Mata besökte nyligen Sverige och öppningstalade på LO:s kongress. Han jämför situationen i Filippinerna idag med hur det såg ut i de nordiska länderna för mer än hundra år sedan. Många filippinska arbetare kämpar med fattigdom, arbetslöshet och extremt mäktiga arbetsgivare.  Resursfördelningen i samhället är ojämlik och enligt Mata har klyftorna inte minskat alls under de senaste trettio åren. Han talar om strukturella mönster som hänger ihop med Filippinernas koloniala arv och om hur mäktiga intressen inom den politiska och ekonomiska eliten är lierade med varandra.

– Den största utmaningen för oss inom facket och arbetarrörelsen är att samla och stärka arbetarna för att tillsammans bli tillräckligt starka för att på allvar kunna utmana dessa mäktiga intressen och fördelningen av makt och välstånd, säger Josua Mata.

Och för det krävs mer än att organisera arbetare i fabrikerna, menar han.

– Det handlar också om att organisera de som är arbetslösa, de som finns inom den informella sektorn och kvinnor som arbetar i hemmen och vars bidrag till samhällets ekonomi inte erkänns som arbete.

Som en viktig framgång i den fackliga kampen nämner han ett ökat samarbete inom rörelsen. 2011 var APL med och bildade Sentro (Confederation of Progressive Workers) – ett bredare förbund utifrån gemensam ideologisk grund. Parallellt har ett initiativ tagits till en bred koalition av fackföreningsrörelser från olika ideologiska håll under namnet Nagkaisa (Enade) som samlar nästan alla fackföreningsrörelser i landet. Nagkaisa ledde årets första maj-demonstration i Manila.

– Det var en historisk manifestation, den största på 20 år. Jag ser Nagkaisa som en viktig förtroendebyggande övning och ett steg mot en riktigt bred arbetarfront, säger Josua Mata.

Han beskriver APL:s samarbete med svensk och norsk fackföreningsrörelse som en källa till inspiration och till hans övertygelse om att det är möjligt för en arbetarrörelse att förändra ett samhälle. När Palmecentret började stödja APL höll organisationen på att finna en form för organisering och ett sätt att arbeta efter att Marcos diktatur hade fallit.

– I det läget var stödet ovärderligt. Vi lyckades bygga upp institutionen, utbilda arbetare och bygga en kritisk massa inom APL, säger Josua Mata.

APL blev sedan en bas för bildandet av det politiska arbetarpartiet Akbayan 1998, som idag har representation i det filippinska parlamentet.

– Vi har fortfarande inte erövrat den politiska makten, men vi finns med i maktens korridorer. Vi är på väg. Och vi har ett ansvar att föra det stöd som vi har fått vidare. Vårt mål är att en dag bli så starka så att vi inte behöver ekonomiskt stöd från den svenska arbetarrörelsen. Men den dagen kommer vi fortsätta att tillsammans med den svenska arbetarrörelsen jobba för att stödja arbetarrörelser på andra håll som inte kommit lika långt som vi. Det är vad solidaritet handlar om för mig.

Text: Stina Oskarsson