Debatt-arkiv

Sverige är också känt för att vara en stor FN-vän. Vilket är extra viktigt i en tid då allt fler auktoritära politiska ledare drar bort från internationellt samarbete, sätter den egna nationens intressen först, samtidigt som man inskränker det demokratiska utrymmet. Coronapandemin är ett tydligt exempel på hur nödvändigt internationell samverkan är för att lösa globala utmaningar, och där Trumps beslut att bryta med WHO är ett talande exempel på hur en auktoritär ledare försvagar den globala kampen mot viruset.

Vi kan inte ta våra rättigheter för givet

FN:s allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna kan sägas vara själva grunden på vilken internationell samverkan vilar. Efter andra världskriget var vår värld sargad av förintelsen, delad av kolonialismen och plågad av krig och orättvisor. Som ett gemensamt löfte till framtida generationer att aldrig igen utsätta mänskligheten för en sådan ondska och oförrätt formades den första globala texten som slog fast alla människors lika värde oberoende av hudfärg, tro eller ursprung.

Det är rättigheter som är hyllade och normerande men också hotade av krafter som inte erkänner kvinnors och mäns lika rätt, som anser att homosexualitet är ett brott, att minoriteters rättigheter ska underordnas majoritetens. Som ifrågasätter kvinnors rätt till den egna kroppen, vill begränsa yttrandefriheten och inskränka rätten att söka skydd för den som är utsatt för krig eller förtryck.

Att söka asyl är en mänsklig rättighet

I dag befinner sig omkring 80 miljoner människor i världen på flykt, omkring 40 procent av dem är barn. Fler än 70 procent av dem finns de i ett grannland, i huvudsak fattiga utvecklingsländer. Individens rätt att i andra länder söka och åtnjuta asyl och ländernas skyldighet att ta emot flyktingar som saknar skydd slås fast i den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna.

Där bör debatten om migrationspolitiken ta sin utgångspunkt. Mänskliga rättigheter är inget smörgåsbord! Man kan inte välja och vraka och bara ta det som passar.

Första maj är den internationella arbetarrörelsens högtidsdag. Vanligtvis ger sig miljoner människor världen över ut på gator och torg för att manifestera och demonstrera mot orättvisor, för det jämlika samhället. Ilska och frustration blir till slagord och kampsång och är en nödvändig energiinjektion i den internationella frihetskampen. I år hindrar en global pandemi oss från att samlas men behovet av att mobilisera motkraften är större än någonsin. Vi befinner oss i en världsomspännande hälsokris som ger nästintill oöverblickbara socioekonomiska effekter.

I Sverige skyddas de flesta av de sociala trygghetssystem som den fackliga rörelsen kämpat för i över 100 år. Så ser det tyvärr inte ut i större delen av världen. De redan mest utsatta drabbas hårdast – både ekonomiskt och socialt. ILO, International Labour Organisation, varnar för runt 195 miljoner människor världen över kan komma att förlora sina jobb som ett resultat av Coronaviruset. Det är löntagare, vanligt folk som drabbas av virusets framfart runt om i världen. Men krisen påverkar också våra demokratiska fri och rättigheter.

I land efter land ser vi hur auktoritära ledare utnyttjar krisläget för att förtrycka oliktänkande, minska utrymmet för civilsamhället och för att kväva oppositionen. De organisationer runtom i världen Palmecentret stöder är fackliga kämpar och aktivister i över 20 länder behovet av stöd är stort. Vi når ut till de som nu allra mest behöver det. Hushållsarbetare, migrantarbetare, textilarbetare och andra hårt utsatta grupper som på löpande band blir av med sina jobb när världsekonomin knakar. De som arbetar utan skyddskläder, som saknar sjukförsäkring och som riskerar sitt arbete om de blir sjuka. Där det saknas sociala trygghetssystem och där de som blir av med jobbet riskerar att hamna på gatan.

Våra insatser är skillnaden mellan demokrati och diktatur, mellan bostad och gatan och mellan arbete eller fattigdom och svält. För där det inte finns demokratiska strukturer och trygghetssystem behövs lokal aktivism. När arbetsgivare försöker göra sig av med äldre, sjuka eller fackligt aktiva med viruset som ursäkt behövs kollegor som kan stå upp för det anständiga. Krisen har drabbat dem hårt.

Vi, den svenska arbetarrörelsen, kan fortsatt vara motkraften om vi alla hjälps åt.

För vårt ansvar tar inte slut vid Sveriges gränser. Vår rörelse är global.

Kärnan i socialdemokratin är solidariteten – insikten om vårt ömsesidiga beroende av varandra och ansvar för varandra. Det är coronakrisen ett tydligt exempel på.

Låt inte nationalistiska tankeströmningar skärma av oss från resten av världen. På årets första maj tvingas vi stanna inne, men vår kamp stannar inte upp. Vi fortsätter stötta våra kamrater världen över som kämpar för sina rättigheter, och som riskerar att förlora allt i krisens spår- Gränslös solidaritet måste vara arbetarrörelsens verklighet. Nu är tiden att visa praktisk och gränslös solidaritet!

Vi befinner oss mitt i den globala kris som coronapandemin skapat. Ändå måste vi orka blicka framåt och agera för att den värld vi har i morgon blir bättre rustad för att bekämpa såväl framtida pandemier, som att ta oss an de globala utmaningar som vi bara kan lösa genom internationellt samarbete.

Den dag vi lämnar corona bakom oss återstår globala utmaningar som klimatet, migrationen, kärnvapnen, regler för världshandeln, väpnade konflikter, svält och förtryck som alla kräver att vi hittar former för global samverkan.

Den situation vi just nu befinner oss är en världsomspännande hälsokris, men i lika hög grad en socioekonomisk kris och ett stresstest för demokratin. En kris som rimligen borde få världens ledare att inse att i längden vinner vi alla på att agera gemensamt.

Men mycket av det vi hittills har sett under coronakrisen har varit steg i fel riktning, med återgång till en extrem nationalism. Ett allas krig mot alla istället för nödvändigt internationellt samarbete.

Farliga spänningar

FN:s säkerhetsråd har inte kunnat ena sig kring ett gemensamt agerande mot pandemin. EU-samarbetet har fått stå tillbaka, när länderna i Europa handlar utan samordning. Misstron och spänningarna mellan Kina och USA är farliga i en tid när samverkan behövs mer än någonsin. Trumps beslut att avbryta finansieringen till Världshälsoorganisationen (WHO) innebär ett sabotage mot insatserna mot coronaviruset.

Vi ser allt fler exempel på auktoritära ledare som utnyttjar pandemin som en ursäkt för att inskränka demokrati och mänskliga rättigheter, på ett mer långtgående sätt än vad kampen mot coronaviruset kräver. Restriktioner och hot mot media som sprider en ”felaktig” bild av läget är skrämmande.

Sverige har en tradition som aktör på den globala arenan, med hög trovärdighet genom vad vi gjort för att stärka internationella organisationer, genom viktiga insatser mot fattigdom, och genom att främja utveckling och bidra till fred och demokrati.

Spelregler som gäller för alla

Möta akuta behov

Biståndet utgör en procent av vår bruttonationalinkomst. I coronakrisens spår sjunker nationalinkomsten. För att möta de akuta behoven kan det vara nödvändigt att biståndet stiger över enprocentsnivån.

De förtryckande ledarnas sätt att agera, ytterligare stärkta av demokratiska inskränkningar under coronakrisen, får inte bli det nya normala. Sverige måste våga utmana de auktoritära ledarna och ta debatten om demokratin.

Anna Sundström, generalsekreterare Olof Palmes Internationella Center och Jan Eliasson, tidigare utrikesminister och vice generalsekreterare för FN

Gemensamt står vi inför mänsklighetens största utmaning. Klimatet och ekosystemen befinner sig under en oerhörd press med mänskligt lidande och oöverskådliga ekonomiska konsekvenser som följd. De våldsamma brändernas framfart, den utbredda och mångåriga torkan, de återkommande orkanernas massiva förödelse och översvämningarnas katastrofala följder. Det är vårt samhälles, vår demokratis och vårt ekonomiska systems akuta kris. Samtidigt ser vi hur ett antal stater och en samling storföretag aktivt motarbetar den omställning som är nödvändig. Därför kräver LO och Palmecentret att storskalig miljöförstörelse bör kriminaliseras.

Vi ser allt mer hur vissa stater och storföretag investerar ofantliga summor i desinformationskampanjer, driver på för ökad rovdrift och ytterligare exploatering av människa och natur. Utsläppen, miljöförstörelsen, ojämlikheten och lidandet fortsätter också att öka. Kostnaderna för sådant beteende är i dag minimala, både ekonomiskt och juridiskt. De är tvärtom direkt lönsamma och uppmuntras av ett system som designats för att tillvarata dessa intressen.

En genomgripande omställning av det ekonomiska systemet är nödvändig och behöver ske mycket snabbt. De offentliga systemen och de ekonomiska styrmedlen måste förändras i grunden så att det blir lätt att göra rätt för både konsument, arbetare, kommuner och företag. Alla de företag och individer som vill göra omställningen möjlig ska ha de bästa förutsättningarna att göra det. Offentliga investeringar, upphandlingsregler, skatter och subventioner måste tydligt riktas mot de branscher och verksamheter som bidrar positivt till omställningen med omsorg om arbetare och miljö. Den internationella fackliga rörelsen ställer sig helhjärtat bakom en sådan utveckling. Där finns de anständiga jobben, möjligheterna till ökad jämlikhet och ett gott liv.

Vi är också övertygade om nödvändigheten att öka de juridiska möjligheterna att utkräva ansvar. Straffriheten är i dag omfattande för miljöbrott och förstörelse av livsmiljöer. Det saknas globala verktyg med tillräcklig jurisdiktion för att hantera dessa frågor och med möjlighet att utkräva ansvar av individer i relation till konsekvenserna av deras handlingar och beslut. Det är snart fyrtio år sedan Olof Palme stod värd för världens första internationella miljökonferens. I sitt inledningsanförande poängterade han att ”i relation till mänsklig livsmiljö finns det ingen individuell framtid, inte för människor och inte heller för nationer. Vår framtid är gemensam. Vi måste dela den tillsammans. Vi bör forma den tillsammans.” Vi ställer oss därför bakom den växande världsopinion som kräver att storskalig miljöförstörelse bör kriminaliseras. Sverige bör gå i täten för att ekocid (från engelskans ecocide), ska läggas till Romstadgan som ett femte brott i fredstid. Och därmed på ett avgörande sätt bidra till ett nytt förhållningssätt till investeringar, exploatering och tillväxt.

Arbetarrörelsen visade under efterkrigstiden att en snabb och genomgripande samhällsomställning är möjlig. Med ansiktet vänt mot framtiden skyggade vi inte den nödvändiga förändringen. Om två år bjuder Sverige återigen in världen till en miljökonferens. Vi har då möjlighet att visa världen att det är möjligt att kombinera ett välfärdssamhälle, ökad jämlikhet och en radikal omställning. Tillsammans med de stater som hotas av utplåning med stigande havsnivåer bör Sverige gå i täten för att minska straffriheten och göra det kostsamt att förstöra människans livsbetingelser. Vi antar denna nödvändiga utmaning och uppmanar regering och riksdag att göra detsamma. Sverige har alla förutsättningar att återigen visa världen att vi är ett föregångsland.

Karl-Petter Thorwaldsson
ordförande för LO
Anna Sundström
generalsekreterare Olof Palmes internationella center

Vi har redan sett tusentals bevis på människors förmåga till solidaritet i svåra tider. Nu drar vi alla vårt strå till stacken för att skydda de mest utsatta i samhället.

Samtidigt kan vi i Sverige också förlita oss på en välfärd som trots allt står stadigt; akutsjukvård, sjukförsäkringssystem för anställda, stöd till företag, myndigheter som håller oss informerade. Dessa resurser är inte alla förunnade. Vi vet av erfarenhet att de redan utsatta drabbas värst av katastrofer och kriser, i alla samhällen världen över.

Människor i flyktingläger kan inte isolera sig. För fattiga i tättbefolkade kåkstäder med begränsad tillgång till vatten är social distansering och att tvätta händerna en omöjlighet. I redan auktoritära länder koncentreras makten än mer när begränsningar av sammankomster används för att ytterligare minska grundläggande friheter. Miljontals människor världen över riskerar att förlora sin försörjning.

Det arbete som vi svenska organisationer gör riktar sig till just dessa människor. Och precis som lokala krafter i kommuner, föreningar, församlingar, fackförbund och företag i Sverige spelar en stor roll för utsatta grupper, så är det samma typer av lokala aktörer i fattigare länder som tar stort samhällsansvar. Internationellt bistånd handlar alltid om hjälp till självhjälp.

Tillsammans stödjer vi, 38 svenska organisationer, arbete som tusentals organisationer gör i länder i Afrika, Asien, Latinamerika, Mellanöstern och östra Europa. Det är de som kommer att vara med och stoppa coronaviruset från att rasera tidigare framsteg med att bekämpa fattigdom.

Det är de som kommer att arbeta för demokrati och jämställdhet som begränsas ytterligare i coronakrisen. Det är de som kommer att bidra till lösningar, även i den ytterst allvarliga situation som hotar om coronaviruset sprids okontrollerat i regioner med extrem fattigdom.

Det finns mycket att lära av tidigare arbete med att förebygga kriser och skydda från smitta. Under de massiva insatser som gjordes för att hantera Ebolaepidemin i Västafrika såg man att flickor som tas ur skolan löper större risk att utsättas för sexuellt våld och att bli gravida.

Mödrahälsovård riskerar att nedprioriteras när krisen kräver de knappa sjukvårdsresurser som finns. Isolering sätter barn som lever i svåra sociala miljöer i en än mer utsatt situation. Kvinnor som lever med våldsamma män får inte längre något andrum. Ebolakrisen lärde oss hur viktigt arbete för kvinnors och flickors rättigheter är under en epidemi.

Hur vi tar oss igenom krisen är beroende av hur mycket medmänsklighet vi förmår visa varandra i en svår tid – också på global nivå. Och på vår förmåga att ha ett långsiktigt perspektiv samtidigt som vi hanterar en akut kris.

De inskränkningar av mötesfrihet och rörlighet som nu införs måste vara tillfälliga, och de försök till mer maktkoncentration som vi ser i auktoritära länder måste utmanas. Världen efter coronapandemin kommer till stor del att definieras av hur väl de mänskliga rättigheterna skyddas nu.

Vi tror på Sveriges förmåga att möta krisen här och samtidigt inte glömma bort människor med sämre förutsättningar – i och utanför Sverige. Internationellt samarbete är vägen till en värld post corona där vi kan vara stolta över hur vi tillsammans mötte krisen utan att låta de mest utsatta ta den värsta smällen.

Elin Liss, generalsekreterare Internationella Kvinnoförbundet för Fred och Frihet

LO:s systerorganisation Hong Kong Confederation of Trade Unions generalsekreterare samt vice ordförande i Hongkongs socialdemokratiska parti, Lee Cheuk-yan, greps i morse av polis. Samtidigt grep man demokratiförespråkaren och mediemogulen Jimmy Lai och ett antal andra personer.

Cheuk-yan har sedan sin tid som student under protesterna på Tiananmentorget stridit för demokratiska och fackliga rättigheter, som politiker och fackföreningsledare.

Han var med och bildade den fria fackföreningsfederationen HKCTU 1990, tillsammans med sin fru Elizabeth Tang. Hon, som också är en välkänd demokratiaktivist, besökte i september förra året LO och Olof Palmes Internationella Center i Stockholm med anledning av de omfattande protester som startade i juni 2019 i Hongkong. Då hade ett stort antal demonstranter skadats av polisen och 1100 gripits. Tang kommenterade under sitt besök att:

”Frustrationen är stor och vi kräver en oberoende utredning av polisens agerande”.

I samband med demonstrationerna skickade LO ett brev till kinesiska ambassaden där Kina uppmanades att inte vidta våld mot demonstranter som utförde sina grundläggande mänskliga rättigheter till föreningsfrihet, församlingsfrihet och yttrandefrihet.

Istället så har nu sammanlagt 7 000 personer gripits sedan i juni förra året. Flera av dem riskerar upp till tio år i fängelse.

Corona-viruset har gjort att läget i Hongkong varit lite lugnare på sistone och att mediernas intresse varit ett annat men motståndet mot demokratin står stadigt, vilket morgonens arresteringar visar. Detta samma vecka som den svenska medborgaren Gui Minhai döms till fängelse i Kina.

Lee Cheuk-Yan har släppts mot borgen men väntar nu en rättegång 5 maj. HKCTU har publicerat ett uttalande där man kräver att församlingsfriheten ska respekteras och att Lee Cheuk-yan och de andra arresterade ska frias från alla brottsanklagelser.

Vi står fortsatt upp för våra vänner och för de fria progressiva rörelser som drabbas i Hongkong. För deras rätt att arbeta vidare och tillsammans med Hongkongs medborgare samlas och uttrycka sitt motstånd mot rådande odemokratiska ordning.

Vi uppmanar våra företrädare i Sverige och EU att göra detsamma och verka för ett formellt agerande och tydligt ställningstagande mot den odemokratiska utveckling vi nu ser ske i Hongkong.

En överväldigande majoritet av svenska folket är fortfarande för att Sverige ska skriva under FN:s avtal om ett förbud mot kärnvapen. Olof Palmes Internationella Center har för tredje året i rad kartlagt svenska folkets åsikt i frågan om huruvida Sverige bör underteckna förbudet. Hela 78 procent anser att Sverige ska skriva under visar Sifos opinionsundersökning. Detta trots att regeringen meddelat att man inte skriver under.

– Ett ställningstagande som avvek från Sveriges långa tradition av att ta tydlig ställning i ned- och avrustningsfrågor och som strider mot svenska folkets vilja, säger Anna Sundström, Olof Palmes Internationella Center.

Trots att samtliga borgerliga partier tagit kraftig ställning mot kärnvapenförbudet, att flera röster som motsatt sig att skriva under förekommit i debatten sedan dess och att den av regeringen tillsatta utredningen landade i rekommendationen att Sverige skulle avvakta ett undertecknande i början av året är fortsatt stödet hos svenska folket mycket starkt. Närmare 4 av 5 svenskar vill nämligen att Sverige ska skriva under kärnvapenförbudet.

Risken för kärnvapenkrig är större än på decennier. Men katastrofen kan undvikas. Under kalla kriget mellan Sovjetunionen och USA väckte kapprustningen sådan skräck att länderna lyckades enas om nedrustning. Nu måste vi måste göra det igen.

Palmecentret lanserar denna vecka sajten https://www.stoppabomberna.nu för att fler ska kunna ta en informerad ställning i kärnvapenfrågor och engagera sig.

I staden Diyarbakir samarbetar Palmecentret med Human Rights Association som arbetar i sydöstra och östra regionen med att kartlägga brott mot mänskliga rättigheter som begås i den kurdiska regionen av Turkiet. I en tid då journalister och människorättsorganisationer är hårt pressade av regimen är det viktigt att stödja de krafter som vågar berätta om brott mot mänskliga rättigheter.

Tillsammans med organisationen Women’s Free Legal Aid Association som leds av människorättsadvokaten Eren Keskin arbetar Palmecentret och Marieborgs Folkhögskola med ett projekt för att arbeta mot sexuellt våld och förbättra kvinnors och flickors situation i de syriska flyktinglägren i Turkiet. Med samtal, medicinskt och finansiellt stöd får kvinnor som utsatts för sexuellt våld hjälp att hantera sina trauman och genom juridiskt stöd kan förövarna ställas inför rätta. Behoven är enorma och din insats är viktig.

Socialdemokraterna och Palmecentret samarbetar med två systerpartier i Turkiet: Folkens demokratiska parti (HDP) och Republikanska folkpartiet (CHP) som båda sitter i det turkiska parlamentet. Syftet är dels ökad dialog mellan partierna i Turkiet och att stärka deras arbete för ett mer demokratiskt Turkiet.

För sex år sedan stängde Sida ner Palmecentrets program för stöd till det civila samhället i Turkiet. Motiveringen var att de turkiska organisationerna inte längre behövde det stöd och de insatser som svenska organisationer kunde bidra med. Det innebar att Palmecentret och ett stort antal andra svenska organisationer fick kraftigt minskade resurser för att genomföra projekt med folkrörelser och demokratiaktörer runtom i Turkiet.

Palmecentret kritiserade denna neddragning, och utvecklingen har visat att samhällskritiska organisationer i Turkiet fått ett alltmer krympande utrymme. Aktivister, journalister och folkvalda politiker fängslas och förföljs. Demokratin och rättsstaten är hotade i grunden, och behovet av stöd till de som gör motstånd är viktigare nu än på mycket länge.

Palmecentret planerar därför utöka verksamheten i Turkiet och inleder snart samarbete med ytterligare tre eller fyra organisationer. Det är fackföreningar och organisationer som arbetar för yttrandefrihet. Dessutom kommer Palmecentret att stödja krafter som vill få till fredsförhandlingar mellan turkiska staten och PKK, för en fredlig lösning av den mångåriga konflikten i landet.

Vi behöver ditt stöd för att öka insatserna i Turkiet: Swisha ett bidrag till: 1232406072

– Att USA kliver åt sidan innebär en stor risk för stabiliteten i regionen och inne i Syrien, där hundratals kurder, kristna och ezidier har tvingats fly efter Turkiets invasion av Afrin-provinsen, säger Anna Sundström, generalsekreterare Olof Palmes Internationella Center

Framför allt kan det också innebära en öppning för IS att slå tillbaka. Att Turkiet nu får ansvar för de tillfångatagna IS-krigare skapar snarare en oro för hur Turkiet kommer att hantera dem, med tanke på det logistiska stöd som IS-krigare har påståtts få av Turkiet.

Det är ett agerande i strid med resolutioner i FN:s säkerhetsråd som behandlar suveränitet och Syriens territoriella integritet. Och ytterligare ett bevis för hur Syrien och närliggande länder används som spelplan för de regionala och internationella stormakternas egna intressen.

Det finns även en stor risk att konfliktnivån inne i Turkiet trappas upp. Den turkiska presidenten Recep Tayyip Erdogan är allt mer trängt av att hans parti AKP förlorar stöd, att utbrytare ur partiet tar konkreta steg för att bilda ett nytt parti, och av den mycket försvagade turkiska ekonomin. Det finns pågående diskussioner om att tidigarelägga parlaments- och presidentvalet i Turkiet samtidigt som det finns en stor risk att HDP förbjuds verka som ett politiskt parti.

– Att underblåsa de nationalistiska strömmarna för att vinna inrikespolitiska poäng är en strategi som president Erdogan, tillsammans med sina allierade ultranationalistiska MHP, flitigt har använt även tidigare, säger Anna Sundström.

Hösten är här och många är tillbaka på jobbet efter semestern. Sommarens nyhetsrapportering har fyllts av bilder från Hongkong, där det pågår omfattande demonstrationer. I första ledet står den fria fackföreningsrörelsen Hong Kong Confederation of Trade Unions (HKCTU).

Hongkong som sedan avkoloniseringen 1997 är en del av Kina fick behålla ett starkare skydd för demokratiska fri- och rättigheter jämfört med fastlandet. Friheter som nu hotas. Friheter som befolkningen på Hongkong har gått ut på gatorna för att försvara.

I sommar har det också varit 30 år sedan massakern på Himmelska fridens torg, då militären sattes in för att krossa protestdemonstrationer i Beijing.

Rätten att demonstrera, strejka och organisera sig fackligt är en central mänsklig rättighet. Fredliga protester får aldrig mötas med våld.

Trycket på myndigheterna att lyssna till demonstranternas krav måste öka. Människors vilja till frihet kan inte slås ner med våld.

Den svenska arbetarrörelsen måste tillsammans stå upp för Hongkongbornas demokratiska rättigheter.

Nyhetsbrev

Stöd oss

Vi kan inte ta våra rättigheter för givet

Att söka asyl är en mänsklig rättighet

Farliga spänningar

Spelregler som gäller för alla

Möta akuta behov