Växla språk / Change language ENG
Stöd oss  

Stöd oss

Swisha ett valfritt belopp till

123 24 060 72

Fler sätt att stöjda oss »

Tack för ditt stöd!

Mindre bistånd till Palestina kräver mer politisk vilja
Vi bevittnar med bestörtning ett eskalerande våld i både Israel och Palestina. Våldet sker i en tid när den nya israeliska regeringen har fattat en rad beslut som slår hårt mot palestinierna och riskerar att underminera den israeliska demokratin: israelisk suveränitet ska gälla på Västbanken, vilket i praktiken innebär en annektering.

Bosättningarna ska fortsätta växa och incitamenten för israeler att flytta dit utökas. Ministern för nationell säkerhet har fått mandat att ge israeliska säkerhetsstyrkor ytterligare immunitet för våldshandlingar, medan våldet från bosättare tar sig alltmer brutala former utan att förövarna lagförs. Israeliska människorättsorganisationer riskerar att tystas genom en rad åtgärder. Exempelvis beskattning av anslag från ”utländska statliga enheter” med syfte att försvaga organisationerna ekonomiskt och begränsa deras verksamhet.

Biståndet gör skillnad

Samtidigt som omvärldens stöd till dem som kämpar för mänskliga rättigheter i Israel och Palestina är viktigare än någonsin, väljer Sveriges regering att kraftigt dra ned på biståndet till Palestina.

Att stora delar av det bistånd som är tänkt att främja områden som mänskliga rättigheter, demokrati, jämställdhet och ekonomisk utveckling nu uteblir får naturligtvis konsekvenser, inte minst för den palestinska civilbefolkningen. Då behöver regeringen stärka andra vägar för att ta sitt ansvar för att skydda folkrätten och främja utveckling i Palestina. Detta är principer som i decennier har värnats av svenska regeringar oavsett politisk färg.

Nu behövs en stark svensk röst mer än någonsin.

Lindrar symptomen

När vi tillsammans besökte Israel och Palestina i slutet av förra året såg vi vilken skillnad svenskt bistånd gör i människors liv.

Vi mötte palestinska civilsamhällesorganisationer som med hjälp av biståndet kan fostra framtida demokratiska ledare och utkräva ansvar från de egna makthavarna.

Vi fick också se hur svenskt bistånd bidrar till ökad jämställdhet och kvinnors ekonomiska egenmakt när vi besökte kvinnoledda jordbrukskooperativ på Västbanken. Samtidigt var det tydligt att biståndet främst lindrar symptomen av ockupationen och inte löser grundorsakerna.

Vi träffade också israeliska politiker och civilsamhällesrepresentanter som uttryckte stor oro för den negativa demokratiska utvecklingen i Israel. Utvecklingen gör fredlig dialog allt svårare.

Ockupationen hindrar utvecklingen

Den israeliska ockupationen utgör det främsta hindret för palestinsk utveckling. Biståndet är nödvändigt för att övervaka brott mot folkrätten, men måste också följas upp med att hålla den israeliska ockupationsmakten ansvarig. Samtidigt behöver Sverige fortsätta verka för att reformera det, om än kringskurna, palestinska självstyret och stå fast vid ambitionen att bidra till en tvåstatslösning där israeler och palestinier kan leva tryggt, demokratiskt och rättvist sida vid sida.

Därför uppmanar vi Sveriges regering att:

 

Anna Johansson, Generalsekreterare Amnesty International Sverige

Anna Sundström, Generalsekreterare Olof Palmes Internationella Center

Anna Tibblin, Generalsekreterare Vi-skogen och We effect

Erik Lysén, chef Act Svenska Kyrkan

Petra Tötterman Andorff, Generalsekreterare Kvinna till Kvinna och ordförande för biståndsnätverket Concord Sverige.


Debattartikeln publicerades i Altinget 8/2-2023. 

Hongkong: Läk dina tumörer – vi har samma kamp globalt

Christopher Siu-tat Mung, kanslichef för Hong Kong Labour Rights Monitor, har nyligen varit på besök i Sverige för första gången någonsin, trots många års kontakt med den svenska fackföreningsrörelsen. Han lever i exil i England sedan september 2021, då han var tvungen att lämna Hongkong med sin familj för att undvika att bli fängslad.

Det var ett av hans livs mest smärtsamma och svåraste beslut med en stor lojalitetskonflikt. Vilket märks när Christopher, som kallas Tat, berättar om vad som hände. Men de fattade beslutet tillsammans i gruppen av fackliga ledare för HKCTU i Hongkong. Mot vetskapen att de som skulle vara kvar med allra största sannolikhet skulle bli fängslade, vilket de också blev.

Hongkongs fackföreningsledare, Carol Ng, Lee Cheuk-yan och Winne Yu sitter fortfarande i fängelse på obestämd tid. I december fick Lee Cheuk-Yan avslag på frihet mot borgen i väntan på nästa rättegång. Anledningen till att han inte släpptes, är att det anses som överhängande risk att han begår nya ”brott” eller lämnar Hongkong.

Varför anses fackliga organiseringar så hotfulla för sittande regeringar och makthavare?

– Därför att det samarbetet tillsammans blir så starkt och hotfullt.

Tat uppmanar till att det fackliga globala nätverket nu måste mobilisera och hålla i 150 års kamp och lång historia mot förtryck. Arbetarrörelsen måste ta sig an hoten, som är nu och växer med ökad fattigdom och minskade demokratier.

En livsuppgift

Tat har gjort till sin livsuppgift att arbeta fackligt. Det började redan på universitet runt 1989 och studier i filosofi. Det ledde honom fram till att fackligt arbete är ett verktyg för lösningar och livsfrågor på alla nivåer:

Snarare än att ”politisera fackföreningar” handlar kampen för demokrati mer om att implementera idén om den oberoende arbetarrörelsen och återställa politiken till dess själva rötter: mänsklig värdighet.

Mänsklig värdighet har under åren varit ledord för HKTCU. De såg de maktlösa arbetarna och att arbetarrörelsen var nyckeln till att resa sig och bli starkare. Arbetsgivarna försummade de mest fundamentala grundläggande sociala rättigheterna, som att ge betalt alls för utfört arbete.

Vändpunkten var den stora 30-dagarsstrejken 2007. Arbetarna var helt desperata över sina löner och långa arbetsdagar. De arresterades då, men det var inte alls så farligt som nu. Efter det kom kollektiva förhandlingar på plats och ett antal arbetsliga rättigheter.

Som mest har HKTCU haft över 100 000 medlemmar, vilket var 20 procent av arbetsstyrkan. Kanske inte en stor siffra för oss i Sverige, men stort med tanke på uppförsbacken i att fackföreningar för många Hongkong-bor, var förknippade med det kommunistiska partiets politiska förtryck och kontroll, liksom det har varit för ukrainare och före detta Sovjet.

Vilka är de viktigaste frågorna nu och framåt?

– Att frigöra de fackligt fängslade! Och sprida information om hur regeringen använder lagstiftning som vapen och förtryck. Vi måste ”läka våra tumörer” och fortsätta kämpa. Regimen kan förstöra en organisation, men den kan inte förstöra de övertygelser och värderingar som organisationen representerar, avslutar Tat.


FAKTA:

HKCTU: Den fackliga federationen i Hongkong för arbetare, jämför LO i Sverige. I september 2021 blev det i praktiken omöjligt att arbeta fackligt då myndigheterna tystar medlemmarna genom att fängsla de fackliga ledarna. De använder sig av en kombination av den nya Nationella säkerhetslagstiftningen och gammal kolonial lagstiftning som förbjuder ”uppror”. Trots det fortsätter f d fackliga medlemmar att ”ta informella samtal” med arbetsgivare på vissa arbetsplatser, för att kunna påverka i arbetsrelaterade frågor. De fortsätter även att ha kontakt med media, men demonstrationer och strejker som förr är numer förbjudna.

Hong Kong Labour Rights Monitor: Det fackliga nätverket internationellt, som fortsätter att påverka och sätta press på de kinesiska myndigheterna.

Carol Ng, före detta ordförande för HKCTU och British Airways Hong Kong Cabin Crew Union, Winne Yu, sjuksköterska och före detta styrelseledamot av det nu upplösta fackförbundet the Hospital Authority Employees Alliance och Lee Cheuk-yan, generalsekreterare för HKCTU, sitter fängslade i Hongkong anklagade för att ha stört den allmänna ordningen.

Gemensamt uttalande med LO och Kommunal

Intervju med Lee Cheuk-Yan

Hongkong: Global Rights Index

 

Vi kräver frigivning av fackliga ledare i Hongkong

Hongkongs fackföreningsledare, Carol Ng, Lee Cheuk-yan och Winne Yu sitter fortfarande i fängelse sedan september 2021, för att ha stått upp för fackliga och andra grundläggande mänskliga rättigheter.

Vi uppmanar myndigheterna i Hongkong att upprätthålla sina internationella åtaganden och omedelbart frige dem.

Vi står upp för våra kamrater i Hongkong och kommer alltid att stödja deras kamp för demokrati och mänskliga rättigheter. Rätten att få yttra sig och att fritt få organisera sig i fackföreningar är universell och okränkbar!

Olof Palmes Internationella Center, LO och Kommunal.


Carol Ng, före detta ordförande för HKCTU och British Airways Hong Kong Cabin Crew Union, Winne Yu, sjuksköterska och före detta styrelseledamot av det nu upplösta fackförbundet the Hospital Authority Employees Alliance och Lee Cheuk-yan Generalsekreterare för HKCTU sitter fängslade i Hongkong anklagade för att ha stört den allmänna ordningen.

De sitter fortfarande fängslade på obestämd tid. I december fick Lee Cheuk-yan avslag på frihet mot borgen i väntan på nästa rättegång. Anledningen till att han inte släpptes, är att risken att han begår nya ”brott” eller lämnar Hongkong anses som överhängande.

Läs vår intervju med Lee Cheuk-yan från 2021:

Läs artikeln

Det blir slutet för all laglig opposition i Belarus

Så kom då beslutet i Belarus som alla väntat på, och som innebär slutet för all förekomst av laglig opposition i landet.

Så här beslutade Lukasjenkas ”parlament” i förra veckan: 

Minimigränsen för att skapa ett politiskt parti kommer att höjas till 5 000 personer. 

Då ska man veta att det handlar om 5000 personer som ska rapporteras in till Justitieministeriet med namn, adresser och födelsedata. Någon kallade de här listorna för ”arkebuseringslistor” och inget av de oppositionspartier som fortfarande har registrering tänker i nuläget lämna in några listor över sina medlemmar.

Det kommer nu att tillåtas att politiska partier finansieras av den republikanska eller lokala budgeten. 

Detta förenklar ju för makten att bilda och driva nya regimvänliga alternativ. 

Endast medborgare i Republiken Belarus som är permanent bosatta i landet och som har fyllt 18 år kan vara medlemmar i ett politiskt parti. 

Så blir man av med alla de som tvingats lämna landet pga förföljelser. Det finns andra lagförslag som diskuteras om att ta ifrån sådana personer deras egendom och deras medborgarskap.

Politiska partier kan likvideras.

De kan likvideras ”i händelse av krigspropaganda, terrorism, extremism, annan verksamhet som är förbjuden enligt lag, verksamhet som skadar statliga och (eller) allmänna intressen”. Även på grund av mottagande av medel och annan egendom från utländska källor.

Det finns exempel från domstol där högläsning på belarusiska ansetts vara ”extremism”. För att inte tala om att klä sig i rött och vitt, symbolen för det fria Belarus. 

Universella huvudmål och mål har fastställts för alla partier.

Vilket bör inskrivas i stadgarna, tillsammans med andra mål och mål som är specifika för varje politiskt parti. Detta är ”att säkerställa okränkbarheten av den konstitutionella ordningen och civil harmoni, deltagande i regeringen genom deras företrädare, bistånd till, genomförande av samt skydd av medborgarnas rättigheter, friheter och intressen, etc.”. Praktiskt, staten kan styra partiernas mål och stadgar.

Nuvarande politiska partier måste omregistrera sig inom 6 månader.

Detta innebär att de 5-6 politiska partier som har haft officiell registrering sedan 90-talet, däribland den svenska socialdemokratins systerparti BSDP, kommer att upphöra som lagligt parti. 

BSDP:s nuvarande partiledare, Ihar Barysau, som befinner sig i exil i Belgien, suckar när vi ber honom om en kommentar. 

– Vi har väntat på detta, det var bara en tidsfråga. De belarusiska partierna, även BSDP, kommer att fortsätta att verka och kritisera regimen i exil. När Belarus blir ett fritt och demokratiskt land, kommer vi tillbaka.


Gör mer demokrati!

Stötta motkrafterna och demokratikämparna i Belarus och runt om i världen:

Ge en gåva

Krisen i Burma går in på sitt tredje år

Situationen i Burma är mycket allvarlig. Militärjuntan håller nästan 14 000 politiska fångar inspärrade under vidriga förhållanden och har dödat 2 900 mänskorättsförsvarare. FN bedömer att 17,6 miljoner människor är i behov av humanitär assistans (34% av befolkningen).

Burma befinner sig i skarp nedåtgående våldsspiral med systematiska övergrepp mot demokratirörelsen, enskilda rättighetsförsvarare och oberoende media.

– Det kan vara svårt att föreställa sig hur djup kris Burma befinner sig i. För att sätta det i perspektiv kan man nämna att under perioden februari till november 2022 genomförde den burmesiska militären 374 luftangrepp med stridsflyg mot civila mål, inlusive sjukhus och skolor. Enligt ACLED (Armed Conflict Location & Event Data) är Burma klassad som den allvarligaste konflikten i världen, säger Michael Hauer, Asienchef på Palmecentret.

”Sham Elections” ska hållas under 2023

Militärjuntan planerar att genomföra allmänna val under 2023. För att säkerställa en valvinst kommer endast partier som ställer sig bakom konstitutionen från 2008 att tillåtas, vilket utesluter i princip opposition. Oppositionen kallar det kommande valet Sham Elections för att understryka att detta på inget sätt kan betraktas som ett öppet och fritt val.

– Militären vill använda valet för att legitimera sitt maktövertagande. Risken är stor att valet kommer att fungera som ytterligare bränsle på elden. Det är viktigt att omvärlden är eniga i sitt fördömande av valet och att ensidigt stödja Burmas oppositionsarbete för demokratisk federalism.

Kraftigt minskat stöd från Sverige

I årets regleringsbrev till Sida skär regeringen ner biståndsbudgeten för Burma med 60 %, från 250 miljoner årligen till 100 miljoner.

– Att regeringen väljer att drastiskt minska stödet till Burma mitt under pågående kris är helt obegripligt. Dessutom går minskningen stick i stäv med statsministerns regeringsförklaring där civilsamhälle och demokratiaktivister skulle vara prioriterade. Med sitt beslut blottar regeringen sin okunskap om situationen i Burma och vilket mervärde Sverige och svenska aktörer kan bidra med i denna svåra situation, säger Michael Hauer.


Gör mer demokrati!

Stötta de modiga motkrafterna och demokratikämparna i Burma. Swisha en gåva till 123 24 060 72. Märk gåvan med ”Burma”.

Sviktande internationell solidaritet

Den här sidan uppdateras

Redan innan valet i september stod det klart att både Moderaterna och Sverigedemokraterna ville slopa enprocentmålet för Sveriges internationella bistånd. I Tidöavtalet och höstbudgeten klargjordes nya prioriteringar för biståndet och de praktiska konsekvenserna presenterades i regleringsbrevet till Sida innan jul. De innefattar bland annat fokus på närområdet och Ukraina, minskat stöd till FN-organ, och nedmontering av informations- och kommunikationsanslaget.

– Den svenska solidariteten med Ukraina och ett långsiktigt stöd är självklart, men att det sker på bekostnad av världens fattiga är osolidariskt, sa vår generalsekreterare Anna Sundström till Global Bar Magazine i december.

Indraget infokomstöd

Beskedet från regeringen att i princip dra in informations-och kommunikationsanslaget är ett hårt slag mot civilsamhällets granskande och folkbildande verksamhet. Vårt samlade kommunikationsarbete är fundamentalt för att skapa direktkontakt mellan några av världens utsatta och svensk allmänhet, för att lyfta deras berättelser i svensk debatt och för att mobilisera för internationell solidaritet. Det är ett arbete som är fortsatt lika viktigt nu när svenskt bistånd skärs ner och omprioriteras. 

Sviktande internationell solidaritet

Exempelvis skärs stödet till Burma ner med 60% samtidigt som situationen blir allt värre i landet. Även stödet till Palestina drabbas av kraftiga nedskärningar – trots att 2022 var det dödligaste året för palestinier på Västbanken sedan 2006. Stödet till civilsamhällets möjligheter att organisera sig sänks med 10% trots att den auktoritära utvecklingen ökar i vår omvärld och begränsar civilsamhällets möjligheter att verka. Och trots att civilsamhället och demokratiaktivister var ett uttalat prioriteringsområde i statsministerns regeringsförklaring i höstas.

Biståndet ska även villkoras och användas för att öka återvandring, trots att krig och katastrof driver allt fler människor på flykt. Inte bara i Ukraina, utan på många platser runt om i världen. 

Ditt stöd är avgörande

Dessa nedskärningar i biståndet sker alltså samtidigt som regeringen drar in finansiering till svenska civilsamhällesorganisationers arbete med att synliggöra kriser i omvärlden. Men vi tänker inte tystna.

Ditt engagemang för internationell solidaritet är avgörande för framtiden. Vi hoppas att du vill vara med oss i att högljutt protestera mot de nedskärningar som regeringen nu gör. Och att du vill fortsätta att stötta vår verksamhet och de motkrafter och folkrörelser som kämpar för demokrati och mänskliga rättigheter. 

Bli månadsgivare eller ge en gåva

Engagera dig


Debatt och analys

Representanter för Föreningen för utvecklingsfrågor (FUF), Sidas vetenskapliga råd m.fl. skriver om de kraftiga nedskärningarna i forskningsbiståndet. ”Sveriges kapacitet för att medverka i, debattera och granska utvecklingssamarbetet, urholkas således både vad gäller spetskompetens, forskningen, och nyrekryteringen av unga personer”, skriver de.

Debatt: ”Minskat forskningsbistånd drabbar Sverige”

Oscar Ernerot, chef för LO:s internationella enhet, gör en jämförelse mellan angrepp på civilsamhället och fackföreningsrörelsen av auktoritära krafter runt om i världen och den utveckling vi nu börjar se i Sverige.

Debatt: Varför vill regeringen tysta civilsamhället?

Östgruppen skriver att regeringens biståndspolitik riskerar att tysta demokrati- och människorättskämpar som arbetar med att dokumentera och belysa förtryck. Eftersom infokomanslaget i biståndet har bidragit till att just sprida kunskap och lyfta dessa människors röster, exempelvis genom att förse journalister och politiker med fakta om människorättsbrott som annars aldrig hade lyfts i Sverige.

Debatt: Tysta inte de röster som dokumenterar Ukrainakrigets grymhet

Lars Diurlin, forskare vid Institutionen för mediestudier vid Stockholms universitet, skriver om den historiska kopplingen mellan infokomstödet (eller Sidas uppdrag att arbeta med samhällsinformation) och enprocentmålet. Han avslutar bland annat med: ”Vad vi behöver fråga oss är om vi vill leva i ett samhälle som inte aktivt främjar kunskap om omvärlden?”

Debatt: ”Logiskt att regeringen minskar Infokomstödet”

Concord genomför en analys av OECD-DAC:s förtydligande av gränserna mellan migrationspolitik och biståndspolitik. De skriver att ”regeln är att en aktivitet inte kan redovisas som bistånd om den är förknippad med villkor om att uppnå givarens migrationspolitiska mål.”

Analys: OECD-DAC förtydligar gränserna mellan bistånd och migrationspolitik

Internationell utblick: Iran, kvinnorna och revolutionen

Missnöjet över bristen på demokrati, mänskliga rättigheter, förtrycket och kvinnornas diskriminerade situation har pyrt länge i dagens Iran. Moralpolisens ingripande mot 22 åriga Jina Amini i september för att hon inte bar sjal på huvudet, och som ledde till hennes död, har intensifierat de folkliga protesterna och lett till omfattande demonstrationer både i Iran och utomlands. Regimen beordrade hårda repressalier mot de protesterande som förorsakat många dödsfall. Flera dödsstraff har utdömts. Iranska kvinnor har gått i täten för motståndet. Man kan tala om två revolutioner i en, dels en kvinnorevolution för förbättrade rättigheter, dels en revolution med krav på demokrati.

Medverkande:

Fataneh Farahani, professor i etnologi, Stockholms universitet
Elisabeth Löfgren, Svenska Pen, ordförande i Fängslade författares kommitté
Peimaneh Mollazehi, författare och människorättsaktivist född i Baluchistan i sydöstra Iran

Samtalsledare:

Bitte Hammargren, Mellanösternanalytiker

***

NÄR: Torsdag 26 januari kl 18.00

VAR: ABF-huset, Sveavägen 41, Katasalen, våning 1.

ENTRÉ: 90 kr, 70 kr för studerande och pensionärer.

Skaffa biljetter!


Evenemanget arrangeras av ABF Stockholm och Olof Palmes Internationella Center.

Skriv upp dig på Palmecentrets seminarielista och få påminnelser om evenemang:

Jag vill få påminnelser!

 

 

Internationell utblick: Kärnvapenhot – tillit och motstånd
Hur får vi kraft att fortsätta visa vårt motstånd mot kärnvapenhotet? Apati och missmod ska inte få fäste hos kärnvapenmotståndare: Hur skapar vi tillit för fredliga lösningar, utan avskräckningsretorik och hot om kärnvapen? Är tilliten till våra ledare tillräcklig?

Talare:

Fredrika Gårdfeldt, präst i Katarina församling i Stockholm och representant för Svenska präster och pastorer för kärnvapennedrustning;

Brian Palmer, socialantropolog knuten till teologiska fakulteten vid Uppsala universitet;

Elisabet Södersten, psykolog och medlem i Svenska Läkare mot Kärnvapens, SLMKs, vetenskapliga råd.

Samtalsledare:

Veronica Sällemark, sakkunnig i freds- och säkerhetsfrågor.

Var: ABF-huset i Stockholm (Palmesalen, plan 1).

När: Ons 18 januari kl. 18:00

Fri entré

Skriv upp dig på Palmecentrets seminarielista och få påminnelser om evenemang:

Jag vill få påminnelse!

Facebook-evenemang


Seminariet arrangeras av ABF Stockholm, Nätverket för kärnvapennedrustning, Olof Palmes Internationella Center
”Vi måste få besked om biståndspolitiken”

Vi lever i en mycket en svår tid. Kriget i Ukraina och dess globala ekonomiska konsekvenser i form av stigande mat- och bränslepriser har, i kombination med effekterna av klimatkrisen och utarmningen av biologisk mångfald, kraftigt ökat antalet människor som hungrar och lever i fattigdom. Samtidigt lever fler människor än tidigare på flykt; demokratin och de mänskliga rättigheterna är på tillbakagång och flickor och kvinnor betalar det högsta priset när utvecklingsframsteg rullas tillbaka.

Inför denna extremt utmanande situation gör svenska biståndsorganisationer ett livsviktigt jobb. Vi stödjer sårbara människor med insatser för bland annat fattigdomsminskning, humanitär hjälp, miljöarbete och mänskliga rättigheter. Vi gör detta med finansiering från hundratusentals svenskar som bidrar till vår verksamhet – och med bidrag från den svenska biståndsbudgeten. Med några dagars varsel över julhelgerna, riskerar nu förutsättningarna för att kunna utföra det arbetet att förändras.

Trots att antalet människor i akut behov av bistånd ökar, sänker Sverige sina ambitioner. Redan i våras drog den dåvarande S-regeringen ned biståndet till övriga delar av världen för att finansiera mottagandet av ukrainska flyktingar i Sverige. Nu har den nya SD-stödda regeringskoalitionen övergett enprocentsmålet och sänkt biståndet, inklusive det som går via civilsamhället.

Sveriges bistånd rankas som ett av de mest effektiva i världen. För att utveckla den höga kvalitet som regeringen säger sig eftersträva krävs tydliga ramar, förutsägbarhet och långsiktighet. Den nya regeringen har ännu inte levererat något av detta. De uppger att de vill reformera biståndet och göra det mer effektivt. Men regleringsbrevet skapar i stället stor osäkerhet om vad som gäller.

Biståndsministern frångår därmed också den form för dialog – de ”gemensamma åtagandena” – mellan regering, myndigheter och civilsamhälle som den förra alliansregeringen införde och som fungerat utmärkt sedan dess för att värna kvalitet och effektivitet i biståndet, och säkerställa förutsägbarhet och förankring i forskning och beprövad erfarenhet inför större förändringar.

Civilsamhället representerar en stor bredd av olika organisationer som i över hundra år utvecklat erfarenheter, expertis och kompetens som utförare av det svenska biståndet. Vår strävan har alltid varit att lära och förbättra vårt arbete. På onsdagen träffar civilsamhället biståndsminister Johan Forssell för första gången. Det är ett kort möte med många organisationer. Vi kommer då att framföra att om Sverige ska kunna fortsätta leverera effektivt bistånd i världsklass så krävs följande av regeringen:

  1. Svenska biståndsorganisationer genomför bistånd som går till människorätts- och miljöförsvarare och civilsamhällsorganisationer som utkräver ansvar av auktoritära regimer, står upp för kvinnors, barns och urfolks rättigheter, samt bidrar till miljöarbete och miljoner människors skolgång, försörjning och sjukvård. Det räddar och förbättrar liv. Stora förändringar i biståndets inriktning och budget måste därför ske på ett ansvarsfullt sätt, så att dessa människor drabbas så lite som möjligt.
  2. När regeringen tar fram en reformagenda måste den bygga på etablerad kunskap och forskning om vad som leder till resultat och utgå från redan gjorda internationella och nationella åtaganden, inklusive principerna i Gemensamma Åtaganden. Vi har i det sammanhanget erfarenheter och kunskap som den nya regeringen behöver.

Vi uppmanar därför regeringen att på allvar inleda en dialog med oss för att klargöra de frågetecken som uppstått på grund av regleringsbrevet och för att vi konstruktivt ska kunna bidra till regeringens ambition om ett effektivt, långsiktigt och transparent bistånd. Vi kommer sannolikt ha både samstämmiga och skiljaktiga ståndpunkter om vad som leder fram till en sådan målsättning, men det viktiga är att vi möts och samtalar, för att på sätt öka den samlade kunskapen och ge fler perspektiv på regeringens reformagenda. Vi ser fram emot fördjupade samtal under kommande månader.

Erik Lysén
chef för Act Svenska kyrkan
Anna Tibblin

generalsekreterare, We Effect
Maria Nyberg
generalsekreterare, Union to Union
Anna Stenvinkel
generalsekreterare, ForumCiv
Martin Nihlgård
generalsekreterare, Individuell Människohjälp
Mattias Brunander
tf generalsekreterare, Diakonia
Cecilia Tengroth
generalsekreterare, Svenska FN-förbundet
Petra Tötterman Andorff
generalsekreterare, Kvinna till Kvinna
Louise Lindfors
generalsekreterare, Afrikagrupperna
Anders Pettersson
Executive Director, Civil Rights Defenders
Ingela Holmertz
generalsekreterare, RFSU
Karin Lexén
generalsekreterare, Naturskyddsföreningen
Niclas Lindgren
direktor, PMU
Anna Sundström
generalsekreterare, Olof Palmes Internationella Center
Andreas Stefansson
generalsekreterare, Svenska Afghanistankommittén
Mariann Eriksson
generalsekreterare, Plan International
Gustaf Lind
generalsekreterare, Världsnaturfonden WWF


Debattartikeln publicerades i Svenska Dagbladet den 9/1-2023.

Årets Palmepris till frihetskämpar i Ukraina, Turkiet och Iran

Årets Olof Palmepris tilldelas Marta Chumalo, Ukraina, Eren Keskin, Turkiet och Narges Mohammadi, Iran. För deras kamp för kvinnors frihet, i en tid då mänskliga rättigheter hotas av krig, våld och förtryck. Med sina liv och sina handlingar har dessa tre kvinnor tillsammans med många medsystrar inspirerat andra och genom sitt engagemang har de gått före och banat väg för de modiga unga kvinnor och män som nu tar kampen vidare för allas våra grundläggande mänskliga rättigheter.

Marta Chumalo

Marta Chumalo är feminist, genusexpert och psykolog. Som medgrundare till frivilligorganisationen Women’s Perspectives Centre har hon i 20 år arbetat med att stärka kvinnor utsatta för våld. Alltsedan 2014 och särskilt efter Rysslands fullskaliga invasion av Ukraina 2022 har Marta Chumalo varit djupt engagerad i att informera om krigets effekter och möta behoven hos dess offer. Marta Chumalo kräver bland annat en effektiv implementering av Istanbulkonventionen för att ge stöd till krigets offer för sexuellt våld.

Eren Keskin

Eren Keskin är en människorättsadvokat som under decennier försvarat diskriminerade grupper i Turkiet; etniska minoriteter, hbtqi-personer och flyktingar. Anklagelser och mordhot har riktats mot henne, liksom fler än hundra åtal. Hon har också fängslats för sina åsikter alltmedan Amnesty International förklarade henne som samvetsfånge. Genom att bilda The Association of Legal Aid against sexual violence har hon under årens lopp fått flera militära och höga myndighetspersoner åtalade för grova brott.

Narges Mohammadi

Narges Mohammadi är journalist och människorättsaktivist som under årtionden varit en central person i kampen för kvinnors rättigheter och yttrandefrihet i Iran. Hon är en av grundarna till Iranian National Peace Council och förgrundsgestalt i organisationer som Defenders of Human Rights Centre och Legam (Campaign for Step-by-Step Abolition of the Death Penalty). För sitt engagemang har Narges Mohammadi gripits upprepade gånger och avtjänat flera fängelsestraff. Sedan november 2021 sitter hon i det ökända Evinfängelset i Teheran, dömd för att ”sprida propaganda med avsikt att skada staten”.

Pristagarna tilldelas ett diplom och en prissumma på vardera 33 000 USD.

Prisceremoni

Onsdagen den 1 februari tilldelas pristagarna Palmepriset vid en ceremoni i Stockholms Konserthus med start klockan 16:00. Prisceremonin kommer även att sändas live på minnesfondens hemsida.

På ceremonin deltar Marta Chumalo, pristagare, Eren Keskin, pristagare (digitalt), Stefan Löfven, ordförande Olof Palmes minnesfond, Joakim Palme, Anna Sundström, generalsekreterare Olof Palmes Internationella Center. Narges Mohammadi, pristagare, kommer att vara representerad.

Musik framförs av Systrarna Sahin.

För mer information, kontakta Minnesfondens kansli på info@palmefonden.se eller 08 677 57 90.


Fakta om Olof Palmepriset:

Styrelsen för Olof Palmes Minnesfond beslutade den 6 februari 1987 att inrätta ett Olof Palmepris. Priset delas ut årligen för särskilt betydande insatser i Olof Palmes anda. Pristagaren/pristagarna får förutom ett diplom en prissumma om totalt 100 000 USD.