Vi måste fortsätta stå upp för demokrati och mänskliga rättigheter
I dag på den internationella dagen för demokrati behöver vi alla påminna oss om den allvarliga tillbakagången för demokratin i världen. Bara omkring 30 procent av världens befolkning lever i dag i en demokratisk stat, och utvecklingen ser ut att fortsätta gå i fel riktning.
Det handlar inte bara om länder långt bort. Belarus ligger alldeles nära oss, och styrs av en maktfullkomlig diktator. Ungern, som ju är ett medlemsland i EU, räknas inte längre som en fullvärdig demokrati
I Sverige har vi just fått se politiker som angriper den journalistiska friheten på Sveriges Television eller som lägger förslag med syftet att få färre invandrare att rösta.
Palmecentret har under flera år arbetat under kampanjtemat ”Varning! Frihet i fara”, för att öka medvetenheten om den auktoritära utvecklingen och att demokratin måste försvaras. Palmecentret och våra medlemsorganisationer driver projekt i en rad länder runt om i världen till stöd för organisationer och aktivister som står upp för demokratin och friheten.
I artiklarna nedan får du möta två människor som under svåra förhållanden arbetar för att de människor som deras organisationer stöttar inte ska tystas, fängslas eller torteras. Vi behöver alla ta till oss budskapet från Ayse och Khaing, och inse att det inte finns någon annan väg än att vi fortsätter stå upp för demokrati, mänskliga rättigheter och rättvisa.
Anna Sundström, generalsekreterare, Olof Palmes Internationella Center
Khaing: Fackliga ledare måste gömma sig
Khaing Zar är facklig ledare från Burma som nu lever i exil i Tyskland.
Situationen för mänskliga rättigheter i Turkiet har kraftigt försämrats. De som drabbas värst är personer som verkar för mänskliga rättigheter, journalister, oppositionspolitiker och de som arbetar för kurders rättigheter.
Sverige kan och ska inte vända världen ryggen. Alla kriser just nu – klimatet, ekonomin, hungern, energin, säkerheten och demokratin – är globala.
Vår tids stora frågor känner inga geografiska gränser, vilket vi mycket påtagligt märker. Därför är det viktigt med ett bibehållet och starkt bistånd. Genom att ta ansvar för världen – tar vi ansvar för Sverige.
Högerpartier vill skära i enprocentmålet
Både Sverigedemokraterna och Moderaterna vill slopa målet att en procent av Sveriges bruttonationalinkomst (BNI) ska gå till bistånd. Moderaterna har angett 0,7 procent som en ny målsättning, men att det ska utvärderas vart fjärde år av riksdagen. Sverigedemokraterna vill också i ett första skede sänka målet till 0,7 procent, och sedan gradvis trappa ner biståndet ytterligare varje år.
Demokratin är på tillbakagång i världen. Under 2021 genomfördes den största ökningen av kupper under de senaste två decennierna. Och på ett mer lågmält sätt undergrävs demokratin genom att sittande regeringar urholkar liberala och demokratiska rättigheter.
Trots den auktoritära utvecklingen i vår omvärld anser Sverigedemokraterna som enda parti att det svenska biståndet inte ska gå till att bygga och stötta medborgerliga och politiska rättigheter. Istället anser de att biståndet ska koncentrera sig på människors levnadsvillkor. I en analys från 2020 konstaterar Concord att SD inte nämner civilsamhällets utrymme eller människorättsförsvarare i sina biståndsmotioner i riksdagen.
Närmare 60 organisationer har tagit initiativ till ett upprop för mana politikerna att stå upp för att 1% av Sveriges BNI fortsatt ska gå till internationellt bistånd. Syftet är att samla tusentals namnunderskrifter och visa att det finns en stark opinion för ett Sverige som tar ansvar och visar solidaritet med de i störst utsatthet. Efter valet den 11 september kommer samtliga namnunderskrifter att lämnas över till riksdagen.
Läget för demokratin snart lika akut som klimathotet
Jimmie Åkesson kan inte välja mellan Biden och Putin, efter att ha fått denna direkta fråga i tv 16 februari i år. Lite drygt en vecka senare anfaller Putins Ryssland Ukraina.
Åkesson och Sverigedemokraterna har sedan dess fördömt Putin och Rysslands krig, med all rätt och säkerligen genuint i många och de flesta fall. Och SD gör nu sitt yttersta för att städa bort alla tecken på de tidigare Putinvänliga strömningar som funnits inom partiet.
Under en lång period tillät partiledningen öppet Putinvänliga tendenser inom partiet. Men också på senare tid har SD jämställt Putins auktoritära politik med det vänsterliberala etablissemanget. Det ena har i sådana fall inte varit bättre än det andra, har det låtit. Det har lett till att SD i konkret politik ofta hamnat på samma sida som Putinvänliga krafter i exempelvis Europaparlamentet.
Högerextrema och populistiska rörelser i Europa
I just EU-parlamentet samlas som bekant de högerextrema och -populistiska partier och rörelser som i vida ordalag skulle kunna benämnas som SDs systerpartier i Europa. I ett försök att göra sitt parti mer rumsrent har SD valt att inte gå med i samma partigrupp, Identitet och Demokrati (ID), som bland andra italienska Lega, franska Nationell Samling, österrikiska Frihetspartiet (FPÖ) och nederländska Frihetspartiet (PVV).
”Ett enkelt svar är att Putin vill splittra Europa och EU. Dessa nationalistiska partier och rörelser delar den viljan i sin EU-kritik.”
Partier som i likhet med SD vunnit gehör på både hemmaplan samt i europeiska sammanhang. Att dessa partier är samma andas barn kartlade Olof Palmes Internationella Center redan inför EU-valet våren 2019 med rapportboken ”Ödesvalet – En orosanmälan om ett brunt Europa”.
Något som förenar dem är deras, åtminstone fram till och med 24 februari, öppet positiva inställning till Ryssland. Legas Salvinis och Nationell Samlings Le Pens Putinhyllande i synnerhet, men alltså också inom svenska SD. Varför?
Ett enkelt svar är att Putin vill splittra Europa och EU. Dessa nationalistiska partier och rörelser delar den viljan i sin EU-kritik. Men synen på migration, nationell kultur samt dekadent vänsterliberalism förenar dem också idémässigt.
Auktoritära tendenser på kommunal nivå
SDs tidigare Putinvänliga hållning ger en föraning om vad det skulle innebära om SD fick ett ökat inflytande efter valet 11 september. SD är ett i grunden högerradikalt och auktoritärt parti. I flera av de kommuner där SD i dag styr tillsammans med Moderater (och där KD och olika lokala partier också ofta finns med i koalitionen) försöker partiet ta kontroll över innehållet i kultur, folkbildning och offentlig förvaltning.
I Hörby i Skåne, där SD styr tillsammans med Moderaterna, har hälften av de kommunala cheferna sagt upp sig därför att de ansett det omöjligt att bedriva en seriös förvaltning när SD-politiker lägger sig i vad som måste göras. Den auktoritära politiken går som en röd tråd både i utrikes och inrikesfrågor.
”I flera av de kommuner där SD i dag styr tillsammans med Moderater (och där KD och olika lokala partier också ofta finns med i koalitionen) försöker partiet ta kontroll över innehållet i kultur, folkbildning och offentlig förvaltning.”
Efter valet kan Sverige för första gången, beroende på regeringsbildning, få ett högerradikalt parti med ett rejält inflytande. Det är ett hot att ta på allvar.
Frihet i fara
Palmecentrets inledde kampanjen ”Frihet i Fara” 2020 med en rapport om auktoritära ledare och följde i fjol upp med en rapport om civilsamhällen runt om i världen, som i samma auktoritära framfart kraftigt decimerats. Den pågående kampanjens fokus ligger på faran för att dessa högerpopulistiska idéer nu hotar även vår demokrati. Hur det globala och det lokala hänger ihop.
För att demokratin globalt, ute i världen, är på tillbakagång är inte bara Putins Ryssland ett exempel på. Faktum är att 70 procent av jordens befolkning lever i diktaturer och drygt 87 procent i mer eller mindre inskränkta samhällen. Den här utvecklingen har gått snabbt och för bara 10 år sedan var siffrorna betydligt lägre.
”Sverige är globalt sett i minoritet och i ett litet sällskap när det kommer till att vara en fri demokrati. De flesta länder som inte är rena diktaturer är skenbara demokratier, med kraftiga inskränkningar i grundläggande fri- och rättigheter.”
Den demokratiska tillbakagången hänger inte sällan samman med högerpopulism och nationalistiska tongångar. Och det handlar inte bara om länder som Filippinerna, där den forne diktatorn Marcos son efterträtt Duterte, Bolsanaros Brasilien eller USA under Trumps tid vid makten. Det handlar om Erdogans Turkiet och EU-länder som Polen och Ungern där den tidigare Putinvännen Orban och hans Fidez nyligen valdes om på nytt.
Sverige är globalt sett i minoritet och i ett litet sällskap när det kommer till att vara en fri demokrati. De flesta länder som inte är rena diktaturer är skenbara demokratier, med kraftiga inskränkningar i grundläggande fri- och rättigheter.
Friheten i vår omvärld och direkta närhet är under attack. Putins krig i Ukraina och hans grumliga motiv visar med all tydlighet detta. Men att hans idévärld och auktoritära ledarstil redan innan krigsutbrottet hade fäste i Europa och världen, och var på frammarsch vet vi också. Precis som kriget nu drabbar oss i Sverige och hela världen direkt och indirekt kommer dessa idéer att göra det i samma takt som de får ökat inflytande i land efter land.
Det kan svenska väljare motverka genom att rösta på alternativ som inte förespråkar dessa idéer och som aktivt kämpar för att stävja utvecklingen av auktoritära och antidemokratiska krafter i vår omvärld.
Gradvis underminering av demokratin det stora hotet
Flera forskningsinstitut har rapporterat att demokratin trycks tillbaka i världen. Enligt V-dem vid Göteborgs universitet levde 70 procent av jordens befolkning i diktaturer förra året. Och andelen länder där yttrandefriheten allvarligt hotas har ökat från 5 procent 2011, till 35 procent tio år senare.
Den demokratiska nedgången visas även i världsfacket ITUC:s årliga ’Global Rights Index’, som mäter hur fackliga rättigheter respekteras runt om i världen. Mätningen för 2022 visade en fortsatt nedåtgående trend; 87 procent av länder inskränker strejkrätten, i 77 procent av länder hindras arbetares kollektiva organisering, och våldet mot fackliga ledare ökar.
Enligt tidskriften The Economist var nedgången för demokratin mellan 2020 och 2021 den största sedan tidningen började mäta demokratin i världen. Många av världens ledare har använt pandemin som svepskäl för att inskränka demokratiska fri- och rättigheter.
En gradvis urholkning
Urholkningen av demokratin sker mer i skymundan än tidigare i historien. I stället för drastiska svängar i auktoritär riktning i form av våldsamma kupper handlar det om gradvis underminering av demokratins institutioner. Genom exempelvis att:
Sittande regeringar ger sig på civilsamhället.
Människorättsorganisationer, fackföreningar och akademiska lärosäten blir utsatta för repression och hot. Förra året uppmättes ungefär 87 procent av världens befolkning leva i mer eller mindre inskränkta samhällen.
Oberoende medier attackeras och journalister utsätts för kränkningar.
På så sätt undergrävs förtroendet till demokratins stöttepelare. Reportrar utan gränser har mätt pressfriheten i världen i 20 år, och 2022 noterades den högsta siffran hittills för antalet länder där situationen klassas som mycket allvarlig (28 stycken). Sverige ligger på plats 3 i årets mätning, men under kategorin ”journalisters säkerhet” hamnar vi endast på plats 32.
Polarisering i landet drivs på för att stärka konflikter och desinformation sprids kring politiska motståndare.
Även formella institutioner attackeras.
Inskränkningar görs på rättsväsendets oberoende, lagar ändras och domares självständighet undermineras.
Ojämlikhet och auktoritära allianser drivande
Det finns flera observationer om vad som driver den auktoritära utvecklingen. I viss mån kan det förstås som en motreaktion mot ökade ekonomiska klyftor i samhället. Orättvisor är starka drivkrafter bakom populism och polarisering, och många forskare pekar ut populismens tillväxt som ett av de största hoten mot demokratin.
Tilliten till demokratins institutioner har också varit på tillbakagång i många år i demokratiska och halvdemokratiska stater. Den har minskat som allra mest i Asien, Latinamerika och Östeuropa, men även i USA och resterade Europa har förtroendet backat.
När polariseringen i samhället ökar tenderar människor att bli mer benägna att smutskasta politiska aktörer man inte sympatiserar med. Förtroendet för nyhetskällor minskar och risken för polarisering blir därmed än större. När auktoritära ledare kommer till makten tenderar de att använda retorik för att förtrycka minoriteter och attackera den politiska oppositionen, vilket kan leda till ytterligare polarisering i en ständigt nedåtgående spiral.
Samtidigt är det också uppenbart att auktoritära regimer aktivt sprider sina idéer. Ryssland och Kina är två tydliga exempel.
Auktoritära regimer använder alltmer desinformation för att sprida sina åsikter och för att forma inhemsk och internationell opinion. Mediala kampanjer, falsk statistik och ”fejknyheter” används för att smutskasta motståndare, attackera media och rättfärdiga antidemokratiska auktioner. Denna spridning av desinformation går hand i hand med ökad polarisering och urholkning av liberala demokratiska fri- och rättigheter.
Denna artikel är ett utdrag från rapporten ”Demokrati på reträtt: varför ska man bry sig?”. Ladda ner hela rapporten här!
Vad kan vi i Sverige göra för att slå vakt om demokratin?
Olof Palmes Internationella Center fördömer razzior mot palestinska civilsamhällesorganisationer
Under morgonen den 18 augusti har den israeliska militären genomfört razzior mot palestinska civilsamhällesorganisationer. Det är samma organisationer som Israel i oktober godtyckligt terrorstämplade. En av dem är till exempel den välrenommerade människorättsorganisationer Al-Haq som är en viktig organisation för att övervaka och sprida information om brott och övertramp mot mänskliga rättigheter i Palestina.
Omvärldens stöd till de palestinska krafterna för demokrati och mänskliga rättigheter är viktigare än någonsin. Omvärlden måste agera när Israel smutskastar och attackerar legitima människorättsorganisationer. Rösterna som berättar om den israeliska ockupationen riskerar annars att tystna.
Sverige och Europa måste fortsätta och fördjupa stödet till de krafter som kämpar för mänskliga rättigheter och demokrati, mot ockupationspolitiken.
Fakta
De palestinska organisationer som utsatts för razzior och nedstängningsorder är enligt den israeliska dagstidningen Haaretz:
Addameer
Al-Haq
Bisan Center for Research & Development
The Union of Agricultural Work Committees
I oktober förra året (2021) utfärdade det israeliska försvarsdepartementet en anklagelse om att sex organisationer, inklusive de fyra ovan, stödde terrorverksamhet. EU och europeiska stater, som ger bistånd till det palestinska civilsamhället, har krävt bevis för påståendena. Några övertygande bevis har dock inte kunnat påvisas. EU har dessutom själva låtit utreda bland annat stödet till al-Haq. EU:s egen utredning kom fram till att de israeliska anklagelserna var grundlösa.
Dagens Nyheter (DN) rapporterar att försvarsminister Benny Gantz, samtidigt som razziorna genomfördes, utfärdade ett dekret som förbjuder israeliska advokater att representera de sex rörelserna då deras sak inom kort skall prövas inför domstol. Enligt DN är det bara israeler som erhållit speciellt tillstånd – av försvarsdepartementet – har rätt att föra palestiniers talan.
Fyra sätt att ta friheten i försvar!
1. Ta snacket! Vi måste våga ta snacket när mänskliga fri- och rättigheter ifrågasätts och attackeras, både på hemma- och bortaplan. Ett verktyg för auktoritära regimer är att använda desinformation för att forma opinion – så ta debatten för att kontra antidemokratiska krafter. Läs mer och få hjälp med argument!
2.Stötta våra fackliga kamrater. Påverka ditt fackförbund eller del av arbetarrörelsen att aktivt engagera er för internationella frågor.
3. Stå upp för biståndet! Auktoritära ledare talar om nationens egenintresse, samt lobbar för utträde ur internationella organisationer och avtal. Ett sätt att värna om internationell solidaritet och internationellt samarbete är att stå upp för att1% av Sveriges bruttonationalinkomst (BNI) ska gå till bistånd.
Genom biståndet kan vi stötta demokratiska krafter i vår omvärld, bidra till att förebygga kriser och konflikter som driver människor på flykt, och bekämpa fattigdom och hunger. Det är en investering i vår gemensamma framtid.
4.Skänk en gåva eller bli månadsgivare. När motkrafternas kamp hårdnar måste vårt stöd öka! Som månadsgivare visar du på konkret internationell solidaritet varje månad. Din gåva hjälper demokratikämparna att fortsätta sitt arbete för alla människors frihet och rättvisa.
Kommentar på Anderssons ickesvar om fängslad Turkiet-politiker
I Ekots partiledarutfrågning under tisdagsmorgonen fick statsminister Magdalena Andersson frågan om hon kunde ställa sig bakom kravet att Turkiet bör frige den fängslade kurdiske oppositionspolitikern Selahattin Demirtas.
Detta är något som bland annat utrikesminister Ann Linde krävt tidigare. Men Magdalena Andersson svarade att hon inte är insatt i detaljerna.
Anna Sundström, generalsekreterare för Olof Palmes Internationella Center, hade velat få tydligare besked från statsministern:
– Jag hade naturligtvis önskat att hon hade haft så mycket information att hon hade känt sig fullständigt bekväm med att rakt ut kräva Selahattin Demirtas omedelbara frigivande. Och att hon hade kunnat hänvisa till det utlåtande som Europadomstolen kom med 2020, som visar att den här processen är politiskt motiverad och som också slår fast att han bör friges.
Den kurdiska oppositionsledaren har varit fängslad i Turkiet sedan 2016, anklagad bland annat för att ha spridit terrorpropaganda. Men till exempel Europadomstolen för mänskliga rättigheter har slagit fast att målet är politiskt och begärt att han släpps omedelbart.
Fyra personer har avrättats i Burma efter att ha dömts till döden för terrorism i januari. Det är första gången sedan 1988 som personer avrättats i landet. Bland de som avrättades finns en känd demokratiaktivist och en politiker som tillhörde Aung San Suu Kyi:s parti NLD.
– Det är viktigt att nämna i sammanhanget att rättsprocessen har varit helt stängd för någon insyn. Men de bedömningar som har gjorts är att det är en helt rättsosäker process de har utsatts för, och antiterroristlagen är otroligt bred och kan i princip användas i vilka sammanhang som helst, säger Michael Hauer.
– Jag tycker att det var ett bra uttalande från FN:s generalsekreterare António Guterres att det här är en uppenbar kränkning av liv, frihet och personlig säkerhet.
Hur starkt är motståndet mot militärjuntan?
– Motståndet är fortfarande starkt. Juntan har fortfarande inte lyckats ta kontroll över landet. I gränsområdena där de etniska minoriteterna har kontroll över landområden har det varit krig i många decennier. Men det som är nytt med det här kriget är att militären nu får ta strider i sina starka fäster där majoritetsbefolkningen befinner sig. Det är en situation de inte riktigt är vana vid och de har inte lyckats trycka ner det här motståndet.
– Det finns otroligt många modiga människor i Myanmar som jag gärna vill lyfta. Det sker också ett motstånd i det lilla livet, i vardagslivet. Folk vägrar betala sina elräkningar för att de pengarna går rakt till juntan. Det är många som fortsätter att strejka för att de vägrar arbeta för en militärregim. Och de riskerar i princip sina liv för att vara med och bidra till en åter-demokratisering av Myanmar.
Hur mycket är det här en signal till folket att foga in er för annars kan det bli ett dödsstraff?
– Jag tror att det här handlar om att sätta skräck i befolkningen som stort. Men också ett varnande finger till demokratiaktivister som fortsätter att kämpa och står upp för ett annat Burma, ett demokratiskt Burma som man hoppas kunna vara med och bygga.
Så kan vi skynda på en rättvis klimatomställning i världen
Progressiva organisationer i länder som Sverige behöver använda sitt inflytande för att en globalt rättvis klimatomställning ska bli möjlig. Dels är det vad det globala nord gör som är avgörande då världen ska styra bort från klimatkollaps, dels är det härifrån stora summor behöver komma för att bidra till världens klimatomställning.
Lägg till det att de handelsavtal och regler som exempelvis EU beslutar om ger svallvågor för arbetare världen över.
Så våra röster behövs. Men de förslag vi driver måste tas fram i samarbete med kamrater i andra länder. Därför har Palmecentret frågat aktiva inom facket, civilsamhället och systerpartier i Filippinerna och Sydafrika vad de ser som centralt för en rättvis klimatomställning.
Deras svar sammanfattas i en ny studie: ”A Just Transition for the Global South”. Här är några konkreta krav som de vill att vi ska verka för tillsammans:
• Gör något åt den globala klimatojämlikheten genom snabbare omställning i det globala nord.
Annars fortsätter vi ta glupska bett av den krympande kaka av utsläpp som måste räcka till alla för att vi ska ha en chans att hålla Parisavtalet. Sverige behöver skarpare utsläppsmål och mer handling för att nå dem.
• Kräv att utsläpparländerna i det globala nord erkänner och betalar för förluster och skador i det globala syd på grund av klimatkrisen.
Att ta en springnota vore särskilt ofint med tanke på att Europa har byggt upp stora delar av sitt välstånd genom klimatförstörande industrier samt exploatering av andra länders natur och arbetskraft.
• Ta reda på hur verkligheten ser ut i låginkomstländerna.
Där som här ska en rättvis klimatomställning få bort utsläppen. Men ovanpå det måste befolkningen dessutom rusta sig mot takkrossande tyfoner och andra effekter av klimatkrisen redan i dag.
Samtidigt behöver alla få tillgång till saker som elektricitet, skola, vatten och vård. Omställningen måste också ta itu med hög arbetslöshet och brist på formella jobb. I Sydafrika, där alternativen är få, skulle ett plötsligt grönt importstopp till Europa av varor producerade med kolkraft skicka tusentals arbetare och deras familjer in i hungersnöd – om det inte förenas med insatser för nya jobb och social trygghet.
• Konfrontera kapitalismens försök att kapa den gröna omställningen.
Vare sig det handlar om utförsäljning av statliga energibolag i samband med bytet till ren energi, eller om arbetsvillkoren från helvetet för dem som gräver upp mineraler till elbilsboomen.
• Förstärk kvinnors röster och lyft deras behov.
I synnerhet de kvinnor som också tillhör andra marginaliserade grupper, som ursprungsbefolkningar, unga, arbetarklassen, och så vidare. I omställningen måste de få det demokratiska inflytande de hittills har nekats. En feministisk rättvis omställning innebär också att satsa på klimatanpassning, och att investeringar inte bara ska gå till mansdominerade sektorer.
• Arbeta för universella sociala skyddsnät och fackliga rättigheter.
Arbetare behöver kunna organisera sig för att påverka omställningen av sina arbetsplatser och sektorer.
Det är några av de politiska frågor som bör förena vår gränsöverskridande rörelse för rättvis klimatomställning.
Läs mer i rapporten ”A just transition for the Global South”:
Den här webbsidan använder cookies så att vi kan ge dig bästa möjliga användarupplevelse. Cookieinformationen sparas i din webbläsare, och utför olika funktioner, som t.ex. att känna igen dig när du kommer tillbaka till sidan. Detta gör i sin tur att vi kan förstå vilka delar av sidan du använder mest och finner viktiga.
Nödvändiga cookies
Nödvändiga cookies ska alltid vara påslagna så vi kan spara dina preferenser för cookie-inställningar.
Om du inaktiverar den här cookien kommer vi inte kunna spara dina preferenser. Det betyder att varje gång du besöker sidan kommer du att bli tillfrågad om cookies igen.
Cookies från tredje part
Den här webbsidan använder Google Analytics, Meta/Facebook för att samla anonym information så som antal besökare, och vilka sidor som är populärast.
Om du håller den här cookien påslagen hjälper det oss att förbättra webbsidan.
Please enable Strictly Necessary Cookies first so that we can save your preferences!
ENG
