Naomi Grossman

I dag bor Olga Karach i Vilnius och driver därifrån sitt arbete med organisationen Nasj Dom (Vårt hem). Palmecentret fick chansen att träffa henne under ett besök till Stockholm.

Hur har det senaste året varit för dig?
Överväldigande och hoppfullt. Trots allt hemskt som skett har händelserna i Belarus fått folk att lyfta blicken, i synnerhet de belarusiska kvinnorna. Att leva i en diktatur är fruktansvärt, men att leva som kvinna i en patriarkal diktatur är något helt annat. De samhällsproblem kvinnor nu fått upp ögonen för kan diktatorn Lukasjenko inte sudda bort.

Hur arbetar Nasj dom idag?
Några av oss som jobbar med organisationen har behövt fly från Belarus, jag driver nu mitt arbete från Litauen. Men majoriteten av våra anställda befinner sig fortfarande i landet och försöker jobba under extremt hård press. Lukasjenko vill tysta civilsamhället men vi ska inte låta honom lyckas.

Hur fortsätter frihetskampen?
Folk är för rädda för att protestera öppet på gatorna nu. Vi visste att vi skulle bli bemötta med våld och trakasserier av staten men inte att det skulle vara på denna nivå, och så ihållande. Men aktivismen fortsätter på andra sätt, digitalt, i mindre rum. Belarusierna använder sin svarta humor för att överleva, vid varje middagsbord skämtas det om Lukasjenko.

Webbinariet med fokus på ödesfrågorna klimatkrisen och kärnvapenhotet tar upp hur unga och framtidens ledare i morgon ser på möjligheterna att styra oss bort från dessa hot mot hela vår existens på jorden. Hur påverkas de unga av de bägge ”tvillinghoten”? Hur kan unga människor organisera sig för att leda utvecklingen för framtiden?

Medverkan av ungdomar från politiken och civilsamhället:
Veronica Sällemark, försvars- och säkerhetssakkunnig,
Elsie Gisselgård, försvars- och utrikespolitisk talesperson CUF,
Lisa Nåbo, ordförande SSU,
Pasi Huikuri, internationell sekreterare MUF,
Daniel Andersson, förbundsstyrelsen, Svenska Kyrkans Unga

Du har väl inte missat att du som medlem i en av våra 27 medlemsorganisationer kan söka stöd hos Palmecentret för att kommunicera om internationella frågor?

Kanske vill du bjuda hit en internationell gäst, göra en film till sociala medier eller anordna en temadag? Som max kan du få 45.000 kr.

I ett kärnvapenkrig finns inga vinnare, bara ömsesidig förintelse. Det var slutsatsen i den så kallade Palmekommissionens rapport, presenterad 1982. Det hjälper inte med fler och kraftigare vapen, säkerhet kan bara nås gemensamt.

När nu spänningarna ökar mellan supermakterna, nedrustningsavtal sägs upp och massförstörelsevapnen moderniseras är det åter dags att lyfta begreppet Gemensam säkerhet. En ny internationell kommission har bildats som nästa år, 40 år efter Palmekommissionen, ska presentera en rapport om hur vi gemensamt garanterar överlevnaden för vår planet. I seminariet möts tre personer som är aktiva i ”Common Security 2022”.

Panelister:

Jan Eliasson, tidigare vice generalsekreterare FN och tidigare utrikesminister
Rosaline Marbinah, ordförande Sveriges ungdomsorganisationer och ungdomsrepresentant OSSE
Anna Sundström, generalsekreterare Palmecentret

Situationen i Turkiet har varit turbulent länge och framtidsutsikterna för demokratin är svåra att överblicka. I spåren av pandemin har den auktoritära regimen dessutom kunnat utnyttja situationen för att begränsa det civila samhällets rörlighet och utrymme ytterligare. Bland annat har president Erdogan drivit igenom en lag som ger regeringen möjlighet att tvångsförvalta civilsamhällsorganisationer och beslagta deras tillgångar.

Den breda oppositionen, tidvis splittrad, är det största hoppet för demokratins överlevnad i Turkiet. Vad händer i landet, hur ser förutsättningarna ut för oppositionen under det auktoritära ledarskapet och vilken roll kan den hårt ansatta oppositionen ha i landets framtid? Hur kan Sverige bidra till en ny riktning för Turkiet – och hur kan svenska civilsamhällesorganisationer stödja sina kamrater i Turkiet?

Panelister:
Paul Levin, chef för Institutet för Turkietstudier, Stockholms universitet
Helin Sahin, chef för Team Mellanöstern & Nordafrika, Palmecentret
Samtalsledare: Anna Sundström, generalsekreterare Palmecentret

Året är 2016 och det har nyligen varit val i Myanmar/Burma. Den ikoniska Aung San Suu Kyi har blivit statsöverhuvud och omvärldens förväntningar är höga på att landet ska ta klivet in i nutiden efter 50 år av grym militärdiktatur.

Till Yangon anländer svenska Katja som har fått sparken från jobbet som kommunikationschef och därför behöver vila upp sig. Hon tänker hälsa på sin systerson Simon, som är trainee på Unicef, och kanske också åka på retreat och lära sig att meditera. Istället blir hon indragen i den politiska hetluften.

Möt författaren Helena Thorfinn i ett samtal med frilansjournalisten och Burmakännaren Axel Kronholm. Helena Thorfinn jobbade som journalist på bland annat SvD, TV4 och SVT innan hon började jobba internationellt med mänskliga rättigheter för bland annat Sida och Rädda Barnen. 2014 – 2017 var hon bosatt i Myanmar/Burma. Den vistelsen har givit upphov till romanen I munkens skugga som utspelar sig under den korta period då det gåtfulla landet öppnade upp för omvärlden.

Sju månader har gått sedan Burmas militär i en kupp avsatte landets demokratiskt valda ledare Aun San Suu Kyi. Med våld, hot, trakasserier och gripanden har juntan satt skräck i landets befolkning som vecka efter vecka protesterat mot maktövertagandet.

– De dödar inte bara oss, utan landets framtid och hopp om demokrati, säger Ko Bo Gyi från AAPP till The Guardian.

Palmecentret tillsammans med den svenska arbetarrörelsen fortsätter stödja demokrati- och fackliga aktivister i landet. Vill du skicka ett bidrag? Swisha 123 240 60 72 – märk med ”Burma”.

Den 8 juli offentliggjorde det norska telekombolaget Telenor att de planerade att sälja sin verksamhet i Burma till det libanesiska företaget M1 Group som har affärskopplingar till den burmesiska militären och en historik av att agera i auktoritära länder. Efter att nyheten offentliggjorts skrev 464 burmesiska organisationer till Telenor för att protestera mot försäljningen då det finns en risk att den digitala säkerheten i landet försämras med de nya ägarna.

Nu stämmer Palmecentret tillsammans med 44 andra civilsamhälles- och människorättsorganisationer in i kritiken mot den till synes snabba försäljningen av Telenors verksamhet i Burma. Vi uppmanar Telenor att avvakta med försäljningen till M1 Group och genomföra en transparent konsekvensanalys (så kallad human rights due diligence) i enlighet med FN:s vägledande principer för företag och mänskliga rättigheter.

Vidare uppmanar vi Telenor att konsultera lokala aktörer som berörs av beslutet – kontakter som hittills inte prioriterats. Analysen bör göras tillgänglig för allmänheten.

Anna Wickman kommer närmast från kommunikationsbyrån Reformklubben som seniorkonsult och har tidigare haft chefspositioner de senaste 15 åren med inriktning på opinion och påverkan, medlemsorganisering, förändringskommunikation och organisationsutveckling.

– Jag är stolt över det här uppdraget och att få vara en kraft för ökad demokrati och solidaritet, vilket behövs mer än någonsin. Genom bra och rätt kommunikation bidrar vi till samarbeten och att uppmärksamma vikten av vårt gemensamma engagemang och ansvar för ökad demokrati – lokalt och globalt. Den unika kunskap som Palmecentret har ska synas, höras och tas tillvara, säger Anna Wickman.

Olof Palmes Internationella Center är den svenska arbetarrörelsens samarbetsorganisation för internationella frågor med fokus på demokrati, rättigheter, klimat, fred och jämlikhet.

– Vi är glada att Anna är på plats, säger Anna Sundström, generalsekreterare för Palmecentret. I en tid när demokrati och mänskliga rättigheter utmanas vill Palmecentret bli en ännu starkare röst i debatten. Genom Annas gedigna kommunikationserfarenhet och ledarförmåga ges vårt kommunikationsarbete ny kraft och energi.

– Vi måste agera för att den värld vi har i morgon blir bättre rustad för att bekämpa såväl framtida pandemier, som att ta oss an de globala utmaningar vi står inför. Samtidigt höjs allt fler röster om att sätta vårt eget lands intresse först, sänka biståndet och bygga murar mot omvärlden. Tillsammans med våra medlems- och partnerorganisationer vill Palmecentret vara en ännu starkare motkraft mot auktoritära och nationalistiska krafter på frammarsch.

För frågor, kontakta Anna Wickman på 076-763 88 32 eller Anna Sundström på 070-220 05 55

Det var under en resa till Sverige i november förra året som Julia Mickiewicz bestämde sig. Hon kunde inte återvända till Belarus. Hon bjöds in till Sverige av Palmecentret och ABF, och väl på plats kunde hon öppet diskutera sin situation. Som förbundssekreterare för ABF Belarus och aktiv i protesterna mot Lukasjenka blev situationen i landet ohållbar.

– Jag var tvungen att ringa min man och säga att jag inte skulle komma hem, och att jag inte visste när vi kunde ses igen. Risken för fängelse var för stor, därifrån hade jag inte kunnat fortsätta mitt arbete, säger Julia som nu bor och driver ABF Belarus i exil från Litauen.

Idag är det precis ett år sedan den där valdagen, då Alexandr Lukasjenka, även kallad Europas sista diktator, utropade sig till ”segrare” i det val han riggat. Enligt hans egna utsago hade han fått 80 procent av rösterna. Sedan 1994 har han suttit på presidentmakten, och nu rann folkets bägare över. Protesterna började i Minsk och spred sig sedan över hela landet. Oppositionspolitiker, fackliga aktivister, civilsamhällesengagerade. Men också vanliga människor, arbetare och studenter som fått nog. Alla stod enade bakom ett enkelt budskap: Lukasjenka är inte vår ledare.

– Det här året har varit extremt tufft, men också otroligt inspirerande. Jag är så imponerad av det belarusiska folket. Vi har stått enade, stöttat varandra och visat på den solidaritet jag innerst inne visste fanns där, säger Julia som åter igen är på besök i Sverige för att träffa sina svenska ABF-kollegor.

Men trots att kämpaglöden inte släckts hos det belarusiska folket har situationen förändrats i landet. Våldet, trakasserierna, gripandena och morden har blivit så många och omfattande att människor inte längre vågar sig ut på gatorna menar Julia. Över 600 personer sitter som politiska fångar. Nu drivs de flesta civilsamhällesorganisationer under jorden. ABF Belarus har ingen öppen verksamhet.

– Lukasjenka har på ett sätt redan förlorat, han kan inte vinna tillbaka de människor vars åsikter om honom nu ändrats. Det kommer aldrig bli som det var förr i Belarus. Det är den viktigaste delen av den här revolutionen.

Nyhetsbrev

Stöd oss