

4. Uppmanat till överträdelser av mänskliga rättigheter
Under sitt presidentskap har Trump låtit barn bli tvångsseparerade från sina föräldrar vid gränsen mellan USA och Mexiko. Barnen har blivit placerade i kontroversiella häktesliknande hem, och det har framkommit bevis på att barn suttit i burar och utan tillgång till grundläggande hygien eller sängar. Organisationen The Leadership Conference on Civil and Human Rights har listat hundratals andra beslut som fattats under Trump-adminstrationen som har tryckt tillbaka de mänskliga rättigheterna.

5. Ljugit ohämmat
Amerikanska tidningen Washington Post har under Trumps tid vid makten låtit faktagranska alla hans uttalanden. Resultatet? Just nu visar siffran att presidenten ljugit, spridit osanning och desinformation 29.500 gånger. Många gånger via sitt eget Twitterkonto som nu är stängt. Lögnerna nådde sin kulm efter valet 2020 då felaktiga påståenden om valfusk tillslut ledde till attacken av Kapitolium.

Trots att en antidemokrat avsätts fortsätter den auktoritära utvecklingen världen över. Idag lever betydligt fler människor i ofrihet än i demokratier. Tillsammans måste vi vara en motkraft för rättvisa, jämlikhet och mänskliga rättigheter.

Rättsprocessen mot, den mycket kända och hyllade människorättsjuristen Eren Keskin, återupptas den 15 februari. Åtalet gäller hennes solidaritetsaktion till stöd för tidningen Özgür Gündem, då hon gick in som tillfällig chefredaktör. Tidningen grundades i början av 90-talet, den har bevakat den kurdisk-turkiska konflikten och har stängts ned flera gånger av myndigheterna. Åklagaren har rubricerat åtalet mot Eren Keskin som stöd till en terroristorganisation och om hon fälls riskerar hon ett långt fängelsestraff.

Sedan 1990-talet har de turkiska myndigheterna, med alla medel, försökt tysta Eren Keskin på grund av hennes arbete för mänskliga rättigheter och yttrandefrihet. Första fängelsedomen kom 1995, sedan dess har drygt 140 åtal väckts mot henne. Hon har trakasserats, mordhotats och utsatts för attentat. Hennes oförtröttliga och modiga kamp har belönats med flera priser och utmärkelser; Orhan Doğan Peace Award, Hrant Dink Award, Anna Dahlbäcksstipendiet, Anna Lindh-priset och Martin Ennals Award.

Fem organisationer; Palmecentret, Svenska PEN, Advokater utan gränser, Amnesty International och Anna Lindhs minnesfond skriver idag den 18 januari 2021 till Turkiets justitieminister och kräver att åtalet mot Eren Keskin läggs ned och att hoten och trakasserierna mot henne upphör.

Minister of Justice, Abdulhamit Gül
Ministry of Justice
Adalet Bakanliği
06659 Ankara
Turkey

We, the undersigned are gravely concerned about Eren Keskin. She is an internationally renowned and much acclaimed lawyer, human rights activist and writer who has devoted her life to defending human rights and freedom of expression. Eren Keskin is the recipient of several international awards, including the Martin Ennals Award, The Anna Lindh Award, The Civil Society Award and The Orhan Doğan Peace Award.

The persecution and harassment of Eren Keskin is unprecedented. For decades the Turkish authorities have tried to silence her. She has received several death threats and has also been physically attacked. More than 140 separate criminal charges have been brought against her for her outspoken stand against human rights violations. She has spent time in prison, been banned from travelling abroad and has had her lawyer’s licence withdrawn once.

On 15 February 2021 there will be a new hearing in the Özgür Gündem Main Trial, at the Istanbul High Criminal Court number 23. Eren Keskin is charged with membership of a terrorist organisation, for acting as a “solidarity editor” of the Özgür Gündem newspaper.

It is our strong belief that there are absolutely no grounds to the allegations of Eren Keskin being a member of a terrorist organisation. These allegations are clearly fabricated and yet another attempt to stop her from doing her legitimate human rights work and from peacefully exercising her fundamental right to freedom of expression.

We call for the charges against Eren Keskin to be immediately dropped and that she be allowed to carry out her human rights work free from reprisals and judicial harassment.

Furthermore, we call on the Turkish government to repeal Article 301 and other articles in the penal code that unfairly limit the right to freedom of expression.

Jesper Bengtsson, president, Swedish PEN
Anna Johansson, acting Secretary General, Amnesty International, Sweden
Louise Gunvén, president, Lawyers without Borders, Sweden
Lena Hjelm-Wallén, chairman, Anna Lindh Memorial Fund
Anna Sundström, Secretary General, Olof Palme International Center

Tv-bilder som visar en hjärtlig kram mellan Belarus diktator Lukasjenko och ordförande för det internationella ishockeyförbundet René Fasel upprör. Den sänder också signaler om att det inom delar av idrottsrörelsen finns en likgiltighet inför att allt fler länder i världen styrs av auktoritära ledare.

Det internationella ishockeyförbundets ordförande René Fasel befann sig alltså i Belarus för att diskutera frågeställningar inför Ishockey VM, som är tänkt att senare i vår spelas i Belarus och Lettland. Att öppet och obehindrat omfamna en icke-demokratisk ledare medan ishockeyvärlden håller andan, skapar osäkerhet om vad ordföranden och diktatorn har för planer.

För vad finns egentligen att diskutera? Det måste väl i betraktas som självklart att i det läge som nu råder i Belarus kan inte ett VM spelas där. Och jag är glad över att Svenska Ishockeyförbundet delar den uppfattningen.

Men hur har det kunnat gå så långt? Varför har inte Ishockey VM i Belarus avblåst för länge sedan? Vi upprörs över bilderna från Washington som visar vad ett auktoritärt och oberäkneligt styre kan få för konsekvenser. Bara några dagar senare möts det internationella ishockeyförbundet och en av världens värsta diktatorer i ett kramkalas.

I november misshandlades den 31-årige konstnären och regimkritikern Raman Bandarenka till döds i Belarus huvudstad Minsk. Maskerade män överföll honom på gården i den bostadsrättsförening han bodde i. Videoklipp från händelsen visar att en av de maskerade personerna kan ha varit Dmitry Baskov, ordförande i Belarus ishockeyförbund. Han deltog inte själva misshandeln, men stod bredvid och tittade på. Redan där borde den internationella ishockeyvärlden ha sagt stopp – inget VM i Belarus!

Svenska Ishockeyförbundet behöver gå längre och tydligt deklarera att Sverige inte kommer att delta i ett VM i Belarus. Eller varför inte en samlad aktion från de fyra nordiska länderna som kvalificerat sig till VM. Om fyra nationer säger nej till Lukasjenkos VM så borde det inte längre finnas mycket att diskutera.

Genom historien har vi sett många bevis på auktoritära ledare som använt idrotten för att stärka sin makt. Och naiva idrottare och idrottsledare som låter sig utnyttjas. Frågan är förstås inte helt svart eller vit, och inte ens jag tror att Sverige i alla sammanhang ska utebli från idrottsarrangemang i odemokratiska stater.

Där har folket visat att man tröttnat på diktaturen och gett sig ut i jättelika fredliga demonstrationer, men som tyvärr för var dag bemöts allt mer brutalt. Allt fler fängslas, torteras och tvingas i exil. När det gäller Belarus måste man välja sida – demokrati eller diktatur.

Årets första dagar har varit minst sagt händelserika. 6 januari utfördes massarrester mot oppositionsaktiva i Hongkong där bland annat LOs systerorganisation HKCTUs ordförande greps. Bara några dagar senare uppmanar Donald Trump till mobilisering i Washington som leder till stormning av Capitol Hill. Dessa händelser är dock endast toppen på ett isberg av händelser som skakar demokratins grundvalar.

Vad är det som gör att detta sker? Vilka metoder använder dessa ledare för att härska och söndra? Varför ges det idag större utrymme att tänja på demokratiska principer?

I ett samtal lett av Linn Svansbo får vi höra Annika Strandhäll, riksdagsledamot i utrikesutskottet för Socialdemokraterna och Palmecentrets generalsekreterare Anna Sundström diskutera hur det egentligen står till med demokratin i världen och vilka effekter tillbakagången kan komma att få.

Studio Solidaritet är en digital samtalsserie med Olof Palmes Internationella Center och ABF Stockholm. Tiotals år av global kamp för ökad rättvisa, demokrati och jämställdhet går nu förlorade framför ögonen på oss i en hastighet ingen hade kunnat ana. Tidigare samtal finns att se här.

Nyhetsbrev

Stöd oss

Demokrati och mänskliga rättigheter

Jämlikhet och arbetares rättigheter

Rättvis klimatomställning

Fred och dialog

1. Pressfriheten under attack

2. Ökad digital övervakning

3. Tystar kritiker genom mötesförbud