Oro och instabilitet har präglat det filippinska samhället sedan före detta president Dutertes tillträde 2016. Under en politisk täckmantel av tillslag mot kriminalitet, droger och korruption har fackföreningar, oppositionella, fri media och organisationer som arbetar för mänskliga rättigheter attackerats. Den kraftigt negativa utvecklingen i landet fick omvärlden att reagera och både den Internationella brottmålsdomstolen (ICC) och FN:s råd för mänskliga rättigheter granskade situationen för mänskliga rättigheter i landet. I januari 2023 meddelade ICC att de skulle återuppta granskningen om ”brott mot mänskligheten” begåtts, efter att den hade satts på paus.

Valet 2022 benämndes som ett ödesval och präglades av desinformationskampanjer på sociala medier. Seger blev det för Ferdinand Marcos Jr, son till tidigare diktatorn Ferdinand Marcos. Under Marcos tid vid makten har situationen för mänskliga rättigheterna inte förbättrats. Polisen fortsätter, likt under Dutertes tid, med ”kriget mot drogerna”. Marcos-administrationen har inte heller vidtagit några åtgärder för att häva det politiskt motiverade åtalet av den politiska motståndaren senator Leila de Lima, som arresterades 2017 som vedergällning för att hon utredde ”narkotikakriget”.

Mediefriheten i Filippinerna undergrävs fortfarande av våld mot journalister. Marcos regering har inte ingripit i det tvivelaktiga brottmålet mot Nobels fredspristagare Maria Ressa och hennes team på nyhetsmediet Rappler.

I Filippinerna finns också en lång historia av förtryck och hinder av fackligt arbete. Palmecentret har ett långt engagemang i landet, och arbetar främst med facklig organisering och demokratifrämjande insatser.