Erica Fahlström

En ny våg av förtryck sveper just nu över Belarus inför presidentvalet i februari. Nyligen klassades ABF:s systerorganisation som en extremistisk organisation av regimen. En fredlig och demokratisk folkbildningsorganisation vars verksamhet bygger på tron om att fri folkbildning är centralt för samhällets utveckling och individens frigörelse. Vi kräver nu att regeringen uppmärksammar utvecklingen och ökar stödet till den demokratiska oppositionen.

Finska för nybörjare, Skriv- och läsutveckling, Privatekonomi och Akrylmåleri. Dessa är några av många olika studiecirklar som just nu genomförs på olika platser runt om i Sverige. Det är demokrati i praktisk mening där utgångspunkten är att alla har samma värde och lika rätt att delta i lärandeprocesser. Studiecirklar uppmuntrar till en öppen diskussion, där samtal och erfarenhetsutbyte innebär att alla deltagarna får öva i att argumentera, lyssna och resonera. Viktiga färdigheter i en fungerande demokrati.

Men skulle samma aktiviteter genomföras 50 mil bort från Sverige, i Belarus, skulle det klassas som extremistisk verksamhet.

I skuggan av världens kriser

Det kommer inte många nyheter från Belarus just nu. Uppmärksamheten efter de omfattande protesterna som följde efter valet 2020 har avtagit. Nyhetsflödet domineras nu av andra kriser och konflikter. I skuggan av detta har situationen i Belarus inte blivit mindre allvarlig, snarare tvärtom.

Ett parlamentsval har nyligen genomförts. Det var ett val utan riktiga oppositionspartier, utan valobservatörer och med tusentals fängslade oppositionella. I år firar Lukasjenko 30 år vid makten. Ett dystert jubileum tillägnat en despot, i ett land där grundläggande mänskliga rättigheter och demokratiska principer kränks systematiskt. Till våren stundar ett presidentval. Den enda valbara kandidaten? Aleksandr Lukasjenko.

Intensifierat förtryck och ökat våld

Det har gått fyra år sedan nyhetsflödet under en kort period fylldes av protesterna i Belarus med bilder av fredliga demonstrationer i rött och vitt. Att blott bära dessa färger idag kan leda till gripanden.

Under dessa år har regimen inte visat några tecken på att lätta på förtrycket. Snarare har situationen förvärrats och repressionen ökat. Tusentals politiska fångar är fängslade och många oppositionella är drivna i exil. Människorättsorganisationer har tvingats stänga ned och oberoende medier har tystats.

Nu ser vi ytterligare en upptrappning av våld och massarresteringar, där regimen med hårda och brutala tag försöker kuva den fortsatta frihetskampen. Ett aktuellt exempel på detta förtryck är klassningen av ABF:s systerorganisation i landet, ABF Belarus, som en extremistisk organisation. En folkbildningsorganisation, sedan 2021 verksam i exil och vars idéer och syften, likt ABF, bygger på tron om att fri och frivillig folkbildning är centralt för samhällets utveckling och individens frigörelse. Genom demokratiskt lärande skapas en bildad och kritiskt tänkande befolkning vilket är avgörande för demokratiutveckling. Och med det skapas ett stort hot mot en diktatur. Nu är ABF Belarus medlemmar i fara och flera har tvingats fly.

Öka stödet till den demokratiska oppositionen

Det belarusiska folkets kamp är lång och svår, men den påminner oss om att demokrati och mänskliga rättigheter aldrig får tas för givet, och hur viktigt det är att inte vända ryggen till när dessa rättigheter inskränks. Som en demokratiaktivist i exil med rädsla för att återvända nyligen beskrev det: ”Att sluta föresvävar inte oss. För varje arrestering de gör desto viktigare blir det att fortsatt kämpa för förändring”

ABF och Olof Palmes Internationella Center följer utvecklingen i landet och stöttar kampen för frihet och demokrati. Genom folkbildning och samarbete med demokratiska krafter i Belarus stöttar vi dem som dagligen riskerar sina liv och sin frihet för att möjliggöra en bättre framtid.

Regeringen behöver uppmärksamma att en ny våg av regressioner just nu sker i Belarus. Vi kräver att de tillsammans med andra länder ytterligare ökar trycket på regimen, samt ökar stödet till den demokratiska oppositionen och civilsamhället i Belarus.

Av de 130 belarusier som förra året sökte asyl i Sverige fick också 98 procent avslag på sin ansökan. Aktiva i civilsamhället utvisas systematiskt. FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter har beskrivit fängelseförhållandena i Belarus som en grym, omänsklig och förnedrande behandling, och att tortyr är vanligt förekommande. Sveriges uttalade stöd för den demokratiska oppositionen i Belarus klingar falskt när dessa utvisningar får fortgå.

Helén Pettersson, förbundsordförande ABF
Annica Dahl, förbundssekreterare ABF

Margot Wallström, ordförande Olof Palmes Internationella Center
Oscar Ernerot, generalsekreterare Olof Palmes Internationella Center

Susan Schurman, ordförande International Federation of Workers’ Education Associations (IFWEA)
Saliem Patel, generalsekreterare IFWEA

”Tofflan är ett akut behov”

– Jag kommer inte att prata om mitt lidande av att bo långa månader i tält, inte heller om bristen på mat och vätska. Jag kommer bara att säga: Jag har inga tofflor att sätta på fötterna när jag av någon anledning måste gå ut, inklusive att uträtta mina behov.

Abu Qasim, en äldre man, berättar att han har gått barfota de senaste två månaderna. Ibland delar han och hans fru på ett par slitna tofflor.

Umm Fadi, en äldre kvinna, lider av en diabetisk fotsjukdom som gör att sår läker sämre. Hennes fot träffades av en järnstav och såret är fortfarande öppet och varigt. Hennes läkare rådde henne innan krigets start att bära bomullsstrumpor, medicinska skor och försöka undvika sårskador för oro över komplikationer. Men nu kan hon inte få tag på skor eller tofflor – de går knappt att hitta på marknaden eller är prissatta i dollar.

– Mina tofflor gick sönder för länge sedan, och min pappa har inte råd att köpa tofflor till oss.

I det pågående kriget har Israel dödat över 41 000 människor på Gazaremsan. Befolkningen på 2,3 miljoner människor genomlever en humanitär katastrof och ockupationsmakten begränsar och hindrar nödhjälpen. Nittio procent är internflyktingar. De flesta har fått fly många gånger. Kriget har destabiliserat hela regionen. De senaste veckorna har våldet eskalerat och risken för storkrig växer.

Palmecentrets samarbetsorganisationer är alla personligen och direkt drabbade. Våra partners i Israel har förlorat släkt och vänner. Fredsorganisationerna kämpar ändå. Släktingar till gisslan har skapat en folkrörelse för att få till stånd en vapenvila där deras släkt och vänner friges. Nyligen samlade de hundratusentals israeler på gatorna till stöd för detta.

På Gazaremsan har förutsättningarna för våra samarbetsorganisationers arbete helt förstörts. Medarbetare och volontärer i organisationerna har skadats och dödats. En ung mor i en ungdomsorganisation dödades av ett israeliskt flygangrepp tillsammans med ett av sina barn. Hennes andra barn överlevde och är nu moderlös. En chef på samma organisation arresterades av israeliska militären i nästan en månad och utsattes för tortyr. När han väl släpptes fick han veta att hans föräldrar hade dödats i flyganfall.

Tragedierna är många. Trots det katastrofala läget gör organisationerna vad de kan för stötta barn och unga som under det senaste året fått fly gång på gång.

I skuggan av kriget på Gazaremsan har våldet på Västbanken ökat. Den israeliska regeringens politik och agerande har gett de militanta bosättarna på Västbanken ett nytt självförtroende. Våra partnerorganisationer på Västbanken berättar att bosättarna är mer välorganiserade och tyngre beväpnade än tidigare. Känslan av att vara värnlös är utbredd. De palestinska myndigheterna kan inte skydda civilbefolkningen. Nämner man världssamfundet och internationell rätt skrattar folk bittert. De ser att omvärlden inte gör någon skillnad för dem.

Och omvärlden har misslyckats. Trots upprepade försök att få till stånd en vapenvila har inte tillräcklig kraft satts bakom orden. Situationen har tillåtits eskalera och det humanitära priset för detta är katastrofalt.

Samtidigt har det folkrättsliga läget tydliggjorts på flera områden. Chefsåklagaren vid Internationella brottsmålsdomstolen ICC har begärt att arresteringsorder utfärdas för de Hamasledare som låg bakom attacken 7 oktober men även Israels premiärminister och försvarsminister. Den internationella domstolen ICJ slog i somras fast att den israeliska ockupationen är olaglig, att Israel bryter mot förbudet mot apartheid och rassegregering samt att det ankommer på omvärlden att se till att den olagliga situationen upphör. Samma domstol misstänker Israel för folkmord.

I detta läge är Sveriges röst alldeles för otydlig och räddhågsen. Tittar på man på den svenska utrikespolitiken under året blir kontrasten till tidigare regeringar påtaglig. I oktober är det tio år sedan Sverige erkände den palestinska staten. Erkännandet 2014 syftade till att bidra till att stärka den svagare parten i förhandlingarna och stödja en tvåstatslösning. Det var uttryck för en aktiv mellanösternpolitik och ingöt hopp.

Den nuvarande regeringen lät i stället frysa både utvecklingsbiståndet och biståndet till FNs organ för de palestinska flyktingarna (UNRWA) under flera månaders tid. När FNs generalförsamling röstade om att höja Palestinas status som medlemsland innan sommaren, lade Sverige ner sin röst. Detta trots att Sverige erkänt Palestina som stat.

Sverige lade också ner sin röst i FN i en omröstning om att den israeliska ockupationen måste upphöra inom ett år, i enlighet med ICJs utlåtande att ockupationen är olaglig. Norge, Finland, Frankrike, Estland och Lettland röstade tillsammans med en majoritet av världens stater för resolutionen.

Det tolkas som att Sverige överger principen att folkrätten gäller lika för alla.

Hur tolkas detta i omvärlden? Det tolkas som att Sverige överger principen att folkrätten gäller lika för alla. Det är inte bara moraliskt förkastligt. Det strider också mot vårt egenintresse.

Sverige har historiskt värnat folkrätten eftersom den också är en ödesfråga för vår egen säkerhet. När brott mot folkrätten sker ostraffat på en plats blir världen som helhet osäkrare.

Finns det då något hopp? I maj besökte det israelisk-palestinska fredsnätverket Two State Coalition Sverige. Deras budskap är tydligt. En tvåstatslösning är möjlig och nödvändig. Bara en politisk lösning där både det palestinska och det israeliska folkets rätt till självbestämmande och säkerhet förverkligas är en hållbar väg framåt.

Kanske finns hoppet i att omvärlden kommit till insikten att den inte längre kan ignorera frågan och hoppas att den ska lösa sig själv. Det krävs i stället att världens länder tvingar fram en fred baserad på folkrättsliga principer.

Krönikan publicerades först i Aktuellt i politiken den 7/10-2024.

Delta i en aktion för att visa att vi är många som kräver ett slut på de folkrättsbrott som pågår i Palestina och Israel, främst genom Israels krig mot Gaza, men också människorättskränkningarna mot palestinier på Västbanken, samt Hamas och andra palestinska väpnade gruppers olagliga attacker mot Israel.

Vi kräver att Sveriges regering agerar för:

Vi samlas för att under en dag läsa namnen på de barn som dödats sedan 7 oktober 2023, i Palestina och Israel. Tillsammans sörjer vi de som förlorats och visar att det är människor bakom siffrorna.

Dagen är till för att ge plats åt de barn som inte fått växa upp. Vi ber er därför vänligen att lämna skyltar, flaggor och banderoller hemma denna gång.

Vi bjuder in er till att delta genom att läsa upp ett eller flera barns namn från våra listor. Vill du inte läsa ett namn är du välkommen att komma för att visa ditt stöd.

Låt oss visa regeringen att vi är många som kräver att civila ska skyddas och att våldet stoppas NU. Inte ett liv till!

Den israeliska regeringens människorättsbrott bryter mot Artikel 2 i associeringsavtalet, som gör att avtalet villkoras genom parternas ”respekt för principer av demokrati och mänskliga rättigheter”. Det är ett ”essentiellt element” i EU:s associeringsavtal.

Vi fördömer otvetydigt alla brott mot internationell rätt, inklusive dödandet av civila, och uppmanar relevanta myndigheter att utreda dem utan dröjsmål.

Vad som sker i Gaza är en ”mänsklighetens kris” enligt FN:s generalsekreterare Antonio Guterres. Israels krig mot Gaza har resulterat i ett massivt antal civila offer, omfattande förstörelse av civil infrastruktur och upprepade tvångsförflyttningar av befolkningen. De flesta sjukhus har bombats och förstörts av den israeliska armén, och medicinsk personal har dödats. Befolkningen i Gaza drabbas av ett enormt lidande, hungersnöd och smittsamma sjukdomar, på grund av kontinuerliga attacker samt den israeliska blockaden av mat, vatten, bränsle, mediciner och humanitär nödhjälp. Barn och andra utsatta grupper har särskilt drabbats.

Den 26 januari 2024 dömde den Internationella domstolen, ICJ, att Israels nuvarande agerande i Gaza utgjorde risk för folkmord och beordrade Israel att vidta åtgärder för att förhindra det. Den 28 mars beordrade ICJ återigen Israel att genomföra dessa provisoriska åtgärder. Den 24 maj beordrade ICJ Israel att omedelbart avbryta sin militäroffensiv i Rafah samt öppna gränsövergången för att obehindrat förse nödhjälp. Alla dessa obligatoriska föreskrifter har ignorerats.

Den israeliska regeringens människorättsbrott började dock inte 2023 och är inte begränsade till Gazaremsan. Systematiska och utbredda kränkningar av mänskliga rättigheter är väldokumenterade under Israels 57 år långa ockupation av det palestinska territoriet och 17 år långa blockad av Gaza, såsom konfiskering av land och resurser samt rasdiskriminering. Det europeiska rådet har upprepade gånger uttryck sin oro över utvidgningen av bosättningar, blockaden av Gazaremsan och användningen av oproportionerligt våld.

Den 19 juli 2024 avgav ICJ ett rådgivande om de ”rättsliga konsekvenserna av Israels politik och praxis i det ockuperade palestinska territoriet, inklusive östra Jerusalem”. En av dess huvudsakliga slutsatser är att den israeliska ockupationen är olaglig. […] Domstolen betonade vidare att Israel bryter mot FN:s konvention mot rasdiskriminering:s förbud mot rassegregation och apartheid. […]

Sådana allvarliga brott mot internationell rätt och humanitär rätt skulle aldrig ha varit möjliga om det internationella samfundet, inklusive EU, hade ställt den israeliska regeringen till svars för sina handlingar och vidtagit lämpliga åtgärder som svar. Det är dags för detta misslyckade förhållningssätt att ändras.

Kampanjen riktar sig till alla berörda EU-aktörer, inklusive:

Att frysa associeringsavtalet på grund av Israels brott mot avtalets klausuler om mänskliga rättigheter är inte längre något att diskutera, utan en skyldighet för EU att vara förenlig med sina egna principer och värderingar. Underlåtenhet att göra det skulle innebära att man accepterar det nuvarande tillståndet av djup laglöshet som möjliggjorts av årtionden av straffrihet, och kommer att skapa ett farligt globalt prejudikat.

Signerat av 164 europeiska och internationella organisationer, inklusive civilsamhällesorganisationer i Österrike, Belgien, Finland, Frankrike, Tyskland, Irland, Italien, Lettland, Litauen, Luxemburg, Nederländerna, Slovenien, Spanien, Sverige och Schweiz.

Läs uppropet i sin helhet (på engelska), inklusive alla undertecknade:

I en värld där utmaningarna är större än någonsin – med en alarmerande klimatkris, demokratikris och ett ökande antal krig och katastrofer – fortsätter regeringen steg för steg sitt race mot botten i den svenska biståndsbudgeten. Det är världens utsatta och fattiga som i slutänden får betala för sänkningen, från demokratikämpar i Belarus till fackföreningsrörelsen i Zimbabwe. Och sänkningen sker samtidigt som Sveriges BNI spås öka, vilket innebär att vi kommer allt längre från tidigare mål om att en procent av vårt samlade välstånd ska gå till internationellt bistånd.

Samtidigt ökar försvarsutgifterna kraftigt. Sedan 2020 har anslagen till det militära försvaret fördubblats, och bara mellan 2023 och 2024 har anslagen höjts med mer än 30 miljarder kronor. I dag motsvarar försvarsanslaget 2,2 procent av BNP.

Säkerhetsläget efter Rysslands invasion av Ukraina tvingar oss att rusta oss bättre. Men det får inte stå emot det förebyggande säkerhetsarbetet som biståndet är en viktig del av. Att enbart möta den allvarliga utvecklingen i omvärlden genom vapen är både kortsiktigt och dumt.

Sverige existerar inte i ett vakuum.

Covid visade tydligt att globala kriser sprider sig och att Sverige inte existerar i ett vakuum. Hur starka vi än är så kan vi inte stå emot klimatkrisen, antidemokratiska rörelser och effekterna av ökade konflikter på egen hand. Internationellt utvecklingssamarbete behövs för att möta utvecklingen tillsammans. Det är en investering i en tryggare, mer hållbar och jämlik värld.

Annars visar årets budget tydligt på den nya biståndspolitikens inriktning med ökat fokus på det nationella egenintresset. Regeringens samordnande politik för global hållbar utveckling (PGU) har hittills varit osynlig i regeringens prioriteringar och kommunikation, och nu går man vidare och slopar den helt. I stället för att alla politikområden ska verka för en hållbar och rättvis värld där ingen ska tvingas leva i fattigdom och förtryck, ska nu biståndet i högre grad verka för andra svenska politikområdens mål.

Inte minst till regeringens mål inom migrationspolitiken. Migrationsverket får 2,6 miljarder i biståndsbudgeten, mer än dubbelt så mycket som anslaget till demokrati och mänskliga rättigheter.

I övrigt är det positivt att man i biståndsbudgeten betonar ett starkt stöd till civilsamhället. Det återstår dock att se vad det betyder i praktiken.

Den 17-18 september samlas 130 miljöorganisationer från fem av Colombias regioner, tillsammans med representanter för Colombias regering, kongress och internationella organisationer, i ett Nationellt Miljömöte.

Syftet är att samla organisationerna i en nationell miljökonvention för att med samlad kraft i en rörelse och med en gemensam agenda öka deltagandet och inflytandet över miljöpolitiken. Även inför FN:s toppmöte för biodiversitet, COP16, som äger rum i Colombia i oktober.

En viktig aspekt handlar om att analysera säkerhetssituationen för försvarare av och ledare i miljöarbetet. Colombia är nämligen det land i världen med flest mord och våld mot miljöaktivister.

Konventionen har föregåtts av flera förberedande möten i olika arbetsgrupper, och diskuterar bland annat miljörelaterade konflikter, klimaträttvisa, skogsskövling i Amazonas och Just Transition (rättvis klimatomställning).

Därutöver behandlas även Escazú-avtalets genomförande i landet. Det är ett regionalt avtal i Latinamerika och Karibien om tillgången till information, folkligt deltagande och rättvisa i miljöfrågorna.

Stöd från Palmecentret

Mötet och konventionen är en del av Palmecentrets pilotprojekt i Colombia som genomförs med vår partnerorganisation VoZes. Projektet har som syfte att stärka ungdomars deltagande i det lokala miljöarbetet i Amazonas och regionen Chocó.

Under projektets första halvår har det bidragit till att såväl Chocó-regionen som Cumaribo-kommunen har inkluderat miljöutbildningar för ungdomar i sina regionala och lokala utvecklingsplaner.

Över hela världen organiserar sig människor för en bättre framtid, för sina rättigheter och för rätten att leva i ett fritt och demokratiskt samhälle:

Namibia: Klimatprotester blev en global kampanj

I Namibia har Palmecentrets samarbetsorganisation Women’s Leadership Centre sedan 2020 mobiliserat civilsamhället mot oljeborrning i Kavangoregionen, vilket skulle få allvarliga konsekvenser för både miljön och sanfolket i området.

Det växte till en världsomfattande kampanj och ledde till att det kanadensiska företaget ReconAfrica tvingades bromsa sin verksamhet. I dag är oljeborrningen fortsatt satt på paus.

Thailand: Motståndskraftig demokratirörelse

I Thailand tvingades det största oppositionspartiet, socialdemokratiska Move Forward Party, att upplösas av landets författningsdomstol i somras. Det är inte första gången det sker, även partiets föregångare upplöstes av domstolen 2020 – vilket resulterade i stora nationella protester.

Men demokratirörelsen i landet har inte gett med sig, utan mobiliserade återigen snabbt för att starta ett nytt parti. Denna gång vid namn Folkets parti.

Belarus: Kreativa protester trots hårt förtryck

I Belarus har demokratirörelsen gång på gång hittat kreativa vägar att protestera, och landets regim får arbeta hårt för att försöka tysta dem.

Hittills har regeringen förbjudit: demonstrationståg, folksamlingar, skanderingar, plakat, höjda nävar, applåder (!), till och med den belarusiska flaggans röd/vita färgkombination, då allt detta använts som verktyg i kampen för demokrati.

Det innebär att det efter konserter är knäpptyst från publiken och att tomtedräkter kan beslagtas av polisen. Sådana absurda yttringar ger dock bara bränsle åt belarusernas frihetslängtan.

Gör mer demokrati – stöd vårt arbete

Ge ditt stöd till människor och folkrörelser som kämpar för demokrati, fred och mänskliga rättigheter. Bli månadsgivare till Palmecentret eller swisha en gåva till 123 24 060 72.

Samtalet kretsar kring dagens och framtidens Sydafrika. Parlamentsvalet 29:e maj var historiskt, för första gången sedan 1994 har ANC inte längre egen majoritet. Den breda koalition som bildats efter valet är brokig och samlar över 70% av parlamentets ledamöter, som spänner över hela det politiska fältet.

Vad betyder detta för framtiden i landet, och hur ska de reformer och mål som parlamentsmajoriteten enats om kunna genomföras? Och hur påverkas regionen i södra Afrika och Sydafrika som internationell aktör?

Medverkande:

Samtalsledare: Calle Sundstedt, Sydafrikahandläggare, Olof Palmes Internationella Center.

Den 7 augusti kom beslutet att Thailands konstitutionella domstol upplöser landets största oppositionsparti, socialdemokratiska Move Forward Party, över anklagelser om att de vill störta monarkin.

MFP har tagit tydlig ställning för ett demokratisk Thailand där frågor om social rättvisa tar plats i parlamentet. De har drivit på för reformering av militären och monarkin. Partiet var den stora vinnaren i förra årets parlamentsval med 38% av rösterna, men partiets premiärministerkandidat Pita Limjaroenrat blockerades från att bilda regering. Militären i Thailand bevakar fortsatt sina intressen och konstitutionen från 2017 garanterar dem ett stort politiskt inflytande.

Inte första gången

Med beslutet har även den politiska ledningen bannlysts på tio år från politiken, inklusive Pita Limjaroenrat och hans efterträdare Chaithawat Tulathon. Pita beordrades redan förra året att lämna sin parlamentsplats.

Det är inte heller första gången ett oppositionsparti har upplösts. MFP:s föregångare Future Forward Party, som då var tredje största parti, upplöstes av författningsdomstolen 2020. Det resulterade i stora nationella protester som utmanade det thailändska etablissemanget, till stor del drivandes av ungdoms- och studentrörelser.

Demonstrationerna möttes bland annat av massarresteringar och åtal av aktivister.

Thailands progressiva rörelse ger inte upp

Den här gången har man valt att inte gå ut på gatorna i samma utsträckning som när FFP upplöstes. Polis har under processen försökt tysta ned protester och sammankomster, och journalister som rapporterat från demonstrationer har arresterats och åtalats.

Men de progressiva krafterna i Thailand ger inte med sig för det. De var förberedda på utgången och har nu återigen startat ett nytt parti vid namn People’s Party, Folkets parti. Det är trots allt femte gången som partiet har upplösts och tvingats starta om på nytt. Nu uppmanas folket att gå med i partiet och arbeta politiskt för att få till den efterlängtade förändringen.

Domstolar används för att inskränka demokrati

Utvecklingen i Thailand är ett allvarligt angrepp på demokratin då man använder domstolsväsendet för att tysta den politiska oppositionen som utmanar maktens elit.

Att ta till juridiska medel för att inskränka demokratiska fri- och rättigheter är ett sätt som demokratin hotas runt om i världen.

Den internationella arbetarrörelsen bör visa sitt tydliga stöd för MFP, det nybildade Folkets parti och Thailands demokratirörelse! Öka din kunskap, dela deras uppdateringar och prata om vad som sker i Thailand.

Stöd oss

I skuggan av världens kriser

Intensifierat förtryck och ökat våld

Öka stödet till den demokratiska oppositionen

BLIXTINSAMLING: Rop på solidaritet från Belarus!

”Tofflan är ett akut behov”

Palmecentrets insamling fortsätter

Det tolkas som att Sverige överger principen att folkrätten gäller lika för alla.

Vi kräver att Sveriges regering agerar för:

Kampanjen riktar sig till alla berörda EU-aktörer, inklusive:

Läs uppropet i sin helhet (på engelska), inklusive alla undertecknade:

Sverige existerar inte i ett vakuum.

Stöd från Palmecentret

Namibia: Klimatprotester blev en global kampanj

Thailand: Motståndskraftig demokratirörelse

Belarus: Kreativa protester trots hårt förtryck

Gör mer demokrati – stöd vårt arbete

Medverkande:

Inte första gången

Thailands progressiva rörelse ger inte upp

Domstolar används för att inskränka demokrati

Nyhetsbrev

Stöd oss

I skuggan av världens kriser

Intensifierat förtryck och ökat våld

Öka stödet till den demokratiska oppositionen

BLIXTINSAMLING: Rop på solidaritet från Belarus!

”Tofflan är ett akut behov”

Palmecentrets insamling fortsätter

Det tolkas som att Sverige överger principen att folkrätten gäller lika för alla.

Vi kräver att Sveriges regering agerar för:

Kampanjen riktar sig till alla berörda EU-aktörer, inklusive:

Läs uppropet i sin helhet (på engelska), inklusive alla undertecknade:

Sverige existerar inte i ett vakuum.

Stöd från Palmecentret

Namibia: Klimatprotester blev en global kampanj

Thailand: Motståndskraftig demokratirörelse

Belarus: Kreativa protester trots hårt förtryck

Gör mer de­mo­kra­ti – stöd vårt ar­be­te

Medverkande:

Inte första gången

Thailands progressiva rörelse ger inte upp

Domstolar används för att inskränka demokrati

Gör mer demokrati – stöd vårt arbete