Palmecenter

”Demokratin i världen är på tillbakagång. I dag lever fler människor i länder med auktoritära tendenser än i länder som gör demokratiska framsteg”, konstaterade Wallström när hon presenterade utrikespolitiska deklarationen i riksdagen. Tillbakagången är global och många av Palmecentrets samarbetsorganisationer vittnar om ökad repression och trakasserier.

Utvecklingen gäller även Europa. Inför Europaparlamentsvalet finns anledning till en orosanmälan om ett brunt Europa. Det är också undertiteln till boken ”Ödesvalet” som Palmecentret lanserar i början av mars, i samarbete med skribenten Lars Jederlund. Boken beskriver de partier som befinner sig till höger om den traditionella högern och vad de vill göra med Europa. Boken är intressant men också skrämmande läsning. Vi gör klokt att ta dem på orden – de menar det de säger. Ungern halkade exempelvis ner i organisationen Freedom House:s listning av läget för civila och politiska fri- och rättigheter i världens alla länder. Som första land i EU klassas nu Ungern som ”delvis fritt”.

Därför är det glädjande att regeringens demokratioffensiv även ska omfatta Europasamarbetet – ”vi ska ställa krav på att demokratin och rättsstatens principer respekteras av samtliga EU:s medlemsstater”, slår Wallström fast. Demokratin måste vinnas i varje epok och av varje generation. Vi lever i dag i en avgörande tid för EU och Europas framtid.

Det ovanligt tydliga jämlikhetsperspektivet i den utrikespolitiska deklarationen är också mycket välkommet. Det finns ett otvetydigt samband mellan växande sociala klyftor och en minskande tilltro till demokratin. Därför behöver vi mer jämlikhet och mindre klyftor. Världens resurser behöver fördelas solidariskt, både inom och mellan länder. Ett ensidigt fokus i biståndet på de fattigaste länderna som varit rådande under senare år, inte minst under alliansregeringens åtta år vid makten, ersätts förhoppningsvis av ett fokus på de fattigaste människorna – oavsett om de bor i ett låg- eller medelinkomstland. Ökad tonvikt på den sociala dialogen mellan stater, arbetsgivare och fackföreningar är en viktig del. Den aviserade utvecklingen av initiativet Global Deal förpliktigar.

Att jämställdhet och kvinnors och flickors rättigheter fortsätter att stå i fokus för utrikespolitiken känns självklart. En konkretisering av vad den feministiska utrikespolitiken 2.0 kommer att innehålla är nödvändig. Sverige måste fortsätta att flytta fram positionerna på området.

Den andra prioriteringen i regeringens utrikespolitik är fred och säkerhet. Också här skulle det behövas en offensiv – en offensiv för perspektivet gemensam säkerhet i stället för fortsatt upprustning och krigsretorik. Freden kommer aldrig att kunna vinnas med militära medel.

Att regeringen avser ta ett nytt initiativ och samla en bred krets länder i arbetet för kärnvapennedrustning är naturligtvis välkommet. Men målet för nedrustning måste vara avrustning. Spänningarna i vår omvärld ökar och kärnvapenhotet har inte varit så stort som sedan kalla krigets dagar. Vi vet att ett kärnvapenkrig skulle utplåna hela mänskligheten. Att ett fåtal länder har mänsklighetens öde i sina händer är fullkomligt oacceptabelt och det måste den överväldigande majoritet länder som inte har kärnvapen ändra på. Också här bör Sverige och Wallström gå före – det ligger helt rätt i tiden.

Lars Jederlund har rest i Europa och träffat partierna, på deras lokala partikanslier och i Bryssel. Intervjuer med företrädare han träffat varvas med fakta

-Det är tydligt att dessa partier har en uttalat nationalistisk och främlingsfientlig målbild, som för dem är viktigare än EU:s gemensamma värderingar och det är klokt att ta dem på orden – de menar allvar, säger Lars Jederlund, författare till Ödesvalet.

Olof Palmes Internationella Center har som uppdrag att verka för demokrati och mänskliga rättigheter.

-De totalitära, fientliga och odemokratiska tendenser som breder ut sig i hela Europa gör valet i maj extra angeläget för alla oss som tror på demokrati, humanism och mänskliga rättigheter. De högerextrema partierna mobiliserar för fullt för att få betydande inflytande och makt i EU, och det är skrämmande säger Anna Sundström, generalsekreterare Olof Palmes Internationella Center.

Ödesvalet försöker svara på vad som kan komma att ske med EU och Europa efter Europaparlamentsvalet i maj. Statistik och lokala opinionsmätningar samt ökat parlamentariskt inflytande i de respektive länderna visar att partierna, som definieras och kategoriseras i boken, vuxit sig allt starkare. I vart fjärde EU-land sitter de i regering.

-Den nationalistiska, EU-kritiska och främlingsfientliga högern känner medvind. De beskriver Merkel och Macron som de största hoten mot Europa och ser det som sin uppgift att stoppa dem. Blir dom tillräckligt stora kommer dom att lyckas, så det finns skäl att vara orolig och att ta hoten på allvar, säger Lars Jederlund.

Ödesvalet – En orosanmälan om ett brunt Europa ges ut på Premiss förlag och kan köpas där böcker köps.

För ytterligare information kontakta:
Dan Wergelius, Olof Palmes Internationella Center
dan.wergelius@palmecenter.se

Manila, november 2018. Duggregnet, som gör att vi flyttar till ett bord under tak, kommer som en lättnad i den tryckande värmen som råder här i mitten av november.

Jag sitter med ett par kollegor och några svenska journalister och lyssnar på Youth for Mental Health Coalition, en lobbyorganisation som består av unga förespråkare och aktivister i Filippinerna, som bildades för att driva frågan om psykisk ohälsa bland unga i landet.

Med kring bordet är också Alvin Quintans, chef för Active Citizenship Foundation (ACF). ACF är en av de organisationer som Olof Palmes Internationella Centersamarbetar med i Filippinerna, och de i sin tur stödjer det arbete Youth for Mental Health Coalition bedriver. ACF arbetar för att öka människors politiska deltagande och lokalbefolkningens inflytande över lokal politik och samhällsutveckling i hela landet.

Raymond John Aguit, eller RJ som han kallas, är ordförande för Youth for Mental Health Coalition och aktivist samtidigt som han studerar till läkare. Han visar ett cirkeldiagram på sin bärbara dator, från en stor studie som Världshälsoorganisationen (WHO) har gjort kring antalet diagnostiserade depressioner per region i världen. Sydostasien har det största antalet av de regioner FN-organet kartlagt, med sina dryga 85 miljoner diagnoser.

Tillsammans med RJ beskriver Alyannah Lagasca och en annan ung aktivist som heter Wilfred Malabanan hur de arbetar med frågan. Alyannah har, precis som flera som engagerat sig i Youth for Mental Health Coalition, själv en neuropsykiatrisk diagnos. De berättar att stigmat är enormt kring psykisk ohälsa i Filippinerna.

För att kunna få relevant hjälp att klara sina universitetsstudier, till exempel, krävs dels förändrad lagstiftning och riktlinjer som ger unga som lider av psykisk ohälsa rättigheter och stöd, men också kunskap. Att lätta upp samtalsklimatet kring frågan, att våga prata om det och på sikt bryta stigmat.

RJ, Alyannah, Wilfred och alla deras aktivistkollegor lobbar nu för att man i Filippinerna ska uppdatera sin lagstiftning på området, berättar de. Man har fått hjälp av politiker som drivit frågan på olika nivåer, och en Mental Health Act har arbetats fram. Ett paket av riktlinjer och förslag som skulle göra livet lättare för Filippinernas unga och deras psykiska hälsa. Som ska motverka diskriminering och bryta stigmat.

Stockholm, januari 2019. Nu i veckan nås jag av nyheten att Filippinerna undertecknat och ska börja implementera de förslag vi fick höra om i regnet i Manila för två månader sedan. Att de riktlinjer som Youth for Mental Health Coalition skapat uppmärksamhet och byggt kunskap kring så länge nu alltså ska ingå i den vidare lagstiftningen som omgärdar hälso- och sjukvårdsområdet i Filippinerna.

Man har insett vidden av detta stora och alarmerande problem; för folkhälsan, för samhällsekonomin, men framför allt för vad det gör med unga människor om det förblir underprioriterat och förbisett.

I Sverige är ungas psykiska ohälsa också ett jätteproblem. Flera svenska rapporter vittnar på sistone om att unga i Sverige mår sämre och sämre (Tankesmedjan Tiden, Folkhälsomyndigheten, Mind). För lite för sent, brukar det heta, men ett gott tecken är i alla fall att statsminister Stefan Löfven tog upp frågan i regeringsförklaringen nu i veckan.

Ökad stress, prestationsångest och en ständigt uppkopplad tillvaro är alla faktorer som unga i Sverige delar med unga i Filippinerna. Något som kan kännas igen av unga människor i båda länderna är även den upplevda känslan av sämre levnadsvillkor och framtidsutsikter, på arbets- och bostadsmarknaden.

Lägg därtill att den politiska osäkerheten och oroligheten är enorm i Filippinerna efter president Dutertes tillträde 2016. Att det nästan dagligen sker utomrättsliga avrättningar genom hans krig mot droger och att så många som tiotusentals unga har skjutits till döds av polisen, något som välkomnats av inte bara presidenten utan av flera högt uppsatta politiker.

I ett samhälle genomsyrat av den rädsla som detta skapar, och som många jag träffade i Filippinerna vittnade om, finns en grogrund för ytterligare stress och hopplöshet inför framtiden för unga personer. Men det är också en grogrund för samhällsengagemang, medbestämmande och motkraft. Att om man organiserar sig på gräsrotsnivå kan man göra skillnad – som Youth for Mental Health Coalition gör.

Inte ett steg till. Ihar Komlik står på tröskeln till familjens lägenhet i utkanten av Minsk. Om han kliver över den bryter han mot den dom som utfärdades den 24 augusti 2018. Fem års ledarskapsförbud, fyra års frihetsinskränkning på helger och nätter, 200 000 svenska kronor i böter. Så blev straffet för Ihar Komlik och Gennady Fedynich, båda fackföreningsledare. De är verksamma inom det oberoende fackförbund (till skillnad från statligt närstående) som organiserar anställda inom elektronikindustrin i Belarus.

– När folk säger att vi är i opposition säger jag att det vi som försvarar lag och rätt mot de kriminella. Jag godkänner inte det nuvarande domstolssystemet, säger Ihar Komlik.

Han är förbjuden att lämna sitt hem mellan klockan 21 och 06 och på helger. Nyårshelgen har just passerat, men någon champagneflaska har inte öppnats i hemmet. I domen ingår även alkoholförbud. Övervakningen letar sig in i det mest privata, som om övervakningskameror ständigt vore riktade mot familjen.

Det var för ett och ett halvt år sedan som polisen gjorde husrannsakan och grep Ihar Komlik och Gennady Fedynich. De anklagades för att åren 2011–12 ha undanhållit 140 000 euro (1 435 210 svenska kronor) från beskattning. Pengarna påstods ha varit placerade i en litauisk bank.

– Under rättegången kunde man inte lägga fram några bevis. Det skrevs falska artiklar om mig, två av dem är undertecknade av en man som arbetar på den militära akademien. Ett exempel var att jag skulle ha köpt en lyxlägenhet. Men den här lilla lägenheten flyttade min hustru och jag till när min svärfar dog, säger Ihar Komlik

Inför den utdragna rättegången ställde KGB (säkerhetspolisen i Belarus) frågor till närmare 800 av fackförbundets 2 000 medlemmar.

– Men antalet medlemsansökningar har ändå ökat, ironiskt nog har rättegången gett oss fri, ja, obetald PR, skämtar han.

Finns det någon enskild händelse som gjorde att du och Gennady Fedynich fick ögonen på er?

– Jag är övertygad om att det var vår lyckade kampanj 2017 när vi samlade in 45 000 underskrifter mot den så kallade parasitlagen. Fackliga organisationer var ledande, men vi fick framför allt med oss många i regimens lojala väljarbas.

Med ”parasitlagen” ville president Aljaksandr Lukasjenka införa en straffskatt för arbetslösa. Den som inte arbetar eller lyckas hitta ett arbete skulle böta 2 500 kronor per år. Förslaget väckte vrede och blev en påminnelse om vad parasiter, tunejadtsy, kunde betyda på Sovjettiden; fängelse eller i värsta fall – som under de första revolutionsåren – dödsstraff. I april 2018 blev förslaget ersatt av ett nytt regelverk. ”Parasiterna” ska nu till skillnad från andra betala hela kostnaden för el och värme i sina hem.

Rättegången och domen har tagit mycket kraft och tid för Ihar Komlik. Som ung var han medlem i kommunistpartiets ungdomsförbund och djupt engagerad i både sitt arbete på universitetet och i sin fritid.

– Min pappa växte upp på ett barnhem och min mamma arbetade som metallarbetare. Jag ville göra gott i samhället. Drömmen var att få bli polis.

I dag den 30 januari tilldelas Daniel Ellsberg från USA Palmepriset, för ”sin djupa humanism och sitt storartade mod” (som det heter i prismotiveringen). Palmepriset delas ut av Olof Palmes minnesfond för internationell förståelse och gemensam säkerhet, en organisation som vi på Palmecentret ofta samarbetar med.

Priset delas ut samma dag som Olof Palme skulle ha fyllt 92 år. Grattis Daniel Ellsberg!

Daniel Ellsberg är mest känd för att ha avslöjat hemliga dokument om Vietnamkriget 1971. Det var länge kontroversiellt att kritisera USA:s krigföring. Olof Palmes kritik mot kriget ledde till exempel till att USA frös de diplomatiska förbindelserna med Sverige. Men Daniel Ellsbergs avslöjande bidrog till att vända opinionen mot kriget i USA.

Daniel Ellsberg är ett exempel på hur enskilda modiga människor kan göra skillnad. Det är extra viktigt att lyfta fram hans insats nu när vi ser på många håll i världen hur de som kritiserar makten hotas och utrymmet för fri debatt krymper.

Daniel Ellsberg har också varit en viktig röst för kärnvapennedrustning, till exempel med boken The Doomsday machine som kom ut 2017.

Nu i januari blev utredningen om kärnvapenförbud, som tillsatts av regeringen, färdig. Det är en utredning utan visioner, och utan förståelse för hur människor tidigare i historien lyckats skapa opinioner som fått utvecklingen att gå i en annan riktning.

Utredningen rekommenderar att Sverige inte undertecknar FN:s konvention om kärnvapenförbud. En beklaglig och felaktig slutsats som är bristfälligt underbyggd, det visar organisationen ICAN som tilldelades Nobels fredspris 2017. Läs rapporten här.

Enligt en opinionsundersökning som Sifo gjort på uppdrag av Palmecentret finns det en överväldigande majoritet (85 procent!) bland svenska folket för att underteckna konventionen. I en tid när världens ledare återigen skramlar med hot om kärnvapenkrig behöver Sverige gå före. Politikerna borde lyssna på väljarna och underteckna konventionen.

Enligt en undersökning som Palmecentret nyligen låtit Sifo göra anser 85 procent av svenskarna att Sverige ska skriva under konventionen om ett kärnvapenförbud. Konventionen röstades igenom i FN under sommaren 2017. Som en konsekvens av det fick ICAN, den globala kampanjen mot kärnvapen, Nobels fredspris förra året. Palmecentret är en av medlemmarna i ICAN.

Bland samtliga riksdagspartiers sympatisörer finns en klar majoritet för ett kärnvapenförbud. Det betyder att de borgerliga partierna inte alls går i takt med sina väljare. Partierna i Alliansen har redan sagt nej till ett svenskt undertecknande, utan att invänta den utredning som pågår kring vilka konsekvenser ett undertecknande kan få. Till exempel säger hela 93 procent av Centerpartiets sympatisörer att de vill att Sverige ska skriva under avtalet om ett kärnvapenförbud.

Opinionen för att Sverige ska ställa sig bakom kärnvapenförbudet är starkast bland kvinnorna. Bland kvinnor i åldrarna 15–29 år vill 94 procent se att Sverige skriver under. Regionalt har kärnvapenförbudet sina starkaste förespråkare i Malmöområdet, 93 procent, och Göteborgsområdet med 91 procent.

År 2019 måste bli året då Sverige tar nästa steg mot en värld fri från kärnvapen. Det är budskapet i en debattartikel i Svenska Dagbladet som Palmecentret skriver tillsammans med SSU, S-kvinnor, Socialdemokrater för tro och solidaritet, S-studenter, HBT-Socialdemokrater och Unga Örnar.

Den utredning som regeringen tillsatt för att utreda konsekvenserna av att Sverige undertecknar konventionen om förbud mot kärnvapen ska vara klar senast 21 januari. En skuggutredning gjord av Läkare mot Kärnvapen och Internationella Kvinnoförbundet för Fred och Frihet slår fast att det inte finns några hinder för Sverige att skriva under konventionen.

Palmecentret gjorde även 2017 en Sifo-undersökning om kärnvapenförbudet. Den undersökningen visade på samma starka folkopinion för att Sverige ska skriva på för ett förbud.

Vill du bidra till att Palmecentret kan fortsätta arbetet för att Sverige ska skriva på kärnvapenförbudet? Ge en gåva eller bli månadsgivare här

I juletid går mångas tankar till ett barn som för två tusen år sedan föddes i Betlehem. Men låt oss även ägna en tanke åt de barn som lever i dagens Betlehem, i Palestina. De lever i en stad som är inringad av den mur som Israel låtit bygga genom Palestina.

Från Olof Palmes Internationella Center har vi inför den här julen valt att lyfta fram två barn från Betlehem, som får symbolisera hur människor tvingas leva i en svår livssituation, som inte orsakats av vare sig torka eller jordbävning, utan av politiska beslut.

Ayham, 11 år, bor i ett trångt flyktingläger där människor levt i generationer, allt sedan Israel bildades. Han drömmer om att få spela fotboll på en riktigt gräsplan, och älskar den karateträning som Palmecentrets samarbetsorganisation arrangerar.

Haya, 7 år, bor granne med den israeliska muren, en mur som för henne alltid funnits där. Men sommarläger med zumba och målning har vidgat hennes vyer.

Palmecentret driver sammanlagt 16 projekt på Västbanken, Gaza och i Jerusalem. Nio organisationer från svensk arbetarrörelse deltar i projekten.

Lika väl som två barn från Palestina kunde vi lyft fram några av de miljoner kvinnliga hushållsarbetare som denna jul liksom alla andra jular arbetar långt hemifrån under slavliknande förhållanden. I stort behov av en stark fackförening. Vi kunde ha valt en politisk ledare från ett progressivt parti, som sitter fängslad efter att ha vågat höja sin röst mot förtrycket. Eller det kunde ha varit romer på Balkan, vars tillvaro präglas av misär och diskriminering.

Alla är exempel på individer och grupper som Palmecentret stöder i samverkan med hela den svenska arbetarrörelsen. Alla har de det gemensamt att det krävs organisering och politisk kamp för att förändra deras situation till det bättre.

Svensk arbetarrörelse har all anledning att ytterligare öka sin ambition att påverka världen utanför Sveriges gränser. Det räcker inte med att vinna slaget på hemmaplan. Det gäller inte minst nästa år då vi har ett val till Europaparlamentet då fascistiska och högerextrema krafter kan nå stora framgångar, om inte de progressiva motkrafterna mobiliserar till hundra procent.

Låt oss gemensamt se till att 2019 blir året då vi tar kliv bort från orättvisor, förtryck och klimatförnekelse. Från arbetarrörelsen är det viktigt att vara tydlig i sitt förhållande till omvärlden. De som förtrycker ska kallas förtryckare.

De högerextrema krafter som växer i Europa ska utmanas genom en tydlig alternativ berättelse, där jämlikhet och rättvisa står i centrum. Och hotet om ett kärnvapenkrig, som kan utrota hela mänskligheten, behöver bemötas med ett entydigt ställningstagande om att Sverige ska skriva under FN:s konvention om ett globalt förbud för kärnvapen.

– Jag och min lillebror blir inte så rädda när vi hör hur det smäller, men vi går alltid hem till mamma när det händer, berättar Haya, 7 år.

– Jag har sett hur den blomstrande huvudgatan som förbinder Betlehem med Jerusalem har stängts ner och hur en mur satts upp. Förut hade vi morgonsol, nu ser vi solen bara en kort stund på eftermiddagen, säger han.

Haya berättar att hon vill bli läkare när hon blir stor. För att kunna hjälpa människor, säger hon.

I somras deltog Haya på ett sommarläger som ordnades av Palmecentrets partner i Palestina. På lägret fick Haya prova på att simma, måla och dansa zumba.

– En bra sak med sommarlägret var att Haya fick träffa andra barn utanför skolan och den vanliga vänskapskretsen. Barn från andra platser, säger Jihad Bandak.

En aktivitet som uppmuntras hemma hos Haya är målning. Hayas mamma, Lisa Muallem, berättar att familjen anser att målning är ett sätt att ventilera stress och kunna uttrycka sig. Hon berättar att när Haya kommer hem från skolan med ett teckning så brukar de prata om den.

– Det är som att jag kan se hennes innersta känslor. Sen när det är sammandrabbningar utanför, och vi inte kan gå ut eller ha fönsterna öppna , så ger vi barnen penna och papper ibland så att de kan kommunicera sina känslor genom tecknandet.

Genom aktiviteterna försöker Lisa Muallem och Jihad Bandak göra livet så normalt som möjligt trots omständigheterna.

– Det viktiga är att försöka överföra sitt hopp till barnen, säger Lisa Muallem.

Ge en julgåva för att hjälpa barnen i Betlehem att våga hoppas på framtiden. Swisha till 123 240 6072, eller ge en gåva med bankkort här. Du kan också bli månadsgivare till Palmecentret.

Han och hans syskon är uppväxta i flyktingläger. De är den tredje generationen på flykt i sitt eget land.

Ayhams pappa Abu Hamzeh liknar livet under ockupation vid att vara fängslad, att aldrig få vila eller veta vad som händer härnäst. Han berättar om hur israeliska styrkor utför räder i flyktinglägret varje natt, och hur det påverkar en att aldrig riktigt få sova, aldrig känna sig trygg.

Men människor i Palestina mobiliserar mot orättvisor och ockupation. På Diyar arbetar man för att bygga upp samhället och för en hållbar ekonomisk utveckling med det palestinska kulturella arvet i åtanke. Palmecentrets partner bedriver ett antal projekt där mycket av verksamheten sker i flyktinglägren för att skapa meningsfull sysselsättning och att bryta isoleringen. Verksamheten har bland annat inriktning på kultur och idrott. Ett sådant program är karate.

– Jag gillar karateträningen, den gör att jag blir stark och kan få utlopp för stressen, säger Ayham. Karate har gjort mig motiverad och medveten.

– Karateträningens värderingar handlar om att stärka barnens självförtroende, så att de lättare kan hantera svårigheter och motgångar, och kunna bidra till samhället.

– Det viktigaste tycker jag är att barnen får släppa stress och oro. Att få mer utrymme, och att kunna utforska sig själva. Jag hoppas att karateträningen kan hjälpa dem att utvecklas. Jag hoppas att mina barn en dag ska kunna återvända till vår hemstad. Men det ser mörkt ut. I övrigt så önskar jag att mina barn inte ska behöva leva ett liv på flykt som jag och min far har gjort. Jag önskar att barnen får bättre utbildning, mer utrymme. Ett bättre liv än vad jag har haft, säger Abu Hamzeh.

Ayham visar upp ett hemmagjort fiskespö, en egen uppfinning. Och på frågan om vad han drömmer om svarar han:

– Jag vill bli en maskiningenjör och uppfinna saker som är till nytta för folket.

Ge en julgåva för att hjälpa barnen i Betlehem att våga hoppas på framtiden. Swisha till 123 240 6072, eller ge en gåva med bankkort här. Du kan också bli månadsgivare till Palmecentret.

Enligt julevangeliet föddes Jesus i Betlehem – som i dag hör till palestinska Västbanken. Lagom till jul drar vi i gång insamlingskampanjen Barnen i Betlehem – som skildrar livet för barn och unga i dagens Betlehem. Mer om insamlingen i nästa nyhetsbrev – håll utkik!

Palmecentret arbetar sedan många för ett fritt Palestina. Vi samarbetar med bland annat fackföreningar och ungdomsorganisationer. Våra partners bedriver en verksamhet som skapar förändring – och på sikt också bidrar till fred mellan Israel och Palestina. För konflikten måste lösas. Både det israeliska och det palestinska folket har rätt att leva i fred.

I veckan som gått har Palmecentret haft besök av Lamia från organisationen Old City Youth Association som med stöd av ABF Botkyrka Salem och Palmecentret bedriver ungdomsverksamhet i Östra Jerusalem. Tillsammans har vi rest runt i landet och berättat om livet i Palestina. Som Lamia själv uttrycker det:

– Att mina mänskliga rättigheter berövas mig, innebär inte att jag inte har rätt till dem.

I denna månads nyhetsbrev finns ett reportage från Filippinerna – där arbetarrörelsen kämpar vidare, trots mycket svåra förhållanden under Dutertes auktoritära styre.

Och till sist en riktigt glad nyhet: Sveriges riksdag har beslutat att ratificera ILOs konvention 189 om bättre arbetsvillkor för hushållsanställda. Det är något som bland annat vår medlemsorganisation LO slagits för. Konventionens syfte är att garantera till exempel rätt till reglerad arbetstid och ordentliga anställningsavtal. Ett mycket bra beslut av riksdagen. Det spelar stor roll vilka politiker vi väljer, även när det gäller globala frågor.

Nyhetsbrev

Stöd oss