Case-arkiv

I Sydafrika finns över två miljoner hushåll i så kallade ”informal settlements” i storstäderna. De kan liknas vid kåkstäder, och består av egenbyggda hus av korrigerad plåt där människor bor extremt trångt och över generationsgränserna. Hittills har coronaviruset inte fått spridning i något liknande område globalt, men Beatie Hofmeyr, chef på Palmecentrets partnerorganisaton ETU (Education and Training Unit), tror att Sydafrika kommer bli det land där vi först får se de ödesdigra konsekvenserna av detta.

Organisationen understödjer nu myndigheter och beslutsfattare i arbetet mot corona, med särskilt fokus på insatser som skyddar de allra mest utsatta. Beatie menar att de nu jobbar mot klockan för att kunna säkerställa så mycket hygien och isolering som möjligt för dessa grupper.

– Läget är redan kritiskt eftersom fyra av nio regioner har svår torka. Det innebär att mängder av människor även blivit av med tillgång till rinnande vatten, något som ju är helt nödvändigt när vi behöver tvätta händerna noggrant 20 gånger om dagen, säger Beatie.

ETU samlar nu alla sina krafter för att se till att människor i fattiga områden får bättre förutsättningar att klara smittan. Exempelvis har de initierat ett arbete i att ställa om lokala skolor och hallar som nu stängt, till att bli provisoriska isoleringsboenden.

– Många som blir sjuka ska inte uppsöka sjukhuset, det är endast för de i kritiskt tillstånd. Men det är ändå otroligt viktigt att smittan inte sprider sig till resten av familjen man bor med. Om man uppvisar symptom och blir sjuk kan man istället vända sig till ett sådant center. Där blir man isolerad och får basal sjukvårdshjälp, berättar Beatie.

Hur situationen utvecklas i landet återstår bara att se. Det vi kan se är att den av ANC ledda regeringen nu valt att sätta in hårda restriktioner för att få kontroll över spridningen. Eller som Beatie uttrycket det:

– Strategin är att rädda människoliv före ekonomin. Eftersom vår ekonomi redan är svag kommer det bli ett hårt slag. Men utan dessa restriktioner skulle vår vårdapparat krascha direkt och till följd av det skulle många människoliv gå förlorade.

Läs mer om Palmecentrets arbete i Sydafrika här. Vill du stödja vårt arbete med ETU? Swisha din gåva till 123 240 60 72 eller bli månadsgivare här.

– I många länder ses inte hushållsanställda som arbetstagare och om du finns i den informella sektorn omfattas du inte av ländernas lagstiftning, säger Sofia Johansson, internationell ombudsman på Kommunal.

Just det var problemet i Mexiko. Saken ställdes på sin spets när en 80-årig kvinna som jobbat som hushållsarbetare i 50 år lämnade in en talan till domstol om att få rätt att få del av socialförsäkringssystemet. Hon fick avslag; enligt lagen har det inte varit obligatoriskt att skriva in hushållsarbetare i systemet.

Kvinnan överklagade till Högsta domstolen och fick stöd av hushållsarbetarfacket Sinactraho.

– Vi gick ihop med andra organisationer och gjorde offentliga uttalanden där vi uppmanade domstolen att döma till hushållsarbetarens fördel, säger Norma Palacios från Sinactraho.

I december 2018 dömde Högsta Domstolen att det var diskriminering att arbetsgivare inte var skyldiga att registrera hushållsarbetare till socialförsäkringssystem. Domstolen gav regeringen tre år att ta fram ett system som gör anslutningen obligatorisk.

Att bli inskriven i sjukförsäkringen innebär att de mexikanska hushållsarbetarna kommer att ha tillgång till bland annat sjukvård, försäkringar vid arbetsskada, pension och arbetslöshetsförsäkring. Och barnomsorg, något som inte minst är viktigt för arbetande mödrar som kanske varit tvungna att lämna sina barn ensamma eller med sina äldre syskon.

Även om det finns frågor kvar att lösa konstaterar Norma Palacios att det här innebär verklig förändring.

– Nu gäller det att fortsätta att kämpa på som fackförening och visa att vi hushållsarbetare är organiserade och kräver vår rätt.

Även i Hongkong har hushållsarbetarna kämpat sig till en framgång. Hushållsarbetarfack i Asien samarbetar i den fackliga federationen FADWU som har sitt säte i Hongkong. Det kanske största problemet för hushållsarbetare här är bemanningsbolag som tar ut olagligt höga avgifter vilket till exempel kan leda till att arbetarna fastnar i skulder. Skulder som gör det svårt att lämna en anställning, även om man till exempel inte får ut sin lön eller utsätts för övergrepp.

– Det är många personer och företag som gör stora vinster på hushållsarbetarna, säger Fish Ip, koordinator på IDWF och räknar upp bland andra familjerna som får pengar från förmedlare för att sända sina döttrar utomlands, byöverhuvudena, skolorna där flickorna lärs upp, banker, korrupta tjänstemän och Hongkongs regering som åtnjuter billig arbetskraft.

Arbetet för att få till stånd förändringar har pågått länge genom att bland annat publicera rapporter, lyfta fram enskilda fall och protestera utanför bemanningsbolagen.

– Det var inte förrän fallet med Erwiana fick stor publicitet som regeringen till slut pressades att ta tag i problemet med bemanningsbolagens höga avgifter. Efter att ha jobbat en månad hos en arbetsgivare som misshandlade henne sökte Erwiana hjälp hos bemanningsbolaget men hon uppmanades att stanna kvar eftersom hon fortfarande var skyldig bolaget pengar på förmedlingsavgiften, säger Fish Ip.

Erwiana Sulistyaningsih var migrantarbetare från Indonesien. Hennes arbetsgivare skickade till slut hem henne, med bara flygbiljetten och ingen lön, och hotade hennes familj om hon avslöjade hur hon behandlats. Erwiana Sulistyaningsih anmälde dock sin före detta arbetsgivare och denne dömdes till fängelse i Hongkong.

Det här ledde till att regeringen tog fram en uppförandekod. Även om det inte innebär några nya regler är det nu tydligare vad bemanningsbolagen behöver uppfylla för att få förnyad licens att fortsätta att verka.

Hushållsarbetarna i Hongkong har dock fortfarande en utsatt position. I slutet av december publicerade hushållsarbetarfacket FADWU en rapport om de svårigheter som möter den som vill stämma sin arbetsgivare för att till exempel få ut lön.

– Rättssystemet i Hong Kong sviker migrantarbetare som jobbar som hushållsarbetare. De har ett underläge gentemot sina arbetsgivare i en förhandlingsprocess. De känner inte till Hongkongs lagar, de kanske inte talar kantonesiska eller engelska, och de lider av brist på information om hur processen går till och saknar stöd för att driva sina krav, sa Phobusk Gasing, ordförande för FADWU, när rapporten presenterades.

Migrantarbetare som vänder sig till det juridiska systemet med klagomål riskerar att bli av med sina jobb och bostad, vilket i slutänden gör att de kan övertygas att ta vad de erbjuds även om de egentligen inte är nöjda.

– Vi måste fortsätta att organisera fler hushållsarbetare och stärka deras organisation så att de kan hjälpa varandra, lära känna sina rättigheter och föra ut sina krav till allmänheten och till lagstiftarna, säger Fish Ip.

Innan sista augusti ska det arrangeras presidentval i Belarus. Att Alexander Lukasjenko kommer att vara president även efter valet är det ingen som tvekar om. Val i Belarus är att betrakta som en teater, något som arrangeras för att det ska ge intryck av demokrati men som i praktiken regisseras så att regimen får som man vill. Parlamentsvalet i höstas underkändes av samarbetsorganisationen OSSE:s valobservatörer som menade att valet inte höll ”internationell standard för demokratiska val”.

Även om det kostar att utmana, att ett engagemang i den politiska oppositionen innebär risker finns det krafter som arbetar för en annan utveckling. I ett ölkafé i närheten av den stora matmarknaden i centrala Minsk har ett 70-tal personer samlats en söndagsförmiddag i februari. Det är kongress för BSDP, Belarus socialdemokratiska parti, och ombud från landets regionala partiorganisationer tar plats runt borden i puben, som i vanliga fall i första hand lockar Minsks gaysamhälle.

– Det känns lite som Bayern att ha politiska möten i en ölhall, säger ett av ombuden innan kongressen öppnar.

Det är inte heller helt olikt ett årsmöte i en medelstor arbetarekommun. Men så har också arbetarrörelsen i Sverige haft ett engagemang för Belarus och flera av de som är ombud på kongressen har någon gång varit i Sverige på studiebesök hos arbetarekommuner, SSU-distrikt och andra delar av rörelsen.

BSDP har traditioner från 1900-talets början och återuppstod 1991 när partiet åter blev tillåtet. Med nära relationer till svensk socialdemokrati har partiet utvecklats steg för steg och byggt en partiorganisation i traditionell svensk stil. Det svenska partiprogrammet har översatts till ryska och varit en inspiration till BSDP:s principprogram.

Även budskapen känns igen. ”Vi tänker på var och en och arbetar tillsammans” står det på banderollen som täcker podiet. Bakom detsamma sitter Mjateslav Grib. Han utstrålar värdighet och erfarenhet och är generalsekreterare för BSDP. Han är också – i kraft av landets senaste demokratiskt sinnade statschef – en symbol och en påminnelse om att Belarus var på väg någon annanstans än där man är nu. 1994 efterträdde han Stanislav Sjujskjevitj, som var den som tillsammans med Rysslands Boris Jeltsin och Ukrainas Leonid Kravtjuk gav Sovjetunionen dödsstöten 1991, som talman i Belarus parlament och därmed landets statschef. Samma år arrangerades landets första presidentval som förde den då 38-årige Alexander Lukasjenko till posten. Han kom till makten genom ett demokratiskt val och med löften om att göra upp med korruption och maktmissbruk. Istället blev det början till slutet för den kortvariga demokratin och en ökad koncentration av makt till presidenten och en utveckling i alltmer auktoritär riktning.

BSDP är ett av 15 registrerade partier och har rätt att existera och ha kongresser. Men med allra största säkerhet finns informatörer i salen som rapporterar till KGB, den belarusiska säkerhetstjänsten, och en beredskap finns för att regimen ska störa kongressen. Regimen gör det också svårt för oppositionspartier att samlas för protestaktioner och även om gripanden har minskat ett tag har de kompenserats av att avgifterna för att söka tillstånd har ökat kraftigt och de som arrangerar offentliga sammankomster döms inte sällan till höga böter.

Presidentvalet kommer att rikta strålkastaren mot det annars svagt uppmärksammade Belarus i internationell media. Det är en möjlighet för BSDP och andra oppositionspartier att få omvärlden att reagera mot bristen på demokratiska spelregler. Ingen på BSDP:s kongress hyser nog särskilt stort hopp att utrymmet för den politiska oppositionen ska bli märkbart bättre, istället är målet långsiktigt och arbetet inriktat på att bygga ett starkt parti baserat på socialdemokratiska idéer som kan göra bra valrörelser och har en beredskap för att ta på sig politiskt ansvar den dagen det blir möjligt.

Text: Markus Alexandersson (S) Blekinge och Palmecentrets ambassadör
Bild: Maria Söderberg

Samira Zair är en av de tolv miljoner människor som tvingats på flykt från krigets Syrien. Slutstationen för flykten blev Göteborg och Sverige. I hemlandet brann Samiras politiska engagemang. Särskilt klappade hjärtat för kvinnors rättigheter. Drömmen var ett demokratiskt, jämställt och fredligt Syrien.

Samiras liv tog en annan vändning, men drömmen om det jämställda Syrien följde med. När Palmecentret i Stockholm 2013 samlade över 100 syriska kvinnor från olika organisationer, bakgrunder och delar av världen för att samtala om syriska kvinnors rättigheter, politiskt deltagande och demokratisk utveckling var Samira med. Mötet utgjorde startskottet för bildandet av Syrian Women’s Network (SWN).

Idag samlar nätverket 15 organisationer och 175 medlemmar världen över – alla med ett och samma mål: ett demokratiskt och jämställt Syrien. Med hjälp av utbildning, opinionsbildning och kapacitetsutveckling arbetar SWN med stöd från Palmecentret i både Syrien, dess grannländer och övriga världen med att stärka kvinnors politiska, sociala och medborgerliga rättigheter.

– Vägen till freden ligger i kvinnornas deltagande. Vi har sett konsekvenserna av kriget. Nu kräver vi fred, och vi kräver en ny typ av styre där makten fördelas lika mellan könen, säger Samira.

I Syrien organiserar nätverket kvinnor i en rad olika aktiviteter och projekt. En del av arbetet handlar om att stärka kvinnor i deras politiska deltagande. Med i nätverket är bland annat fyra kvinnliga politiker som efter stöd och kapacitetsutbildning från SWN nu fått politiska uppdrag i oppositionen. Samira berättar hur nätverket envist arbetar för att stötta dessa kvinnor som nu tagit plats i de politiska rummen. De patriarkala strukturerna sitter i väggarna.

– Situationen för kvinnor i Syrien är otroligt svår, det gör så ont när jag tänker på alla som åter igen hamnat mitt i krigets våld. Men jag kan ändå se hur något sakta håller på att förändras. Det finns ett motstånd idag – och det ger mig hopp. Kvinnor börjar höja sina röster, de vill förändra.

Representanter från nätverket når även ut till syriska kvinnor i flyktingläger och radikaliserade områden. Med hjälp av utbildning och informationsspridning verkar SWN för att stärka kvinnors självförtroende och självbild. Det är ett svårt arbete då traditionella värderingar och könsroller dominerar. Men vi ger inte upp, menar Samira.

Nätverket drivs till stor del ideellt, med ett litet kansli i Turkiet. Stödet från Palmecentret har funnits med sen nätverkets start.

– Vi ser inte Palmecentret som en stödjare, utan en partner. Att ha en organisation bakom sig som står upp för våra värderingar i den globala kampen för rättvisa, demokrati och mänskliga rättigheter är ovärderligt.

Vill din organisation engagera sig för att stötta SWN och de syriska kvinnornas kamp för jämställdhet, inflytande och fred? Hör av dig till Karina Cubilla.

– Vi utbildar kvinnliga ledare. Kvinnors röster måste höras internationellt, säger verksamhetsledaren som arrangerar en intensivutbildning för burmesiska kvinnor.

Vi träffar en av de cirka 120 kvinnor som har genomgått intensivutbildningen. Hon jobbar i dag med kommunikation och information på en organisation som jobbar för mänskliga rättigheter.

Mänskliga rättigheter, fredsbyggande och hur man arbetar med projekt och påverkansarbete är något av det som står på schemat. Hon påpekar att utbildningen också gav henne möjlighet att öva sin engelska så att hon i dag kan diskutera sin organisations arbete med personer från andra länder.

Verksamhetsledaren berättar stolt att många av de tidigare deltagarna stått upp mot förföljelsen av den muslimska minoriteten rohingya, även om det innebär att de utsätter sig själva för risker.

I Zimbabwe är fler kvinnor än män registererade till att rösta i de allmänna valen. Trots detta minskade andelen kvinnliga folkvalda i valet 2018. I en rapport framtagen av Palmecentrets partnerorganisation Hashtag Wispers kom det fram att medelålders och äldre kvinnor föredrog att rösta på manliga kandidater; dessutom fanns det få kvinnliga kandidater att rösta på.

Hashtag Whispers vill ändra på detta. Organisationen siktar på att öka antalet unga kvinnor som kandiderar i valet 2023 och antalet kvinnor som röstar på kvinnliga kandidater. Därför ska man bland annat ta fram manualer för hur man når framgång som kvinnlig politiker och för hur man motverkar patriarkala strukturer och arrangera träffar med erfarna kvinnor som mentorer.

– Du har inga mänskliga rättigheter, du får inte en bättre värld och du når inte de globala utvecklingsmålen utan en feministisk agenda, säger Sibonokhuhle Buhlungu, nationell koordinator på Whispers.

De politiska partierna är den viktigaste vägen för att öka kvinnors politiska inflytande eftersom det är den enda realistiska vägen för dem att bli valda – samtidigt som patriarkala strukturer i partierna enligt Whispers utgör ett stort hinder för att kvinnor faktiskt ska lyckas bli valda och nå höga poster.

Petrus Volmoer och Janetta Kyster har kommit till staden Robertson eftersom de har akut behov av juridisk rådgivning. De har arbetat tio år på samma fruktfarm, och haft en bostad som tillhört farmen. Men när Janetta vågade säga ifrån efter att hon utsatts för sexuella trakasserier av en arbetsledare hamnade de i en svår situation. De tvingades till övertidsarbete och helgarbete. Och nu har de vräkts från farmen.

Palmecentrets samarbetsorganisation Trust for Community Outreach and Education (TCOE) driver ett litet kontor för juridisk rådgivning i Robertson. De som arbetar där är inte utbildade jurister, men har skaffat sig kunskap om lagar och regler på arbetsmarknaden. Ibland tvingas de driva fall till domstol, och följer då med som stödpersoner i domstolen.

TCOE stöder en lokal fackförening för lantarbetare i Västra Kapprovinsen. Deneco Dubé är vice ordförande organisationen. Han bekräftar att arbetsförhållanden för lantarbetarna många gånger är usla och att de utsätts för ovärdig behandling.

Nyligen upptäckte facket till och med en Fair Trade-märkt vingård där löner och arbetsförhållanden inte alls motsvarade de krav som ställs för den märkningen. Arbetare på gården som klagade fick köpa billigt vin, som de sedan anklagades för att ha stulit, så att de kunde avskedas. Sedan missförhållandena upptäcktes har gården slutat att använda Fair Trade-märkningen.

– Svenska konsumenter måste ställa frågor om hur vinet de dricker producerats, säger Deneco Dubé.

I området runt Robertson finns flera vingårdar, men inte en enda av dem ägs av en svart vinmakare.

– Vi har sagt till ägaren på en av de större gårdarna att inom tre år skulle vi vilja att hälften av cheferna är svarta eller färgade. Men får bara till svar att det saknas kompetens.

Bland lantarbetare och jordlösa som får stöd via TCOE finns det till och med de som menar att man internationellt borde driva kravet på en bojkott av sydafrikanska jordbruksvaror.

Maja Ullberg ingick i en delegation från Handelsanställdas förbund avdelning 26 i Gävle som under hösten besökte Nordmakedonien för att möta de textilarbeterskor som de sedan något år tillbaka stödjer genom ett av Palmecentrets projekt.

Maja Ullberg är frisör och klubbordförande i Handels. För henne innebar resan till Nordmakedonien att hon för första gången reste ut för att se hur den fackliga solidariteten fungerar i praktiken. Hon mötte kvinnor som arbetar under svåra förhållanden, som av rädsla för att förlora jobbet inte vågade framträda öppet.

– Mötet med textilarbeterskorna skedde på en restaurang, där ägaren visat förståelse för deras situation. Vi fick sitta längts in i lokalen, och fick varken ta bilder eller anteckningar, berättar Maja Ullberg.

Kvinna födde barn på fabriken

Kvinnorna de mötte berättade att de tvingas betala tillbaka en del av sin lön till arbetsgivaren i kontanter, trots att lönen bara uppgår till den lagstadgade minimilönen. En kvinna berättade om hur hon efter semestern tvingades att betala tillbaka semesterersättningen till sin arbetsgivare. Ytterligare ett vittnesmål handlade om en kvinna som fött barn på fabriken, sedan hon vägrats ledighet inför förlossningen.

– Nu när jag själv varit ute och sett den här verkligheten förstår jag hur oerhört viktigt vårt stöd är, säger Maja Ullberg.

Stödet från Palmecentret och Handelsavdelningen går till organisationen Glasen Tekstilec. Grundare av organisationen är Kristina Ampeva, som själv fått sparken från en textilindustri efter att ha kritiserat arbetsförhållandena. Nu arbetar hon nära nog dygnet runt för att stödja andra kvinnor i samma situation.

Delegationen från Sverige besökte även en textilmässa där det var tillåtet att ta bilder och det gick att tala öppet med människor. Där träffade de representanter för den nya socialdemokratiska regeringen, som arbetar för att höja minimilönen och se till att arbetsmarknadslagstiftningen också följs i praktiken.

Inflationen är 400 procent. Det saknas elektricitet, vatten, mediciner och bensin. Lärare och sjuksköterskor arbetar bara två dagar i veckan, eftersom de inte har råd att åka till jobbet fler dagar. Läkarna har strejkat i månader. De som vågar protestera behandlas hårdhänt. Fackliga protester slås ned brutalt och fackliga ledare grips.

Mitt i detta elände turnerar en teatergrupp runt på olika arbetsplatser i och nära huvudstaden Harare, för att spela och bjuda in till diskussion om känsliga frågor som till exempel sexuella trakasserier, könssjukdomar eller korruption. Men även bildande ämnen som exempelvis hur man sköter sin ekonomi. Man kan förstås ställa sig frågan vad teater kan göra för nytta mitt i krisen.

– Kunskap är makt. När man får tillfälle att lära sig tala och diskutera så utvecklas man, och får större möjligheter att ställa makthavarna till svars, säger Jasen Mphepo, som är chef på Patsime, som är den organisation som får stöd av Palmecentret och ABF för att genomföra teaterprojektet.

Jasen Mphepo tillägger att kunskap som gör att man kan ta hand om sin hälsa hjälper människor att hålla sig friska och därmed kunna tjäna pengar. Teaterföreställningarna blir ett glädjefyllt avbrott i en annars besvärlig livssituation.

– Jag hoppas verkligen att ni från Sverige fortsätter att stödja den här verksamheten. Människor här känner sig hjälplösa, och teaterprojektet är ett sätt att utveckla kunskap och medvetenhet.

Palmecentret och dess medlemsorganisationer har en omfattande verksamhet i Zimbabwe, med i huvudsak till stöd till fackföreningar, kvinno- och ungdomsorganisationer.

I byn där Mevlida bor finns ingen kollektivtrafik, inget TV-nät eller någon telefonlinje. Mevlida har tre mobiltelefoner med olika SIM-kort, men oftast måste hon åka till en grannby för att kunna lita på täckningen. Hon återvände hit, till Daljegošta i Bosnien och Hercegovina, med sin krigsskadade man för fem år sedan.

Under kriget isolerades byn, och den är än i dag avskild från resten av omgivningen. Enligt ett bosniskt talesätt befinner man sig ”varken på jorden eller i himlen” när man lever isolerat.

– Kvinnorna i de isolerade byarna är inte inkluderade i samhället. Jag och några grannkvinnor bestämde oss för att starta en förening. Vårt mål var framför allt att få kvinnorna här att börja samlas och umgås utanför hemmet, berättar Mevlida.

Genom projektet, som genomförs av organisationen Vive Žene, har Mevlidas förening träffat andra kvinnoföreningar i närområdet.

– Vi var alla isolerade i våra hem och uppdelade på etniska grunder, serbiska kvinnor och bosniakiska för sig. Nu umgås vi och samarbetar jättebra. För mig är det viktigt att kvinnorna här lämnar hemmet då och då och förstår vikten av sitt egna värde. Nu lär vi oss att producera och sälja varor, så som sylt och saft, och ger råd till varandra, berättar Mevlida.

– Detta är ett land förstört av krig. Många av de som återvände tvingades bo år i tält när de kom tillbaka. De som bor här har överlevt koncentrationsläger och lider av trauman från kriget. Livet i de isolerade byarna präglas av patriarkala strukturer och aggressivitet, förklarar Mima Dahić, som är koordinator för projektet.

Många av kvinnorna som lever i byarna ses inte som en del av familjens försörjning. De lever av småskaligt jordbruk och producerar varor typiska för regionen. Genom nätverksprojektet har de fått utbildning i ekonomi, produktion och försäljning. Många av kvinnorna var tidigare återförsäljare av råvaror, men producerar nu i stället slutprodukterna. Varje år arrangeras en marknad i Tuzla där produkterna säljs. Och den goda kvaliteten har lett till att fler vill ta del av varorna.

Mevlida berättar att en väninna och medlem i föreningen utsattes för våld i hemmet. Genom stöd från projektet kunde hon få bättre insikt om sin situation.

– Men vad hjälpte det när hon inte var ekonomiskt självständig och därför måste gå tillbaka till förövaren? Jag förstod då att vi inte hade löst någonting och därför började vi arbeta med att stärka kvinnorna ekonomiskt också.

– I många fall har detta ändrat dynamiken i familjerna. Kvinnorna har en egen inkomst och bidrar till familjens försörjning, vilket såklart leder till en form av frigörelse, säger Mima.

Bli fadder för ett projekt
Vill du engagera din organisation i Palmecentrets verksamhet? Att bli projektfadder är ett enkelt sätt att bli aktiv. Organisationer närstående Palmecentret kan bli fadder för ett centralt drivet projekt. Det betyder att organisationen blir delaktiga i projektet men att inga krav ställs på genomförande. Läs mer här.

När cyklonen Idai drog in över Mocambique, Malawi och Zimbabwe i mitten av mars var förödelsen total i regionen. En talesperson för FN:s metereologiska organisation uppgav att det var en av de värsta cyklonerna på södra halvklotet. Bara i Zimbabwe beräknas över en kvarts miljon människor behöva humanitärt stöd. 90 000 människor (18 000 hushåll) har fått sina hem förstörda och behöver akutboende. 60 000 barn behöver omedelbart skydd och i den värst drabbade provinsen Manicaland är uppskattningsvis 95 procent av vägar och broar förstörda.

Redan innan cyklonen drog in så förväntades första halvåret bli det torraste på länge, med magra skördar och stor hunger som följd. Utöver det råder akut brist på kontanter i landet, inflationen på basvaror har stigit, arbetslösheten har parkerat sig strax över 90 procent och medicinerna i landet har tagit slut. En tredjedel av landets befolkning, fem miljoner människor, uppskattades vara i särskilt behov av livsuppehållande humanitär hjälp.

Det är viktigt att hålla två tankar i huvudet samtidigt. Det humanitära behovet är oerhört stort, men samtidigt som vi hjälper med det akuta måste vi också stötta lokala samarbetspartners i deras arbete som organiserar, utbildar och påverkar. Vi måste stötta de som ifrågasätter och utmanar och de som försöker förändra system och strukturer.

Den 14–16 januari hade fackliga federationen ZCTU – en av Palmecentrets samarbetspartners – uppmanat till generalstrejk. Det fanns flera bakomliggande orsaker men den utlösande faktorn var en drastisk höjning av bensinpriset, som gjorde att priset blev världens högsta. Alla stannade inte hemma, det blev oroligt på gatorna, med plundring av affärer och förstörelse. Militär kallades in, över tusen personer fängslades och 17 personer sköts till döds. Sociala medieplattformar låstes och under en tid stängdes internet ner helt i hela landet.

Förra årets val var menat att signalera att ett nytt system rådde. Zimbabwe skulle bjuda in till investeringar i och med att landets tredje president sedan självständigheten skulle få folkets förtroende. För första gången på femton år tilläts utländska valobservatörsmissioner på plats. Valet var fredligare än på länge, det fanns en uppsjö partier och kandidater som sökte förtroende. Men även om tonen mellan partierna mestadels var god förekom en hel del trakasserier inom partierna under nomineringsprocesserna, främst riktat mot kvinnor. Framförallt våldet efter valet blev lite för mycket för utländska investerare och internationella samfundet.

Palmecentret arbetar, tillsammans med medlemsorganisationers projektgrupper, långsiktigt med våra lokala partners för en hållbar förändring. Det handlar om att ställa myndigheter till svars, att människor gemensamt kräver sin rätt och gör sina röster hörda.

För att få till en riktig förändring behöver förutsättningar och attityder förändras. Lokala politiker och förvaltningar måste vara mer transparenta och faktiskt i större utsträckning hålla sina löften. Det krävs en social dialog som innefattar mer än regim och opposition, det krävs reformer och skyddsmekanismer för de som är aktiva inom den informella sektorn. Arbete krävs för att lösa det mest akuta samtidigt som man också riktar in sig på de bakomliggande orsakerna.

Nyhetsbrev

Stöd oss

Kvinna födde barn på fabriken