Nyhetsbrev

Prenumerera gratis på våra nyhetsbrev och inbjudningar till seminarier.

Jag vill få nyhetsbrev
Jag vill få seminarieinbjudningar

ENG

• Vad vi gör
• Vad vi tycker
• Engagera dig
• Om Palmecentret
• Palme Resource Center

Stöd oss  

Stöd oss

Swisha ett valfritt belopp till

123 24 060 72

Fler sätt att stöjda oss »

Tack för ditt stöd!

Urgent action is needed to prevent the breakdown of our climate and the natural world. At the same time, the global divide between rich and poor is deeper than ever, and workers’ rights are under attack. The crisis of nature and the crisis of inequality are closely linked. We must address both at once.

That is why trade unions all over the world are calling for a Just Transition. All jobs need to become green and decent, and workers and communities must have safety and opportunity in this great shift. Importantly, they must also have a say in how the transition is made. Social dialogue between workers, their unions and employers are an essential part of a Just Transition.

This fundamental upgrade of the world of work must also benefit women. How do we seize this opportunity to take a leap towards gender equality? And what should the Global North be doing to support Just Transitions in the Global South?

Join us at this seminar to discuss what steps you can take during Stockholm+50 to ensure that the recovery from the COVID-19 pandemic supports a Just Transition for workers and communities.

Organizers: 

Olof Palme International Center, International Trade Union Confederation, the ITUC Just Transition Centre, The Swedish Trade Union Confederation, SOLIDAR, Foundation for European Progressive Studies, Friedrich-Ebert-Stiftung.

Moderator:

Oscar Ernerot (The Swedish Trade Union Confederation)

Panelists:

• Samantha Smith (The International Trade Union Confederation’s Just Transition Centre)
• Godfrey Kanyenze (The Labour and Economic Development Research Institute of Zimbabwe)
• Nadia April (Women’s Leadership Centre)

Livestream: 

You can follow the livestream on Zoom, where there is an option for interpretation to Spanish and French: Register here!

Or you can watch the livestream in English on Facebook: Watch it here!

More information on the conference

Our participation in Stockholm+50

Under de senaste åren har demokratin försvagats på global nivå. Denna utveckling drabbar inte bara invånarna i de länder där regimerna blir allt mer auktoritära. Det får även negativa konsekvenser för svenska löntagare.

Nu mer än någonsin måste vi göra allt vi kan för att försvara den hotade demokratin. Det finns få långsiktiga investeringar som är så viktiga som de i en mer demokratisk värld.

Ny rapport granskar effekter på hemmaplan

Bara under 2021 genomfördes den största ökningen av militärkupper på 20 år. Men trenden under senare år har snarare varit att länder gradvis tar steg i allt mer auktoritär riktning. Ofta handlar det om ledare som kommit till makten genom fria val och som sedan utnyttjar sin position för att angripa fria media, civilsamhällesorganisationer och demokratiska institutioner.

I rapporten Demokrati på reträtt – varför ska vi bry oss? visar vi hur demokratins globala tillbakagång drabbar oss i Sverige. Optimismen som följde efter murens fall och vid det inledande skedet av den arabiska våren har sedan mitten av 00-talet förbytts i pessimism.

Detta påverkar oss på flera sätt. En mer odemokratisk värld är en farligare värld. Exemplet med hur Putins Ryssland för ett folkrättsvidrigt erövringskrig mot Ukraina visar vilka risker som finns förknippade med auktoritära ledare som besitter stora militära resurser, i det här fallet även kärnvapen. Om nuvarande utveckling får fortsätta kommer spänningarna bara fortsätta öka. Det ökar risken för krig med stort mänskligt lidande och ytterligare människors som tvingas fly som konsekvens.

Läs rapporten!

Demokratin avgörande för klimatet

Den hotande demokratin är också det kanske största hindret för att vi människors tillsammans ska lyckas möta klimathotet. Många klimataktivister har en skeptisk eller uppgiven syn på demokratins förutsättningar att stävja klimatförändringarna.

Men fakta talar sitt tydliga språk. Demokratin kanske inte lyckas perfekt alla gånger, men alla andra alternativ är sämre. När auktoritära ledare tar över offras klimatambitioner och civilsamhällesorganisationer pressas tillbaka. Klimatet känner ingen nationsgränser.

Frågan om demokrati är också förknippad med den om social sammanhållning, jobb och arbetsvillkor.

Fria fackföreningar har alltid funnits i auktoritära staters och rörelsers kikarsikten. Den årliga rapport som den globala fackliga samarbetsorganisationen ITUC tar fram om övergrepp mot fackliga rättigheter visar på en dyster utveckling.

Internationellt arbete är ett skydd för oss i Sverige

I dagens globaliserade värld tvingas svenska löntagare att konkurrera med länder där löneanspråk slås ner med batonger. Om vi inte kan acceptera detta måste vi göra allt vi kan för att vända utvecklingen. Vi har från Sverige länge försökt sprida den svenska modellen, argumenterat för att fria och ansvarstagande parter är de som bäst klarar av att både ge ekonomisk utveckling och trygghet för löntagarna, exempelvis inom ramen för The Global Deal.

Vi måste ställa krav på starka globala institutioner som håller samman världen såväl socialt som politiskt. En värld där de grundläggande mänskliga rättigheter och gemensamma spelregler respekteras av alla stater är en grundförutsättning för att vända utvecklingen och gå mot en säkrare och mer demokratisk värld.

Men det går lite heller att nog betona vikten av det praktiska solidaritetsarbete som redan i dag bedrivs, exempelvis inom ramen för Palmecentrets verksamhet och inom de fackliga organisationerna. Demokrati måste byggas underifrån. Här finns också möjligheten för var och en att engagera sig. Det faktiska stödet från människa till människa, från fackförening till fackförening, är omistligt. Det gör nytta i det korta loppet, och bygger värdefulla relationer för framtiden.

Fel att skära i biståndet

Sveriges regering gör mycket bra för att värna den globala demokratin. Men ska det arbetet vara trovärdigt måste politiska deklarationer följas av faktiska resurser ute i verkligheten. De belarusiska fackföreningsaktivister som protesterar mot Putins krig utgör den verkliga frontlinjen. Vi får inte överge dem.

Därför är det så problematiskt att regeringen finansierar flyktingmottagandet från Ukraina genom   att kraftigt skära ner på utvecklingsbiståndet, bland annat just de biståndssatsningar som syftar till att stötta de krafter runt om i världen som arbetar för demokrati och mänskliga rättigheter. Sverige måste kunna garantera att vi är ett långsiktigt och trovärdigt stöd till de som i många fall riskerar allt för en demokrati vi alla tjänar på.

Demokrati är inget naturtillstånd. Det finns starka krafter som tjänar såväl ekonomiskt som politiskt på en mer auktoritär ordning. Samtidigt är det uppenbart att svenska folket och svenska löntagare tillhör dem som förlorar när demokratin pressas tillbaka.  Låt oss se till så att kommande årtionden präglas av nederlag och tillbakagång för tyrannerna. Det är både vår plikt som världsmedborgare och vårt egenintresse som löntagare.

Demokratin är på tillbakagång. Bara under 2021 genomfördes den största ökningen av kupper under de senaste två decennierna. Men det stora hotet handlar i dag inte om våld och kupper. Det handlar snarare om en gradvis förändring där den sittande regeringen urholkar de liberala och demokratiska rättigheterna, som fria och rättvisa val, yttrandefriheten och likhet inför lagen.

Koppling mellan demokrati och fred

Det finns en stark koppling mellan fred, demokrati och vår gemensamma säkerhet. Detta betyder förstås inte att demokratier inte kan dra ut i strid. Men länder som befinner sig i områden med låga demokrativärden har 70 procent större sannolikhet att genomgå en dödlig väpnad konflikt, jämfört med länder belägna i en region med höga demokrativärden.

Sambandet mellan fred och demokrati kan förstås på två sätt. Demokratier är mindre benägna att gå till krig, framför allt med varandra, och en värld med fler demokratier blir i sig en fredligare värld.

Demokrati behövs för att rädda världen undan klimatkatastrof

Idén om att mindre demokrati kan ge oss bättre förutsättningar för att stoppa klimatkrisen är missledande. Studier visar nämligen att:

• Demokratier är mer ambitiösa i sina klimatåtaganden än mer auktoritära länder.
• Demokratier har konsekvent högre ambitionsnivåer i sin klimatpolitik än auktoritära stater.

Ifall man jämför länder med lägst demokrativärden (till exempel Kina) och de med högst (till exempel Kanada) ökar de politiska åtagandena för att minska utsläpp av växthusgaser med 19 procent. Även när det gäller klimatambitioner i relation till Parisavtalet presterar demokratier betydligt bättre.

Demokratier stärker också plattformar där människor kan samlas och driva på klimatarbetet, och ger utrymme för exempelvis miljöorganisationer att sprida kunskap och fackföreningar att verka för en mer socialt hållbar klimatomställning.

Läs hela rapporten

Rapporten är framtagen av Tankesmedjan Tiden, LO och Olof Palmes Internationella Center. Rapportförfattare är Johan Sjölander och Lisa Weegar.

2021 levde 70 procent av världen befolkning i diktaturer. 2011 var den siffran 49 procent (källa: V-dem).

Tidigt på morgonen, bara timmar innan det nyvalda parlamentet skulle samlas och ha sitt första möte, arresterades flera av Burmas folkvalda ledare, bland andra Aung San Suu Kyi. Ännu en gång hade militären kört över folket och tagit makten i Burma.

– Första tecknet på att något inte stämde den morgonen var att varken telefon eller internet fungerade, men det gick att skicka sms. Mina kollegor och jag upprättade snabbt kontakt via sms och bestämde att alla skulle stanna hemma de första dagarna, berättar Michael Hauer, chef för Palmecentrets arbete i Asien och vid tidpunkten för kuppen bosatt i Rangoon med sin familj.

Efter ett par dagars tyst chock började människor protestera. En massrörelse växte snabbt, där folk över hela landet varje kväll klockan åtta högljutt bankade på kastruller och byttor, som ett sätt att visa sitt missnöje. Fem dagar efter kuppen gav sig tusentals modiga människor ut på gatorna i ett av Rangoons industridistrikt. De flesta var unga kvinnliga textilarbetare som fått nog och valde att öppet visa sin avsky mot militärkuppen. Demonstrationen blev startskottet på den massiva demonstrationsvåg vi sett skölja över Burma sedan dess. Rangoon och många andra städer paralyserades helt av demonstrationer och strejker.

– Känslan var att vi befann oss i händelsernas centrum, och att militären skulle ge vika för motståndsrörelsens enorma stöd. Den första tiden uppvisade militären ett visst tålamod med demonstrationerna, säger Michael Hauer.

Brutalt våld från regimen

Men när folket inte reagerade på militärens kommunikéer tog man som så många gånger förr i historien till brutalt våld mot civila. Snart förbjöds fackförbund och oberoende media. Ett år efter kuppen har runt 1600 människor dödats av militären. 12 500 personer har fängslats eller förts bort utan formella anklagelser.

Palmecentret samarbetar sedan många år med fackföreningsrörelsen, kvinnorörelsen och andra civilsamhällesorganisationer som arbetar för demokrati och mänskliga rättigheter i Burma. Partnerorganisationerna var i ett tidigt skede delaktiga i att organisera motståndet.

– Flera av våra partners uppfattas som ett direkt hot av juntan, och de har förbjudits. Därför var det viktigaste för oss att prioritera säkerheten för våra burmesiska kamrater. Men vi arbetade också för att försöka skapa så bra förutsättningar som möjligt för dem att vara en del av den folkrörelse som växte fram, berättar Michael.

Samlad opposition

Trots att militärens våld fortsatte att eskalera på gatorna så växte sig motståndet starkare, men i andra former. En parallell ”skuggregering” bildades. En civil olydnadsrörelse växte fram. Statsanställda vägrade arbeta under juntan. Medborgare vägrade betala skatt och el.

Utmärkande för Burmas framväxande demokratirörelse var att kvinnor klev fram och till stor del utgjorde den drivande kraften i motståndet. Bilder på kvinnor som använde saronger för att hindra soldaters frammarsch kablades ut i världsmedia.

– Lite tillspetsat kan man säga generalernas kupp oavsiktligt har bidragit till något ingen tidigare lyckats uppnå, nämligen en bred politisk enighet bland Burmas minoriteter och majoritetsbefolkning. En samlad opposition kämpar tillsammans, och våra partnerorganisationer är en del av det arbetet, säger Michael.

Tuffa arbetsvillkor

För Palmecentret ställde den nya situationen krav på helt förändrade arbetssätt. Militären kontrollerade nästan alla kommunikationsvägar, och banksektorn kollapsade. Michael och hans familj lämnade Burma.

– Det svåraste har varit att anpassa verksamheten till en situation i förfall. Ingen hade full inblick i vad som hände och det var svårt att hålla sig uppdaterad. Rutiner som etablerades en vecka kunde vara helt utdaterade nästa. Självklart begicks det misstag, men över lag tycker jag att vi som team hanterade situationen bra.

– Jag är mest stolt över hur våra partners agerat. Under hela den här krisen har de varit drivande inom motståndsrörelsen och aktivt bidragit till förutsättningar för ett nytt demokratiskt Burma.

Michael Hauer är Palmecentrets regionchef för Asien och Latinamerika. 

Stötta Burmas motkrafter!

Regeringen gör just nu den största nedskärningen någonsin av Sveriges internationella bistånd; 9,2 miljarder kronor, när biståndet får bära hela kostnaden för mottagandet av flyktingar från Ukraina. Inget annat EU-land har gjort i närheten av lika stora och snabba nedskärningar av det internationella biståndet. Detta svek mot världens fattiga och förtryckta, och mot Sveriges internationella klimatåtaganden, måste rättas till omedelbart.

För oss är det självklart att Sverige ska ta emot de människor som tvingas fly undan krig. Men regeringens beslut ställer utsatta grupper mot varandra. Till exempel lamslår nedskärningarna viktigt arbete som över 2 000 organisationer och nätverk i Afrika, Asien, Latinamerika, Mellanöstern och Östeuropa gör för hållbar utveckling och mänskliga rättigheter. Många av dem är verksamma i mycket svåra politiska miljöer där civilsamhällets utrymme redan är kraftigt begränsat och där miljö- och människorättsförsvarare ofta arbetar med livet som insats. Snabba och oförutsedda minskningar av stöd och avbrutna samarbeten gör Sverige till en minst sagt opålitlig samarbetspartner för dessa redan utsatta lokala aktörer.

En av de minst uppmärksammade – men mest uppseendeväckande – konsekvenserna av vårbudgeten är regeringens brutna löften om klimatfinansiering och hållbar utveckling. Det området nedprioriteras mer än de flesta områden i biståndsbudgeten, trots tidigare löften om kraftigt ökad internationell klimatfinansiering. Stödet till de globala klimatfonderna minskas sammanlagt med en miljard kronor, nästan en halvering. Andra budgetanslag, som det för hållbar utveckling som också inkluderar jämställdhet samt anslaget för demokrati och mänskliga rättigheter, är också bland de mest drabbade. Kort sagt: regeringen sviker allra mest de områden de själva säger sig prioritera.

FN varnade nyligen för att ofattbara 1,7 miljarder barn och vuxna riskerar att lida brist på mat i den globala hungerkatastrof som sker framför våra ögon. Fattigdom och ojämlikhet har förstärkts av klimatkrisen, och vi ser en allvarlig tillbakagång för demokrati och jämställdhet i spåren av covid 19-pandemin. En konsekvens av kriget i Ukraina är extrema priser på mat och energi. Det för med sig enormt mänskligt lidande, i Ukraina med närområde, men också i Afrika, Mellanöstern och globalt. Världen hänger ihop. Internationellt bistånd behövs för att förebygga allt värre konflikter och katastrofer, nu och i framtiden.

Vi, undertecknande organisationer, förväntar oss att Sveriges regering står för grundläggande medmänskliga värderingar. Sverige måste vara bättre än så här. Om vi inte står upp för våra värderingar i tider av kris – vad är de då värda?

När Sverige på toppmöte i Glasgow lovar klimatfinansiering till de mest utsatta länderna – då ska den levereras.

När statsministern i sin regeringsförklaring lyfter fram miljö- och klimatbiståndet – då ska det betyda något.

När regeringen har jämställdhet och demokrati som grundläggande utgångspunkter för Sveriges agerande i världen – då måste det finnas mening och vilja bakom orden.

När finansministern säger att svensk ekonomi står väl rustad att ta emot flyktingar undan kriget i Ukraina och budgetöverskottet på 139 miljarder kronor är större än väntat – då har Sverige råd med både solidariteten med flyktingar och vårt internationella bistånd.

Sverige har däremot inte råd att skära ner det internationella biståndet och svika människor och organisationer över hela världen som behöver vårt stöd mer än någonsin. Diktatorer världen över gnuggar just nu händerna när Sverige monterar ner sitt stöd till miljöförsvarare, demokratirörelser, kvinnorättsförsvarare och hbtqi-organisationer.

Det är ett alltigenom dåligt beslut att ta pengar från världens fattiga och förtryckta och i stället göra Sverige till den med råge största mottagaren av svenskt bistånd. Eftersom budgeten inte formellt ändrats utan beslutet fattats genom regleringsbrev till Sida, kan regeringen vilket ögonblick som helst ta tillbaka det här djupt orättfärdiga beslutet. Gör det nu!

Helena Lindemark, grundare och vice ordförande, 2022 Initiative Foundation

Jennifer Vidmo, generalsekreterare, ActionAid Sverige

Erik Lysén, chef Act Svenska kyrkan

Siri Bjerkan Karlsson, country director, ADRA Sverige

Louise Lindfors, generalsekreterare, Afrikagrupperna

Marie Cham, ordförande, Afrosvenskarnas riksorganisation

Alex Brekke, generalsekreterare, Amazon Watch Sverige

Anna Johansson, generalsekreterare, Amnesty Sverige.

Per-Olof Allerth, direktor, Ankarstiftelsen

Martina Hibell, generalsekreterare, Barnfonden

Anneli Dahlqvist, rektor, Bona Folkhögskola

Magnus Jägerskog, generalsekreterare, Bris

Reka Tolnai, förbundsordförande, Centerpartiets Ungdomsförbund

Anders L. Pettersson, exekutiv chef, Civil Rights Defenders

Anna Sundström, generalsekreterare Olof Palmes Internationella Center

… och 96 andra organisationer.

Debattartikeln publicerades först i Dala-Demokraten 16/5-2022.

I dagarna har oroligheterna i Palestina ökat efter att den Israeliska militären dödat, helt oprovocerat, den kända journalisten Shireen Abu Akleh. Fallet har ifrågasatts på många håll från flera viktiga internationella aktörer och senast har mordet av journalisten fördömts av FNs säkerhetsråd.

Agerandet är ett bevis på att Israel gång på gång gör allt för att strypa informationen om den riktiga israeliska ockupationen. Mordet på den legendariska och viktiga journalisten är ett hot mot de palestinska rösterna. Det är inte bara världen journalistkår som skakas, utan hela det palestinska samhället. Att mörda en journalist är att försöka mörda palestinska röster för frihet. Därför fördömer Palmecentret detta hänsynslösa agerande och efterfrågar att fallet ses som ett krigsbrott. Israel måste stå till svars för sitt agerande.

English:

In recent days, unrest in Palestine has intensified after the Israeli military killed, completely unprovoked, the well-known journalist Shireen Abu Akleh. The case has been questioned in many quarters by several important international actors and most recently the murder of the journalist has been condemned by the UN Security Council.

The action is proof that Israel repeatedly does everything it can to stifle information about the real Israeli occupation. The assassination of the legendary and important journalist is a threat to the Palestinian voice. It is not just the world of journalism that is being shaken, but the whole of Palestinian society. To murder a journalist is to try to murder Palestinian voices for freedom. Therefore, the Palme Center condemns this ruthless action and demands that the case be seen as a war crime. Israel must be held accountable for its actions.

Det Socialdemokratiska partiet har nu tagit ställning för ett svenskt medlemskap i Nato och Sverige kommer därmed att söka om medlemskap.

Rysslands olagliga invasion av Ukraina och det förändrade säkerhetsläge som det övergreppet medfört har tvingat fram en olyckligt snabb process.

Det Sverige där socialdemokratin varit den viktigaste politiska kraften har genom historien kombinerat sin roll som alliansfri stat med att vara en röst i världen som stått upp för demokrati, mänskliga rättigheter och en mer rättvis världsordning.

Sverige har också varit en nation som drivit på för fred och nedrustning, och bidragit till fredliga lösningar på väpnade konflikter. Folke Bernadotte, Dag Hammarskjöld, Raoul Wallenberg, Alva Myrdal, Olof Palme och Anna Lindh, raden av svenska fredshjältar kan göras lång.

Till det kommer att vi från Sverige under decennier avsatt en hundradel av våra samlade resurser till utvecklingsbistånd, och därigenom bidragit till förbättrade levnadsförhållanden för miljontals människor.

Nu vill det till att det Sverige, som inte längre kommer att vara alliansfritt, fortsätter att spela en aktiv och positiv roll i världen.

Natomedlemskapet får inte innebära att vi inte längre rakryggat törs stå upp för det som är rätt och riktigt.

Inte heller ska vi minska ner på de resurser vi avsätter för global utveckling och för klimatet. Tvärtom är det dags att ta ett steg framåt och ännu tydligare stå upp för en fredlig och hållbar värld.

• Avsätt två procent av bruttonationalinkomsten för utvecklingsbistånd.

  Om Nato kräver av oss att vi ska lägga två procent av statens budget på försvaret så bör vi avsätta lika mycket för att bygga en bättre värld. Vapen är till för att användas när kriget väl brutit ut. Låt oss då visa att Sverige och svensk arbetarrörelse fokuserar på att förebygga konflikter.
  Det gör vi genom att generöst bidra till minskad fattigdom, demokratisk och hållbar utveckling samt insatser mot den globala uppvärmningen. Den nedskärning som regeringen just nu genomför på utvecklingsbiståndet är oacceptabel.

• Bygg säkerhetspolitiken utifrån begreppet gemensam säkerhet.

  Det begreppet etablerades för 40 år sedan av en internationell kommission under ledning av Olof Palme. Palmecentret har lett ett arbete där en ny internationell kommission arbetar fram förslag på hur vi formar en världsordning som ger ökad säkerhet för alla.
  Världen blir inte tryggare när stater hotar varandra med fler och kraftigare vapen. Vi måste skapa en global ordning där vi gemensamt kan lösa de utmaningar som mänskligheten står inför.

• Sverige måste driva på för nedrustning och minskade globala militära kostnader.
  
  Ett tillfälligt behov av att stärka försvaret får inte skymma den ohållbara situation som råder i världen där svindlande stora belopp läggs på militär upprustning, samtidigt som det finns behov av enorma investeringar för att utrota fattigdom och stoppa den globala uppvärmningen.
  Palmecentret står bakom kravet att världens militära kostnader måste minskas med två procent per år, och att de resurserna i stället används till investeringar i fattigdomsminskning, nya hållbara jobb och klimatåtgärder.

• Kampen för en kärnvapenfri värld måste gå vidare.

  Natos största nackdel är att det är en militärallians uppbyggd kring en kärnvapenstrategi. Palmecentret kommer att fortsätta att opinionsbilda kring FN:s kärnvapenförbud och trycka på för att Sverige ska ratificera kärnvapenförbudet.
  På kort sikt kan vi inte förvänta oss att Ryssland eller Nato ensidigt avskaffar sina kärnvapen. Men kärnvapenfria stater kan samla sig och sätta press på de som innehar kärnvapen. I dag har 60 stater ställt sig bakom kärnvapenförbudet. Sverige borde snarast ta plats i den klubben. I ett första steg måste Sverige spela en aktiv roll när de stater som ratificerat kärnvapenförbudet i juni träffas i Wien för att tillsammans diskutera konkreta åtgärder. Sverige och Norge ska delta som observatörer, och har möjlighet att driva på arbetet.

• Socialdemokraternas förbehåll mot kärnvapen och utländska militära baser på svenskt territorium är bra men räcker inte. Lagstiftning krävs.
  

  Genom att förbjuda lagring av kärnvapen i Sverige bidrar vi till att dessa massförstörelsevapen inte sprids ytterligare. Inte heller ska vi öka spänningarna genom att tillåta utländska militärbaser i Sverige. I dessa fall räcker det inte med vaga politiska uttalanden, utan det krävs en tydlig lagstiftning.

• Sverige måste också behålla initiativet i en rad andra nedrustningsfrågor som till exempel förbud mot autonoma vapensystem och förhindra en militarisering av yttre rymden.

Beslutet att gå med i Nato har fattats i en snabb och forcerad process. Genom en debatt som alltför snävt fokuserat på försvarsförmåga och försvarsgarantier.

För beslutets långsiktiga legitimitet måste regeringen inte bara tydligt ta avstånd från Natos kärnvapendoktrin utan också säkerställa Sveriges fortsatt ledande roll för nedrusning och fred.

Annars finns snart inga nya namn att lägga till raden av svenska fredshjältar.

Anna Sundström, generalsekreterare, Olof Palmes Internationella Center

Debattartikeln publicerades i Aftonbladet 16/5-2022.

Cajsa Unnbom arbetar på Palmecentret som metodrådgivare för miljö och klimat och projektleder vår medverkan på Stockholm+50.

Vad är syftet med Stockholm+50?

– 1972 öppnade Olof Palme FN:s allra första miljökonferens i Stockholm. I år hålls en ny konferens för att uppmärksamma att det gått fem decennier sedan dess. Syftet är att få världens ledare att skynda på omställningen till ett bättre samhälle i balans med naturen. Bland annat genom att ta fram planer för en grön och rättvis återhämtning efter pandemin.

Vad finns det för ambitioner och mål med konferensen?

– Redan för ett halvsekel sedan sa Palme: ”Klimatet är den viktigaste frågan.” Läget är nu mycket mer akut – hela vår framtid avgörs under de närmaste få åren. Palmecentret vill att konferensen ska hedra Palmes arv genom kraftfull handling, för klimat och miljö och för jämlikhet. De hänger väldigt tydligt ihop.

På vilket sätt är global ojämlikhet och klimatkris sammankopplat?

– Klimatkrisen är en kris som skapats av de allra rikaste men som slår först och hårdast mot de mest utsatta. På så sätt är det världens största klassfråga. För att tackla klimatkrisen så måste vi byta ut det ohållbara ekonomiska system som eldar på den, det vill säga den nyliberala kapitalismen som sätter ekonomisk vinst för några få över möjligheten till ett gott liv för alla.

– Klimatkampen är därför också arbetarrörelsens kamp, det är viktigt att vi är med och formar hur vår ekonomi och vårt samhälle ska se ut. Vi backar till exempel fackens krav på en rättvis klimatomställning, som handlar om att alla jobb ska vara gröna och anständiga, och att arbetare ska ha inflytande över hur omställningen går till.

Vad kommer Palmecentret att göra under konferensen?

– Till konferensen kommer vi få besök av kamrater från andra länder, i huvudsak i södra Afrika. Vi kommer ha samtal med dem och lyfta deras röster. Sedan kommer vi folkbilda järnet! Inför Stockholm+50 arrangerar vi webbinarier, vi kommer delta på själva konferensen och på Folkets forum för miljö och global rättvisa, där gräsrotsrörelserna samlas.

Vad ser du personligen mest fram emot?

– Att få träffa och lyssna på miljörättvisekämpar från andra delar av världen. Sedan hoppas jag att konferensen ska ställa sig bakom förslaget om en internationell lag mot ekocid, alltså storskalig miljöförstörelse. Idag begås sådana brott utan att någon hålls ansvarig. Palme föreslog en ekocidlag redan på den ursprungliga Stockholmskonferensen, och nu är det hög tid att göra verklighet av det.

Läs mer om vår medverkan på Stockholm+50