Den 1 februari är det fyra år sedan militärkuppen genomfördes i Myanmar. Sedan dess har militärjuntan brutalt och systematiskt förtryckt sin egen befolkning. Trots detta växer motståndet och demokratirörelsen fortsätter målmedvetet sin kamp. Militärens ställning har idag försvagats i så hög grad att tiden nu är inne för omvärlden att växla upp pressen på juntan, liksom sitt stöd till de demokratiska krafterna i landet.
Militärens grymheter har enligt FN lett till att tusentals civila dödats och nära 27 400 fängslats, Över 3,5 miljoner människor är idag på flykt inom landets gränser, en ökning med 1.5 miljoner jämfört med föregående år. Juntan genomför löpande riktade bombningar, massavrättningar och tvångsförflyttningar av civilbefolkningen, samtidigt som ekonomin har kollapsat. Livsmedelosäkerhet och massarbetslöshet påverkar stora delar av befolkningens vardag.
Trots förtrycket och den svåra situationen har demokratirörelsen fortsatt sin kamp genom fredliga protester, tysta strejker och symboliska aktioner. Samtidigt har den väpnade kampen intensifierats. Enligt Special Advisory Council for Myanmar (SAC-M) har militärjuntan idag endast kontroll över 14% av landets yta. Om man ser till befolkningsmängd har de enligt SAC-M inte kontroll över 67% av landets befolkning. Det är ett resultat av samordnade militära insatser från motståndsrörelsen. Etniska minoritetsgrupper har koordinerat militära insatser som gjort dem mer strategiska och de har häpnadsväckande snabbt förändrat verkligheten på marken.
Ställ militären inför rätta
Trycket på regimen måste öka och militärens ledare ställas inför rätta för sina folkrättsbrott. Internationella brottmålsdomstolen (ICC) bör ges uttalat stöd att utreda och lagföra ansvariga för mord, tortyr och fördrivning. ICC:s chefsåklagare har nyligen bett om en arresteringsorder för militärjuntans ledare Ming Aung Hlaing för brott mot mänskligheten, och han har betonat att det finns “rimliga skäl att tro” att han är ansvarig för dessa brott.
Demokratirörelsen i Myanmar behöver ett ökat stöd. Sverige, EU, FN och andra regionala aktörer kan bidra med mer resurser och genom ett ökat samarbete med demokratiska krafter, liksom att ge dem en röst i internationella forum.
Den senaste utvecklingen erbjuder en öppning som vi inte har sett på fyra år och det är därför viktigt att omvärlden nu kliver in och spelar en större roll för att säkerställa fred och att landets demokrati återinförs.
För att stödja folkets kamp för frihet och rättvisa måste Sverige, omvärlden och det internationella samfundet:
1. Ta avstånd från militärjuntans planerade val både före, under och efter valet.
2. Öka den internationella pressen på regimen och hålla juntans ledare ansvariga för sina folkrättsbrott.
3. Öka stödet till lokala demokratirörelsens organisationer och deras centrala arbete med att bygga upp demokratiska system, administrationer och demokratiska partier.
Vi vill se att Sverige och den svenska regeringen ökar stödet till de civilsamhället och de oppositionella burmesiska partierna. Att de får stöd i en demokratisk utveckling både inom de olika delstaterna, de egna partierna och i förhandlingar mellan olika aktörer.
Människorna i Myanmar förtjänar en framtid där demokrati, fred och rättvisa råder. Det är dags för omvärlden att agera – inte med tomma löften, utan med konkret handling.
Underskrifter
Oscar Ernerot, Generalsekreterare Olof Palmes Internationella Center Olle Thorell, Riksdagsledamot (S) Utrikesutskottet Veronica Sällemark, Handläggare Asien Olof Palmes Internationella Center Christopher Lindvall., Internationell Sekreterare SSU Arian Twana, Förbundsstyrelseledamot SSU samt projektaktiv i Asien
21 biståndsorganisationer: Det Svantesson säger stämmer inte
De senaste åren har en sak gjorts tydlig – freden är inget av naturen givet tillstånd och demokratin är vare sig statisk eller evig. Just nu pågår fler väpnade konflikter i världen än under någon annan tid efter andra världskriget. Och även där krig inte råder utmanas freden.
Världen är tätt sammanflätad av ekonomiska, kulturella och sociala system. Krig, hunger, klimatrelaterade kriser, ekonomiska katastrofer och auktoritära strömningar sprider sig utan hänsyn till nationella gränser. Det har aldrig varit viktigare än nu att se arbetet för att bygga demokrati, för mänskliga rättigheter, för fred och för frihet som en försvars- och säkerhetspolitisk prioritering.
Svantessons uttalande stämmer inte
Men i intervjuer under veckan har finansminister Elisabeth Svantesson gett nedskärningar i biståndet som exempel på hur Sveriges militära upprustning hittills kunnat finansieras ”utan att försämra andra delar av samhället”. Hon menar också att ”medborgarna tycker det är bra”. Det stämmer inte.
Svenska folket verkar, till skillnad från regeringen, se den nära kopplingen mellan en säker, human värld och Sveriges egen trygghet och säkerhet.
Sidas senaste årliga opinionsmätning visar motsatsen. Den visar att stödet för bistånd är mycket starkt bland svenska folket och andelen som vill att biståndet ska öka är den högsta på 23 år. Svenska folket verkar, till skillnad från regeringen, se den nära kopplingen mellan en säker, human värld och Sveriges egen trygghet och säkerhet. Och de försämringar i samhället Svantesson inte kan se, de ser vi i andra länder i form av färre flickor som får gå i skolan, minskade resurser till arbetet mot könsstympningar, sämre tillgång till rent vatten och bland de människor i fattigdom som inte längre får möjlighet att göra sin röst hörd.
Inte hållbart
Sedan Tidö-partierna tog över makten har anslagen för fredsinsatser redan minskat med 63 procent. Att ta resurser från arbetet som syftar till att krig, hunger och tyranni inte ska uppstå för att finansiera vår förmåga till upprustning är inte hållbart. Det är inte bara en kortsiktig och dyr strategi, den är också ett ineffektivt sätt att skapa säkerhet, enligt forskningen. Det är dags att regeringen förstår det som svenska folket redan vet – att biståndet är en långsiktig investering i vår trygghet och vår framtid.
Underskrivet av:
Oscar Ernerot, generalsekreterare Olof Palmes Internationella Center Mattias Brunander, Generalsekreterare, Diakonia Klas Sellström, Verksamhetsledare, Svalorna Latinamerika Louise Lindfors, Generalsekreterare, Afrikagrupperna Lotta Sjöström Becker, Generalsekreterare, Kristna Fredsrörelsen Kerstin Bergeå, Ordförande, Svenska Freds Anna Tibblin, Generalsekreterare, We Effect Anna Kakuli, Tf generalsekreterare, Union to Union
Regeringens utrikespolitik riskerar att göra världen mindre demokratisk
I ett tal på Utrikespolitiska institutet och i en artikel på DN debatt argumenterar utrikesminister Maria Malmer Stenergard (M) för att Sveriges utrikespolitik bör fokusera mer på nationella intressen.
Utrikespolitiken bör främja demokrati
I dessa tider av stora säkerhetsrisker, är det lätt att hålla med om att Sverige har varit tvungen att släppa den militära alliansfriheten för att samarbeta med dem som delar våra värderingar. Det är dock vanligt med missförstånd kring vår neutralitet, och det finns många exempel på konflikter och frågor i världen där vi tidigare har tagit tydlig ställning i enlighet med våra värderingar.
Självklart ska svenska politiker driva en politik som gynnar Sverige bäst. Vår övertygelse är att fred och säkerhet främst byggs genom tillitsskapande utbyte nationer emellan och genom att systematiskt verka för normbildning på områden som utgör grunden för människors livsvillkor: jämställdhet, klimatåtaganden, jämlikhet och demokrati.
En demokratisk, fredlig värld som möter klimathotet tillsammans främjar också nationella intressen.
Det handlar inte bara om moral, eller solidaritet som vi brukar benämna det, utan också om ett rationellt val. För det är viktigt att notera att en utrikespolitik som främjar demokrati och mänskliga rättigheter inte står i motsats till svenska intressen. Tvärtom kan det bidra till en mer stabil och förutsägbar internationell miljö, vilket gynnar oss både ekonomiskt och säkerhetspolitiskt. En demokratisk, fredlig värld som möter klimathotet tillsammans främjar också nationella intressen.
Sätt inte svenska intressen först
Enligt V-dem institutet vid Göteborgs universitet har den globala demokratin på kort tid backat flera decennier i utveckling. Autokratiska regimer har blivit djärvare och rättsstatliga principer undermineras i många länder. Att driva en utrikespolitik som fokuserar på snäva nationella intressen kan leda till att Sverige bidrar till denna negativa utveckling.
Sverige har en lång tradition av att stödja internationella insatser för demokrati och mänskliga rättigheter. Exempelvis genom åtaganden i den internationella arbetstagarorganisationen, ILO, där ratificerade konventioner styr arbetsmarknadsförhållanden globalt, eller det senaste åtagandet vid arbetskonferensen som partner i Global coalition for social justice.
En koalition som ska driva frågan om social rättvisa i världen gynnas knappast av en biståndspolitik som enbart sätter svenska intressen främst. Regeringen har övergett det så kallade enprocentsmålet och den feministiska utrikespolitiken, vilket både innebär ett avsteg från de värderingar som vårt samhälle bygger på, och minskar utrymmet att bistå människor runt om i världen som kämpar för sina grundläggande rättigheter.
Respektera mänskliga rättigheter
Vi delar inte regeringens åsikter om skatter och inkomstfördelning men förhoppningsvis delar vi oron och viljan att ta ansvar för demokratins utveckling. Demokrati och jämlikhet är tätt sammanlänkade. Nobelprisvinnande forskning, till exempel Acemoglu, Johnson och Robinson, visar också på att jämlika, demokratiska samhällen presterar bättre ekonomiskt än andra.
Stora inkomstklyftor leder till missnöje och populism, vilket rubbar tilliten till medmänniskor och samhället. Genom att främja jämlikhet och rättvisa arbetsvillkor globalt, kan Sverige bidra till att minska dessa klyftor och därmed stärka global demokrati och förutsättningar för fred.
Global handel är ett av Sveriges prioriterade intressen, enligt Malmer Stenergard. EU:s grundidé om att sammanfläta ekonomier för att på så sätt minska risken för väpnade konflikter håller än, och svensk ekonomi gynnas tydligt av handel med omvärlden. En viktig förutsättning är emellertid att handeln måste åtföljas av respekt för mänskliga rättigheter och krav på rimliga arbetsvillkor för dem som ingår i värdekedjorna.
Villkora inte biståndet
Svensk biståndspolitik har nyligen lagts om till att ha ett handelsperspektiv och att vi som givarland ska gynnas. Det finns dock flera argument för att bistånd inte bör villkoras på ett sådant sätt. Till exempel kan ett villkor om att köpa varor och tjänster från givarlandet leda till ineffektiv användning av resurser och högre kostnader. För att undvika handelskolonialism är det viktigt att mottagarländerna har ägarskap över projekten och att biståndet bidrar till att bygga lokal kapacitet.
I en tid då demokratin är under hot globalt bör Sverige i stället för att dra sig undan, intensifiera sitt utrikespolitiska ansvarstagande. På så sätt kan vi bidra till en mer fredlig och demokratisk värld vilket i slutändan också gynnar svenska intressen.
– Louise Olsson, förste vice ordförande LO,
– Oscar Ernerot, generalsekreterare Olof Palmes Internationella Center.
Svenska folket vill känna stolthet över Sveriges internationella engagemang för fred, jämställdhet och demokrati, visar en undersökning. Regeringens omläggning av biståndet saknar stöd – inte ens var tionde tycker det är prioriterat att svensk export ska gynnas av biståndet.
2024 lider mot sitt slut. Det är svårt att inte känna hopplöshet och maktlöshet när krigen inte verkar ha något slut, demokratin går bakåt, klimatkrisens konsekvenser blir alltmer allvarliga och allt fler människor tvingas fly sina hem.
Under en period före pandemin gjordes stora framsteg – barnadödligheten gick ner kraftigt och hunger, fattigdom och barnarbete minskade. En anledning var att många länder gick samman och bidrog med resurser. I dag är läget ett annat. Rika länder, inte minst Sverige, drar ner på sitt bistånd. På FN:s klimattoppmöte i slutet av november kom världens länder med nöd och näppe fram till ett avtal om klimatfinansiering, på en nivå som är många gånger lägre än behovet. Världshälsoorganisationen WHO saknar nödvändiga pengar till förebyggande insatser som tillgång till vaccin och rent vatten.
Viktigt att känna stolthet
I Sverige finns det ett djupt engagemang för omvärlden, och en stark känsla av att vi ska dela med oss till dem som har mindre. Vår opinionsundersökning visar att en stor majoritet (74 procent) av svenska folket tycker att det är viktigt att kunna känna stolthet över Sveriges internationella engagemang för fred, jämställdhet, klimat och demokrati.
Svenska folket förväntar sig att vårt land ska vara en del av lösningen på världens gemensamma problem.
Tre av fyra personer vi möter i matbutiken, i busskön och på fotbollsläktaren bryr sig alltså om vad vi som land gör för världen.
Regeringen har under sin tid vid makten i stället minskat biståndet och avslutat långsiktigt stöd till människor i några av de värst drabbade länderna. Resurserna till jämställdhetsarbete och arbetet med FN:s Globala mål har minskat. Regeringen styr en allt större del av den krympande biståndsbudgeten till att minska migration till Sverige och gynna svenska företags exportmöjligheter.
Den omställning av svenskt bistånd som sker har inte stöd hos svenska folket. Endast åtta procent tycker att det är prioriterat att biståndet ska gynna svenska företags export, medan en majoritet av befolkningen (63 procent) vill att biståndet ska gå till de människor som är värst drabbade.
Den kraftsamling för världen som har gjorts förut kan göras igen. Svenska folket förväntar sig att vårt land ska vara en del av lösningen på världens gemensamma problem. Det borde regeringen lyssna på.
Underskrivet av:
Oscar Ernerot,generalsekreterare Olof Palmes internationella center Ulrika Grandin, generalsekreterare, UN women Sverige Isabella Olsson, global påverkanschef, Läkarmissionen Mattias Ingeson, generalsekreterare, Erikshjälpen Ulrika Urey, generalsekreterare Fairtrade Sverige Maria Nyberg, generalsekreterare, Union to union Erik Lysén, chef Act Svenska kyrkan Anna Stenvinkel, generalsekreterare, Forumciv Petra Tötterman Andorff, generalsekreterare, Kvinna till kvinna Martina Hibell, generalsekreterare, Barnfonden
Regeringens bristande ambition visar på en oförmåga att inse allvaret
I morgon den 23 november genomförs Palmedagen, arbetarrörelsens årliga internationella möte, i Malmö. Gäster är en lång rad beslutsfattare och experter från både Sverige och andra länder.
Den internationella hjälporganisationen Oxfam pekar i sin senaste rapport på att fem miljarder människor har fått se sin levnadsstandard sjunka under 2020-talet. Samtidigt äger den rikaste procenten mer än vad 95 procent av världens befolkning gör. I Sverige äger de fem rikaste personerna nu mer än vad fem miljoner svenskar gör tillsammans. Det är ett tydligt tecken på att det ekonomiska systemet inte längre fungerar.
Människor vänder sig till populistiska och auktoritära rörelser för att de har tappat tilltron till mer traditionella politiska partier, att de faktiskt ser samhällsutvecklingen och har en ambition att leverera rättvisa samhällen, som erbjuder medborgarna möjligheter i sina egna liv. Korruption och utbredd kriminalitet minskar också människors tilltro till samhället i stort. Det skapar en farlig grogrund för auktoritära rörelser.
Runt om i världen är demokratin på stark tillbakagång. Det behövs därför en global offensiv för demokrati och för jämlikhet. För ska utvecklingen kunna vändas behöver inte bara demokratin försvaras, den behöver också öka för alla de människor som känner att den politik som förs inte levererar rättvisa och trygga samhällen. Den svenska regeringens bristande ambition när det gäller att se denna utveckling, liksom dess nedmontering av det svenska biståndet, visar på en oförmåga att inse allvaret.
Militärt och ekonomiskt inflytelserika stater rör sig åt fel håll. Kina och Ryssland är diktaturer, och båda går i en alltmer auktoritär riktning. Även Indien rör sig åt det auktoritära hållet. Donald Trump valdes visserligen i ett demokratiskt val, men under sin förra presidentperiod var det tydligt att han liksom andra högerpopulister använde sin demokratiskt vunna makt till att angripa demokratin. Det finns ingen anledning att tro att han kommer att agera annorlunda denna gång.
Även i Europa växer hotet från auktoritära högerkrafter. Viktor Orbán i Ungern är ett annat exempel på en politisk ledare som har kommit till makten på demokratisk väg men nyttjat sin ställning till att underminera demokratin.
I de flesta europeiska länder finns idag växande auktoritära partier på den yttre högerkanten.
De systematiska attackerna på demokratin har dramatiska effekter på utvecklingen. Enligt forskare på institutet V-dem vid Göteborgs universitet har demokratin i världen stadigt gått tillbaka i snart 20 år. Idag lever 29 procent av världens befolkning i det som kallas liberala demokratier. Även Sverige sjunker i internationella demokratiindex.
Utvecklingen har inte bara betydelse för människors rättigheter och frihet, den har också allvarliga konsekvenser för freden och miljön. I demokratier löses konflikter på fredlig väg, och demokratiska länder startar inte krig mot varandra. Högerauktoritära ledare bryr sig inte heller om klimatkrisen förutom som ett politiskt medel att vända desillusionerade medborgare mot mer ansvarstagande politiska röster. Vi rör oss därför in i allt farligare tider, för freden och för mänsklighetens existens.
Det finns ingen enkel förklaring till demokratins tillbakagång. Sociala medier pekas ofta ut som en faktor till ett mer polariserat debattklimat, där högt tonläge, desinformation och enkla lösningar premieras. Men det räcker inte som förklaring. Blicken måste också riktas mot ökade ekonomiska klyftor och samhällen som inte längre upplevs leverera välfärd och gemenskap utan otrygghet och utanförskap.
Alla demokratiska krafter behöver nu ta ett tydligt kliv fram och börja samarbeta för att möta utvecklingen tillsammans. I Sverige har regeringen en central roll för att bidra till det, som ansvarig för landets styre. Statsminister Ulf Kristersson (M) behöver börja förhålla sig till den auktoritära utvecklingen. Idag bidrar Tidöregeringens politik istället till splittring i samhället, ökad ojämlikheten och en stegvis begränsning av civilsamhällets utrymme.
Regeringens politik för global utveckling och internationellt bistånd nedmonteras vidare i rask takt. Enprocentsmålet har övergetts och ett minskande bistånd finansierar i allt högre grad kostnader för svensk migration, samtidigt som biståndets syfte alltmer blir att främja svenska handelsintressen. Perspektivet vänds och biståndet ska nu gynna Sverige och inte främst fattiga och förtryckta i omvärlden. Det är häpnadsväckande kortsiktigt och enögt.
En demokratisk utveckling och stärkta mänskliga rättigheter i omvärlden gynnar Sverige i hög grad. Det är antagligen de främsta intressena Sverige har i en orolig värld. Inte minst för att säkra freden och klimatomställningen.
En del av det svenska biståndet används redan idag för demokratiutveckling i andra länder, men behöver nu göra det i än högre utsträckning. Den nedskärning av biståndet som regeringen gör är fel väg att gå. Många gånger handlar det om stöd till organisationer och människor som med risk för eget liv, eller med hot om fängelse och tortyr, kämpar för demokrati och rättvisa. De ska kunna räkna med Sveriges fortsatta stöd. För det är vår gemensamma kamp för framtiden.
ICLEI – Local Governments for Sustainability, ett internationellt nätverk som samlar över 2 500 städer och regioner från 125 länder som delar visionen om att städer och stadsregioner är drivkraften bakom en global hållbar utveckling.
”Visa att regeringen står upp för kvinnors och flickors rättigheter.”
Regeringen har lovat att vara en stark global röst för jämställdhet. Men halvvägs in i mandatperioden är det tydligt att jämställdhet i utrikespolitiken prioriteras ned.
Vi uppmanar utrikesminister Maria Malmer Stenergard (M) att vända utvecklingen och i handling visa att regeringen står upp för kvinnors och flickors rättigheter.
När delstater i USA inför abortförbud, Ryssland kriminaliserar ”propaganda” för andra normer än kärnfamiljen, Italien avskriver föräldraskap mellan samkönade par och allt fler kvinnor och flickor drabbas av sexuellt våld i väpnade konflikter i Gaza, Libanon, Sudan och Ukraina, är det inte läge att slå sig till ro.
Det är bra att regeringen kontinuerligt lyfter fram kvinnors, flickors och hbtqi-personers rättigheter i internationella sammanhang.
Maria Malmer Stenergard talade i slutet av september i sitt anförande i FN:s generalförsamling om att den globala oppositionen mot jämställdhet kraftsamlar och att vi alla måste stå upp mot den. Vi håller med.
På firandet av FN-dagen i Stockholm upprepade ministern att jämställdhet är ett kärnvärde i Sveriges utrikespolitik.
Men sådana utfästelser kräver mer än bara prat. Fakta visar att regeringen har tagit bort uppdrag om jämställdhet från olika myndigheter, Sveriges globala ambassadör för jämställdhet har avskaffats, det kvinnliga medlingsnätverket för fred har lagts ner och jämställdhetstjänster på Sida har tagits bort.
Regeringen har också skurit ned på stödet till olika FN-organisationer, inte minst de som arbetar för jämställdhet och reproduktiv hälsa. Nyligen visade regeringens egen rapport om hälsobiståndet att Sveriges stöd till sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter har minskat.
I många länder motarbetas kvinnors rättigheter, lagar som skyddar mot våld luckras upp och tillgången till säker abort och preventivmedel begränsas.
Samtidigt som välfinansierade och inflytelserika aktörer som arbetar emot kvinnors, flickors och hbtqi-personers rättigheter växer, den så kallade anti-genusrörelsen, tystnar röster runt om i världen för jämställdhet. Därför är Sveriges politiska och ekonomiska stöd till jämställdhet viktigare än någonsin.
Till skillnad från anti-genusrörelsen är kvinnorättsrörelser extremt underfinansierade. Sverige behöver kliva fram och öka anslagen till jämställdhet generellt och kvinnorättsorganisationer specifikt.
Sveriges utrikesminister har en viktig roll i att driva på för jämställdhet i EU:s globala politik liksom i EU:s nästa budget som snart förhandlas fram.
För att vara en trovärdig aktör behöver jämställdhet genomsyra hela utrikespolitiken.
Precis som Maria Malmer Stenergard konstaterade i riksdagen nyligen är det viktigt att alla enheter på utrikesdepartementet arbetar med jämställdhet inom sina arbetsområden. Idag har bara en av nio myndigheter under utrikesdepartementet i uppdrag att integrera jämställdhet och det finns ingen handlingsplan för jämställdhetsarbetet.
Jämställdhetsarbete kräver instruktioner och uppdrag i regleringsbrev, specialiserade tjänster och ett tydligt ledarskap.
För att stärka Sveriges globala politik för jämställdhet uppmanar vi Maria Malmer Stenergard och regeringen att:
– Driva på i FN och EU för alla kvinnors och flickors rättigheter, inklusive de mest omstridda frågorna som könsrelaterat våld, säker abort, sexualundervisning och hbtqi-rättigheter.
– Bygga strategiska partnerskap med länder och civilsamhällesorganisationerför att skapa en starkare global majoritet för jämställdhet och förändra normer. Satsa på diplomatiskt arbete gentemot låg- och medelinkomstländer som idag inte stödjer jämställdhetsarbetet tillräckligt aktivt.
– Finansiera de aktörer som gör störst skillnadför att främja kvinnors och flickors rättigheter. En stark kvinnorörelse är enligt forskning en förutsättning för att jämställdheten ska stärkas i ett samhälle, men just kvinnorättsorganisationer är särskilt hotade och kroniskt underfinansierade.
– Ta fram en gemensam handlingsplan för jämställdhet inom UD:s tre ansvarsområden säkerhet, handel och utveckling och återinför den globala jämställdhetsambassadören.
– Ge plats åt flickor och kvinnor i alla åldrar i processer och beslut som berör dem, på alla nivåer. Det är avgörande för en relevant och effektiv utrikespolitik att ta deras analyser och rekommendationer i beaktande.
Vi står redo att bidra med vår expertis och våra nätverk. Vi ser hur våra partners runt om i världen kämpar i motvind. Vi vet att Sveriges stöd kan göra skillnad. Vi hoppas Maria Malmer Stenergard vill träffa oss i höst för att prata mer om hur det kan ske.
SKRIBENTERNA
Oscar Ernerot, generalsekreterare för Olof Palmes Internationella Center
Shahab Ahmadian, ordförande för organisationen Män Mattias Brunander, generalsekreterare för Diakonia Eva Ekelund, ställföreträdande chef för Act, Svenska kyrkans internationella bistånds- och utvecklingsverksamhet Mariann Eriksson, generalsekreterare för Plan international Sverige Ulrika Grandin, generalsekreterare för UN Women Sverige Malpuri Groth, operativ chef och ansvarig för Sveriges kvinnoorganisationers internationella samarbeten Ingela Holmertz, generalsekreterare för RFSU Louise Lindfors, generalsekreterare för Afrikagrupperna Malin Nilsson, generalsekreterare för Internationella kvinnoförbundet för fred och frihet Malin Pihlström, kanslichef för Operation 1325 Klas Sellström, verksamhetsledare för Svalorna Latinamerika Anna Tibblin, generalsekreterare för We effect Petra Tötterman Andorff, generalsekreterare för Kvinna till kvinna Jennifer Vidmo, generalsekreterare för Actionaid Sverige Prudence Woodford Berger, ordförande för PRO global
Stödet till den demokratiska oppositionen i Belarus måste öka!
En ny våg av förtryck sveper just nu över Belarus inför presidentvalet i februari. Nyligen klassades ABF:s systerorganisation som en extremistisk organisation av regimen. En fredlig och demokratisk folkbildningsorganisation vars verksamhet bygger på tron om att fri folkbildning är centralt för samhällets utveckling och individens frigörelse. Vi kräver nu att regeringen uppmärksammar utvecklingen och ökar stödet till den demokratiska oppositionen.
Finska för nybörjare, Skriv- och läsutveckling, Privatekonomi och Akrylmåleri. Dessa är några av många olika studiecirklar som just nu genomförs på olika platser runt om i Sverige. Det är demokrati i praktisk mening där utgångspunkten är att alla har samma värde och lika rätt att delta i lärandeprocesser. Studiecirklar uppmuntrar till en öppen diskussion, där samtal och erfarenhetsutbyte innebär att alla deltagarna får öva i att argumentera, lyssna och resonera. Viktiga färdigheter i en fungerande demokrati.
Men skulle samma aktiviteter genomföras 50 mil bort från Sverige, i Belarus, skulle det klassas som extremistisk verksamhet.
I skuggan av världens kriser
Det kommer inte många nyheter från Belarus just nu. Uppmärksamheten efter de omfattande protesterna som följde efter valet 2020 har avtagit. Nyhetsflödet domineras nu av andra kriser och konflikter. I skuggan av detta har situationen i Belarus inte blivit mindre allvarlig, snarare tvärtom.
Ett parlamentsval har nyligen genomförts. Det var ett val utan riktiga oppositionspartier, utan valobservatörer och med tusentals fängslade oppositionella. I år firar Lukasjenko 30 år vid makten. Ett dystert jubileum tillägnat en despot, i ett land där grundläggande mänskliga rättigheter och demokratiska principer kränks systematiskt. Till våren stundar ett presidentval. Den enda valbara kandidaten? Aleksandr Lukasjenko.
Intensifierat förtryck och ökat våld
Det har gått fyra år sedan nyhetsflödet under en kort period fylldes av protesterna i Belarus med bilder av fredliga demonstrationer i rött och vitt. Att blott bära dessa färger idag kan leda till gripanden.
Under dessa år har regimen inte visat några tecken på att lätta på förtrycket. Snarare har situationen förvärrats och repressionen ökat. Tusentals politiska fångar är fängslade och många oppositionella är drivna i exil. Människorättsorganisationer har tvingats stänga ned och oberoende medier har tystats.
Nu ser vi ytterligare en upptrappning av våld och massarresteringar, där regimen med hårda och brutala tag försöker kuva den fortsatta frihetskampen. Ett aktuellt exempel på detta förtryck är klassningen av ABF:s systerorganisation i landet, ABF Belarus, som en extremistisk organisation. En folkbildningsorganisation, sedan 2021 verksam i exil och vars idéer och syften, likt ABF, bygger på tron om att fri och frivillig folkbildning är centralt för samhällets utveckling och individens frigörelse. Genom demokratiskt lärande skapas en bildad och kritiskt tänkande befolkning vilket är avgörande för demokratiutveckling. Och med det skapas ett stort hot mot en diktatur. Nu är ABF Belarus medlemmar i fara och flera har tvingats fly.
Öka stödet till den demokratiska oppositionen
Det belarusiska folkets kamp är lång och svår, men den påminner oss om att demokrati och mänskliga rättigheter aldrig får tas för givet, och hur viktigt det är att inte vända ryggen till när dessa rättigheter inskränks. Som en demokratiaktivist i exil med rädsla för att återvända nyligen beskrev det: ”Att sluta föresvävar inte oss. För varje arrestering de gör desto viktigare blir det att fortsatt kämpa för förändring”
ABF och Olof Palmes Internationella Center följer utvecklingen i landet och stöttar kampen för frihet och demokrati. Genom folkbildning och samarbete med demokratiska krafter i Belarus stöttar vi dem som dagligen riskerar sina liv och sin frihet för att möjliggöra en bättre framtid.
Regeringen behöver uppmärksamma att en ny våg av regressioner just nu sker i Belarus. Vi kräver att de tillsammans med andra länder ytterligare ökar trycket på regimen, samt ökar stödet till den demokratiska oppositionen och civilsamhället i Belarus.
Av de 130 belarusier som förra året sökte asyl i Sverige fick också 98 procent avslag på sin ansökan. Aktiva i civilsamhället utvisas systematiskt. FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter har beskrivit fängelseförhållandena i Belarus som en grym, omänsklig och förnedrande behandling, och att tortyr är vanligt förekommande. Sveriges uttalade stöd för den demokratiska oppositionen i Belarus klingar falskt när dessa utvisningar får fortgå.
Nu behövs vår hjälp snabbt. Var med och stötta de personer i ABF Belarus som är i fara eller har tvingats fly. De behöver advokathjälp, mat, kläder och någonstans att bo.
Trollfabriker, attacker mot politiska möten, hat, hot och misstroendespridning. Demokratin i världen är på tillbakagång, och Sverige är inget undantag.
Vi är djupt oroade för vad som håller på att ske och uppmanar nu regeringen att tillsätta en utredning om vad som krävs för att stärka och försvara vår demokrati.
I dag den 15 september är den internationella dagen för demokrati. För första gången på två årtionden finns det fler diktaturer i världen än liberala demokratier, och den demokratiska utvecklingen är bekymmersam även i Europa.
Enligt den demokratifrämjande organisationen IDEA nåddes den högsta graden av demokrati i Europa 2012, och sedan dess har situationen försämrats årligen.
Sverige ligger fortfarande högt i demokratirankningar, men enligt IDEA:s senaste mätning har Sverige fallit i ranking inom kategorin deltagande, som bland annat handlar om civilsamhället. Andra orosmoln som IDEA pekar på är att pressfriheten i Sverige har minskat, genom att journalister trakasseras på nätet.
När TV4 avslöjade att Sverigedemokraterna bedrev anonyma konton på sociala medier, så kallade trollfabriker, från sitt riksdagskansli utsattes journalisterna för hot och det rådde förhöjd säkerhet kring tv-kanalens lokaler.
Ett annat exempel på journalisters utsatthet är när SVT:s globala klimatkorrespondent nyligen klev av sin roll och angav att mängden hat, hot och drev som hon fått ta emot som klimatkorrespondent hade spelat roll för beslutet.
Vi civilsamhällesorganisationer ser behovet av en oberoende och granskande journalistkår, och många av oss har likt journalister märkt av ett allt hårdare debattklimat på nätet.
Det har bland annat fått organisationer att lämna plattformar på sociala medier med hänvisning till ökande mängd desinformation, hat och hot.
Hat, hot och misstänkliggörande är en metod som tyvärr får människor att tystna.
Civilsamhället är ett fundament för aktiva samhällsmedborgare, deltagande och inkludering, och bidrar ofta till samhällsförbättrande åtgärder. Det är också en avgörande del av en fungerande demokrati, inte minst för att ständigt främja en levande debatt och granska ansvariga beslutsfattare.
Men civilsamhället har fått det svårare att verka.
Förutom en ökad utsatthet för hat och hot hör vi även medlemmar vittna om arbetsplatser som ifrågasätter deras föreningsengagemang. Detta i kombination med den ökade hotbilden gör att allt fler uttrycker att de inte vågar längre vara så aktiva, vilket är oerhört allvarligt.
Därtill har många organisationer inom civilsamhället, som studieförbund och konsumentorganisationer, fått kraftiga nedskärningar i statliga stöd vilket påverkar viktig verksamhet som staten inte kan utföra eller brister i.
Vi är mycket bekymrade över den här utvecklingen i vårt land. Hat, hot och misstänkliggörande blir ett allt allvarligare problem i det svenska samhället, och det är en metod som tyvärr får människor att tystna.
Vi uppmanar regering och riksdag att:
Tillsätta en utredning med förslag om att försvara och stärka demokratin.
Värna och skydda rätten till organisations- och mötesfrihet, såsom möjligheten att engagera sig utanför sina arbeten.
Stå upp för och förstärka stödet till civilsamhället och journalistiken.
Vi uppmanar samtidigt alla invånare i Sverige att agera med kraft mot desinformation, hot och hat. Vi behöver gemensamt agera för att värna den svenska demokratin.
Oscar Ernerot,generalsekreterare Olof Palmes Internationella Center
Beatrice Rindevall, ordförande Naturskyddsföreningen Louise Olsson, förste vice ordförande LO Ulrica Schenström, VD Fores Göran Arrius, ordförande Saco Therese Svanström, ordförande för TCO Petter Skogar, VD Fremia Eva Eriksson, förbundsordförande SPF Seniorerna Elias Fjellander, förbundsordförande RFSL Ungdom Åsa Lindestam, ordförande Pensionärernas Riksorganisation PRO Magnus Gissler, generalsekreterare Nordens fackliga samorganisation Anna Ekström, ordförande Rörelsefolkhögskolornas intresseorganisation Anna Wigenmark, generalsekreterare Ordfront Lisa Pelling, chef tankesmedjan Arena idé Suzanne Standfast, generalsekreterare Oxfam Sverige Helén Petterson, förbundsordförande ABF Lena Ingelstam, generalsekreterare Forum – idéburna organisationer med social inriktning
Vi hälsar dig välkommen som utrikesminister Maria Malmer Stenergard (M). Det är en värld med stora utmaningar som du ställs inför. Som vi ser det blir en av dina viktigaste uppgifter att ge Sverige en tydlig röst på den globala arenan. Att driva en utrikespolitik som enbart fokuserar på närområdet och svenska intressen håller inte längre.
Sverige har en stolt historia där vi aktivt stått upp för fattiga och aktivt arbetat för fred. Den politiken har ibland föraktfullt utmålats som att Sverige velat vara ett världssamvete. Men som världen ser ut i dag – med allt fler krig, klimatkris, snabb tillbakagång av demokratin och fler människor som går hungriga – borde många politiska ledare plågas av dåligt samvete.
Den 22 september samlas världens ledare i New York för toppmötet ”Summit of the future”. Det är ett initiativ från FN:s generalsekreterare med syftet att få fart på det internationella samarbetet kring de ödesfrågor som mänskligheten står inför. Samtidigt sker också en avstämning kring hur långt världssamfundet kommit med Agenda 2030 och de globala utvecklingsmålen.
Tyvärr vet vi att avstämningen kommer att visa på att arbetet inte alls är i fas. Någonstans i en alltmer skakig och konfliktfylld värld har de gemensamma åtagandena försvunnit. I dag nämner inte den svenska regeringen ens de globala målen i utrikesdeklarationen. Vi hoppas att du som ny utrikesminister tänker ändra på det.
Demokrati & fred
I dag lever allt fler av världens befolkning i auktoritära stater eller totalitära diktaturer. Sverige måste därför bli en än mer aktiv aktör för demokrati och mänskliga rättigheter. Det är direkt kontraproduktivt att försvåra för de svenska biståndsorganisationer som ger stöd åt människor som kämpar för sina demokratiska rättigheter. Utveckla gärna i stället den demokratisatsningen som den tidigare regeringen startade.
Vi ser också fler väpnade konflikter. Alltmer resurser läggs på vapen i stället för på människor. Historiskt sett har Sverige varit en av de mest aktiva rösterna för nedrustning och även som Nato-medlemmar kan vi fortsätta vara drivande. Kärnvapnen hotar hela mänsklighetens fortlevnad och när vi nu ser att kärnvapenmakterna moderniserar sina arsenaler måste vi agera. Det säkerhetsläge vi befinner oss i efter Rysslands invasion av Ukraina tvingar oss och flera andra länder att rusta oss militärt. Men det får inte hindra de långsiktiga ambitionerna att verka för fred och helt få bort kärnvapnen från vår jord.
Klimatet en ödesfråga
Klimatkrisen är en ödesfråga för mänskligheten och hör nära ihop med utrikespolitiken. Här borde du agera på ett sätt som ger dina kolleger i regeringen dåligt samvete. Den svenska klimatpolitiken har havererat. Ska Sverige vara en tuff global aktör i klimatfrågan, och det måste vi, så behöver vi åter få en inhemsk klimatpolitik värd namnet.
Det kommer också finnas stora förväntningar på dig som kvinnlig utrikesminister. Få andra svenska utrikespolitiska initiativ har under senare år fått så stort genomslag internationellt som den feministiska utrikespolitiken.
Våga anslut dig till denna rörelse och ge kvinnor en starkare röst i länders utveckling och utrikespolitik.
I grunden måste avslutningsvis det internationella samarbetet utgå från en regelbaserad världsordning; att det finns gemensamma spelregler som alla stater respekterar. Över hela världen upplever man det som ett hyckleri när USA och stora delar av Västeuropa ger ett helhjärtat stöd till Ukraina, men samtidigt i praktiken tolererar Israels ockupation av Palestina, samt visar likgiltighet inför det fruktansvärda lidande som nu drabbar civilbefolkningen där.
Den svenska regeringen har inte på något meningsfullt sätt uttryckt medlidande med människorna i Gaza eller försökt ställa Israel till svars. Det gör oss inte till en trovärdig global aktör när vi ska tala för gemensamma regler och humanitär rätt. Vi hoppas att du ändrar på det och både visar medkänsla, står upp för alla människors lika värde samt kräver att alla stater ska följa den internationella rätten.
Sverige kan bidra till en annan värld. Ge oss en tydlig röst Maria Malmer Stenergard!
Margot Wallström
ordförande Olof Palmes internationella center och tidigare svensk utrikesminister (S)
Oscar Ernerot
generalsekreterare Olof Palmes internationella center
Att Sverige ska föra en politik som på alla områden bidrar till genomförandet av Agenda 2030 är beslutat både i Sveriges riksdag och av EU. Riksdagen har sagt att all svensk politik – nationell och internationell – ska bidra till en ekonomiskt, socialt och miljömässigt hållbar utveckling. Det innebär bland annat att de Globala målen aldrig kan vara en angelägenhet för enbart en minister eller ett departement.
Därför har vi i rapporten Barometer 2024, som presenteras idag, granskat deklarationer, strategier, regleringsbrev, budgetar och regeringens officiella kommunikation inom 24 politikområden, bland andra miljö och klimat, jämställdhet, fred och säkerhet och internationell handel. Bara på ett enda område har regeringen fört en politik som tydligt bidragit positivt.
Uppstår målkonflikter
Inom övriga områden har politiken antingen bidragit direkt negativt eller utgjorts av en kombination av beslut som både främjar och hämmar global utveckling. Sammantaget är det en försämring jämfört med senaste granskningen (2020), inte minst på miljö- och klimatområdet och när det gäller finansiering av de Globala målen.
En förutsättning för att tackla de globala utmaningarna är att skapa synergier mellan olika politikområden. Regeringsföreträdare lyfter till exempel vikten av relationen mellan bistånd och handel. Men för att följa riksdagsbeslutet om att ”ingen ska lämnas utanför” måste de människor som lever i störst fattigdom och utsatthet prioriteras genomgående. Det gäller även när det uppstår målkonflikter med svenska handels- eller migrationspolitiska intressen.
”Tillbakagången för demokratin och jämställdhet globalt, att allt fler människor lever under förtryck, leder till krig och konflikter som tvingar människor på flykt.”
Vi befinner oss i något som liknar en perfekt storm av sammanlänkade kriser. Klimatkrisen med torka och översvämningar leder till hunger och fattigdom. Tillbakagången för demokratin och jämställdhet globalt, att allt fler människor lever under förtryck, leder till krig och konflikter som tvingar människor på flykt. Det behövs krafttag av sällan skådat slag för att vända utvecklingen. Och vi behöver mer än någonsin göra detta i ett gränsöverskridande samarbete. Sverige kan bidra på många sätt, bland annat på FN:s toppmöte i september där världens länder måste ta sats för att accelerera arbetet framåt.
90 rekommendationer
Trots att vi är en liten nation har Sverige länge spelat en viktig roll genom att leda och driva på en hållbar och rättvis global utveckling. Ett positivt exempel från vår granskning är hur Sverige använder sin röst för att lyfta kvinnors och flickors sexuella och reproduktiva hälsa och rättigheter globalt. Goda exempel tenderar att sprida sig och plockas upp av fler.
Vårt bidrag är rapportens 90 rekommendationer, både för enskilda politikområden och till hjälp för ett kraftfullt och effektivt genomförande av hela samstämmighetspolitiken.
Regeringens samtliga ministrar är bundna av beslut i EU och riksdagen att bidra till en hållbar och rättvis utveckling. När kommer regeringens plan för hur det ska gå till?
Den här webbsidan använder cookies så att vi kan ge dig bästa möjliga användarupplevelse. Cookieinformationen sparas i din webbläsare, och utför olika funktioner, som t.ex. att känna igen dig när du kommer tillbaka till sidan. Detta gör i sin tur att vi kan förstå vilka delar av sidan du använder mest och finner viktiga.
Nödvändiga cookies
Nödvändiga cookies ska alltid vara påslagna så vi kan spara dina preferenser för cookie-inställningar.
Om du inaktiverar den här cookien kommer vi inte kunna spara dina preferenser. Det betyder att varje gång du besöker sidan kommer du att bli tillfrågad om cookies igen.
Cookies från tredje part
Den här webbsidan använder Google Analytics, Meta/Facebook för att samla anonym information så som antal besökare, och vilka sidor som är populärast.
Om du håller den här cookien påslagen hjälper det oss att förbättra webbsidan.
Please enable Strictly Necessary Cookies first so that we can save your preferences!
ENG
