Från New York till Kabul
Går FN:s fredsbevarande operationer mot en kris?

-   Min  erfarenhet  från  tiden  som  FN-ambassadör  är  att  varje  nytt  beslut  rörande  FN-stadgans  kapitel VII  i  säkerhetsrådet  krävde  att  FN  skulle  göra  mer  på  marken.  Kapitel  VII  ger  rätt  till användning  av  våld  i  två  situationer;  i  självförsvar,  eller  för  att försvara  ett  mandat  som  säkerhetsrådet  beslutat  om. 

Det  sade  Pierre  Schori  under ett seminarium arrangerat av Palmecentret och ABF.
Under seminariet presenterades  en  ny  skrift  i  vilken  Schori skrivit  förordet;  ”Security  Council  Resolutions  Under  Chapter  VII:  Design,  Implementation  and  Accountabilities.  The  Cases  of  Afghanistan,  Côte  d’Ivoire,  Kosovo  and  Sierra  Leone” (2009).

-   Skriften  vill  mana  säkerhetsrådet att ta  ansvar  för  sina  beslut.  FN  befinner  sig  i  kris.  FN-operationen  i  Kosovo  är  underbemannad  och  underfinansierad.  18  fredsoperationer  pågår på  5 kontinenter  och  100 miljontals  människors  liv  berörs.  Efterfrågan  på  fredsmissioner  är  stor  och  kan  inte tillgodoses  av FN.  USA:s  förra  utrikesminister  Rice  talade  i  New  York  om  att  fredsmissionerna måste  vara  trovärdiga  och  genomförbara,  seriöst  ledda  och  skickligt  ledda.  Obama  som  tillträtt  som  president  efter  Bush  har  gjort  en  omsvängning  och  ser  FN  som  oersättligt.

-   Sierra  Leone  och  Elfenbenskusten  är  mer  klassiska  FN-operationer och  Kosovooperationen  är  speciell. I  Afghanistanfallet  har  en  delegering  gjorts  till Nato  att  genomföra  operationen -  utan  offentlig  debatt!  En  av  FN:s  mest  erfarna  personer  Brahimi  har  sagt  att  FN-operationer  måste  bygga  på  fyra  förutsättningar.  De  ska  vara  opartiska,  ha  lokalt  medgivande,  inte  använda  våld  om  det  inte  behövs  för  att  säkra  freden  och  FN-mandatet,  samt  att omgivningen  ska  vara  lämplig med  hänsyn  till  grannstater  etc.

-   Hur  angriper  man  Al-Qaida  och  våldet  bäst?  Vad  är  syftet  med  dagens  Afghanistanoperation?  Det  politiska  syftet  är  oklart,  och  det är inte  troligt att  en  militär  seger  kan  vinnas.  De  olika  missionerna  (OEF  och  ISAF)  i  Afghanistan  underminerar  varandra.  FN  handlar  politiskt.  Den  militära  strategin  diskuteras  inte,  och  ISAF  rapporterar  inte  till  FN  utan  till Nato,  och  FN  har  auktoriserat  ISAF.  Man  måste  nu  komma  fram  till nya  riktlinjer,  ansåg  Schori.

Säkerhetsrådet  tar  inte  sitt  ansvar
Ove  Bring,  folkrättsexpert, håller  med  om  den  allmänna  bilden  i skriften.

 -   Säkerhetsrådet  tar  inte  sitt ansvar,  och  FN  har  inget  fast  grepp  över  operationerna.  Man  kan  fråga  sig  om  resolutionen  1244  från  år 1999 som  gäller  Kosovo  lever  eller  är  död.  FN  är  inte  opartiskt  inför  alla  parter  på  marken.

”Fakta  på  marken”  gäller  och  FN  är  inte  pacifistiskt,  även  om  de mjukare  åtgärder  som  ska  övervägas  i  första  hand  regleras  i  FN-stadgans  kapitel  VI.  Dag  Hammarskjöld  kritiserade  FN-stadgan  för  att  den  inte  talar  om  ”fredsbevarande  operationer”,  och  menade  att  det  egentligen  skulle  behövas  ett  kapitel  VI  och  ett  halvt  för  att täcka  in  dessa.

- Afghanistan  handlar  om  FN  på marken  och  Peacekeeping.  När  freden  redan  brutits  tillämpade  säkerhetsrådet  kapitel  VII.  Men  FN  har  inte  riktigt  koll  på  vad  som  sker  på  marken.  När  kalla  kriget  tog  slut  blev  FN  mera  aktivt  och beslutade  om  den  första  Irakoperationen  mot  Saddam  Hussein  med  mera  från  ingången  av 90-talet.  Samtidigt  släppte  FN  ifrån  sig  kontrollen  över  operationerna.  Kuwaitoperationen  1990  byggde  på  en  ”koalition  av  villiga”.

-  OEF-styrkans  mandat  i  Afghanistan  kommer  från  Washington  och  handlar  om  ”att  jaga  terrorister”  i  självförsvar.  Den  afghanska  befolkningsopinionen  har  reagerat  mot  det  mandatet. FN-insatserna  har  ibland  bedömts  överkritiskt.  Det  är svårt  många  gånger  för  FN.

-  Är Kosovos  självständighet  legitim  eller  inte?  Internationella  domstolen  säger  ja, och  om det  gäller  har  Kosovo  rätt  att  försvara  sig,  men  också  skyldighet  att  försvara  individernas  mänskliga  rättigheter,  även  den  serbiska  minoriteten.

Behov  av  nyordning  i  säkerhetsrådet
Pierre  Schori  menade  att  implementeringen  av  resolution 1325  kräver  att  kvinnor  är  med  i  alla  delar  av fredsprocessen.

-  Det  behövs  resolutioner  i  säkerhetsrådet  som  ger  makt.  Generalsekreteraren  ska  regelbundet  rapportera  till  säkerhetsrådet ,  och  ansvariga  militärbefälhavare  ska  rapportera  till  generalsekreteraren.  Det  måste  bli  förändras.

-  Det  är  svårt  att  ta  beslut  om  situationen  i  Afrika  i  New  York,  och  det  behövs  medverkan  av  regionala  organisationer som  Afrikanska  unionen  och  afrikanska  fredsbevarande  trupper  för  detta  som  t  ex  i  Elfenbenskusten  och  Sierra  Leone.  Man  måste  kunna  ingripa  när  hela  befolkningsgrupper  hotas  till  liv  och  leverne  och  det  måste  också  ingå  i  mandatet.

Förra  nedrustningsambassadören  Maj-Britt  Theorin  tog  upp  frågan  om  ansvaret  att  skydda,  att  1325  kräver  att kvinnor  ska  vara  med  i  alla led  och  att det  är viktigt  att  ha  klara  riktlinjer  för  delegering  av  beslutsfattande  från  säkerhetsrådet  till  regionala  organ.

Ove  Bring  sa  att  FN-stadgans  kapitel  VIII  reglerar  frågan  om  regionala  organ.  ”Peace  enforcement”  måste  fattas  av säkerhetsrådet,  Peacekeeping  kan  beslutas  av  regionala  organ,  och  det  har  gjorts  av  EU  och  Afrikanska  unionen,  AU,  som  fattat  egna  beslut.  EU:s  toppmöte  i  Helsingfors  1999  antog  att  EU  i  vissa  fall  kan  agera  utan  att  FN-mandat  föreligger,  men  i  så fall måste  handla  ”i  FN-stadgans  anda”.  Permanenta   medlemsstaterna  i  säkerhetsrådet  måste  vara  eniga  om  procedurreglerna,  och  Bring  ansåg  inte  att  man  genom  denna  utvidgning   av  reglerna   kommit  in  på  ”ett  sluttande  plan”  vad   gäller  beslutsfattande.

Pierre  Schori  sade  sig  inte  vara  orolig för  de  regionala  organen  och  deras  handlande  i  krishärdar  som  Darfur  och  Sudan. 
-  De  som  kräver  är  de  makter  som  inte skickar en  enda  soldat  som  Iran,  Ryssland  och  Libyen.  Vi  borde  kunna  hoppas  mera  på  Obama.

Afghanistanoperationerna
På  en  fråga  från  samtalsledaren  Viola  Furubjelke  försökte  Ove  Bring  bena  ut  de  olika  missionernas  bakgrund  i  Afghanistan.

-  Situationen  är  inte  olaglig,  men  olycklig.  OEF-operationen  tillkom  i  oktober  2001  genom  ett  amerikanskt  beslut  om  självförsvar mot terroristdåden  11 september  riktat  mot  talibanerna  och  Al-Qaida  som  fått  en  fristat  i  Afghanistan.  FN  godkände  i  efterhand  denna  insats.  Sedan  störtades  talibanregeringen  i  Kabul  och  OEF  fick  legitimitet  genom  att  den  nya  Kabulregeringen  gav  sitt samtycke  till  operationen.  ISAF-operationen  har  senare  beslutats  av  FN:s  säkerhetsråd  för  att skydda  de  humanitära  hjälpsändningarna  etc.  Natos  närvaro  är inte  explicit ,  men  implicit  godkänd.

Pierre  Schori  knöt  avslutningsvis  an  till Brings  slutsats  ”inte  olagligt,  men  olyckligt”. 
-  Insatserna  är  problematiska  och  ineffektiva.  Det är  viktigt  att  FN-trupper  utbildas  i  hemlandet  innan  de  åker  ut,  inklusive  1325-operationer.

GUNNAR LASSINANTTI

2009-12-22

 Artikeln har skrivits ut från www.palmecenter.se.
© Upphovsrätten tillkommer Palmecentret och författaren. Får ej återges utan tillstånd.

Palmecentret är arbetarrörelsens gemensamma organisation för utvecklingssamarbete och internationella och säkerhetspolitiska frågor.
Vill du stödja Palmecentrets arbete, ge en gåva till Arbetarrörelsens Internationella Solidaritetsfond, pg 570-2.

Olof Palmes Internationella Center, Sveavägen 68, Box 836, 101 36 Stockholm
Tel: 08 - 677 57 70, Fax: 08 – 677 57 71, E-post:
info@palmecenter.se

Kontakt

Olof Palmes Internationella Center

Sveavägen 68, Box 836 ● 101 36 Stockholm

Tel: 08-677 57 70 ● Fax: 08-677 57 71 ● Pg 570-2