Nyheter-arkiv

Vi är djupt alarmerade över den humanitära situationen i Gaza. Hittills har över 1 417 palestinier, inklusive 447 barn dött, 6 268 skadats och mer än 250 000 människor är på flykt från sina hem*.

Den avsiktliga blockaden av vatten, elektricitet och andra förnödenheter är en tickande humanitär bomb. Sjukhus är nu oförmögna att tillhandahålla kritiska hälsotjänster till skadade, och mediciner och mat håller snabbt på att ta slut.

Att beröva människor mat, vatten och mediciner som en del av en ”fullständig belägring” är inte bara ett brott mot internationell rätt utan också ett allvarligt brott mot grundläggande mänskliga rättigheter. Det är vedergällning, inte försvar.

Med det uttalade målet att maximera skadan i området genomför nu Israel massiva bombningar i tätbefolkade områden utan att människor har någonstans att söka skydd eller fly. Attacker på civila är oacceptabelt, oavsett vem som genomför dem.

En markinvasion rycker nu allt närmare. I natt uppmanade Israel 1,1 miljoner människor i norra Gaza att förflytta sig till södra Gaza inom 24 timmar. Men var och hur ska de hitta skydd och hjälp i en instängd enklav? FN vädjar nu också till Israel att ändra sig då en sådan förflyttning är omöjlig utan ”katastrofala humanitära konsekvenser”.

Israel måste respektera principerna om proportionalitet, nödvändighet och distinktion mellan civila och militära mål.

Det internationella samfundet måste vidta omedelbara och meningsfulla åtgärder för att stoppa det urskillningslösa våldet och skydda civilas liv.

En humanitär korridor till Gaza måste upprättas omedelbart, i enlighet med FN:s krav. Mediciner och mat behöver komma in till oskyldiga civila.

Vi uppmanar den svenska regeringen att skyndsamt verka för detta samt att ha beredskap för att bidra med ökat humanitärt stöd.

*Siffrorna ökar hela tiden. Uppdatering den 7 november: Över 10 000 palestinier, inklusive över 4 000 barn, har dödats, fler än 25 000 skadats och omkring 1,5 miljoner människor är på flykt från sina hem.

We are alarmed by the humanitarian situation in Gaza. So far, over 1,417 Palestinians, including 447 children, have been killed, 6,268 have been injured and more than 250,000 people have been displaced from their homes*.

The deliberate blockade of water, electricity and other essential supplies is a ticking humanitarian bomb. Hospitals are now unable to provide critical health services, and medicine and food are running out fast.

Depriving food, water, and medicines as part of a ”complete siege” is not only a violation of international law but also a serious violation of basic human rights. It is retaliation, not defense.

With the stated goal of maximizing damage in the area, massive bombing is carried out by Israel in densely populated areas with nowhere for people to seek shelter or flee. Attacks on civilians are never acceptable, regardless of who is carrying them out.

A ground invasion is now imminent. Last night, Israel recommended 1.1 million people in northern Gaza to move to southern Gaza within 24 hours. But how will civilians find shelter and help in a trapped Gaza? Consequently, the UN is appealing to Israel to change this decision as such a move is impossible without ”catastrophic humanitarian consequences”.

The violence must stop, the hostages released, and international law followed. Civilians need to be protected!

Israel must fully respect the principles of proportionality, necessity and distinction between civilian and military targets.

The international community needs to take immediate and meaningful action to stop the indiscriminate violence and to protect the lives of civilians.

A humanitarian corridor to Gaza must be established immediately, in accordance with UN requirements. Medicines and food are needed for civilians.

We urge the Swedish government and other governments internationally, to urgently work for this as well as to contribute with increased humanitarian aid.

Med bestörtning och sorg följer vi utvecklingen i Israel och Palestina efter Hamas vedervärdiga attacker på civila i helgen. Den grymhet som förmedlats i bilderna och rapporterna från attackerna är nästan omöjlig att ta in. Hela familjer som mördats i sina hem och människor som massakrerats i hundratals på sina kibbutzer. Bara i attacken mot en musikfestival i södra Israel har över 260 kroppar återfunnits.

Attacker mot civila är oacceptabelt

Dödandet av civila är aldrig acceptabelt, oavsett vem som gör det. De får aldrig vara ett legitimt mål. Hamas massmord kan och får inte urskuldas. Oavsett vad man i övrigt tycker i konflikten mellan israeler och palestinier. Att människor i både Sverige och utomlands har samlats för att fira denna massaker är upprörande och skamligt.

Hamas är en terrorgrupp av politiska och religiösa fanatiker som förtrycker palestinierna i de områden de har under sin kontroll. De representerar inte det palestinska folket och har inte heller dess bästa för ögonen. Deras mål är ett helt annat än att skapa förutsättningar för fred. Det är ytterst att utplåna Israel. I sin kamp bryr de sig inte heller om hur vanliga civila palestinier drabbas.

Folkrätten måste respekteras

Israel har en legitim rätt och skyldighet att skydda sina medborgares säkerhet, men de måste följa folkrätten. Svaret måste vara proportionellt och undvika att civila dödas. De har också som ockupationsmakt ett juridiskt ansvar för den palestinska civilbefolkningens säkerhet i tider av krig. Nu intensifieras dock en blockad av Gaza som enligt FN strider mot internationell rätt. Att förvägra civila grundläggande förnödenheter är vedergällning, inte försvar.

Med det uttalade målet att maximera skadan i området genomförs massiva bombningar i tätbefolkade områden utan någonstans för människor att söka skydd eller fly. Vi har smärtsamt nog bara sett början på ännu ett blodbad där många tusentals civila kommer att få sätta livet till. Återigen behöver det upprepas. Dödandet av civila är aldrig acceptabelt, oavsett vem som gör det.

Våldets logik har tagit två folk som gisslan

Hatet och våldspiralen spinner nu allt snabbare vidare när oskyldiga palestinier dödas i urskillningslösa motattacker. Våldet har ytterst sin grogrund i människors fruktan, en aggressiv ockupationspolitik och en förtvivlad hopplöshet. Bristen på dialog och fredliga lösningar har lämnat fältet öppet för extremister på båda sidor. Hamas och den israeliska högern har länge levt i symbios där båda sidor indirekt understött varandras agendor. Det har gjort att mer konstruktiva aktörer hamnat i skuggan – både i Palestina och Israel. Det vi just nu bevittnar är att extremisternas och våldets logik har tagit två folk som gisslan. Att våldet åter triumferar.

Återgång till dialog och fredsförhandlingar ett måste

En återgång till dialog och förhandlingar om fred måste komma till stånd. I slutänden finns bara ett långsiktigt svar på konflikten. Det är ett slut på ockupationen och en rättvis fred för alla parter i form av en tvåstatslösning baserad på 1967-årsgränser. Den har dessvärre många fiender – såväl i Netanyahus högerauktoritära regering som i Hamas.

Lördagsmorgonens massaker och nya folkrättsvidriga bombningar av Gaza gör sorgligt nog en sådan lösning än mer avlägsen. Priset för detta betalas av vanliga människor, palestinier och israeler, som inte får chansen att leva i fred och säkerhet.

I solidaritet fortsätter vårt orubbliga stöd till de krafter i Israel och Palestina som verkar för fred, försoning och en demokratisk utveckling.

Sverige har erkänt Palestina som stat och arbetar aktivt med demokratiska krafter i både Palestina och Israel för att nå en fredlig tvåstatslösning. Det är i den andan alla svenska biståndsinsatser görs. Medan det humanitära stödet finns av nödvändighet för att sörja för människor som lever under ockupation, finns utvecklingsbiståndet för att de mänskliga rättigheterna ska respekteras och möjliggöra en rättvis fred. Biståndet är nödvändigt för att övervaka brott mot folkrätten, men också för att hålla den israeliska ockupationsmakten och palestinska makthavare ansvariga för sina handlingar. Vi manar Hamas och Israel till ett omedelbart eldupphör.

Vi delar den analys utrikesminister Tobias Billström uttryckte i SvD att ett tillbakadragande av svenskt bistånd i det här skedet skulle stärka terrororganisationen Hamas, inte tvärtom. Därför är det med förvåning och stor oro vi mottar beslutet att frysa biståndet till Palestina som regeringen och Sverigedemokraterna presenterade på tisdagskvällen. Våra folkvalda måste sluta likställa bistånd till ett land som bistånd till landets regering. Det leder till mytbildning och felbeslut.

Det bistånd Sverige bedriver med lokala partnerorganisationer motarbetar aktivt Hamas agenda, utmanar deras makt och legitimitet och verkar för demokrati och mänskliga rättigheter. Genom demokratiska processer för att nå ett fredligt slut på denna decennier långa konflikt skapar utvecklingsbiståndet alternativ till de våldsverkande aktörer som är ointresserade av en fredlig lösning.

De senaste dygnens händelser bör inte ses som kvitto på att omvärldens ansträngningar varit verkningslösa eller missriktade, utan otillräckliga. I denna svåra tid måste vi stå fast vid ambitionen om en fredlig tvåstatslösning och öka engagemanget för att förverkliga den genom utvecklings- och diplomatiska insatser på båda sidor av muren.

Nu är det viktigare än någonsin att ge syre till de rörelser som kämpar för fred och demokrati, för rättigheter och rättsstat, för jämställdhet och möjligheter. Vi är trygga med att våra partners i Palestina ovillkorligt delar den ambitionen. Vi står redo att fortsätta och fördjupa vårt arbete för fred och frihet i Palestina och Israel. Vi manar alla parter att omedelbart inleda dialog för en fredlig lösning och för att Israels ockupation av Palestina hävs.

Undertecknare:

Anna Tibblin, generalsekreterare We Effect
Martin Nihlgård, generalsekreterare IM
Erik Lysén, internationell chef ACT Svenska kyrkan
Anna Stenvinkel, generalsekreterare ForumCiv
Mattias Brunander, generalsekreterare Diakonia
Anna Sundström, generalsekreterare Olof Palmes Internationella Center
Maria Nyberg, generalsekreterare Union to union

Olof Palmes Internationella Centers partnerorganisation i Turkiet, Hrant Dink Foundation (HDF), arbetar för fredlig samexistens mellan Armenien och Turkiet. Men arbetet för en normalisering av relationerna har försvårats av eskaleringen av konflikten i Nagorno-Karabach, mellan Armenien och Azerbajdzjan.

Ryssland har historiskt stöttat Armenien, men sedan Ryssland invaderade Ukraina 2022 har detta stöd avtagit samtidigt som Azerbajdzjan har rustat upp militärt för att återta kontrollen över Nagorno-Karabach med stöd av Turkiet.

Blockad orsakar humanitär kris

Sedan december 2022 har befolkningen i regionen, omkring 120 000 armenier, varit under blockad och berövats rätten till mat, medicin och grundläggande hygienartiklar.

”Nästan all infrastruktur slutade att fungera på grund av elavbrott, brist på gas och bränsle under blockaden”, skriver HDF till Palmecentret.

De tillägger att många miste livet i en explosion i ett bränslelager som inträffade den 26 september och att de skadade liksom krigets offer är i akut behov av medicinsk hjälp.

Inte längre en autonom republik

Enligt ett dekret utfärdat av president Samvel Shahramanyan upphörde republiken Nagorno-Karabach att existera den 29 september 2023. Republiken kommer formellt att upplösas i slutet av året och alla statliga myndigheter är beordrade att upplösas senast den 1 januari 2024.

Trots uttalanden från Azerbajdzjan om att den armeniska befolkningen kommer att behandlas som jämställda medborgare i Azerbajdzjan, rapporterar HDF att över 70 000* människor hittills har flytt till Armenien av rädsla för etnisk rensning.

De menar vidare att den stora tillströmningen av människor är överväldigande för de sydliga städerna i Armenien och att bristen på bostäder är en fråga som landet kommer att behöva ta itu med närmast.

*siffran ökar, enligt FN:s flyktingorgan UNHCR hade Armenien mottagit fler än 88 700 flyktingar den 29 september.

Lite uppmärksamhet för konflikten

Palmecentrets samarbetsprojekt med HDF påverkas av konflikten i den mån att utsikten för en normalisering av relationen mellan Turkiet och Armenien har försämrats betydligt. ”Civilsamhället i Turkiet har varit tyst i denna fråga, då det inte är något som står högt upp på deras agenda”, skriver HDF.

HDF arbetar också med att kartlägga och motarbeta hatpropaganda. De konstaterar att turkisk mainstream-media rapporterar om situationen i Nagorno-Karabach som en seger för Azerbajdzjan och att offentliga kommentarer på sociala medier är generellt negativa och aggressiva mot Armenien.

De menar att medvetenheten om och intresset för situationen verkar vara lågt globalt, trots den mycket verkliga humanitära krisen. ”Amerikansk och europeisk media inkluderar Nagorno-Karabach som en nyhet, men återigen skapar det inga rubriker.”

HDF uppmanar omvärlden att reagera. ”Det viktigaste som det internationella civilsamhället kan göra är att öka medvetenheten för vad som pågår, särskilt ur ett humanitärt perspektiv.”

Faktaruta:

Nagorno-Karabach präglas av en sekellång konflikt mellan Armenien och Azerbajdzjan. I december 1991 utropades regionen som en självständig republik i en folkomröstning som bojkottades av azerier efter några månader av krigföring.

1992 tog armenierna kontroll över större delen av regionen som de fram till idag har fortsatt styra självständigt.

Konflikten ledde på 90-talet till massvandringar mellan Nagorno-Karabach, Armenien och Azerbajdzjan. Idag beräknas 500 000 människor leva i flyktingläger i Azerbajdzjan och 200 000 i Armenien.

Armenien har haft stöd av Ryssland traditionellt, men även av USA och Frankrike som bland annat har medlat i konflikten. 2008 antog FN:s generalförsamling en resolution som slog fast att Nagorno-Karabach är en del av Azerbajdzjan med 39 länder som röstade för. Sju länder röstade emot, däribland USA, Ryssland och Frankrike.

Under hösten 2020 eskalerade konflikten till ett 44 dagar långt krig. Azerbajdzjan tog då kontroll över delar av Nagorno-Karabach. Vapenstillestånd utropades i november, men strider har sedan dess blossat upp i flera omgångar.

Källor: Utrikespolitiska institutet.

Det är positivt att i en tid av ökande konflikter vill regeringen fokusera det freds- och säkerhetsfrämjande arbetet på att förebygga och hantera grundorsaker till krig och konflikt. Samt att man har med skrivningar om att främja kvinnors deltagande i fredsprocesser, och kvinnors möjligheter till politiskt deltagande. Agendan för kvinnor, fred och säkerhet lyfts även under området för internationell samverkan, vilket är välkommet.

Men Sverige har också historiskt haft en aktiv roll i främjandet av fred och dialog. Det är beklagligt att man väljer att minska anslaget till Folke Bernadotteakademin, och slopa stödet till det svenska civilsamhällets arbete för fred och säkerhet. I stället väljer man att öka investeringar i konflikländer via Swedfund. Helt i linje med regeringens övertro på näringslivets kapacitet att skapa hållbar utveckling.

Biståndet minst lika viktigt för gemensam säkerhet

Överhuvudtaget så är regeringens ansats för defensiv i en värld som aldrig tidigare stått inför lika stora utmaningar som idag, med akut klimatkris, demokratikris, ökande ojämlikhet och ökande konflikter. Att man i budgeten åter har övergett enprocentsmålet och samtidigt kraftigt ökar de militära kostnaderna är talande för den tid vi lever i. Har vi råd att fördubbla försvarsbudgeten från en till två procent av BNP, har vi också råd att slå vakt om biståndet. På lång sikt kommer detta att vara minst lika betydelsefullt för vår gemensamma säkerhet som försvarssatsningarna.

Mr. Orlando Ramón Ortegano Quevedo,
Ambassador of Norway, Iceland, Denmark, Finland and Sweden

The Swedish Trade Union Confederation, representing 1,4 million workers, together with the Olof Palme International Center express our solidarity with Gabriel Blanco, communications director of the Caracas branch of the ASI Venezuela trade union centre, along with a group of trade union leaders from various sectors who were being prosecuted for different reasons and have been condemned to 16 years in prison following a sentence issued on 1 August 2023.

This sentence affects the right to freedom of association, which is very closely integrated within the body of fundamental civil and political rights and is expressly recognised in the most important international and regional treaties, such as the international covenants on civil and political rights, and economic, social and cultural rights adopted by the United Nations or the American Convention on Human Rights and its Additional Protocol, in the inter-American sphere.

We urge the executive branch, within the framework of the separation of powers, to act to safeguard civil and political rights and the right to freedom of association in Venezuela, to respond with urgency to the judicial measure taken against trade union leaders, to ensure the widest possible exercise of trade union activity in the country, in accordance with ratified international conventions (C87 and C98) and not to jeopardise the process of social dialogue.

Den belarusiska oppositionsledaren och tidigare presidentkandidaten Sviatlana Tsikhanouskaya har utsetts till 2023 års Anna Lindh-pristagare.

Lena Hjelm-Wallén, ordförande i Anna Lindhs Minnesfond som delar ut priset, motiverar:

– Sviatlana Tsikhanouskaya tog ett ojämförligt stort ansvar när hon, med fara för sin egen säkerhet, efter det förfuskade presidentvalet i Belarus 2020, ledde de folkliga protesterna för demokrati efter att hennes man fängslats.

– Sedan dess har hon oförtröttligt fortsatt kampen. Sviatlana Tsikhanouskaya är en symbol för ett fritt och demokratiskt Belarus. För detta får hon Anna Lindhs pris 2023.

– Priset offentliggörs idag den 9 augusti på den Internationella dagen för solidaritet med Belarus, tre år efter det förfuskade presidentvalet i Belarus 9 augusti 2020.

Direkt efter det förfuskade valet blev Sviatlana Tsikhanouskaya en av ledarna för de enorma folkliga protesterna i Belarus, där folket krävde frihet, demokrati, respekt för rättsstatens principer och fred. Regimen svar blev brutalt. Tsikhanouskaya tvingades till exil i Litauen, människor fängslades och torterades och idag finns mer än 1500 politiska fångar i Belarus.

Tsikhanouskaya fortsatte sin kamp genom att resa världen runt och uppmana regeringar och internationella organisationer som FN, OSSE och EU att ta tydlig ställning för ett demokratiskt Belarus.

Inga Näslund, Palmecentrets Östeuropaexpert, kommenterar utnämningen:

– Sviatlana Tsikhanouskaya är Belarus rättmätiga ledare som skulle ha varit landets president om valresultatet inte manipulerats av Lukasjenkaregimen. I exil leder hon kampen för ett demokratiskt Belarus.

– Idag är det också precis tre år sedan presidentvalet i Belarus – startskottet för de stora demonstrationer och protester som följde. Även om diktaturregimen fängslat tusentals belaruser för att de visat sitt stöd för demokrati och frihet, och hundratusentals drivits i landsflykt, så är folket fortfarande emot diktaturen.

– Det är endast genom hårt förtryck, och stöd från Moskva, som diktatorn kan sitta kvar vid makten.

Prisceremoni

Priset kommer att delas ut vid en minnesceremoni i Katarina kyrka i Stockholm den 11 september, 20 år efter Anna Lindhs bortgång. I kyrkan kommer Anna Lindhs liv och politiska arbete i Sverige och världen att belysas genom olika samtal med bland andra Göran Persson, Carl Bildt, Margot Wallström med flera.

Ann Linde, fd utrikesminister och styrelseledamot i Anna Lindhs minnesfond, kommer att föra ett samtal med Sviatlana Tsikhanouskaya om dagens situation i Belarus och vad som kan göras för att stödja de demokratiska krafterna. Ceremonin är öppen för allmänheten.

Kontakter för ytterligare information:

Lena Hjelm-Wallén, ordförande i Anna Lindhs Minnesfond
070-598 22 14

Dan Svanell, ledamot i Anna Lindhs Minnesfonds styrelse,
070-877 33 26

GÖR MER DEMOKRATI!

Stötta motkrafterna och demokratikämparna i Belarus och runt om i världen:

GE EN GÅVA

I slutet av mars i år meddelade EU-parlamentet sitt stöd för att inkludera ekocid, storskalig miljöförstöring, i EU:s miljöbrottsdirektiv. Beslutet röstades enhälligt igenom i utskottet för rättsliga frågor.

För att ekocid faktiskt ska erkännas i EU-lagstiftning behöver både Europeiska rådet och EU-kommissionen godkänna parlamentets beslut i en samrådsprocess. Men EU-parlamentets stöd för ekocidlagstiftning är trots det ett stort framsteg, då det är första gången ekocid får utrymme i europeisk lagtext.

Palmecentret står bakom och arbetar för att ekocid ska erkännas som ett brott, vilket var en idé som Olof Palme presenterade redan för 50 år sedan.

Målet är att ekocid ska införas som ett internationellt brott. Det vill säga att det läggs till i Romstadgan för den Internationella brottsmålsdomstolen. I dag innefattar den folkmord, brott mot mänskligheten, krigsförbrytelser och aggressionsbrott. Ett tillägg av ekocid skulle innebära att stater och företag globalt kan hållas ansvariga för skador på ekosystem och miljön enligt internationell rätt.

Hjälp till att driva på för att EU-lagstiftning ska bli verklighet!

Uppmana EU att erkänna ekocidbrott genom att stötta kampanjen och skriva under namninsamlingen.

UPPDATERING: EU överens om att kriminalisera ”fall jämförbara med ekocid”. Det nya miljöbrottsdirektivet ska formellt antas under våren 2024 och medlemsstater har då två år på sig att införa det i nationell lagstiftning.

Palmecentret fortsätter att vara en motkraft och göra mer demokrati

Förra året skrev vi att det måste bli ett slut på munkavlarnas tid. Vi syftade på munskydden som pandemin tvingade oss att bära, men även på trenden med allt fler auktoritära anti-demokratiska regimer och den ökade repressionen mot demokratiska rörelser i civilsamhället. Tyvärr kan vi nu konstatera att utvecklingen fortsatt går i negativ riktning. Allt fler har belagts med munkavle. Enligt V-dem Institute försämrades yttrandefriheten i 35 länder under 2022 och 72 procent av jordens befolkning lever i dag under en auktoritär regim.

En världsordning i gungning

Samtidigt ser vi en värld som i många delar präglas av Rysslands invasion av Ukraina och i spåren av den mänskligt lidande, ökad risk för att kärnvapen kommer till användning, misstro mellan stater som fullt ut stöder Ukraina och andra som menar att västvärlden agerar i eget intresse och nu låter Ukraina få allt det stöd som även hade behövts på annat håll. Själva världsordningen är i gungning där de regelverk, institutioner och samarbetsformer inte alls fungerar som de borde.

I det läget får vårt land en regering som säger att vår utrikespolitik ska utgå från vad som är bäst för Sverige, inte för planeten. Biståndet minskas och enprocentmålet slopas. För Palmecentret innebar det en ”klapp” där vi dagen före julafton fick veta, att vårt anslag för biståndsverksamheten minskas och stödet till vår (och alla andra biståndsorganisationers) kommunikationsverksamhet försvinner helt. Länder som Palestina och Burma får kraftigt minskat stöd.

Framgångar under 2022

Runt om i världen har de partner vi stödjer ändå vunnit små och stora segrar under 2022. I Albanien har ett fackförbund som vi stödjer fått företaget att gå med på att betala lagstadgad helgersättning. I Turkiet har vi bidragit till att de socialdemokratiskt styrda kommunerna har funnit kreativa sätt föra en politik som stärker kvinnor. I Burma lyckas både fackliga organisationer och kvinnoorganisationer trots massivt förtryck att bedriva verksamhet. I Colombia har vi understött partier, som velat förändra ett auktoritärt och orättvist samhälle, att kunna samarbeta. Det ledde fram till ett maktskifte där Palmecentret sedan har fortsatt stödja processer för fred och utveckling.

Sikte framåt

Vi grupperar om med siktet att ta täten, bli en ännu starkare motkraft och påverka utvecklingen åt rätt håll. Det är möjligt med kraften från hela arbetarrörelsen, som tillsammans är Olof Palmes Internationella Center. Tillsammans har vi kraften att förändra och göra mer demokrati.

Nedslag från året som gått:

Januari

1 år sedan militärkuppen i Burma. Mer än 10 000 demonstranter har fängslats och över 1 000 dödats, enligt aktivister.

Februari

Vi skriver i Aktuellt i Politiken om dagsläget i Bosnien-Hercegovina 30 år efter kriget. Den första artikeln om världsaktuellt som vi bidrar med under 2022.

Ryssland inleder sin fullskaliga invasion av Ukraina 24 februari. Med stöd av LO och Socialdemokraterna startar vi vår största insamlingskampanj någonsin.

April

Vi lanserar ny rapport om gemensam säkerhet tillsammans med ITUC och Internationella fredsbyrån.

14 fackföreningsledare fängslas i Belarus som signal att tysta allt motstånd. Vi protesterar i ett uttalande med svenska fackförbunden liksom UD.

Maj

Margot Wallström blir ny ordförande för Palmecentret.

Vi fördömer att Osman Kavala och sju andra människorättsförsvarare döms till livstid respektive 18 års fängelse i Turkiet.

Juni

Miljökonferensen Stockholm +50.

Colombia får den 19 juni sin första vänsterpresident någonsin i Gustavo Petro.

Augusti

Vi uppmanar att ”ta snacket för demokratin” inför det svenska valet, i ljuset av auktoritära krafters framfart i vårt närområde.

Vi uppmanar till att Sverige bör skriva på FN:s kärnvapenförbud.

18 augusti genomför israeliska militären razzior mot palestinska civilsamhällesorganisationer. Vi fördömer.

September

Globala Torget på Bokmässan i Göteborg.

Protesterna ökar i Iran från kvinnor som ber om stöd från omvärlden. Vi reagerar tillsammans med många partnerorganisationer i Mellanöstern och Afrika.

November

Palmecentret 30 år! Palmedagarna gästades av många motkrafter från våra partnersamarbeten, som vittnade om hur det är att leva under ockupation. Vi kritiserar nya regeringens Tidöavtal och avsiktsdeklaration.

December

Regleringsbrev om budgetslakt i biståndet: Regeringen låter världens fattiga betala för stöd till Ukraina.

Stöd oss

Det är oerhört viktigt att fortsätta kräva och sätta press för att omedelbart få till en vapenvila för att rädda människoliv. Våldet måste upphöra, civila liv skyddas, gisslan släppas och internationell lag följas!

Attacker mot civila är oacceptabelt

Folkrätten måste respekteras

Våldets logik har tagit två folk som gisslan

Återgång till dialog och fredsförhandlingar ett måste

Undertecknare:

Blockad orsakar humanitär kris

Inte längre en autonom republik

Lite uppmärksamhet för konflikten