Nyhetsbrev

Prenumerera gratis på våra nyhetsbrev och inbjudningar till seminarier.

Jag vill få nyhetsbrev
Jag vill få seminarieinbjudningar

ENG

• Vad vi gör
• Vad vi tycker
• Engagera dig
• Om Palmecentret
• Palme Resource Center

Stöd oss  

Stöd oss

Swisha ett valfritt belopp till

123 24 060 72

Fler sätt att stöjda oss »

Tack för ditt stöd!

Situationen i Gaza är apokalyptisk. FN:s flyktingorgan för de palestinska flyktingarna är huvudorganisationen i området för att den humanitära hjälpen ska kunna komma fram. Det är väl etablerat faktum att det bara är UNRWA som har den infrastruktur som krävs för att distribuera förnödenheter i de volymer som behövs. Detta är också en insikt som delas av andra större internationella hjälporganisationer på plats. 

Den israeliska regeringen har sedan krigets början, i strid mot internationell rätt, förhindrat att civilbefolkningen får tillräckligt med humanitär hjälp. En folkmordsutredning bedrivs sedan förra året av Internationella domstolen (ICJ) som också beordrat landet att släppa fram nödhjälpen. Israels förödande krigföring och bestraffning av civilbefolkningen har dock fortsatt i oavbruten styrka och nyligen har tre tunga organisationer (Human Rights Watch, Amnesty och Läkare utan Gränser) också anklagat landet för folkmordshandlingar.  

Den israeliska regeringen har under lång tid bedrivit en kampanj mot FN:s organ för de palestinska flyktingarna. Organisationen är helt central för den palestinska befolkningens livsvillkor i området och för deras juridiska status som flyktingar. Om UNRWA försvinner hoppas Israel bland annat kunna undergräva kraven på flyktingarnas rätt att återvända. 

Nu har Sveriges regering åter gett efter för den israeliska kampanjen. Sverige riskerar därför att göra sig medskyldig till de brott mot mänskligheten och krigets lagar som Israel gör sig skyldig till genom att förhindra nödhjälp för civilbefolkningen.  

Sverige måste ändra sitt beslut och i stället stärka sitt stöd till UNRWA. Det är en fråga om vår grundläggande mänsklighet.  

– Oscar Ernerot, generalsekreterare Olof Palmes Internationella Center. 

Öka finansieringen till de hårdast drabbade

I Agenda 2030 har de rika länderna bundit sig till att betala för en del av de fattiga ländernas klimatomställning. Löften som år efter år kommer på skam. Dessutom minskar det internationella biståndet, i världen liksom i Sverige.

Under COP29 ska ett nytt mål för klimatfinansiering sättas. Sverige måste arbeta för att detta mål blir ambitiöst och rättvist, samt säkerställa offentlig finansiering till de behov som inte täcks av privata initiativ.

Minska utsläppen och fasa ut fossila bränslen

Målet om att hålla sig under 1,5 graders uppvärmning kommer inte att uppfyllas med dagens politik. I stället kommer vi vid seklets slut hamna på ungefär det dubbla – en katastrof för klimatet, men även för demokratiernas trovärdighet i att kunna lösa problem.

Sverige och EU måste höja ambitionerna gällande utsläppsminskningar och utfasning av fossila bränslen – och drömscenarion om tekniska apparater som löser alla problem ska inte vara en del av beräkningen.

Växla upp klimatanpassningen

För de människor som redan nu upplever effekterna av uppvärmningen i form av översvämningar, orkaner och extremhetta är behovet av klimatanpassning akut. Men även inom detta område sviker nationerna sina löften om tillräcklig finansiering.

Sverige och EU måste säkra klimatanpassningens finansiering, och verka för att genomförandet först hjälper där behoven är som störst.

Stå upp för deltagande och inkludering

Klimatomställningen är först och främst till för folket, inte oljebolagen. I förhandlingarna måste representanter för exempelvis arbetare och ursprungsfolk delta.

Sverige och EU måste stå upp för brett deltagande i klimatarbetet.

Enligt officiella siffror har det styrande regeringspartiet Georgian Dream fått en majoritet av rösterna i valet. Men allvarliga anklagelser om omfattande valfusk och trakasserier har rapporterats från både oppositionen, det georgiska civilsamhället och internationella valobservatörer, däribland Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa (OSSE). Det förekommer rapporter att representanter från regeringspartiet har övervakat väljare, hotat oppositionens sympatisörer och begått systematiska valöverträdelser, vilket starkt underminerat tilltron till valprocessen. Detta har rest frågetecken kring valets legitimitet.

Nino Dolidze, chef för den georgiska civilsamhällesorganisationen International Society for Fair Elections and Democracy (ISFED) konstaterar i ett uttalande till Palmecentret att ”resultaten av parlamentsvalet den 26 oktober, oavsett vilket utfall som skulle framkommit, inte kan anses verkligen spegla de georgiska väljarnas preferenser eftersom grundläggande brister i valprocesserna inför valet och under valdagen påverkade väljarnas förmåga att kunna uttrycka sitt fria val.”

Särskilt oroande är också det ryska inflytandet över Georgiens inrikespolitik, där regeringspartiets auktoritära metoder tydligt påminner om utvecklingen vi tidigare har sett i Ryssland och Belarus. Länder där utrymmet för civilsamhället och oppositionen i princip har avvecklats. Om den georgiska regeringens hot om att förbjuda oppositionen skulle genomföras riskerar Georgien att ta ytterligare steg mot ett fullt ut auktoritärt styre. En utveckling som medför en överhängande risk för ökande våld och ytterligare fördjupad repression.

Nu är det hög tid att öka stödet till de demokratiska krafterna i landet och stödja det georgiska folket i deras kamp för frihet och demokrati. En framtid där de är fria att själva välja den väg man vill att Georgien ska ta i framtiden.

Det är bra att regeringen beslutat att pausa det bilaterala samarbetet med georgiska myndigheter och att man ökar stödet till det civilsamhället med 25 miljoner kronor. Men Georgien står just nu och väger mellan demokrati eller om man ska dras in i en mer auktoritär utveckling som kan komma prägla landet under många år framåt. Det kommer krävas mycket mer av både regeringen och oss i civilsamhället för att stötta de krafter i landet som kan förhindra att så sker.

– Oscar Ernerot, generalsekreterare Olof Palmes Internationella Center.

Öka pressen på den israeliska regeringen innan det är för sent!

I måndags förbjöd det israeliska parlamentet FN:s organ för de palestinska flyktingarna, UNRWA, att verka på områden som kontrolleras av Israel. Människor som redan idag lider och lever i djup nöd och fara kommer nu att drabbas än hårdare. Ingen annan aktör har FN-organets kapacitet att möta de palestinska flyktingars grundläggande behov av mat, skydd, hälsovård och utbildning.

I januari beordrade den internationella domstolen ICJ den israeliska regeringen att omedelbart vidta åtgärder för att förhindra folkmord och säkra att humanitär hjälp kommer in på Gazaremsan. Ett domslut som den israeliska regeringen gång på gång tydligt ignorerat. Antalet civila dödsoffer fortsätter att vara skyhögt. Israel har hindrat införsel av mat, mediciner och andra förnödenheter, vilket har lett till hungersnöd och ökad spridning av sjukdomar. Nu tar man nästa steg och förbjuder UNRWA, en nyckelaktör i att lindra nöden.

Sveriges utrikesminister har beklagat det israeliska beslutet och påpekat att UNRWA är livsviktigt för att ge humanitär hjälp till den palestinska befolkningen. Det är en välkommen tillnyktring då man tidigare lät frysa Sveriges stöd till FN-organet. Men beklaganden och uttalanden har hittills inte haft någon betydelse för skyddet av civilbefolkningen på marken.

Regeringens passivitet har under det senaste året lett till att man undvikit att kritisera Israel för dess krigföring och brott mot folkrätten. Det är nu dags att börja agera för att hålla den israeliska regeringen ansvarig och för att skydda den palestinska civilbefolkningen.

Regeringen måste i samarbete med övriga EU-länder verka för att frihandelsavtalet med Israel ska frysas till dess att ICJ-domstolens beslut och internationell rätt respekteras. EU-ländernas vapenexport till landet måste strypas. Import och handel med varor och tjänster från de illegala bosättningarna bör förbjudas. Sverige behöver vara en tydlig och modig röst för detta.

”Det måste kosta något att förbjuda FN att hjälpa till i den humanitära katastrof som just nu sker på Gazaremsan”.

Eftersom Israels politiker fortsätter visa att de inte lyssnar på omvärldens krav behöver Sverige, på egen hand och i EU, se till att den israeliska regeringens agerande också får konsekvenser. Det måste kosta något att förbjuda FN att hjälpa till i den humanitära katastrof som just nu sker på Gazaremsan.

Pressen måste nu snabbt öka innan det är för sent.

– Oscar Ernerot, generalsekreterare Olof Palmes Internationella Center

Nu behövs vår hjälp snabbt. Var med och stötta de personer i ABF Belarus som är i fara eller har tvingats fly. De behöver advokathjälp, mat, kläder och någonstans att bo.

Swisha solidaritet!

Organisationsgåvor görs till PlusGiro 570–2. Märk gåvan med ”Belarus”. 

Finska för nybörjare, skriv- och läsutveckling, privatekonomi och akrylmåleri. Dessa är några av många olika studiecirklar som just nu genomförs på olika platser runt om i Sverige. Det är demokrati i praktisk mening där utgångspunkten är att alla har samma värde och lika rätt att delta i lärandeprocesser. Men skulle samma aktiviteter genomföras 50 mil bort från Sverige, i Belarus, skulle det klassas som extremistisk verksamhet.

Det har nu gått fyra år sedan nyhetsflödet fylldes av protesterna i Belarus med bilder av fredliga demonstrationer i rött och vitt. Att blott bära dessa färger idag kan leda till gripanden. Under dessa fyra år har regimen inte visat några tecken på att lätta på förtrycket. Snarare har situationen förvärrats och repressionen ökat. Tusentals politiska fångar är fortfarande fängslade eller tvingade till exil. Människorättsorganisationer har tvingats att stänga ned och oberoende medier har tystats.

Nu ser vi ytterligare en upptrappning av våld och massarresteringar, där regimen med hårda och brutala tag försöker kuva den fortsatta frihetskampen. Ett aktuellt exempel på detta är att ABF:s systerorganisation i landet, ABF Belarus, nyligen klassats som extremistisk verksamhet av regimen.

Osäkra barnleksaker, giftiga kemikalier, farliga bekämpningsmedel, engångsplaster och AI som kan användas för dataintrång är exempel på produkter som förbjudits på marknaden i EU eller är hårt reglerade på grund av säkerhetsrisker. Förbuden är dock, genom kryphål i lagstiftning, undantagna export och i EU tillverkas fortfarande giftiga och farliga produkter som sedan skeppas från Europa till resten av världen.

Palmecentret och 116 andra civilsamhällesorganisationer, däribland Amnesty International, Greenpeace och SOLIDAR, uppmanar EU att stänga det orättvisa och skenheliga kryphålet och lagstifta så att EU:s villkor gäller – även för export.

– Kombinationen grön omställning hemma och spridning av gifter och skräp utomlands går inte ihop – då gör man skillnad på folk och folk, säger Cajsa Unnbom, som arbetar med rättvis klimatomställning på Palmecentret.

– Självklart ska EU kräva att europeiska företag slutar dumpa produkter som skadar människors hälsa och miljö. Ingen arbetare ska behöva bli sjuk av att tvingas hantera dessa giftiga ämnen.

Läs rapporten här

Utdrag från uppropet:

Den israeliska regeringens människorättsbrott bryter mot Artikel 2 i associeringsavtalet, som gör att avtalet villkoras genom parternas ”respekt för principer av demokrati och mänskliga rättigheter”. Det är ett ”essentiellt element” i EU:s associeringsavtal.

Vi fördömer otvetydigt alla brott mot internationell rätt, inklusive dödandet av civila, och uppmanar relevanta myndigheter att utreda dem utan dröjsmål.

Vad som sker i Gaza är en ”mänsklighetens kris” enligt FN:s generalsekreterare Antonio Guterres. Israels krig mot Gaza har resulterat i ett massivt antal civila offer, omfattande förstörelse av civil infrastruktur och upprepade tvångsförflyttningar av befolkningen. De flesta sjukhus har bombats och förstörts av den israeliska armén, och medicinsk personal har dödats. Befolkningen i Gaza drabbas av ett enormt lidande, hungersnöd och smittsamma sjukdomar, på grund av kontinuerliga attacker samt den israeliska blockaden av mat, vatten, bränsle, mediciner och humanitär nödhjälp. Barn och andra utsatta grupper har särskilt drabbats.

Den 26 januari 2024 dömde den Internationella domstolen, ICJ, att Israels nuvarande agerande i Gaza utgjorde risk för folkmord och beordrade Israel att vidta åtgärder för att förhindra det. Den 28 mars beordrade ICJ återigen Israel att genomföra dessa provisoriska åtgärder. Den 24 maj beordrade ICJ Israel att omedelbart avbryta sin militäroffensiv i Rafah samt öppna gränsövergången för att obehindrat förse nödhjälp. Alla dessa obligatoriska föreskrifter har ignorerats.

Den israeliska regeringens människorättsbrott började dock inte 2023 och är inte begränsade till Gazaremsan. Systematiska och utbredda kränkningar av mänskliga rättigheter är väldokumenterade under Israels 57 år långa ockupation av det palestinska territoriet och 17 år långa blockad av Gaza, såsom konfiskering av land och resurser samt rasdiskriminering. Det europeiska rådet har upprepade gånger uttryck sin oro över utvidgningen av bosättningar, blockaden av Gazaremsan och användningen av oproportionerligt våld.

[…]

Den 19 juli 2024 avgav ICJ ett rådgivande om de ”rättsliga konsekvenserna av Israels politik och praxis i det ockuperade palestinska territoriet, inklusive östra Jerusalem”. En av dess huvudsakliga slutsatser är att den israeliska ockupationen är olaglig. […] Domstolen betonade vidare att Israel bryter mot FN:s konvention mot rasdiskriminering:s förbud mot rassegregation och apartheid. […]

Sådana allvarliga brott mot internationell rätt och humanitär rätt skulle aldrig ha varit möjliga om det internationella samfundet, inklusive EU, hade ställt den israeliska regeringen till svars för sina handlingar och vidtagit lämpliga åtgärder som svar. Det är dags för detta misslyckade förhållningssätt att ändras.

[…]

Kampanjen riktar sig till alla berörda EU-aktörer, inklusive:

• EU-rådet (Ministerrådet), som har befogenhet att besluta om att frysa associeringsavtalet. Regeln om enhällighet kan inte vara en ursäkt när EU:s grundläggande värderingar står på spel.
• EU-kommissionen, som har ansvar att se till att fördrag respekteras och genomförs korrekt, inklusive artikel 2 i associeringsavtalet. Kommissionen måste undersöka och kräva motiveringar för Israels bristande efterlevnad och föreslå lämpliga åtgärder för rådet.
• Europaparlamentet, som bör använda sin politiska tyngd för att pressa rådet och kommissionen att agera i enlighet med deras ansvar.
• EU:s medlemsstater, som behöver kräva att kommissionen påskyndar sin utredning av Israels efterlevnad av artikel 2. De är även beslutfattare i rådet och har åtagit som undertecknare av folkmordskonventionen att förhindra och bestraffa folkmord.

[…]

Att frysa associeringsavtalet på grund av Israels brott mot avtalets klausuler om mänskliga rättigheter är inte längre något att diskutera, utan en skyldighet för EU att vara förenlig med sina egna principer och värderingar. Underlåtenhet att göra det skulle innebära att man accepterar det nuvarande tillståndet av djup laglöshet som möjliggjorts av årtionden av straffrihet, och kommer att skapa ett farligt globalt prejudikat.

–

Signerat av 164 europeiska och internationella organisationer, inklusive civilsamhällesorganisationer i Österrike, Belgien, Finland, Frankrike, Tyskland, Irland, Italien, Lettland, Litauen, Luxemburg, Nederländerna, Slovenien, Spanien, Sverige och Schweiz. 

Läs uppropet i sin helhet (på engelska), inklusive alla undertecknade:

Läs här!

I en värld där utmaningarna är större än någonsin – med en alarmerande klimatkris, demokratikris och ett ökande antal krig och katastrofer – fortsätter regeringen steg för steg sitt race mot botten i den svenska biståndsbudgeten. Det är världens utsatta och fattiga som i slutänden får betala för sänkningen, från demokratikämpar i Belarus till fackföreningsrörelsen i Zimbabwe. Och sänkningen sker samtidigt som Sveriges BNI spås öka, vilket innebär att vi kommer allt längre från tidigare mål om att en procent av vårt samlade välstånd ska gå till internationellt bistånd.

Samtidigt ökar försvarsutgifterna kraftigt. Sedan 2020 har anslagen till det militära försvaret fördubblats, och bara mellan 2023 och 2024 har anslagen höjts med mer än 30 miljarder kronor. I dag motsvarar försvarsanslaget 2,2 procent av BNP.

Säkerhetsläget efter Rysslands invasion av Ukraina tvingar oss att rusta oss bättre. Men det får inte stå emot det förebyggande säkerhetsarbetet som biståndet är en viktig del av. Att enbart möta den allvarliga utvecklingen i omvärlden genom vapen är både kortsiktigt och dumt.

Sverige existerar inte i ett vakuum.

Covid visade tydligt att globala kriser sprider sig och att Sverige inte existerar i ett vakuum. Hur starka vi än är så kan vi inte stå emot klimatkrisen, antidemokratiska rörelser och effekterna av ökade konflikter på egen hand. Internationellt utvecklingssamarbete behövs för att möta utvecklingen tillsammans. Det är en investering i en tryggare, mer hållbar och jämlik värld.

Annars visar årets budget tydligt på den nya biståndspolitikens inriktning med ökat fokus på det nationella egenintresset. Regeringens samordnande politik för global hållbar utveckling (PGU) har hittills varit osynlig i regeringens prioriteringar och kommunikation, och nu går man vidare och slopar den helt. I stället för att alla politikområden ska verka för en hållbar och rättvis värld där ingen ska tvingas leva i fattigdom och förtryck, ska nu biståndet i högre grad verka för andra svenska politikområdens mål.

Inte minst till regeringens mål inom migrationspolitiken. Migrationsverket får 2,6 miljarder i biståndsbudgeten, mer än dubbelt så mycket som anslaget till demokrati och mänskliga rättigheter.

I övrigt är det positivt att man i biståndsbudgeten betonar ett starkt stöd till civilsamhället. Det återstår dock att se vad det betyder i praktiken.

– Oscar Ernerot, generalsekreterare Olof Palmes Internationella Center.

Den 17-18 september samlas 130 miljöorganisationer från fem av Colombias regioner, tillsammans med representanter för Colombias regering, kongress och internationella organisationer, i ett Nationellt Miljömöte.

Syftet är att samla organisationerna i en nationell miljökonvention för att med samlad kraft i en rörelse och med en gemensam agenda öka deltagandet och inflytandet över miljöpolitiken. Även inför FN:s toppmöte för biodiversitet, COP16, som äger rum i Colombia i oktober.

En viktig aspekt handlar om att analysera säkerhetssituationen för försvarare av och ledare i miljöarbetet. Colombia är nämligen det land i världen med flest mord och våld mot miljöaktivister.

Konventionen har föregåtts av flera förberedande möten i olika arbetsgrupper, och diskuterar bland annat miljörelaterade konflikter, klimaträttvisa, skogsskövling i Amazonas och Just Transition (rättvis klimatomställning).

Därutöver behandlas även Escazú-avtalets genomförande i landet. Det är ett regionalt avtal i Latinamerika och Karibien om tillgången till information, folkligt deltagande och rättvisa i miljöfrågorna.

På mötet samlades 130 miljöorganisationer från runt om i Colombia.

Stöd från Palmecentret

Mötet och konventionen är en del av Palmecentrets pilotprojekt i Colombia som genomförs med vår partnerorganisation VoZes. Projektet har som syfte att stärka ungdomars deltagande i det lokala miljöarbetet i Amazonas och regionen Chocó.

Under projektets första halvår har det bidragit till att såväl Chocó-regionen som Cumaribo-kommunen har inkluderat miljöutbildningar för ungdomar i sina regionala och lokala utvecklingsplaner.

Den 7 augusti kom beslutet att Thailands konstitutionella domstol upplöser landets största oppositionsparti, socialdemokratiska Move Forward Party, över anklagelser om att de vill störta monarkin.

MFP har tagit tydlig ställning för ett demokratisk Thailand där frågor om social rättvisa tar plats i parlamentet. De har drivit på för reformering av militären och monarkin. Partiet var den stora vinnaren i förra årets parlamentsval med 38% av rösterna, men partiets premiärministerkandidat Pita Limjaroenrat blockerades från att bilda regering. Militären i Thailand bevakar fortsatt sina intressen och konstitutionen från 2017 garanterar dem ett stort politiskt inflytande.

Inte första gången

Med beslutet har även den politiska ledningen bannlysts på tio år från politiken, inklusive Pita Limjaroenrat och hans efterträdare Chaithawat Tulathon. Pita beordrades redan förra året att lämna sin parlamentsplats.

Det är inte heller första gången ett oppositionsparti har upplösts. MFP:s föregångare Future Forward Party, som då var tredje största parti, upplöstes av författningsdomstolen 2020. Det resulterade i stora nationella protester som utmanade det thailändska etablissemanget, till stor del drivandes av ungdoms- och studentrörelser.

Demonstrationerna möttes bland annat av massarresteringar och åtal av aktivister.

Thailands progressiva rörelse ger inte upp

Den här gången har man valt att inte gå ut på gatorna i samma utsträckning som när FFP upplöstes. Polis har under processen försökt tysta ned protester och sammankomster, och journalister som rapporterat från demonstrationer har arresterats och åtalats.

Men de progressiva krafterna i Thailand ger inte med sig för det. De var förberedda på utgången och har nu återigen startat ett nytt parti vid namn People’s Party, Folkets parti. Det är trots allt femte gången som partiet har upplösts och tvingats starta om på nytt. Nu uppmanas folket att gå med i partiet och arbeta politiskt för att få till den efterlängtade förändringen.

Domstolar används för att inskränka demokrati

Utvecklingen i Thailand är ett allvarligt angrepp på demokratin då man använder domstolsväsendet för att tysta den politiska oppositionen som utmanar maktens elit.

Att ta till juridiska medel för att inskränka demokratiska fri- och rättigheter är ett sätt som demokratin hotas runt om i världen.

Den internationella arbetarrörelsen bör visa sitt tydliga stöd för MFP, det nybildade Folkets parti och Thailands demokratirörelse! Öka din kunskap, dela deras uppdateringar och prata om vad som sker i Thailand.