”Det är åter dags att marschera för freden”

Den senaste tiden har vi upplevt en säkerhetspolitisk diskussion där fokus legat på det militärstrategiska, på stridsvagnar, på upptrappning och hot.

Nu behöver det även höras röster som talar för fred och dialog. Det kräver att man samtidigt kan ha två tankar i huvudet.
Den inrikespolitiska utvecklingen i Ryssland är mycket oroväckande. Den ökade repressionen mot oppositionen ska givetvis kraftfullt fördömas. Putins anspråk på att bestämma över länder i Rysslands närhet och den militära upptrappningen vid Ukrainas gräns, där nu också diktaturen i Belarus gett sig in i spelet, behöver också bemötas konsekvent. Men samtidigt måste vi stå upp för dialog och fredliga lösningar.
För precis 40 år sedan marscherade 100 000 människor genom gatorna i Göteborg, i en mäktig manifestation för fred.

Liknande fredsmanifestationer hölls runt om i Västeuropa och Nordamerika, utifrån insikten att det kalla kriget inte på några villkor kunde tillåtas övergå i ett förödande kärnvapenkrig som sannolikt skulle innebära slutet för hela mänskligheten. Var finns den fredsrörelsen i dag?

För precis 40 år sedan presenterade också en internationell kommission under ledning av Olof Palme en rapport där begreppet gemensam säkerhet etablerades. Kommissionen hade representanter från såväl Sovjetunionen som USA, och från utvecklingsländer. Deras budskap till militärallianserna var att ingen part kan vinna ett kärnvapenkrig, ett sådant skulle enbart resultera i ömsesidig förintelse. Således kan man inte trygga sin säkerhet genom fler och kraftfullare bomber, utan enbart i en dialog med motståndaren kring hur man gemensamt bygger säkerhet.

Nu arbetar en ny internationell kommission, Common Security 2022, under ledning av bland andra Olof Palmes Internationella Center. Utifrån de tankar som formulerades av Palmekommissionen ska detta nya initiativ senare i vår lägga fram förslag på hur vi i dag kan möta kärnvapenhotet, men även andra globala utmaningar som hör vår tid till, som pandemier och klimatkrisen.

Svensk arbetarrörelse har historiskt spelat en framträdande roll i kampen för fred och nedrustning. Alva Myrdal, Inga Thorsson och Maj Britt Theorin är exempel på socialdemokrater som varit tunga namn i nedrustningsfrågor. Och så förstås Olof Palme.

För den som förfäras över det den allt mer krigiska tonläget är det hoppingivande att läsa det tal som Olof Palme höll inför FN 1985, där han bland annat säger att det är dags att överväga en internationell lag som förbjuder användning av kärnvapen, som en del i en process för total nedrustning. I dagarna firar just en sådan lag – FN:s konvention om förbud mot kärnvapen – ett år. Det visar hur visioner och idéer kan omsättas till praktisk handling.

Nu behöver fredsarbetet inom arbetarrörelsen, liksom från en bredare svensk fredsrörelse, återigen stärkas. Freden kan inte tas för given. När nu skramlet från vapnen hörs allt tydligare så behöver vi snart åter bli minst 100 000 som samlas någonstans i Sverige för att manifestera för freden. Och vi borde våga hoppas att minst lika många tågar längs gatorna i Moskva. Freden behöver oss.

Anna Sundström
Generalsekreterare, Olof Palmes Internationella Center

Debattartikeln publicerades 25/1 i OmVärlden