fbpx
Växla språk / Change language ENG
Stöd oss  

Stöd oss

Swisha ett valfritt belopp till

123 24 060 72

Fler sätt att stöjda oss »

Tack för ditt stöd!

Katrin Stjernfeldt Jammeh och Osar Ernerot
Publicerad 2024-11-26
Alla debattinlägg

Regeringens bristande ambition visar på en oförmåga att inse allvaret

En demokratisk utveckling och stärkta mänskliga rättigheter i omvärlden gynnar Sverige i hög grad, skriver Oscar Ernerot, generalsekreterare för Olof Palmes Internationella Center och Katrin Stjernfeldt Jammeh (S), kommunstyrelsens ordförande i Malmö samt ordförande för ICLEI.

I morgon den 23 november genomförs Palmedagen, arbetarrörelsens årliga internationella möte, i Malmö. Gäster är en lång rad beslutsfattare och experter från både Sverige och andra länder.

Den internationella hjälporganisationen Oxfam pekar i sin senaste rapport på att fem miljarder människor har fått se sin levnadsstandard sjunka under 2020-talet. Samtidigt äger den rikaste procenten mer än vad 95 procent av världens befolkning gör. I Sverige äger de fem rikaste personerna nu mer än vad fem miljoner svenskar gör tillsammans. Det är ett tydligt tecken på att det ekonomiska systemet inte längre fungerar.

Människor vänder sig till populistiska och auktoritära rörelser för att de har tappat tilltron till mer traditionella politiska partier, att de faktiskt ser samhällsutvecklingen och har en ambition att leverera rättvisa samhällen, som erbjuder medborgarna möjligheter i sina egna liv. Korruption och utbredd kriminalitet minskar också människors tilltro till samhället i stort. Det skapar en farlig grogrund för auktoritära rörelser.

Runt om i världen är demokratin på stark tillbakagång. Det behövs därför en global offensiv för demokrati och för jämlikhet. För ska utvecklingen kunna vändas behöver inte bara demokratin försvaras, den behöver också öka för alla de människor som känner att den politik som förs inte levererar rättvisa och trygga samhällen. Den svenska regeringens bristande ambition när det gäller att se denna utveckling, liksom dess nedmontering av det svenska biståndet, visar på en oförmåga att inse allvaret.

Militärt och ekonomiskt inflytelserika stater rör sig åt fel håll. Kina och Ryssland är diktaturer, och båda går i en alltmer auktoritär riktning. Även Indien rör sig åt det auktoritära hållet. Donald Trump valdes visserligen i ett demokratiskt val, men under sin förra presidentperiod var det tydligt att han liksom andra högerpopulister använde sin demokratiskt vunna makt till att angripa demokratin. Det finns ingen anledning att tro att han kommer att agera annorlunda denna gång.

Även i Europa växer hotet från auktoritära högerkrafter. Viktor Orbán i Ungern är ett annat exempel på en politisk ledare som har kommit till makten på demokratisk väg men nyttjat sin ställning till att underminera demokratin.

I de flesta europeiska länder finns idag växande auktoritära partier på den yttre högerkanten.

De systematiska attackerna på demokratin har dramatiska effekter på utvecklingen. Enligt forskare på institutet V-dem vid Göteborgs universitet har demokratin i världen stadigt gått tillbaka i snart 20 år. Idag lever 29 procent av världens befolkning i det som kallas liberala demokratier. Även Sverige sjunker i internationella demokratiindex.

Utvecklingen har inte bara betydelse för människors rättigheter och frihet, den har också allvarliga konsekvenser för freden och miljön. I demokratier löses konflikter på fredlig väg, och demokratiska länder startar inte krig mot varandra. Högerauktoritära ledare bryr sig inte heller om klimatkrisen förutom som ett politiskt medel att vända desillusionerade medborgare mot mer ansvarstagande politiska röster. Vi rör oss därför in i allt farligare tider, för freden och för mänsklighetens existens.

Det finns ingen enkel förklaring till demokratins tillbakagång. Sociala medier pekas ofta ut som en faktor till ett mer polariserat debattklimat, där högt tonläge, desinformation och enkla lösningar premieras. Men det räcker inte som förklaring. Blicken måste också riktas mot ökade ekonomiska klyftor och samhällen som inte längre upplevs leverera välfärd och gemenskap utan otrygghet och utanförskap.

Alla demokratiska krafter behöver nu ta ett tydligt kliv fram och börja samarbeta för att möta utvecklingen tillsammans. I Sverige har regeringen en central roll för att bidra till det, som ansvarig för landets styre. Statsminister Ulf Kristersson (M) behöver börja förhålla sig till den auktoritära utvecklingen. Idag bidrar Tidöregeringens politik istället till splittring i samhället, ökad ojämlikheten och en stegvis begränsning av civilsamhällets utrymme.

Regeringens politik för global utveckling och internationellt bistånd nedmonteras vidare i rask takt. Enprocentsmålet har övergetts och ett minskande bistånd finansierar i allt högre grad kostnader för svensk migration, samtidigt som biståndets syfte alltmer blir att främja svenska handelsintressen. Perspektivet vänds och biståndet ska nu gynna Sverige och inte främst fattiga och förtryckta i omvärlden. Det är häpnadsväckande kortsiktigt och enögt.

En demokratisk utveckling och stärkta mänskliga rättigheter i omvärlden gynnar Sverige i hög grad. Det är antagligen de främsta intressena Sverige har i en orolig värld. Inte minst för att säkra freden och klimatomställningen.

En del av det svenska biståndet används redan idag för demokratiutveckling i andra länder, men behöver nu göra det i än högre utsträckning. Den nedskärning av biståndet som regeringen gör är fel väg att gå. Många gånger handlar det om stöd till organisationer och människor som med risk för eget liv, eller med hot om fängelse och tortyr, kämpar för demokrati och rättvisa. De ska kunna räkna med Sveriges fortsatta stöd. För det är vår gemensamma kamp för framtiden.

ICLEI – Local Governments for Sustainability, ett internationellt nätverk som samlar över 2 500 städer och regioner från 125 länder som delar visionen om att städer och stadsregioner är drivkraften bakom en global hållbar utveckling.

Denna artikel publicerades först i Sydsvenskan den 22 november