Erica Fahlström

”Det vore anmärkningsvärt och allvarligt om minskningen nu inte bara skulle gå för sakta, utan vändas i motsatt riktning. Det skulle bli första gången under åtminstone två decennier som förändringar av Sveriges nationella politik sammantaget leder till ökade utsläpp av växthusgaser”, skriver de bland annat.

Forskarna i rådet understryker att hela den samlade politiken behöver bidra till omställningen, och att en kraftfull klimatomställning skulle hjälpa oss att nå i stort sett alla andra samhällsmål. Som exempelvis en tryggare ekonomi, bättre folkhälsa, starkare välfärd, säkerhet och en levande natur.

En klimatomställning som samtidigt ökar jämlikheten i samhället är en av Palmecentrets viktigaste frågor. Just nu jobbar vi tillsammans med Hyresgästföreningen och Handelsanställdas förbund och andra delar av civilsamhället i Allians för rättvis klimatomställning för att driva på för en snabbare och rättvis omställning i Sverige, där vi tar vårt globala ansvar enligt Parisavtalet.

Några punkter som rapporten tar upp:

Sveriges utsläpp behöver minska snabbare än de hittills har gjort.
EU håller kursen och ökat tempot för att snabbare komma bort från beroende av fossil energi. Men Sverige har förlorat styrfarten och politiken leder i närtid till ökade utsläpp av växthusgaser.
Det krävs en genomgripande omställning av samhället som på kort sikt kan både skapa konflikter och synergier med andra politikområden. Men klimatomställningen är samtidigt en förutsättning för att nå andra samhällsmål.
Rådet ger rekommendationer för regeringens klimatpolitiska handlingsplan som ska presenteras under 2023.

Läs rapporten!

Den 9 mars 2023 greps fackföreningsledaren Elizabeth Tang av civilklädd säkerhetspolis i Hongkong. Misstankarna mot henne handlar om brott mot den nationella säkerheten. Elizabeth är nu försatt på fri fot mot borgen medan hennes fall utreds av de lokala myndigheterna.

Elizabeth har en flera decennier lång bakgrund av facklig organisering och kamp för fackliga rättigheter, i Hongkong och i världen. Sedan 2009 har hon engagerat sig för hushållsanställdas rättigheter vilket bidrog till att ILO 2011 antog den banbrytande konventionen 189 om hushållsarbetares rätt till anständiga jobb och villkor (decent work). Idag har konventionen ratificerats av 36 länder.

2013 grundades International Domestic Workers Federation och Elizabeth valdes till organisationens första och hittills enda generalsekreterare. Under sina tio år som IDWFs ledare har 88 fackliga organisationer från 68 länder anslutit sig som medlemmar. Sammantaget representerar IDWF och deras medlemmar idag 670 000 hushållsanställda, varav de allra flesta kvinnor, runtom i världen.

Vi står i solidaritet

IDWF har tillbakavisat alla anklagelser som har riktats mot deras generalsekreterare – en av världens mest framträdande kvinnliga fackföreningsledare. Olof Palmes Internationella Center står i solidaritet med Elizabeth Tang, IDWF och deras arbete för att försvara fackliga rättigheter.

I februari gick vi ut med en uppmaning till myndigheterna i Hongkong att upprätthålla sina internationella åtaganden och frige de fackföreningsledare som har suttit fängslade sedan september 2021 under den nationella säkerhetslagen.

Rätten att få yttra sig och att fritt få organisera sig i oberoende fackföreningar är universell och okränkbar. Det är en grundläggande mänsklig rättighet som måste försvaras.

NÄR: 2 maj, kl 17:00
VAR: Teater Tre (Rosenlundsteatern), Rosenlundsgatan 12, T-bana Mariatorget, Stockholm
BILJETTER: Boka din biljett genom att maila info@ostrateatern.se
Uppge rabattkoden PALME så betalar du 150 kr (ordinarie pris 250 kr).

Om Strutsdansen

Teater om klimatkrisen – vad ska det vara bra för? ”Ingen kan skriva en pjäs om miljön, ingen vill se en pjäs om miljön!” Med det tvivlet inleds föreställningen ”Strutsdansen – en klimatkalops”.

Tre skådespelare möts på scenen för att berätta för publiken att det inte blir någon föreställning. Manusförfattaren har misslyckats med det uppdrag han tagit på sig, att skriva en pjäs om klimathotet. Tyngd av prestationskrav och insikten att han borde ha sagt nej till uppdraget gör han sig färdig att lämna lokalen. Kollegorna är besvikna och deras långvariga samarbete och vänskap ställs på sin spets. Antingen ses de aldrig mer eller så försöker de med gemensam kraft improvisera fram ett manus och scener på vägens gång. Sakta växer en föreställning fram där alla måste bidra med tre scener var för att uppnå kreativ rättvisa.

Föreställningen Strutsdansen utvecklar sig till en resa från Norrlands inland till fackförbundets kongress i Stockholm. Från maktens korridorer på Helgeandsholmen till en reality serie där folket röstar fram sin statsminister genom en app. Drivna av piskan att inte misslyckas med sitt uppdrag växer en komplex bild fram av vår tids ödesfråga.

Strutsdansen blir en tragikomisk upplevelse. Om du vill följa med in i António Guterres terapirum, eller höra Vladimir Putin sjunga Ebba Grön, så är detta en föreställning du inte vill missa.

Strutsdansen väcker kanske fler frågor än svar – och är därför ett utmärkt verktyg för att sätta i gång de samtal som behövs för att skapa förståelse och acceptans för den stora omställningen mot ett hållbart samhälle.

Strutsdansen är ett samarbete mellan Olof Palmes Internationella Center och Östra Teatern.
Östra Teatern är en teatergrupp som sedan 2003 arrangerar utbildning och kompetensutveckling i form av pjäser och efterföljande dialog tillsammans med deltagarna. Föreställningarna roar, skakar om och leder ofta till nya tankar och insikter hos publiken. Bakom Strutsdansen står Petter Billengren, Maria Lindström och Joakim Sikberg.

Valet i Turkiet äger rum den 14 maj. Det pro-kurdiska och socialdemokratiska partiet Folkens demokratiska parti (HDP) – det tredje största partiet i det turkiska parlamentet – vet fortfarande inte om de kommer kunna delta. Partiet står i centrum för en rättsprocess som hotar att förbjuda dem strax före valet. HDP ses allmänt som kungamakaren i presidentvalet som skulle kunna avsluta Erdoğans två decenniers styre. Rättegången är ett försök att ta bort partiets och deras väljares demokratiska rätt att delta i valet.

HDP som representerar både kurder, turkar och olika minoriteter, arbetar för ett demokratiskt och pluralistiskt Turkiet, liksom för kvinnors frigörelse och etniska och religiösa minoriteters rättigheter. Ett stort antal av partiets demokratiskt valda företrädare har tidigare fängslats eller förbjudits att verka politiskt. Den systematiska förföljelsen och den pågående rättegången visar tydligt på den turkiska regimens oro inför det kommande valresultatet.

Den turkiska författningsdomstolen har nu skjutit upp den sista domstolsförhandlingen till den 11 april. Att förbjuda HDP skulle vara ett förödande beslut för Turkiets demokrati och det turkiska folket. Det skulle också vara ett allvarligt brott mot den europeiska konventionen om mänskliga rättigheter.

Det är av avgörande betydelse att det internationella samfundet och alla dess demokratiska krafter nu kliver fram och kräver en oberoende rättsprocess och fria val.

Vi i Olof Palmes Internationella Center uttrycker vår solidaritet med HDP och fördömer de odemokratiska försöken att förbjuda partiet. Vi fördömer den politiska och rättsliga förföljelsen av partiet, såväl som av oppositionen, människorättsorganisationer och enskilda aktivister.

Vi kräver en oberoende och rättvis rättsprocess som kan säkerställa ett demokratiskt och fritt Turkiet där alla demokratiska politiska partier har rätt verka.

Vi uppmanar det internationella samfundet att visa stöd för HDP och den svenska regeringen att trycka på för att få ett slut på förföljelsen för att säkerställa fria och demokratiska val i Turkiet.

Women’s Leadership Centre (WLC) arbetar med att stärka kvinnor att ta tillvara sina rättigheter och vara politiska aktörer i samhället. De har bland annat mobiliserat 190 organisationer för att protestera mot en planerad oljeborrning i Kavangoregionen. Borrningsprojektet kommer få allvarliga konsekvenser för miljön och sanfolket i området.

Filastiniyat är en palestinsk civilsamhällesorganisation som vill öka kvinnors och ungdomars deltagande i samhället. De arbetar bland annat med att stärka och stötta kvinnliga journalister i Palestina.

Eren Keskin är människorättsjurist och medordförande i IHD, Turkiets mest kända organisation för mänskliga rättigheter. Sedan 1990-talet har hon engagerat sig i minoritetsfrågor och erbjudit avgiftsfri juridisk assistans till kvinnor som utsatts för sexuell tortyr av statliga styrkor. Arbetet har gjort henne till måltavla för Erdoganregimen.

Ikhwezi Women’s Support Centre arbetar med att ge stöd till våldsutsatta kvinnor och barn i Cathcart i de östra delarna av Sydafrika. Förutom stöd till offer håller Ikhwezi i utbildningar och pratar i skolor. Genom ett särskilt program engageras män att arbeta mot könsbaserat våld och sexuella trakasserier.

Kristina Ampeva fick själv sparken från en textilindustri efter att ha kritiserat arbetsförhållandena. Då grundade hon organisationen Glasen Tekstilec för att stödja andra kvinnor i samma situation. Glasen Tekstilecs arbete har uppmärksammats och fått regeringen att inleda en dialog med dem och textilföretagen om förbättrade arbetsvillkor.

Gör mer demokrati – stöd vårt arbete

Tack vare dessa och många andra kvinnorättskämpars arbete bli världen hela tiden lite mer jämställd och lite bättre.

Ge ditt stöd till dem och till folkrörelser som kämpar för demokrati, fred och mänskliga rättigheter. Bli månadsgivare till Palmecentret eller swisha en gåva till 123 24 060 72.

Fortsätt att stödja folkrörelserna som organiserar hjälpen

Tack för ditt outröttliga stöd och gåvor till de politiska och fackliga kämparna i Ukraina. De ger inte upp. Fortsätt att stödja deras kamp för demokrati och fred. Swisha en gåva till 123 240 60 72. Märk gåvan med ”Ukraina”.

Läs mer om insamlingen

Bli månadsgivare

Tidigt i mars: Flyglarm och ångest

Vår första intervju i början på mars fick hastigt avbrytas. Flyglarmet ljöd och Ivanna var tvungen att snabbt bege sig till skyddsrummet. Natten innan hade flyglarmet ljudit gång på gång.

– Det är hemskt. Jag kan inte sova eller slappna av. Igår gick larmet när jag åt middag. Jag tar lugnande mediciner för att dämpa stressen, berättar Ivanna då.

Under omständigheterna lägger det fackliga ungdomsnätverket allt traditionellt arbete åt sidan för att organisera nödhjälp. Ivanna fokuserar på att leda och hålla kontakten med fackligt aktiva unga och mobilisera hjälp och stöd.

Juni: Kriget blir vardag

När vi pratar med Ivanna har en hjälpsändning nyligen anlänt från Palmecentret och Kommunal. Den ska packas om och sändas ut till behövande runt om i Ukraina.

Vid det här laget har Ivanna återvänt till Kiev, efter att de ryska trupperna dragit sig tillbaka från huvudstadens omedelbara närhet. Hon har i viss mån lärt sig att leva med kriget. Ungdomsnätverket har växt och de har hittat rutiner för verksamheten. För facket handlar det inte längre bara om akuta åtgärder i en krigssituation.

– Även om det pågår krig i landet finns det människor som har problem på sina arbetsplatser och behöver stöd.

Samtidigt är de humanitära behoven fortfarande enorma. Bara i regionen Poltava finns det 130 000 flyktingar.

– Jag vet att vi kommer att vinna det här kriget. Men priset blir högt, med många döda och förstörd infrastruktur. Jag vill verkligen tacka alla i Sverige. Inte från något annat håll får vi lika mycket stöd, säger Ivanna vid intervjutillfället.

Augusti: Sex månader av krig

Inför sexmånadersdagen sedan krigets start – och Ukrainas självständighetsdag – är det oroligt. Det ryktas om en rysk terrorbombning, och mycket riktigt genomförs en rysk robotattack mot staden Tjaplyne. Flera raketer träffar en järnvägsstation i staden, minst 25 personer dödas och ett tiotal skadas.

Men när vi pratar med Ivanna inför självständighetsdagen har hon så mycket att göra att hon inte har tid att vara rädd.

– I juli hade vi en träff för det fackliga nätverket. Vi pratade inte bara fackliga frågor utan också om oss själva och hur vi känner oss. En psykolog deltog och stöttade oss i hur vi kan organisera våra liv.

I vissa delar rullar livet på någorlunda normalt och Ivanna pluggar engelska vid sidan av det fackliga arbetet.

December: En jul i mörker

I december när vi pratar med Ivanna har hon just återvänt hem från staden Kherson, där hon ägnat några dagar åt att distribuera nödhjälp – under ständig beskjutning från ryskt artilleri.

Ivanna och hennes fackliga kollegor var där för att hjälpa medlemmar i facket med varma kläder, mat, madrasser, elgeneratorer och julklappar för barnen. Allt inhandlat med pengar från Palmecentrets insamling och från fackliga organisationer i världen som solidariskt ställer upp för Ukraina.

Vid det här laget är det tufft att hålla i gång det fackliga ungdomsnätverket. Krig, elavbrott och brist på varmvatten tar på krafterna.

– Vi har problem med att internet inte fungerar och mobilnätet delvis är förstört. Det är mycket svårare att hålla kontakten. Ärligt talat så är vi tröttkörda, men vi vet att vi förstås måste orka fortsätta, säger Ivanna vid intervjutillfället.

För ett år sedan, så väntade vi på kriget – väntade, anade, men ville inte riktigt tro att det skulle hända. Ville tro på fred och skiljedom, på att konflikter skulle kunna lösas i ett förhandlingsrum och inte på slagfältet.

Naivt, så här i efterhand. Särskilt om man följt Ryssland under Putin sedan han tog över makten. Han tog över efter 90-talets vilda år av förhoppningar om ett demokratiskt Ryssland, som saboterades av den pengahungriga sovjetiska nomenklaturan, den politiska överklassen som fördelade jobben mellan sig, och sedan när det blev möjligt landets naturtillgångar och produktionsmedel.

Putin röjde upp, tog tillbaka rikedomarna och delade ut egna förläningar. Från första början har hans styre präglats av ond bråd död och brutal likgiltighet för människoliv. När vi i dag förfasar oss över ”köttkvarnen” vid östfronten i Ukraina, mer än tusen ryska soldater dör där just nu per dag, så ska vi komma ihåg att det började med Kursk (ubåten som sjönk och som Putin ägnade en axelryckning) och Groznyj, de många som dog vid terrorattackerna i Beslan och på Dubrovkateatern i Moskva, anfallet på Georgien, ockupationen av Krym och invasionen i Donbas 2014.

Här följer Putin en gammal rysk tradition, människoliv har aldrig varit något värda i Ryssland. När ryssarna dör i tusental på slagfältet rycker man på axlarna och säger lakoniskt ”Vi är många.” Till och med när barn dör, finns det ett uttryck som säger ungefär ”men brudarna kan föda fler barn..”

I början av kriget skrev jag en artikel om Putin som innehöll en liknelse med Hitler. Nu är liknelsen vedertagen, inte minst efter den där hemska dagen då mördandet och tortyren under ockupationen av Kyjivförorten Bucha. Samma beteende från de ryska truppernas sida har sedan dokumenterats, om och om igen, på alla de orter som befriats från ockupanterna. Gravar, tortyrlokaler, traumatiserade ukrainare, berättar samma sak om och om igen, om den brutalitet som ryssarna visar. Om de ansträngningar man gör att utplåna det ukrainska. Ingen ska längre tala språket, läsa litteraturen, berätta den ukrainska historien. Målet är att Ukraina ska underkasta sig och bli en del av Ryssland. Om det så kräver folkmord.

Samma dag i april som skildringarna från Bucha präglade nyheterna, publicerade den statliga nyhetsbyrån Ria Novosti en artikel om den ”Ryska världen”. Artikeln menade att Ukraina var inget land, inte egentligen. Ukrainarna var inte ett folk. Ukrainska var inte ett språk. Ryssland hade rätt att ta vad som är ”deras”.

Ingen ska inbilla sig att ambitionen stannar vid Ukraina, lika litet som Hitler nöjde sig med Sudetenland, Österrike. Tjeckoslovakien och Polen. Putin och hans anhang i Moskva har stora ambitioner, och talar öppet i sin propaganda-tv om den ryska världen som ska sträcka sig från Portugal till Stilla havet. Det kan verka vara satir och en bisarrt skruvad världsbild, men de menar allvar. De ser sig överlägsna den europeiska demokratiska traditionen och kallar oss för dekadenta satanister. Metropoliten Kirill, den Moskvaortodoxa kyrkans ledare, har sagt att kriget handlar om rätten att förbjuda Pridedemonstrationer. Det skulle man kunna skratta åt men det är ett skrämmande exempel på hur den ryska propagandan utnyttjar en i deras ögon svag, försumbar grupp, för att få med sig det ryska folket i ett kulturkrig som utspelar sig i verkliga livet.

”Är det verkligen fred vi vill ha? Till varje tänkbart pris. Är vi alldeles säkra på det?” Så sjöng Imperiet.

Ja, vi vill förstås ha fred. Men inte till priset av ukrainare som blir ryska slavar. Inte till priset av att ryssarna får andrum att bygga upp sina stridskrafter och försöka igen. Hotet är reellt mot övriga ryska grannländer, som Ryssland inte heller egentligen accepterar som självständiga.

Men kärnvapnen då? Som rullas ut som hot med jämna mellanrum. Eller de inte särskilt subtila hoten mot ukrainska kärnkraftverk, med mera.

Vi kan inte låta dem skrämma oss till underkastelse. Då kommer den ryska terroriststaten snart med nya utpressningskrav. Ryssland är inte den stormakt de trodde sig vara (eller ville att vi skulle tro att de var). Deras armé står på korrupta lerfötter. Deras land är ett fängelse, som hade öppna portar några år på 90-talet, men som stängts igen för att inte invånarna ska fly. (Det gör de som kan ändå.)

Freden kommer. Ryssland kommer att tvingas lämna ukrainskt territorium, och DÅ är det dags att förhandla – om krigsskadestånd, om straff för krigsförbrytelser.

I höstas greps 22-åriga Jina Masha Amini av Irans sedlighetspolis. De tyckte inte hennes slöja var tillräckligt täckande. Efter några dagars fångenskap var hon död. Mördad av en regim som gör allt för att stoppa kvinnors frihet.

För att visa sitt ursinne har Irans kvinnor sedan dess protesterat mot den politik och de lagar som begränsar och inskränker deras liv och rättigheter sedan den islamiska regimen tog makten 1979. Under parollen ”Kvinna, liv, frihet” har protesterna spridit sig. Alla samhällsklasser visar nu sin vrede genom demonstrationer och strejker. Med i kampen finns Irans fria fackföreningar som fortsatt sitt fackliga arbete, trots mångårigt förtryck. Ett stort antal fackliga ledare sitter sedan länge i fängelse. Många har mördats.

Regimen har inte lyckats slå ner de folkliga protesterna och blir nu allt mer desperat. Fredliga demonstrationer möts av brutalt våld från den iranska statens militär, Revolutionsgardet. Dödsoffren blir allt fler. Fängslade utsätts för våldtäkt och tortyr. Många har efter orättvisa och snabba rättegångar avrättats i vad som måste betraktas som statligt sanktionerade mord. Kampen för frihet, jämlikhet och jämställdhet är bokstavligen på blodigt allvar.

Inom arbetarrörelsen vet vi att internationell solidaritet ger resultat, även om kampen ofta är lång och svår. Därför kommer vi aldrig att svikta i vårt solidaritetsarbete med det iranska folket.

Men det räcker inte med ord. Nu krävs handling!

Underskrivet av Olof Palmes Internationella Center och våra medlemsorganisationer:

S-kvinnor
LO Sverige
Facket Kommunal
Transportarbetareförbundet
ABF
Socialdemokraterna
SSU
S-Studenter
HBT-Socialdemokrater
Socialdemokrater för tro och solidaritet
Hyresgästföreningen
Folkets hus och parker
Handelsanställdas förbund
Seko
Byggnads
IF Metall
Unga örnar
Livsmedelsarbetarförbundet
Fastighets
Hotell- och restaurangfacket
Elektrikerna
Pappers
Målarna
Facket för skogs-, trä- och grafisk bransch
Musikerförbundet
Verdandi
Föreningen arbetarrörelsens folkhögskolor

Föreningar och organisationer kan välja att ge en gåva på Plusgiro 570-2. Märk gåvan med ”TurkietSyrien”.

Flera av Palmecentrets partnerorganisationer i Turkiet och Syrien var tidigt ute och arbetade med att ge hjälp och stöd till drabbade. Redan sårbara grupper i samhället – kvinnor och barn, minoriteter, arbetare – drabbades hårdast av katastrofen. Detta är grupper som våra partners arbetar med och som inte nåddes av myndigheter och andra frivilligorganisationers hjälpinsatser. Stödet från vara partnerorganisationer var därför väsentligt.

På grund av risk för repressalier skriver vi i dagsläget inte ut namnet på organisationerna.

Det här har ditt stöd gått till

Insamlade medel går direkt till våra partnerorganisationer, som använder dem till det här:

Mat och vatten, varma drycker
Tält
Värme
Filtar
Vinterkläder
Sovsäckar
Fickvärmare
Underkläder, bindor och blöjor
Powerbanks

Medlen kan även användas till återuppbyggnad och fortsatt stöd till det som behövs mest.

Ryssland ska omedelbart lämna Ukraina!

På ettårsdagen av Rysslands fullskaliga invasionskrig blir det demonstration. Kom med och visa att vi är många som står bakom Ukraina och ukrainare.

Talarlistan inkluderar bland andra:

+uppträdande av ukrainska sångare SHAYRI, Tymur Vasylyshyn, Alina Bezboroda.

Huvudarrangörer: Nordic Ukraine Forum, Måndagsrörelsen och aktionsgruppen ”Ryssland ut ur Ukraina”.

STÖD FOLKRÖRELSERNA I KAMPEN MOT NÖD OCH KRIG:

Nyhetsbrev

Stöd oss

Några punkter som rapporten tar upp:

Vi står i solidaritet

Om Strutsdansen

Gör mer demokrati – stöd vårt arbete

Fortsätt att stödja folkrörelserna som organiserar hjälpen

Tidigt i mars: Flyglarm och ångest

Juni: Kriget blir vardag

Augusti: Sex månader av krig

December: En jul i mörker

Men det räcker inte med ord. Nu krävs handling!

Underskrivet av Olof Palmes Internationella Center och våra medlemsorganisationer:

Det här har ditt stöd gått till

Ryssland ska omedelbart lämna Ukraina!

Talarlistan inkluderar bland andra:

STÖD FOLKRÖRELSERNA I KAMPEN MOT NÖD OCH KRIG: